I want you chapter 15
- Jag är så ledsen Selena, men vi är fortfarande vänner, eller hur? sa jag.
- Hejdå Justin. sa Selena och la på.
Em bara stod och stirrade på mig. Hon skrattade lite och skakade på huvudet.
- Då var det gjort. sa jag, - kan du ge mig en chans nu?
- Du är fan inte klok! sa Em och kysste mig.
Justins perspektiv:
Jag vaknade i ett rumt som inte var mitt av att solen lyste in genom persiennerna och gjorde så att man kunde se alla dammkorn virvla runt i luften. När jag vände mig om i sängen såg jag en rygg och ett långt mörkt hårsvall Emelia.
Hon gjorde ingen ansats till att vända sig om, hon verkade inte ens vara vaken än.
Jag la mig i sked bakom henne och smög försiktigt ner min arm runt hennes midja.
Vi hade inte haft sex i går kväll va? Nä, det hade jag inget som helst minne av och en sådan sak borde jag väll ha kommit ihåg...
Jag vet inte hur länge jag låg kvar där i sängen, men efter en stund så gick jag i alla fall upp, ruffsade till mitt hår och tog på mig min tröja och mina jeans som låg i en hög vid fotänden av sängen. Em låg fortfarande kvar och snusade ~hon hade kunnat vikariera som sleeping beauty när som helst~ och jag lutade mig över henne och gav henne en lätt kyss på kinden. Jag ville inte väcka henne, hon hade igårkväll sagt något om att hon varit sjuk och jag antog att hon var väl förtjänt av all sömn hon kunde få.
Jag drog på mig mina skor och gick ut från hennes rum.
Det som hände härnäst hade förmodligen kunnat ge mig ett award på oturs-galan om det nu funnits någon.
Jag försökte utan att ge i från mig några som helst ljud, att gå ner för trappan som ledde till vardagsrummet som i sin tur ledde till hallen, till köket eller till Em's mammas sovrum, beroende på vilken dörr man tog. Själva trapp-grejen gick hyfsat, den knakade inte och jag snubblade inte, det var när jag väl stod i deras vardagsrum som det brast.
Allra först så började min mobil som jag hade i högra framfickan att vibrera och strax därefter dånade Drakes Trust issues ut genom dess högtalare på högsta volym. Troligtvis var det Kenny, mamma eller kanske Scooter som undrade var jag var, men jag hann inte ens tänka tanken att svara för direkt efter att det ringt så rusade en tjock liten hund rakt emot mig och jag var tvungen att sätta mig ner på golvet. Några sekunder senare stormade en kvinna i 40-års åldern ut genom en dörr och skrek något i stil med "EMELIA! VAD I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED!?" Efter att hon sömndrucket gnuggat sina ögon i nån sekund drog hon efter handan och höll upp en hand framför sig.
- Vem i herrens namn är du? Och vad i all världens namn gör du här!? viskade hon med samanbitna tänder, hon var med all säkerhet Em's mamma och jag kan med all säkerhet säga att jag sumpat alla chanser till ett gott första intryck.
- Eh. Jag heter Justin och jag öhm sov här inatt, men jag borde nog eh, gå nu. Smart Justin, verkligen begåvat! Nu kommer hon förmodligen tro att du våldtagit hennes dotter och snott med dig alla deras värdesaker...!
- Du gjorde vad då!? Är du medveten om hur gammal min dotter är!? Ska jag vara ärlig? Nej, jag är väll inte direkt medveten om det. Men jag är i högsta grad medveten om att hon med bara en kyss lyckats göra mig fullkomligt galen och att hon är det enda, okej, nästan det ända som varit i mina tanker den senate veckan.
Emelias perspektiv:
När jag vaknade hörde jag röster nerifrån vardagsrumet och när jag rullade över till andra sidan av sängen så var den varm och luktade svagt av herr-parfym och något mer som jag inte kunde sätta fingret på.
Just det.
Justin var här igår kväll.
Jag avbröts i mina funderingar av steg i trappan strax kom Justin in i rummet.
- Är du vaken?
Jag nickade och satte mig upp.
- Bra, för jag råkade väcka din mamam och hon är nog rätt irriterad över att jag är här, och nu vill hon "ta ett snack med oss två".
- Jag kommer, och du?
- Ja?
- Tack för att du kom hit igår. Jag hoppades att han inte tyckte det lät för töntigt. Men jag var verkligen tacksam över att han kommit och jag antar att det stämmer som man brukar säga, att det hjälper att sova på saken, för nu kändes allt så mycket klarare i min skalle.
- Ingen orsak det är jag som ska tacka dig, men jag tror verkligen att din mamma vill att vi ska komma ner nu, innan hon tror att ja någonting opassande händer här uppe. Sa Justin och sträckte fram sin hand mot mig, jag tog den och vi gick tillsammans ner för att möta mamma och alla anklagelser hon kunde tänkas komma med.
Det första jag gjorde när vi kom ner var att gå fram till henne och ge henne en kram, det verkade mjuka upp henne litegrann och hon log i alla fall. Detta skulle nog gå bra.
Visst har vi uppdaterat duktigt? Det får ni faktiskt ta och ge oss lite creds för, vad sägs om några kommentarer kanske?
// Fredrika
- Hejdå Justin. sa Selena och la på.
Em bara stod och stirrade på mig. Hon skrattade lite och skakade på huvudet.
- Då var det gjort. sa jag, - kan du ge mig en chans nu?
- Du är fan inte klok! sa Em och kysste mig.
Justins perspektiv:
Jag vaknade i ett rumt som inte var mitt av att solen lyste in genom persiennerna och gjorde så att man kunde se alla dammkorn virvla runt i luften. När jag vände mig om i sängen såg jag en rygg och ett långt mörkt hårsvall Emelia.
Hon gjorde ingen ansats till att vända sig om, hon verkade inte ens vara vaken än.
Jag la mig i sked bakom henne och smög försiktigt ner min arm runt hennes midja.
Vi hade inte haft sex i går kväll va? Nä, det hade jag inget som helst minne av och en sådan sak borde jag väll ha kommit ihåg...
Jag vet inte hur länge jag låg kvar där i sängen, men efter en stund så gick jag i alla fall upp, ruffsade till mitt hår och tog på mig min tröja och mina jeans som låg i en hög vid fotänden av sängen. Em låg fortfarande kvar och snusade ~hon hade kunnat vikariera som sleeping beauty när som helst~ och jag lutade mig över henne och gav henne en lätt kyss på kinden. Jag ville inte väcka henne, hon hade igårkväll sagt något om att hon varit sjuk och jag antog att hon var väl förtjänt av all sömn hon kunde få.
Jag drog på mig mina skor och gick ut från hennes rum.
Det som hände härnäst hade förmodligen kunnat ge mig ett award på oturs-galan om det nu funnits någon.
