I want you chapter 15
- Jag är så ledsen Selena, men vi är fortfarande vänner, eller hur? sa jag.
- Hejdå Justin. sa Selena och la på.
Em bara stod och stirrade på mig. Hon skrattade lite och skakade på huvudet.
- Då var det gjort. sa jag, - kan du ge mig en chans nu?
- Du är fan inte klok! sa Em och kysste mig.
Justins perspektiv:
Jag vaknade i ett rumt som inte var mitt av att solen lyste in genom persiennerna och gjorde så att man kunde se alla dammkorn virvla runt i luften. När jag vände mig om i sängen såg jag en rygg och ett långt mörkt hårsvall Emelia.
Hon gjorde ingen ansats till att vända sig om, hon verkade inte ens vara vaken än.
Jag la mig i sked bakom henne och smög försiktigt ner min arm runt hennes midja.
Vi hade inte haft sex i går kväll va? Nä, det hade jag inget som helst minne av och en sådan sak borde jag väll ha kommit ihåg...
Jag vet inte hur länge jag låg kvar där i sängen, men efter en stund så gick jag i alla fall upp, ruffsade till mitt hår och tog på mig min tröja och mina jeans som låg i en hög vid fotänden av sängen. Em låg fortfarande kvar och snusade ~hon hade kunnat vikariera som sleeping beauty när som helst~ och jag lutade mig över henne och gav henne en lätt kyss på kinden. Jag ville inte väcka henne, hon hade igårkväll sagt något om att hon varit sjuk och jag antog att hon var väl förtjänt av all sömn hon kunde få.
Jag drog på mig mina skor och gick ut från hennes rum.
Det som hände härnäst hade förmodligen kunnat ge mig ett award på oturs-galan om det nu funnits någon.
Jag försökte utan att ge i från mig några som helst ljud, att gå ner för trappan som ledde till vardagsrummet som i sin tur ledde till hallen, till köket eller till Em's mammas sovrum, beroende på vilken dörr man tog. Själva trapp-grejen gick hyfsat, den knakade inte och jag snubblade inte, det var när jag väl stod i deras vardagsrum som det brast.
Allra först så började min mobil som jag hade i högra framfickan att vibrera och strax därefter dånade Drakes Trust issues ut genom dess högtalare på högsta volym. Troligtvis var det Kenny, mamma eller kanske Scooter som undrade var jag var, men jag hann inte ens tänka tanken att svara för direkt efter att det ringt så rusade en tjock liten hund rakt emot mig och jag var tvungen att sätta mig ner på golvet. Några sekunder senare stormade en kvinna i 40-års åldern ut genom en dörr och skrek något i stil med "EMELIA! VAD I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED!?" Efter att hon sömndrucket gnuggat sina ögon i nån sekund drog hon efter handan och höll upp en hand framför sig.
- Vem i herrens namn är du? Och vad i all världens namn gör du här!? viskade hon med samanbitna tänder, hon var med all säkerhet Em's mamma och jag kan med all säkerhet säga att jag sumpat alla chanser till ett gott första intryck.
- Eh. Jag heter Justin och jag öhm sov här inatt, men jag borde nog eh, gå nu. Smart Justin, verkligen begåvat! Nu kommer hon förmodligen tro att du våldtagit hennes dotter och snott med dig alla deras värdesaker...!
- Du gjorde vad då!? Är du medveten om hur gammal min dotter är!? Ska jag vara ärlig? Nej, jag är väll inte direkt medveten om det. Men jag är i högsta grad medveten om att hon med bara en kyss lyckats göra mig fullkomligt galen och att hon är det enda, okej, nästan det ända som varit i mina tanker den senate veckan.
Emelias perspektiv:
När jag vaknade hörde jag röster nerifrån vardagsrumet och när jag rullade över till andra sidan av sängen så var den varm och luktade svagt av herr-parfym och något mer som jag inte kunde sätta fingret på.
Just det.
Justin var här igår kväll.
Jag avbröts i mina funderingar av steg i trappan strax kom Justin in i rummet.
- Är du vaken?
Jag nickade och satte mig upp.
- Bra, för jag råkade väcka din mamam och hon är nog rätt irriterad över att jag är här, och nu vill hon "ta ett snack med oss två".
- Jag kommer, och du?
- Ja?
