- Jag är så ledsen Selena, men vi är fortfarande vänner, eller hur? sa jag.
- Hejdå Justin. sa Selena och la på.
Em bara stod och stirrade på mig. Hon skrattade lite och skakade på huvudet.
- Då var det gjort. sa jag, - kan du ge mig en chans nu?
- Du är fan inte klok! sa Em och kysste mig.

Justins perspektiv:

Jag vaknade i ett rumt som inte var mitt av att solen lyste in genom persiennerna och gjorde så att man kunde se alla dammkorn virvla runt i luften. När jag vände mig om i sängen såg jag en rygg och ett långt mörkt hårsvall Emelia.
Hon gjorde ingen ansats till att vända sig om, hon verkade inte ens vara vaken än.
Jag la mig i sked bakom henne och smög försiktigt ner min arm runt hennes midja.
Vi hade inte haft sex i går kväll va? Nä, det hade jag inget som helst minne av och en sådan sak borde jag väll ha kommit ihåg...
Jag vet inte hur länge jag låg kvar där i sängen, men efter en stund så gick jag i alla fall upp, ruffsade till mitt hår och tog på mig min tröja och mina jeans som låg i en hög vid fotänden av sängen. Em låg fortfarande kvar och snusade ~hon hade kunnat vikariera som sleeping beauty när som helst~ och jag lutade mig över henne och gav henne en lätt kyss på kinden.  Jag ville inte väcka henne, hon hade igårkväll sagt något om att hon varit sjuk och jag antog att hon var väl förtjänt av all sömn hon kunde få.
Jag drog på mig mina skor och gick ut från hennes rum.

Det som hände härnäst hade förmodligen kunnat ge mig ett award på oturs-galan om det nu funnits någon.
Jag försökte utan att ge i från mig några som helst ljud, att gå ner för trappan som ledde till vardagsrummet som i sin tur ledde till hallen, till köket eller till Em's mammas sovrum, beroende på vilken dörr man tog. Själva trapp-grejen gick hyfsat, den knakade inte och jag snubblade inte, det var när jag väl stod i deras vardagsrum som det brast.
Allra först så började min mobil som jag hade i högra framfickan att vibrera och strax därefter dånade Drakes Trust issues ut genom dess högtalare på högsta volym. Troligtvis var det Kenny, mamma eller kanske Scooter som undrade var jag var, men jag hann inte ens tänka tanken att svara för direkt efter att det ringt så rusade en tjock liten hund rakt emot mig och jag var tvungen att sätta mig ner på golvet. Några sekunder senare stormade en kvinna i 40-års åldern ut genom en dörr och skrek något i stil med "EMELIA! VAD I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED!?" Efter att hon sömndrucket gnuggat sina ögon i nån sekund drog hon efter handan och höll upp en hand framför sig.

- Vem i herrens namn är du? Och vad i all världens namn gör du här!? viskade hon med samanbitna tänder, hon var med all säkerhet Em's mamma och jag kan med all säkerhet säga att jag sumpat alla chanser till ett gott första intryck.

- Eh. Jag heter Justin och jag öhm sov här inatt, men jag borde nog eh, gå nu. Smart Justin, verkligen begåvat! Nu kommer hon förmodligen tro att du våldtagit hennes dotter och snott med dig alla deras värdesaker...!

- Du gjorde vad då!? Är du medveten om hur gammal min dotter är!? Ska jag vara ärlig? Nej, jag är väll inte direkt medveten om det. Men jag är i högsta grad medveten om att hon med bara en kyss lyckats göra mig fullkomligt galen och att hon är det enda, okej, nästan det ända som varit i mina tanker den senate veckan.

Emelias perspektiv:

När jag vaknade hörde jag röster nerifrån vardagsrumet och när jag rullade över till andra sidan av sängen så var den varm och luktade svagt av herr-parfym och något mer som jag inte kunde sätta fingret på.
Just det.
Justin var här igår kväll.
Jag avbröts i mina funderingar av steg i trappan strax kom Justin in i rummet.

- Är du vaken?
Jag nickade och satte mig upp.

- Bra, för jag råkade väcka din mamam och hon är nog rätt irriterad över att jag är här, och nu vill hon "ta ett snack med oss två".

- Jag kommer, och du?

- Ja?

- Tack för att du kom hit igår. Jag hoppades att han inte tyckte det lät för töntigt. Men jag var verkligen tacksam över att han kommit och jag antar att det stämmer som man brukar säga, att det hjälper att sova på saken, för nu kändes allt så mycket klarare i min skalle.

- Ingen orsak det är jag som ska tacka dig, men jag tror verkligen att din mamma vill att vi ska komma ner nu, innan hon tror att ja någonting opassande händer här uppe. Sa Justin och sträckte fram sin hand mot mig, jag tog den och vi gick tillsammans ner för att möta mamma och alla anklagelser hon kunde tänkas komma med.
Det första jag gjorde när vi kom ner var att gå fram till henne och ge henne en kram, det verkade mjuka upp henne litegrann och hon log i alla fall. Detta skulle nog gå bra.

---

Visst har vi uppdaterat duktigt? Det får ni faktiskt ta och ge oss lite creds för, vad sägs om några kommentarer kanske?
// Fredrika