Jag försökte utan att ge i från mig några som helst ljud, att gå ner för trappan som ledde till vardagsrummet som i sin tur ledde till hallen, till köket eller till Em's mammas sovrum, beroende på vilken dörr man tog. Själva trapp-grejen gick hyfsat, den knakade inte och jag snubblade inte, det var när jag väl stod i deras vardagsrum som det brast.
Allra först så började min mobil som jag hade i högra framfickan att vibrera och strax därefter dånade Drakes Trust issues ut genom dess högtalare på högsta volym. Troligtvis var det Kenny, mamma eller kanske Scooter som undrade var jag var, men jag hann inte ens tänka tanken att svara för direkt efter att det ringt så rusade en tjock liten hund rakt emot mig och jag var tvungen att sätta mig ner på golvet. Några sekunder senare stormade en kvinna i 40-års åldern ut genom en dörr och skrek något i stil med "EMELIA! VAD I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED!?" Efter att hon sömndrucket gnuggat sina ögon i nån sekund drog hon efter handan och höll upp en hand framför sig.
- Vem i herrens namn är du? Och vad i all världens namn gör du här!? viskade hon med samanbitna tänder, hon var med all säkerhet Em's mamma och jag kan med all säkerhet säga att jag sumpat alla chanser till ett gott första intryck.
- Eh. Jag heter Justin och jag öhm sov här inatt, men jag borde nog eh, gå nu. Smart Justin, verkligen begåvat! Nu kommer hon förmodligen tro att du våldtagit hennes dotter och snott med dig alla deras värdesaker...!
- Du gjorde vad då!? Är du medveten om hur gammal min dotter är!? Ska jag vara ärlig? Nej, jag är väll inte direkt medveten om det. Men jag är i högsta grad medveten om att hon med bara en kyss lyckats göra mig fullkomligt galen och att hon är det enda, okej, nästan det ända som varit i mina tanker den senate veckan.
Emelias perspektiv:
När jag vaknade hörde jag röster nerifrån vardagsrumet och när jag rullade över till andra sidan av sängen så var den varm och luktade svagt av herr-parfym och något mer som jag inte kunde sätta fingret på.
Just det.
Justin var här igår kväll.
Jag avbröts i mina funderingar av steg i trappan strax kom Justin in i rummet.
- Är du vaken?
Jag nickade och satte mig upp.
- Bra, för jag råkade väcka din mamam och hon är nog rätt irriterad över att jag är här, och nu vill hon "ta ett snack med oss två".
- Jag kommer, och du?
- Ja?
- Tack för att du kom hit igår. Jag hoppades att han inte tyckte det lät för töntigt. Men jag var verkligen tacksam över att han kommit och jag antar att det stämmer som man brukar säga, att det hjälper att sova på saken, för nu kändes allt så mycket klarare i min skalle.
- Ingen orsak det är jag som ska tacka dig, men jag tror verkligen att din mamma vill att vi ska komma ner nu, innan hon tror att ja någonting opassande händer här uppe. Sa Justin och sträckte fram sin hand mot mig, jag tog den och vi gick tillsammans ner för att möta mamma och alla anklagelser hon kunde tänkas komma med.
Det första jag gjorde när vi kom ner var att gå fram till henne och ge henne en kram, det verkade mjuka upp henne litegrann och hon log i alla fall. Detta skulle nog gå bra.
Visst har vi uppdaterat duktigt? Det får ni faktiskt ta och ge oss lite creds för, vad sägs om några kommentarer kanske?
// Fredrika
I want you chapter 14
- Jag förstår dig, men du ska veta att jag aldrig planerade att det skull bli så här mellan oss, det var aldrig min mening att såra dig. Den där kyssen betydde ingenting för mig och finns det någonting jag kan göra så säg det!
- Säg att du inte har några som helst känslor för honom. Okej, det där var jag väll inte riktigt beredd på. Jag menar kyssen i sig var typ fantastisk men jag hade inte tänkt på om jag gillade Justin på det sättet eller inte. Så jag sa helt enkelt ingenting.
- Tänkte väll det. Sa han och la på.
Jag antar att det är nu jag borde ligga helt utslagen på golvet storgråtandes med ett paket glass vid sidan om mig. Men jag kände knappt någonting alls och när mamma frågat vad det var Chris velat så sa jag bara "inget".
- Säg att du inte har några som helst känslor för honom. Okej, det där var jag väll inte riktigt beredd på. Jag menar kyssen i sig var typ fantastisk men jag hade inte tänkt på om jag gillade Justin på det sättet eller inte. Så jag sa helt enkelt ingenting.
- Tänkte väll det. Sa han och la på.
Jag antar att det är nu jag borde ligga helt utslagen på golvet storgråtandes med ett paket glass vid sidan om mig. Men jag kände knappt någonting alls och när mamma frågat vad det var Chris velat så sa jag bara "inget".
Emelias prespektiv:
Jag låg i soffan och kollade lite haft på tv:n och tänkte på vad Chris hade sagt. Men de jag funderade mest på var varför jag inte bara hade sagt nej när han frågade om jag hade känslor för Justin. Eller hade jag känslor för Justin? Jag visste faktiskt inte. Men eftersom jag inte kände mig direkt ledsen när Chris gjorde slut med mig så kanske jag gillade Justin i alla fall. Men det kändes i alla fall skönt att jag var sjuk och jag tänkte fortsätta med att vara det i alla fall tills på onsdagen, så jag salpp träffa Chris, det var nog det jag sista ville göra i det här läget. Jag drog en filt över mig och började slö kolla på tv:n och försökte koppla bort mina tankar för en liten stund, men utan stort resultat.
Lite kort kapitel kanske KOMENTERA!!!
1 vecka senare:
Hallå, ropade jag högt när jag kom in i huset. Jag fick inget svar alltså var mamma inte hemma. Jag hängde upp min jacka på en krok vid ytterdörren och sedan gick jag ut för att bre en macka.
Idag var det fredag och jag hade varit i skolan i hela dagen. Skönt med helg tänkte jag, och att få några dagar ledigt från operation undvika Christian. Jag hade försökt att stöta på honom och prata om honom så lite som möjligt idag och i torsdags, men det var ganska svårt eftersom vi umgicks med samma kompisar i stort sätt. Men jag hade hängt med Nea mest så det hade gått bra. I alla fall fram tills mina andra kompisar undarde varför inte jag var med Chris. Då hade jag bara sagt att det var slut mellan oss men inte delat med mig av de saftiga detaljerna. De hade såklart viljat veta mer men jag pallade bara inte prata om det.
Nea hade jag förresten förlåtigt. Jag var ju kanske itne glad att hon hade sagt det men på något sätt så var jag lite lättad över att det var över mellan mig och Chris. Fast jag ville ju inte att det skulle sluta så här, jag ville ju fortsätta vara vän med honom, men han behövde så klart lite tid för att kunna komma över det så vi kunde bli vänner igen. Men han fick ta den tiden han behövde, tänkte jag.