- Tack för att du kom hit igår. Jag hoppades att han inte tyckte det lät för töntigt. Men jag var verkligen tacksam över att han kommit och jag antar att det stämmer som man brukar säga, att det hjälper att sova på saken, för nu kändes allt så mycket klarare i min skalle.
- Ingen orsak det är jag som ska tacka dig, men jag tror verkligen att din mamma vill att vi ska komma ner nu, innan hon tror att ja någonting opassande händer här uppe. Sa Justin och sträckte fram sin hand mot mig, jag tog den och vi gick tillsammans ner för att möta mamma och alla anklagelser hon kunde tänkas komma med.
Det första jag gjorde när vi kom ner var att gå fram till henne och ge henne en kram, det verkade mjuka upp henne litegrann och hon log i alla fall. Detta skulle nog gå bra.
Visst har vi uppdaterat duktigt? Det får ni faktiskt ta och ge oss lite creds för, vad sägs om några kommentarer kanske?
// Fredrika
- Hejdå Justin. sa Selena och la på.
Em bara stod och stirrade på mig. Hon skrattade lite och skakade på huvudet.
- Då var det gjort. sa jag, - kan du ge mig en chans nu?
- Du är fan inte klok! sa Em och kysste mig.
Justins perspektiv:
Jag vaknade i ett rumt som inte var mitt av att solen lyste in genom persiennerna och gjorde så att man kunde se alla dammkorn virvla runt i luften. När jag vände mig om i sängen såg jag en rygg och ett långt mörkt hårsvall Emelia.
Hon gjorde ingen ansats till att vända sig om, hon verkade inte ens vara vaken än.
Jag la mig i sked bakom henne och smög försiktigt ner min arm runt hennes midja.
Vi hade inte haft sex i går kväll va? Nä, det hade jag inget som helst minne av och en sådan sak borde jag väll ha kommit ihåg...
Jag vet inte hur länge jag låg kvar där i sängen, men efter en stund så gick jag i alla fall upp, ruffsade till mitt hår och tog på mig min tröja och mina jeans som låg i en hög vid fotänden av sängen. Em låg fortfarande kvar och snusade ~hon hade kunnat vikariera som sleeping beauty när som helst~ och jag lutade mig över henne och gav henne en lätt kyss på kinden. Jag ville inte väcka henne, hon hade igårkväll sagt något om att hon varit sjuk och jag antog att hon var väl förtjänt av all sömn hon kunde få.
Jag drog på mig mina skor och gick ut från hennes rum.
Det som hände härnäst hade förmodligen kunnat ge mig ett award på oturs-galan om det nu funnits någon.
Jag försökte utan att ge i från mig några som helst ljud, att gå ner för trappan som ledde till vardagsrummet som i sin tur ledde till hallen, till köket eller till Em's mammas sovrum, beroende på vilken dörr man tog. Själva trapp-grejen gick hyfsat, den knakade inte och jag snubblade inte, det var när jag väl stod i deras vardagsrum som det brast.
Allra först så började min mobil som jag hade i högra framfickan att vibrera och strax därefter dånade Drakes Trust issues ut genom dess högtalare på högsta volym. Troligtvis var det Kenny, mamma eller kanske Scooter som undrade var jag var, men jag hann inte ens tänka tanken att svara för direkt efter att det ringt så rusade en tjock liten hund rakt emot mig och jag var tvungen att sätta mig ner på golvet. Några sekunder senare stormade en kvinna i 40-års åldern ut genom en dörr och skrek något i stil med "EMELIA! VAD I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED!?" Efter att hon sömndrucket gnuggat sina ögon i nån sekund drog hon efter handan och höll upp en hand framför sig.
- Vem i herrens namn är du? Och vad i all världens namn gör du här!? viskade hon med samanbitna tänder, hon var med all säkerhet Em's mamma och jag kan med all säkerhet säga att jag sumpat alla chanser till ett gott första intryck.
- Eh. Jag heter Justin och jag öhm sov här inatt, men jag borde nog eh, gå nu. Smart Justin, verkligen begåvat! Nu kommer hon förmodligen tro att du våldtagit hennes dotter och snott med dig alla deras värdesaker...!