Justin hade jag heller inte träffat. Han hade försökt sms:a och ringa mig några gånger men jag hade bara ignorerat honom. På sms:en hade jag bara skrivit att jag behövde tid för mig själv och tid för att tänka. Men sanningen var att jag ville inte alls behövde någon tid att tänka ut saker. Jag ville på något sätt se vart de skulle gå med Justin men han hade ju flickvän, och jag hade ju redan förstört ett förhållande så jag behövde inte förstöra deras också.
Jag satte mig på en stol och skulle precis bita min första tugga i mackan då det ringde på dörren. Så jag reste mig igen och öppnade dörren. Och gissa vem som stod där utanför.
Jo Justin.
Jag sukade och sa :- Vad vill du, kyssen var ett misstag, kan du inte fatta det.
Jag vet inte varför jag sa det, i själva verket hade den varit fanstastisk men jag ville inte sabba deras förhållande också.
- Snälla bara lyssna på mig, sa Justin. Jag sukade men ställde mig för att lyssna.
- För det första, började han, tyckte du verkligen att kyssen var ett misstag?
Jag visste inte vad jag skulle säga utan stod bara tyst och tittade ner i marken. Han tittade på mig och jag såg att han väntade på ett svar.
- Kanske inte ett misstag... började jag.
- Tyckte du inte att det betydde någotning, frågade han.
- Jo men...
- Men vadå? Sa han.
- Det är bara det att du har Selena och jag vill inte förstöra ert förhållande också, sa jag, jag vill inte heller vara den andra tjejen.
- Men jag hade endå tänkt göra slut med Selena.
- Ah, visst, hejdå Justin, sa jag och tog tag i handtaget för att stänga dörren men Justin stoppade mig.
- Vänta, sa han, jag gör det nu.
Justin perspektiv:
Jag tog upp min mobil slog in Selenas nummer, som jag då kudne utantill.
Snälla svara, sa jag tyst för mig själv och precis då svarade hon.
- Hej älskling, hade tänkt ringa dig men det har varit så mycket här..
- Vi måste snacka om en sak, avbröt jag henne.
- Vadå?
- Jo, att jag tror inte att det här kommer att funka, sa jag, att du är borta så mycket menar jag.
- Men jag kommer ju hem snart, då har vi ju tid tillsammans och jag kan ju följa med när du ska turnera i två månader...
- Selena, jag menar att jag inte tror att vi kommer funka hur mycket du än är hemma. Du är mer som en kompis för mig än en flickvän, om du förstår.
- Har du hittat en annan? Frågade Selena mig.
- Ehm, ja, det kan man nog säga. Jag är ledsen men vi kan väll fortsätta vara vänner, eller? Jag log mot Em och hon log tillbaka.
- Ja, men, snälla...
- Jag är ledsen, hejdå Selena, sa jag och var precis på väg att lägga på men Selena började prataigen så jag fortsatte också lyssna och då hörde jag att hon hade gråt i rösten.
- Jag gör vad som helst, snälla, jag lovar vi kommer bli hur lyckliga som helst, säg bara vad jag har gjort för fel så fixar jag det, snälla Justin...!
- Du har inte gjort något fel alls Selena, sa jag, det här beror bara på mig.
- Men snälla Justin, vi är ju typ värsta paret, alla tycker det, alla tidningar skriver det, snyftade Selena i telefonen.
- Jag är så ledsen Selena, men vi är fortfarande vänner, eller hur, sa jag.
- Hejdå Justin, sa Selena och la på.
Em bara stod och stirrade på mig. Hon skrattade lite och skakade på huvudet.
- Då var det gjort, sa jag, kan du ge mig en chans nu?
- Du är fan inte klok, sa Em och kysste mig.
Lite kort kapitel kanske KOMENTERA!!!
// gertis<3
I want you chapter 13
Nej, jag såg inget i alla fall men du kan nog lita på henne
jag tittade på sms:et och sedan skickade jag det. Det tog inte lång tid innan jag fick svar den här gången heller: Bra, tack så jävla mycket, förresten vill du ses imorgon med mig och Em?
Jag svarade snabbt "Ja" utan att tänka efter direkt.
Awsome, ses imorron då bro
Ses svarade jag snabbt och sedan körde jag in på parkeringen vid studion och sprang in för att avsluta photoshooten.
- Äntligen, det tog ju mer än en timme, du sa att bara skulle ta en liten stund. Scooter var ganska irriterad när jag kom in.
- Sorry, men jag var tvugen att reda ut en liten sak, sa jag, jag ska bara byta om så kan vi köra sen.
- Okej, men skynda dig, sa Scooter och lämnade rummet.
Emelias perspektiv:
Jag hade varken träffat Christian eller Justin efter den där kyssen.
Men det berodde på att jag fått halsfluss och inte på att jag försökte undvika dom, något som jag starkt funderat på att göra innan sjukdomen kom till min räddning.
Jag hade försökt att inte tänka så mycket på vad som hänt mellan Justin och mig i bilen men när man är helt ensam hemma i några dagar så börjar tankarna förr eller senare att mala runt och nu hade jag helt tappat greppet om vad jag egentligen kände. Jag försökte övertala mig själv om att det inte var någon big deal men faktum är att det inte var kyssen som oroade mig mest, jag började på allvar tvivla på om jag ens var kär i Chris längre.
Men kanske var den där kyssen precis vad som behövdes för att öppna mina ögon så att jag skulle fatta att jag helt enkelt inte hörde ihop med Chris. Över huvud taget.
Nu låg jag i soffan och hade mer eller mindre sovit mig igenom ett avsnitt av desperate housewives då min iphone pep till av ett sms som, när man talar om trollen, var från ingen mindre än Chris himself.
Hej babe, mår du bättre? :P Jag tänker iaf på dig, skulle vart tusen ggr roligare om du varit här! <3 love Christian
Just det, han hade någon fest ikväll för hans föräldrar var bortresta över helgen, alla som var någon skulle vara där inklusive Justin.
Jag skickade iväg ett snabbt svar om att jag mådde lite bättre och att jag saknade honom. Sedan la jag ner mobilen där jag tagit den och fortsatte halvslumra till tv:n.
Justins perspektiv:
- Duu Justiin Biebah..! Hörde jag Nea skratta bakom mig. Hon var kände egentligen varken mig eller Chris men var visst bra kompis med Em och skulle därför ha varit här tillsammans med henne men eftersom att Em blev sjuk så var hon här själv.
Christian hade sagt att det var hon som skolkat med Emelia och han var väll inte direkt överförtjust över att ha henne här men ville väll inte heller slänga ut henne.
- Kan inte duh å tiewp jag liksom gå nånstans liite mera in private? Frågade hon nu och stödde sig på min axel, hennes andedräkt luktade vodka och jag antog att hon fått i sig en aning för mycket.
- Du, jag tycker nog att du borde gå hem nu. Svarade jag så lugnt jag kunde, den här tjeje började verkligen gå mig på nerverna. Hon hade följt efter mig som en svans hela kvällen och till en början hade jag inte brytt mig så mycket men nu hade det väll fan i mig gått för långt, visste hon inte att jag har flickvän eller?
- Näe! kaan du inte relaxa lite!? Kan vi intee ha lite kul ba!?
- Jag har flickvän och jag skulle helst vilja att du lämnade mig ifred.
Vid det här laget hade Christian dykt upp vid sidan av mig och vi började hjälpas åt med att få Nea mot ytterdörren.
- Det verkade inte som att du ville att Emelia skulle lämna dig ifred i måndags! Utbrast Nea som verkade ha nyktrat till en aning.
- Vadå? Vad fan snackar hon om? Sa Christian och tittade frågande och en aning uppfodrande på mig.
Det ända jag hann tänka innan Nea fortsatte prata var "jag ber till gud att hon inte såg vad som hände i bilen".
- Ja, Justin du vet väll vad jag snackar om eller? Fortsatte Nea
- Är det något jag missat här? Sa Christian och riktade en mörk blick mot mig.
- Ska du eller jag berätta Justi.. - Nä men ska vi inte få hem dig nu!? Avbröt jag Nea med och började dra henne mot dörren men Christian stoppade mig.
- Justin har du något du vill berätta för mig? Frågade han.
Jag kunde inte förmå mig att öppna munnen utan fortsatte att stirra ner i marken.
- Då får väll jag säga det! Justin här kysset Emelia i sin bil i måndags, det är vad du har missat...! Sa Nea snabbt, - Jag lämnar er två ifred nu, lycka till! fortsatte hon, klappade mig på axeln och stapplade ut genom dörren och ner på gatan.
- Är det sant? Chirstian kollade på mig med ett stenansikte och tillslut mötte jag hans blick. Känslan jag hade då går inte att beskriva, jag skämdes som en idiot över vad jag gjort men höll fortfarande tyst.
- Va faan Justin! Svara då! jag forsatte knipa käft, - Jag litade för tusan på dig, hur fan kunde du!?
- Det var inte direkt meningen... jag försökte lugna honom lite men det var lönlöst.
- INTE DIREKT MENINGEN!!?? Så fan att det inte va meningen, ut ur mitt jävla hus! och vet du vad? Om du ser den där horan igen så kan du väll hälsa henne att det är så över mellan henne och mig.
Jag ryckte till när Chris kallade Em för hora men beslöt mig för att ignorera det, det var ju inte precis läge att konfrontera honom om det just nu. Istället gick jag bara rakt ut genom dörren och ut till min bil.
Emelias perspektiv:
Mamma hade kommit hem för en stund sedan, jag hade visst somnat till, men nu stod hon böjd över mig med hemtelefonen i handen.
- Gumman, är du vaken? Det är Christian i telefon...! Sa hon och gav mig telefonen medans hon log ett sådant där mamma-leende.
Jag greppade den och gick iväg likte mer avskilt.
- Hej älskling, hur går festen?
- Du ska ge fan i att kalla mig älskling! Jag vet om dig och Justin, din kompis måste ha sett er, det räknade du inte med va? Hade du någonsin tänkt berätta eller!?
- Förlåt. Jag vet att det lät lite futtigt men jag hann inte tänka ut något bättre att säga just nu.
- Ett förlåt är det sista jag behöver från dig, jag behöver fan inget alls från dig!
- Va menar du, vill du ta en paus eller?
- Ja, en jävligt lång sån i så fall. Jag vill aldrig mer se dig, prata med dig eller ens höra något om dig, eller Justin för den delen! Du och han kan göra vad fan ni vill för du och jag är så jäävla över!!!
- Jag förstår dig, men du ska veta att jag aldrig planerade att det skull bli så här mellan oss, det var aldrig min mening att såra dig. Den där kyssen betydde ingenting för mig och finns det någonting jag kan göra så säg det!
- Säg att du inte har några som helst känslor för honom. Okej, det där var jag väll inte riktigt beredd på. Jag menar kyssen i sig var typ fantastisk men jag hade inte tänkt på om jag gillade Justin på det sättet eller inte. Så jag sa helt enkelt ingenting.
- Tänkte väll det. Sa han och la på.
Jag antar att det är nu jag borde ligga helt utslagen på golvet storgråtandes med ett paket glass vid sidan om mig. Men jag kände knappt någonting alls och när mamma frågat vad det var Chris velat så sa jag bara "inget".
Förlåt, förlåt, förlåt för våran utomordentligt kassa uppdatering! Skolan har tagit all vår tid...
Skriv mycket kommentarer så uppdaterar vi mer snart!
// Fredrika och Gertis (i fall ni undrar så e d ja som e maya ja hatar bara mitt riktiga namn som e gertrud men ja kalla mej gertis så blir alla glada haha :D)
I want you chapter 12
Jag skulle inte kunna beskriva vad som hände i min hjärna just då, jag fick nog någon sorts black out, jag hade verkligen panik inför om Christian skulle få reda på någonting så jag gjorde det ända som kändes rätt just då.
Jag lutade mig över växellådan mot Justin och tog tag om hans nacke, för att sedan trycka mina läppar mot hans i en mjuk kyss som han, till min förvåning besvarade.
- Sådär. Nu har vi i alla fall en till sammankoppling. Sa jag efter att ha avslutat kyssen.
Lite kort kanske men texten där upp bel konstig och gick inte att fixa ahha och förresten tack för alla fina komentarer :D
Jag lutade mig över växellådan mot Justin och tog tag om hans nacke, för att sedan trycka mina läppar mot hans i en mjuk kyss som han, till min förvåning besvarade.
- Sådär. Nu har vi i alla fall en till sammankoppling. Sa jag efter att ha avslutat kyssen.
Emelias perspektiv:
Vi satt tysta resten av bilresan. Jag visste inte vad jag skulle säga, om jag ens skulle säga nåt. Jag sneglade lite på Justin och jag kunde till och med se hur koncentrerad han var på vägen och i sina tankar. Jag visste nog vad han tänkte på. Varför jag hade kysst honom. Ja, den fråga ställde jag mig själv hela vägen. Varför? Jag hade verkligen ingen aning. Ingen jävla aning om vad som hade flugit i mig. Jag ville bara säga förlåt, att jag ångrade mig och att jag full och allt det där men jag tror att han fattade det. Det var nog bäst att bara sitta tyst och vänta på att se mitt vita hus bakom kröken. Jag visste att skulle vara tvugen att sitta här i ca en halv timme till men jag försökte att göra det bästa av det och inte tänka på vad som precis hade hänt, men det var lättare sagt än gjort. Den där kyssen kunde bara inte lämna mina tankar. Jag kände mig bara så jävla dum. Tänk om han berättade för Christian. Shit, då låg jag illa till, men om han sa det så kunde ju han själv hamna i trubbel. Men han såg ju mig nästan kyssa Kevin så tänk om han sa det istället. Jag ångrade verkligen det, nästan mer än att jag kysste Justin. Det kändes konstigt att tänka så, jag hade ju inte ens kysst Kevin, men det gjorde jag med Justin. Jag fattade inte varför men det kändes faktiskt mer fel med Kevin än med Justin. Jag försökte komma på varför jag tänkte så, men det gick inte så bra. Det var bara en känsla.