- Du gjorde vad då!? Är du medveten om hur gammal min dotter är!? Ska jag vara ärlig? Nej, jag är väll inte direkt medveten om det. Men jag är i högsta grad medveten om att hon med bara en kyss lyckats göra mig fullkomligt galen och att hon är det enda, okej, nästan det ända som varit i mina tanker den senate veckan.
Emelias perspektiv:
När jag vaknade hörde jag röster nerifrån vardagsrumet och när jag rullade över till andra sidan av sängen så var den varm och luktade svagt av herr-parfym och något mer som jag inte kunde sätta fingret på.
Just det.
Justin var här igår kväll.
Jag avbröts i mina funderingar av steg i trappan strax kom Justin in i rummet.
- Är du vaken?
Jag nickade och satte mig upp.
- Bra, för jag råkade väcka din mamam och hon är nog rätt irriterad över att jag är här, och nu vill hon "ta ett snack med oss två".
- Jag kommer, och du?
- Ja?
- Tack för att du kom hit igår. Jag hoppades att han inte tyckte det lät för töntigt. Men jag var verkligen tacksam över att han kommit och jag antar att det stämmer som man brukar säga, att det hjälper att sova på saken, för nu kändes allt så mycket klarare i min skalle.
- Ingen orsak det är jag som ska tacka dig, men jag tror verkligen att din mamma vill att vi ska komma ner nu, innan hon tror att ja någonting opassande händer här uppe. Sa Justin och sträckte fram sin hand mot mig, jag tog den och vi gick tillsammans ner för att möta mamma och alla anklagelser hon kunde tänkas komma med.
Det första jag gjorde när vi kom ner var att gå fram till henne och ge henne en kram, det verkade mjuka upp henne litegrann och hon log i alla fall. Detta skulle nog gå bra.
Visst har vi uppdaterat duktigt? Det får ni faktiskt ta och ge oss lite creds för, vad sägs om några kommentarer kanske?
// Fredrika
I want you chapter 14
- Jag förstår dig, men du ska veta att jag aldrig planerade att det skull bli så här mellan oss, det var aldrig min mening att såra dig. Den där kyssen betydde ingenting för mig och finns det någonting jag kan göra så säg det!
- Säg att du inte har några som helst känslor för honom. Okej, det där var jag väll inte riktigt beredd på. Jag menar kyssen i sig var typ fantastisk men jag hade inte tänkt på om jag gillade Justin på det sättet eller inte. Så jag sa helt enkelt ingenting.
- Tänkte väll det. Sa han och la på.
Jag antar att det är nu jag borde ligga helt utslagen på golvet storgråtandes med ett paket glass vid sidan om mig. Men jag kände knappt någonting alls och när mamma frågat vad det var Chris velat så sa jag bara "inget".
- Säg att du inte har några som helst känslor för honom. Okej, det där var jag väll inte riktigt beredd på. Jag menar kyssen i sig var typ fantastisk men jag hade inte tänkt på om jag gillade Justin på det sättet eller inte. Så jag sa helt enkelt ingenting.
- Tänkte väll det. Sa han och la på.
Jag antar att det är nu jag borde ligga helt utslagen på golvet storgråtandes med ett paket glass vid sidan om mig. Men jag kände knappt någonting alls och när mamma frågat vad det var Chris velat så sa jag bara "inget".
Emelias prespektiv:
Jag låg i soffan och kollade lite haft på tv:n och tänkte på vad Chris hade sagt. Men de jag funderade mest på var varför jag inte bara hade sagt nej när han frågade om jag hade känslor för Justin. Eller hade jag känslor för Justin? Jag visste faktiskt inte. Men eftersom jag inte kände mig direkt ledsen när Chris gjorde slut med mig så kanske jag gillade Justin i alla fall. Men det kändes i alla fall skönt att jag var sjuk och jag tänkte fortsätta med att vara det i alla fall tills på onsdagen, så jag salpp träffa Chris, det var nog det jag sista ville göra i det här läget. Jag drog en filt över mig och började slö kolla på tv:n och försökte koppla bort mina tankar för en liten stund, men utan stort resultat.
Lite kort kapitel kanske KOMENTERA!!!
1 vecka senare:
Hallå, ropade jag högt när jag kom in i huset. Jag fick inget svar alltså var mamma inte hemma. Jag hängde upp min jacka på en krok vid ytterdörren och sedan gick jag ut för att bre en macka.