Justins perspektiv:
Jag visste inte vad jag skulle göra. Om jag skulle snacka med henne eller bara sitta tyst. Jag tänkte att hon nog ställde sig själv den frågan också. Men själv ställde jag mig själv en annan fråga också som hon kanske inte ställde sig själv.
Jag vet att jag borde tycka att det känndes fel när min bästa väns flickvän kysste mig och jag inte gjorde något motstånd, men konstigt nog så tyckte inte jag att det kändes fel. Jag ångrade det inte av någon konstig anledning. Det kanske inte kändes rätt, eller gjorde det det? Jag var lite förvirrad kände jag. Det var nog Em också. Det var i alla fall väldigt spänt och det var ju inte så konstigt.
- Ska jag svänga in här? Frågade jag. Jag försökte lätta upp stämmningen lite men det gick inte så bra eftersom hon bara svarade ett kort: Ja och sedan fortsatte stirra rakt på vägen. Jag svängde in och sedan såg man hennes hus lite längre bort från gatan.
- Vi ses, sa jag medans hon gick ut ur bilen.
- Vi ses, sa jag medans hon gick ut ur bilen.
- Ja, sa hon kort, log och stängde blidörren efter sig. Jag satt och tittade efter henne utan att tänka på det. Hon vände sig om och det var då jag kom på mig med att stirra på henne. Jag vinkade och körde iväg. När jag nästan var framme vid studion för att avsluta min photoshoot så kom jag på att jag hade glömt sms:a Chris. Shit, han måste ju vara jätte orolig tänkte jag och tog upp min iphone från fickan: Em är hemma nu, lämnade precis henne skickade jag iväg och på bara några sekunder fick jag ett svar: Bra, tack så sjukt mycket, va allt ok? Han hade säkert suttit och stirrat på mobilen och väntat på svar ända sedan han ringde mig, eftersom han svarade så snabbt.
Haha det e lungt, allt va bara bra med henne hon var på någon fest för någon vernissage precis som du sa svarade jag.
Bra, fan va lättad ja är, men ja menar hade hon druckit eller något? hon har sagt att hon var så på sin förra skola och att hon inte ville bli så igen så att jag skulle hjälpa henne med att inte komma in i dem gamla vanorna
Ja, hon hade druckit lite svarade jag snabbt.
Okej, men det hände inget som du såg som, ja du vet, för jag vet hur hon kan bli när hon blir full
Jag fattade att han menade om hon typ hade gjort något som hon faktiskt gjorde. Jag tittade på smst igen. Det var som om han visste. Jag visste inte vad jag skulle svara, jag tänkte att jag kanske inte behövde svara men det kändes fel så jag var såklart tvugen att ljuga.
Nej, jag såg inget i alla fall men du kan nog lita på henne
jag tittade på sms:et och sedan skickade jag det. Det tog inte lång tid innan jag fick svar den här gången heller: Bra, tack så jävla mycket, förresten vill du ses imorgon med mig och Em?
Jag svarade snabbt "Ja" utan att tänka efter direkt.
Awsome, ses imorron då bro
Ses svarade jag snabbt och sedan körde jag in på parkeringen vid studion och sprang in för att avsluta photoshooten.
- Äntligen, det tog ju mer än en timme, du sa att bara skulle ta en liten stund. Scooter var ganska irriterad när jag kom in.
- Sorry, men jag var tvugen att reda ut en liten sak, sa jag, jag ska bara byta om så kan vi köra sen.
- Okej, men skynda dig, sa Scooter och lämnade rummet.
Lite kort kanske men texten där upp bel konstig och gick inte att fixa ahha och förresten tack för alla fina komentarer :D
I want you Chapter 11
- Nja inte direkt, Em är inte här! Han lät riktigt orolig
- Vem är inte här? Du får prata tydligare.
- Em, E.M.E.L.I.A T.H.O.M.P.S.O.N!!!! Min flickvän om du kommer ihåg!?
- Det är klart jag gör, men är du verkligen säker? Hon kanske bara är hemma eller något?
- Nej jag har varit där och kollat, du måste hämta henne!
- Hämta henne vart då?
- I Nashville, någon konstig tjej på skolan sa att hon stuckit dit tillsammans med en ännu konstigare tjej, Lena eller Nala hette hon tror jag.
- Okej, jag sticker typ nu.
Justins perspektiv:
Jag hade lyckats övertala Scooter och fotografen om att jag skulle få en paus och nu satt jag i bilen på väg mot Nashville, Kenny hade jag inte ens behövt övertala, han fattade situationen direkt ändå.
Ska jag vara ärlig så förstod jag inte riktigt varför Christian gjorde en så big deal av hela grejen, hon är ju inte precis den första människan i världshistorian som skolkar.
Men vem skulle jag vara att inte ställa upp för honom?
När jag stannade vid ett stoppljus så vibrerade min iphone av ett sms som jag läste:
Du blev inte sur för det innan va?
Det är ju bara någon månad sen ses vi ju!
kram selena.
Hon syftade på den tre månaders- långa turnen hon skulle åka på.
Den var hyfsat oplanerad för hennes manager hade nämligen inte räknat med att hennes skiva skulle sälja så bra, vilket jag antar att hon delvis kan tacka mig för...
Det var det hon kommit till min photoshoot för att säga tidigare idag och självklart kommer jag att sakna henne men det blir väll bara ännu roligare att träffas sen eftre turnén antar jag.
Innan det blv grönt hann jag slänga iväg ett snabbt svar:
Det är lugnt. Kommer sakna dig!
xoxo justin
Jag fortsatte köra i en halvtimme till och stannde sedan utanför adressen som Christian skickat i ett sms några minuter efter att vi pratat på telefon.
Det hade nu hunnit mörkna lite mer och ifrån byggnadens fönster både lyste starkt blå-lila ljus och hördes hög musik, kunde det här verkligen vara rätt ställe?
När jag parkerat på en liten bakgata och gått den korta biten tillbaka till huset så började jag fundera på om det här verkligen var en bra idé över huvud taget?
Tänk om stället var fullt av fans? Eller ännu värre om det var fullt av haters därinne, jag kanske borde tagit med Kenny?
Mer hann jag inte tänka innan jag stod framför dörren, jag drog ett djupt andetag och knackade på.
Efter någon sekund öppnade en blond tjej och stapplade nästan så fort hon låst upp, i väg mot ett annat håll. Hon verkade inte vara helt nykter precis...
Jag gick in och stängde dörren efter mig och började sedan söka med blicken efter Emelia.
Det var lättare sagt än gjort, hela huset var nämligen packat med folk i alla möjliga åldrar, fast dom flesta såg ut att vara runt 20 i alla fall.
- Ursäkta, har du sett en ung tjej med mörk brunt hår? Frågade jag en kille som var bredvid mig samtidigt som jag drog ner min keps lite mer så att han förhoppningsvis inte skulle känna igen mig.
- Jadu, kolla dig runt omkring så ser du nog en del! Haha... Svarade han och gav mig en lätt knuff i ryggen och fortsatte - Men du, du får nog sätta lite fart! Hittar du henne inte snart så kanske hon blir förvandlad till en pumpa...! Hahaha!!!
Den här killen visste uppenbarligen inte riktigt vad han pratade om och hade tydligen ingen aning om vem Emelia var heller så jag gick därifrån och fortsatte leta efter henne.
Efter några minuter hade jag fortfarande inte fått syn på Em och började tro att Christian gett mig fel adress eller något, dessutom hade jag börjat bli lite paranoid och trodde hela tiden att någon skulle upptäcka mig.
Men då, när jag nästan var beredd att ge upp och åka tillbaka till photoshooten, så fick jag syn på henne.
Hon stod mittemot en lång kille med mörkt hår i ett hörn av ett rum som låg lite längre in i huset och hade foton på väggarna.
- Emelia! Ropade jag och försökte ta mig igenom muren av människor som var emellan oss.
Hon verkade inte höra mig utan lutade sig mot den långa killen och sa någonting som de sedan båda två skrattade högt åt.
-Emelia! Ropade jag igen och den här gången var jag närmare så hon hörde mig och vände förvirrat på huvudet.
- JUSTIN!!! VAD GÖR DU HÄR!? Skrek hon högt och tänkte nog inte på att hon lite grann förstörde min "cover"
- Öh det är en lång historia. Men du ska i alla fall följa med mig tillbaka hem nu...!
- Näääh! Jag vill inte, jag TÄNKER inte följa med! Gnällde Em och stampade hårt med foten i marken, något hon visst inte var nykter nog att göra så hon började vingla och den långa killen fångade upp henne.
- Jag och Kevin har jättekul, varför måste du förstöra det? Sa hon sedan och gav mig en arg blick.
- Ja, du ska inte komma hit och tro att du har något slags ägandeskap över Emelia, vem är du egentligen? Hennes pappa eller? Frågade den långa killen, eller Kevin som verkade vara hans namn.
- Nej jag är inte hennes pappa men om du inte redan visset det så har hon en pojkvän som oroar sig för henne! Svarade jag och såg hur Kevins ansiktsuttryck byttes ut och han vände sig mot Emelia.
- Det sa du ingenting om Emelia, något du kanske ska tänka lite på i fortsättningen eller? Sa han och gick sedan iväg utan att vänta på något svar.
Emelias perspektiv:
Jag följde med Justin ut till hans bil och stöttade mig på honom hela vägen dit.
Allt hade gått så himla fort att jag knappt hunnit hänga med, i ena stunden gick jag och Nea runt och kollade på fotona och i nästa så dansade jag med Kevin till hög musik och drack drinkar som en bartender hade blandat.
Jag hade inte ägnat Christian en enda tanke under hela dagen.
- Har du någon aning om hur orolig Chris har varit för dig? Frågade Justin och öppnade dörren till passagerar sätet för mig.
- Ehh nä, var det han som skickade hit dig eller? Frågade jag och kände mig plötsligt lite irriterad på Chris.
- Ja. Svarade Justin och startade bilen.
- Typiskt honom asså...! Om han fick bestämma så hade jag väll suttit inspärrad i något högt torn som en fucking prinsessa!
Det var kanske inte helt sant men till viss del i alla fall, Christian hade faktiskt varit rätt "på" under dom senaste dagarna.
- Men han vill bara ditt bästa och hur gammal är du nu igen? 14, 15? Killen där inne var i alla fall minst 18...! Sa Justin och lät faktiskt -precis som Kevin sagt- som min pappa.
- Jag är 14 och Kevin är 19 men det spelar ingen roll, vi hade inte sex om det är vad du tror! Men du behöver väll inte säga någonting om honom till Chris? För säkerhetsskull liksom?
Jag hoppades verkligen att Justin inte skulle göra det för om Christian skulle få reda på vad jag gjort hela dagen så skulle det inte förvåna mig om det där med tornet blev verkligehet...
- Det är inte så att jag vill säga något till honom men han är faktiskt en av mina bästa vänner och du och jag har i stort sett ingen sammankoppling förutom att vi båda känner honom och Caitlin...
Jag skulle inte kunna beskriva vad som hände i min hjärna just då, jag fick nog någon sorts black out, jag hade verkligen panik inför om Christian skulle få reda på någonting så jag gjorde det ända som kändes rätt just då.
Jag lutade mig över växellådan mot Justin och tog tag om hans nacke, för att sedan trycka mina läppar mot hans i en mjuk kyss som han, till min förvåning besvarade.
- Sådär. Nu har vi i alla fall en till sammankoppling. Sa jag efter att ha avslutat kyssen.
Deras första kyss...!
KOMMENTERA!!!
// Fredrika
I want you chapter 10
Nea var precis som jag 14 och bodde också bara med en förälder fast med sin pappa.
Och trots att hon ville undvika kallprat om familj så var det just om våra familjer och alltså om våra föräldrar som vi pratade om på vägen till Nashville.
Jag antar att det trots allt inte var så svårt att ragga nya vänner och faktum var att det ju nu faktiskt varit jag som blivit "raggad" på.
Emelias perspektiv:
Emelias perspektiv:
Chauffören som hette Alex körde oss till Nashville och en knapp timme senare var Nea och jag i färd med att byta om inne på en toa i sjäva vernissage-lokalen.
"Det förstår du väll, att man inte kan ha jeans och linne på en vernissage!" Hade hon förklarat, dragit med mig in på toan och sedan trollat upp två klänningar från sin axelväska.
- Du, vi stannar inte så jätte länge va? Frågade jag tyst när vi kommit ut från toaletten.
- Asså själva delen när vi ska kolla på alla fotona och dricka champange och sådant tar väll någon timme och efter det antar jag att det blir efter fest! Svarade Nea oberört och nickade leendes mot några tjejer i 20-års åldern som passerade och gick vidare in i det största rummet.
- Jaha... men jag tror jag måste ringa någon och berätta var jag är då... kan du följa med till bilen och hämta min väska?
Jag hade räknat med att vi skulle vara hemma vid 4-tiden och att mamma kanske aldrig skulle behöva få veta om min lilla utflykt från skolan.