Idag var det fredag och jag hade varit i skolan i hela dagen. Skönt med helg tänkte jag, och att få några dagar ledigt från operation undvika Christian. Jag hade försökt att stöta på honom och prata om honom så lite som möjligt idag och i torsdags, men det var ganska svårt eftersom vi umgicks med samma kompisar i stort sätt. Men jag hade hängt med Nea mest så det hade gått bra. I alla fall fram tills mina andra kompisar undarde varför inte jag var med Chris. Då hade jag bara sagt att det var slut mellan oss men inte delat med mig av de saftiga detaljerna. De hade såklart viljat veta mer men jag pallade bara inte prata om det.
Nea hade jag förresten förlåtigt. Jag var ju kanske itne glad att hon hade sagt det men på något sätt så var jag lite lättad över att det var över mellan mig och Chris. Fast jag ville ju inte att det skulle sluta så här, jag ville ju fortsätta vara vän med honom, men han behövde så klart lite tid för att kunna komma över det så vi kunde bli vänner igen. Men han fick ta den tiden han behövde, tänkte jag.
Justin hade jag heller inte träffat. Han hade försökt sms:a och ringa mig några gånger men jag hade bara ignorerat honom. På sms:en hade jag bara skrivit att jag behövde tid för mig själv och tid för att tänka. Men sanningen var att jag ville inte alls behövde någon tid att tänka ut saker. Jag ville på något sätt se vart de skulle gå med Justin men han hade ju flickvän, och jag hade ju redan förstört ett förhållande så jag behövde inte förstöra deras också.
Jag satte mig på en stol och skulle precis bita min första tugga i mackan då det ringde på dörren. Så jag reste mig igen och öppnade dörren. Och gissa vem som stod där utanför.
Jo Justin.
Jag sukade och sa :- Vad vill du, kyssen var ett misstag, kan du inte fatta det.
Jag vet inte varför jag sa det, i själva verket hade den varit fanstastisk men jag ville inte sabba deras förhållande också.
- Snälla bara lyssna på mig, sa Justin. Jag sukade men ställde mig för att lyssna.
- För det första, började han, tyckte du verkligen att kyssen var ett misstag?
Jag visste inte vad jag skulle säga utan stod bara tyst och tittade ner i marken. Han tittade på mig och jag såg att han väntade på ett svar.
- Kanske inte ett misstag... började jag.
- Tyckte du inte att det betydde någotning, frågade han.
- Jo men...
- Men vadå? Sa han.
- Det är bara det att du har Selena och jag vill inte förstöra ert förhållande också, sa jag, jag vill inte heller vara den andra tjejen.
- Men jag hade endå tänkt göra slut med Selena.
- Ah, visst, hejdå Justin, sa jag och tog tag i handtaget för att stänga dörren men Justin stoppade mig.
- Vänta, sa han, jag gör det nu.
Justin perspektiv:
Jag tog upp min mobil slog in Selenas nummer, som jag då kudne utantill.
Snälla svara, sa jag tyst för mig själv och precis då svarade hon.
- Hej älskling, hade tänkt ringa dig men det har varit så mycket här..
- Vi måste snacka om en sak, avbröt jag henne.
- Vadå?
- Jo, att jag tror inte att det här kommer att funka, sa jag, att du är borta så mycket menar jag.
- Men jag kommer ju hem snart, då har vi ju tid tillsammans och jag kan ju följa med när du ska turnera i två månader...
- Selena, jag menar att jag inte tror att vi kommer funka hur mycket du än är hemma. Du är mer som en kompis för mig än en flickvän, om du förstår.
- Har du hittat en annan? Frågade Selena mig.
- Ehm, ja, det kan man nog säga. Jag är ledsen men vi kan väll fortsätta vara vänner, eller? Jag log mot Em och hon log tillbaka.
- Ja, men, snälla...
- Jag är ledsen, hejdå Selena, sa jag och var precis på väg att lägga på men Selena började prataigen så jag fortsatte också lyssna och då hörde jag att hon hade gråt i rösten.
- Jag gör vad som helst, snälla, jag lovar vi kommer bli hur lyckliga som helst, säg bara vad jag har gjort för fel så fixar jag det, snälla Justin...!
- Du har inte gjort något fel alls Selena, sa jag, det här beror bara på mig.