Nu hade jag lite onda aningar om att den här efter festen skulle sätta käppar i hjulet för min "plan"
- Som vem då? Chriiistiaan va? Sa Nea och drog ut på i:et och a:et -Jag kanske hade fel om dig trots allt...! La hon sedan till och gav mig en lång blick.
- Men min mamma hade nog vel-...
- Din mamma jobbar hela tiden eller är med sin pojkvän, det sa du ju själv på vägen hit! Avbröt hon mig med och jag insåg att det inte var någon idé att käfta emot, speciellt inte nu när min skjuts hem hängde på henne.
- Nämen tjena! Så du hittade också hit? Och du tog med dig en kompis ser jag!
Det var en ganska lång och reslig kille som hade kommit fram till oss och börjat prata, eller man kanske jag borde säga för han såg snarare ut att vara tjugo år än femton.
- Det är väll klart att jag gjorde, det lovade jag ju! Svarade Nea honom och sträckte sig förbi mig för att ge honom en liite för lång kram. Det kanske är eller har varit någonting mellan dom? Det måste jag i alla fall komma ihåg att fråga henne om senare.
Killen eller mannen presentrade sig som Kevin och råkade vara personen som tagit fotografierna på väggarna i rummet intill.
Han skakade min hand, fyrade av ett bländande leende och skannde av min kropp med blicken.
- Det var en riktigt snygg kompis du tagit med, du får akta dig för konkurransen Nea! Viskade han sedan i Neas öra tillräckligt högt för mig och alla andra inom tre meters avstånd att höra, han kanske redan hade fått i sig lite för mycket champange vem vet?
Fast i detta fallet kunde jag ju bara tacka och ta emot för "komplimangen"
- Nä nu har vi inte tid att stå här och hänga längre, följ med in och ta er en titt på mina små mästerverk istället! Sa Kevin och placerade sina armar i två stadiga grepp runt våra midjor och började föra oss mot själva huvud rummet.
- Är det första gången du är på en vernissage gullet? Frågade han sedan med huvudet mot mig och blinkade.
Jag hade en känsla av att dagen skulle bli lång.
Justins perspektiv:
- Fint Justin! Braaa! Och så kolla lite mer åt hööger...!
- Så här...? Jag vred lite mer på huvudet och möttes av en annan kamera som jag nu riktade en intensiv blick in i.
- Nja, något mer åt höger ändå... Så där, beautiful! Beautiful! Ropade fotografen på italiensk brytning och gav mig sedan direkt nya anvisningar.
Vi, alltså jag, Scooter och Kenny hade varit här i över tre timmar och fotografen verkade ha svårt att bli nöjd så det skulle nog ta minst några timmar till.
Just nu var det bara Kenny, jag och fotografen i rummet, och så lite fler folk som jag inte riktigt visste vad dom höll på med.
Det brukade ofta bli så, att Scooter satt bredvid och kollade på i kanske en halvtimme och sedan stack någon annan stans för att jobba.
Annat var det med Kenny, fast han är ju i och för sig tvungen att vara med mig hela tiden ifall låt säga, om någon av alla som jag inte riktigt visste vad dom gjorde skulle få för sig att springa fram och strypa mig eller så...
Vi höll på i några minuter till och jag fick byta om till ett svart linne med tryck på och en lite annorlunda hatt eller en hjälm kanske det var.
Efter ytterliggare några minuter kom Scooter tillbaka och hade sin iphone i högsta hugg i sin högra näve.
- Det är Christian Beadles. Han hade något viktigt att säga, han hade visst ringt dig flera gånger också, du får ha bättre koll på din mobil!
Scooter räckte över luren och sa till fotografen att jag skulle få en paus.
- Hallå? Är det Justin eller?
- Ja. Är allt bra eller?
- Nja inte direkt, Em är inte här! Han lät riktigt orolig.
- Vem är inte här, du får prata tydligare!
- Em, E.M.E.L.I.A T.H.O.M.P.S.O.N!!!! Min flickvän om du kommer ihåg!?
- Det är klart jag gör, men är du verkligen säker? Hon kanske bara är hemma eller något?
- Nej jag har varit där och kollat, du måste hämta henne!
- Hämta henne vart då?
- I Nashville, någon konstig tjej på skolan sa att hon stuckit dit tillsammans med en ännu konstigare tjej, Lena eller Nala hette hon tror jag.
- Okej, jag sticker typ nu.
Jag har grymt brottom just nu så del två av detta kapitlet + alla bilderna till det kommer i morgon!
//Fredrika
- Nämen tjena! Så du hittade också hit? Och du tog med dig en kompis ser jag!
Det var en ganska lång och reslig kille som hade kommit fram till oss och börjat prata, eller man kanske jag borde säga för han såg snarare ut att vara tjugo år än femton.
- Det är väll klart att jag gjorde, det lovade jag ju! Svarade Nea honom och sträckte sig förbi mig för att ge honom en liite för lång kram. Det kanske är eller har varit någonting mellan dom? Det måste jag i alla fall komma ihåg att fråga henne om senare.
Killen eller mannen presentrade sig som Kevin och råkade vara personen som tagit fotografierna på väggarna i rummet intill.
Han skakade min hand, fyrade av ett bländande leende och skannde av min kropp med blicken.
- Det var en riktigt snygg kompis du tagit med, du får akta dig för konkurransen Nea! Viskade han sedan i Neas öra tillräckligt högt för mig och alla andra inom tre meters avstånd att höra, han kanske redan hade fått i sig lite för mycket champange vem vet?
Fast i detta fallet kunde jag ju bara tacka och ta emot för "komplimangen"
- Nä nu har vi inte tid att stå här och hänga längre, följ med in och ta er en titt på mina små mästerverk istället! Sa Kevin och placerade sina armar i två stadiga grepp runt våra midjor och började föra oss mot själva huvud rummet.
- Är det första gången du är på en vernissage gullet? Frågade han sedan med huvudet mot mig och blinkade.
Jag hade en känsla av att dagen skulle bli lång.
Justins perspektiv:
- Fint Justin! Braaa! Och så kolla lite mer åt hööger...!
- Så här...? Jag vred lite mer på huvudet och möttes av en annan kamera som jag nu riktade en intensiv blick in i.
- Nja, något mer åt höger ändå... Så där, beautiful! Beautiful! Ropade fotografen på italiensk brytning och gav mig sedan direkt nya anvisningar.
Vi, alltså jag, Scooter och Kenny hade varit här i över tre timmar och fotografen verkade ha svårt att bli nöjd så det skulle nog ta minst några timmar till.
Just nu var det bara Kenny, jag och fotografen i rummet, och så lite fler folk som jag inte riktigt visste vad dom höll på med.
Det brukade ofta bli så, att Scooter satt bredvid och kollade på i kanske en halvtimme och sedan stack någon annan stans för att jobba.