- Men snälla Justin, vi är ju typ värsta paret, alla tycker det, alla tidningar skriver det, snyftade Selena i telefonen.
- Jag är så ledsen Selena, men vi är fortfarande vänner, eller hur, sa jag.
- Hejdå Justin, sa Selena och la på.
Em bara stod och stirrade på mig. Hon skrattade lite och skakade på huvudet.
- Då var det gjort, sa jag, kan du ge mig en chans nu?
- Du är fan inte klok, sa Em och kysste mig.
Lite kort kapitel kanske KOMENTERA!!!
// gertis<3
I want you chapter 13
Nej, jag såg inget i alla fall men du kan nog lita på henne
jag tittade på sms:et och sedan skickade jag det. Det tog inte lång tid innan jag fick svar den här gången heller: Bra, tack så jävla mycket, förresten vill du ses imorgon med mig och Em?
Jag svarade snabbt "Ja" utan att tänka efter direkt.
Awsome, ses imorron då bro
Ses svarade jag snabbt och sedan körde jag in på parkeringen vid studion och sprang in för att avsluta photoshooten.
- Äntligen, det tog ju mer än en timme, du sa att bara skulle ta en liten stund. Scooter var ganska irriterad när jag kom in.
- Sorry, men jag var tvugen att reda ut en liten sak, sa jag, jag ska bara byta om så kan vi köra sen.
- Okej, men skynda dig, sa Scooter och lämnade rummet.
Emelias perspektiv:
Jag hade varken träffat Christian eller Justin efter den där kyssen.
Men det berodde på att jag fått halsfluss och inte på att jag försökte undvika dom, något som jag starkt funderat på att göra innan sjukdomen kom till min räddning.
Jag hade försökt att inte tänka så mycket på vad som hänt mellan Justin och mig i bilen men när man är helt ensam hemma i några dagar så börjar tankarna förr eller senare att mala runt och nu hade jag helt tappat greppet om vad jag egentligen kände. Jag försökte övertala mig själv om att det inte var någon big deal men faktum är att det inte var kyssen som oroade mig mest, jag började på allvar tvivla på om jag ens var kär i Chris längre.
Men kanske var den där kyssen precis vad som behövdes för att öppna mina ögon så att jag skulle fatta att jag helt enkelt inte hörde ihop med Chris. Över huvud taget.
Nu låg jag i soffan och hade mer eller mindre sovit mig igenom ett avsnitt av desperate housewives då min iphone pep till av ett sms som, när man talar om trollen, var från ingen mindre än Chris himself.
Hej babe, mår du bättre? :P Jag tänker iaf på dig, skulle vart tusen ggr roligare om du varit här! <3 love Christian
Just det, han hade någon fest ikväll för hans föräldrar var bortresta över helgen, alla som var någon skulle vara där inklusive Justin.
Jag skickade iväg ett snabbt svar om att jag mådde lite bättre och att jag saknade honom. Sedan la jag ner mobilen där jag tagit den och fortsatte halvslumra till tv:n.
Justins perspektiv:
- Duu Justiin Biebah..! Hörde jag Nea skratta bakom mig. Hon var kände egentligen varken mig eller Chris men var visst bra kompis med Em och skulle därför ha varit här tillsammans med henne men eftersom att Em blev sjuk så var hon här själv.
Christian hade sagt att det var hon som skolkat med Emelia och han var väll inte direkt överförtjust över att ha henne här men ville väll inte heller slänga ut henne.
- Kan inte duh å tiewp jag liksom gå nånstans liite mera in private? Frågade hon nu och stödde sig på min axel, hennes andedräkt luktade vodka och jag antog att hon fått i sig en aning för mycket.
- Du, jag tycker nog att du borde gå hem nu. Svarade jag så lugnt jag kunde, den här tjeje började verkligen gå mig på nerverna. Hon hade följt efter mig som en svans hela kvällen och till en början hade jag inte brytt mig så mycket men nu hade det väll fan i mig gått för långt, visste hon inte att jag har flickvän eller?
- Näe! kaan du inte relaxa lite!? Kan vi intee ha lite kul ba!?
- Jag har flickvän och jag skulle helst vilja att du lämnade mig ifred.
Vid det här laget hade Christian dykt upp vid sidan av mig och vi började hjälpas åt med att få Nea mot ytterdörren.
- Det verkade inte som att du ville att Emelia skulle lämna dig ifred i måndags! Utbrast Nea som verkade ha nyktrat till en aning.
- Vadå? Vad fan snackar hon om? Sa Christian och tittade frågande och en aning uppfodrande på mig.
Det ända jag hann tänka innan Nea fortsatte prata var "jag ber till gud att hon inte såg vad som hände i bilen".
- Ja, Justin du vet väll vad jag snackar om eller? Fortsatte Nea
- Är det något jag missat här? Sa Christian och riktade en mörk blick mot mig.
- Ska du eller jag berätta Justi.. - Nä men ska vi inte få hem dig nu!? Avbröt jag Nea med och började dra henne mot dörren men Christian stoppade mig.
- Justin har du något du vill berätta för mig? Frågade han.
Jag kunde inte förmå mig att öppna munnen utan fortsatte att stirra ner i marken.
- Då får väll jag säga det! Justin här kysset Emelia i sin bil i måndags, det är vad du har missat...! Sa Nea snabbt, - Jag lämnar er två ifred nu, lycka till! fortsatte hon, klappade mig på axeln och stapplade ut genom dörren och ner på gatan.
- Är det sant? Chirstian kollade på mig med ett stenansikte och tillslut mötte jag hans blick. Känslan jag hade då går inte att beskriva, jag skämdes som en idiot över vad jag gjort men höll fortfarande tyst.
- Va faan Justin! Svara då! jag forsatte knipa käft, - Jag litade för tusan på dig, hur fan kunde du!?
- Det var inte direkt meningen... jag försökte lugna honom lite men det var lönlöst.
- INTE DIREKT MENINGEN!!?? Så fan att det inte va meningen, ut ur mitt jävla hus! och vet du vad? Om du ser den där horan igen så kan du väll hälsa henne att det är så över mellan henne och mig.
Jag ryckte till när Chris kallade Em för hora men beslöt mig för att ignorera det, det var ju inte precis läge att konfrontera honom om det just nu. Istället gick jag bara rakt ut genom dörren och ut till min bil.
Emelias perspektiv:
Mamma hade kommit hem för en stund sedan, jag hade visst somnat till, men nu stod hon böjd över mig med hemtelefonen i handen.
- Gumman, är du vaken? Det är Christian i telefon...! Sa hon och gav mig telefonen medans hon log ett sådant där mamma-leende.
Jag greppade den och gick iväg likte mer avskilt.
- Hej älskling, hur går festen?
- Du ska ge fan i att kalla mig älskling! Jag vet om dig och Justin, din kompis måste ha sett er, det räknade du inte med va? Hade du någonsin tänkt berätta eller!?
- Förlåt. Jag vet att det lät lite futtigt men jag hann inte tänka ut något bättre att säga just nu.
- Ett förlåt är det sista jag behöver från dig, jag behöver fan inget alls från dig!
- Va menar du, vill du ta en paus eller?
- Ja, en jävligt lång sån i så fall. Jag vill aldrig mer se dig, prata med dig eller ens höra något om dig, eller Justin för den delen! Du och han kan göra vad fan ni vill för du och jag är så jäävla över!!!
- Jag förstår dig, men du ska veta att jag aldrig planerade att det skull bli så här mellan oss, det var aldrig min mening att såra dig. Den där kyssen betydde ingenting för mig och finns det någonting jag kan göra så säg det!
- Säg att du inte har några som helst känslor för honom. Okej, det där var jag väll inte riktigt beredd på. Jag menar kyssen i sig var typ fantastisk men jag hade inte tänkt på om jag gillade Justin på det sättet eller inte. Så jag sa helt enkelt ingenting.
- Tänkte väll det. Sa han och la på.
Jag antar att det är nu jag borde ligga helt utslagen på golvet storgråtandes med ett paket glass vid sidan om mig. Men jag kände knappt någonting alls och när mamma frågat vad det var Chris velat så sa jag bara "inget".
Förlåt, förlåt, förlåt för våran utomordentligt kassa uppdatering! Skolan har tagit all vår tid...
Skriv mycket kommentarer så uppdaterar vi mer snart!
// Fredrika och Gertis (i fall ni undrar så e d ja som e maya ja hatar bara mitt riktiga namn som e gertrud men ja kalla mej gertis så blir alla glada haha :D)