Annat var det med Kenny, fast han är ju i och för sig tvungen att vara med mig hela tiden ifall låt säga, om någon av alla som jag inte riktigt visste vad dom gjorde skulle få för sig att springa fram och strypa mig eller så...
Vi höll på i några minuter till och jag fick byta om till ett svart linne med tryck på och en lite annorlunda hatt eller en hjälm kanske det var.
Efter ytterliggare några minuter kom Scooter tillbaka och hade sin iphone i högsta hugg i sin högra näve.
- Det är Christian Beadles. Han hade något viktigt att säga, han hade visst ringt dig flera gånger också, du får ha bättre koll på din mobil!
Scooter räckte över luren och sa till fotografen att jag skulle få en paus.
- Hallå? Är det Justin eller?
- Ja. Är allt bra eller?
- Nja inte direkt, Em är inte här! Han lät riktigt orolig.
- Vem är inte här, du får prata tydligare!
- Em, E.M.E.L.I.A T.H.O.M.P.S.O.N!!!! Min flickvän om du kommer ihåg!?
- Det är klart jag gör, men är du verkligen säker? Hon kanske bara är hemma eller något?
- Nej jag har varit där och kollat, du måste hämta henne!
- Hämta henne vart då?
- I Nashville, någon konstig tjej på skolan sa att hon stuckit dit tillsammans med en ännu konstigare tjej, Lena eller Nala hette hon tror jag.
- Okej, jag sticker typ nu.
Jag har grymt brottom just nu så del två av detta kapitlet + alla bilderna till det kommer i morgon!
//Fredrika
I want you chapter 9
Sedan var det en bit text som jag inte orkade läsa men sedan längst ner så var det en bild på Justin och en söt tjej. Jag tyckte faktiskt jag kände igen henne. Jo, juste det var ju hon som var med i Wizards of weverly place. Det hade varit ett av mina favoritprogram när jag var liten. Men jag även om jag hade sett nästan alla avsnitt så komm jag ändå inte ihåg vad tjejen hette. Jag letade lite i texten och sedan såg jag att det stod klart och tydligt i bilden. Selena Gomez, jag det lät bekant. Jag sökte lite på namnet och fick upp massa bilder på henne och Justin. Dom var ett riktigt gulligt par och jag nöjde mig med att bara titta på några få bilder. Sedan lutade jag mig tillbaka och tittade på slutet av Two and a half men avsnittet.
Justins perspektiv:
- Rise and shine...! En ny dag i Justin Biebers fashionabla liv väntar, dags att gå upp superstjärnan!
Åh, var det inte Kennys sarkastiska röst jag hörde? vilken ljuv stämma att vakna till. Not.
- Äh kom igen, tio minuter till? Frågade jag honom så snällt jag kunde utan att ens öppna ögonen, men jag visste att det inte skulle spela någon roll hur mycket jag bönade och bad.
Ibland tror jag till och med att ett av skälen till att Kenny ville bli min livvakt var för att få väcka mig på mornarna och han har sina, ehm speciella sätt att göra det på kan man väll lätt säga.
- Försök inte med mig Biebs, dessutom är det order från Scooter, du ska nämligen vara på någon photoshoot om mindre än två timmar. Svarade Kenny och jag hörde hur han gick in till mitt badrum och vred på vattenkranen.
Jag visste vad som skulle komma och för att undvika att få ett glas vatten över mig så gick jag, hör och häpnad, faktiskt upp och raka vägen in till duschen.
***
***40 minuter senare satt jag nere i köket och åt frukost, och mobba inte, vissa killar bryr sig faktiskt om vilka kläder och sånt dom tar på sig även om just jag med all säkerhet skulle få byta om innan photoshooten ändå.
Kenny hade jag inte sett röken av sedan han väckt mig men förmodligen var han i mitt gym i källaren och brände bort allt godis han troligtvis glufsat i sig i gårkväll.
Medans jag åt hade jag datorn framför mig och uppdaterade facebook, twitter och försökte svara så många fans som möjligt.
Efter en stund så ringde min iphone som låg bredvid capt'n crunch paketet på köks-ön.
- Hallå?
Jag vet, man brukar ofta svara med sitt namn i telefon men jag får helt enkelt inte det ut i fall det skulle vara någon stalker som random fått tag i mitt nummer och sedan sprider ut det.
- Tja! Scooter här! Du jag är på väg till ditt hus nu, du och Kenny är klara va?
- Japp. Men du jag trodde hela grejen med att åka hem hit var för att jag skulle få lite ledigt?
- Jo.. det är klart, och det ska du självklart få också det är bara att just den här grejen är rätt så viktigt och du vet att din karriär är upp-byggd så att...... Ungefär där slutade jag lyssna och lät Scooter babbla på om sina enligt honom själv, viktiga saker.
Det är inte det att jag inte bryr mig om min karriär eller inte tar Scooters jobb seriöst för det gör jag, jag bara orkar inte lyssna på honom ibland och jag trodde att jag gjort det helt klart för honom att jag ville vara helt ledig nu ett tag.
- .....dessutom kommer Selena vara där, hon hade visst något viktigt att snacka med dig om. Men då syns vi snart då!
Scooter avslutade talet om sitt jobb och min karriär och jag lovade att både jag och Kenny skulle stå fix och färdiga på uppfarten om exakt en halvtimme tillsammans med en av mina nya bilar som dom tydligen ville ha med på bilderna.
Emelias perspektiv:
Jag var på väg mot skolan och alltså också på väg mot kemiprovet.
På min förra skola så kan man väll inte direkt säga att jag var en topp-elev, jag skolkade en del men vem gör inte det liksom? Sedan hade jag väll inte några solskens-betyg precis men vem har väll det?
Jag var inblandad i ett antal slagsmål också, med faktiskt både tjejer och killar.
Men ni får inte tro att jag är något aggressivt mongo som går runt och slår ner folk, faktum är att jag inte ens är särskilt stark eller modig för den delen, utan jag bara tänker mig inte för i vissa situationer.
Och i alla slagsmåls-situationer jag varit med om så har det hela alltid börjat med att någon liten bitch sagt något jävligt onödigt till antingen mig eller någon av mina tjejer eller att någon äcklig snubbe vägrat fatta en hint om att sluta flörta aka tafsa och då är det ju klart att man måste visa att man inte tar skit från vem som helst liksom.
Appropå tjej-kompisar så antog jag att jag idag skulle vara tvungen att ragga upp lite nya vänner, jag kan ju inte ha hela min vänskaps-krets hängande på pojkvännen ju...!
Fast det skulle nog bli rätt svårt för Christian verkar vara litegrann "the popular kid" och inte bara i klassen utan på hela skolan typ.
När jag kom fram till skolan så var korridorerna helt tomma och på vägen till mitt skåg som för övrigt låg på översta våningen så mötte jag inte en enda människa.
Jag äger ingen klocka då jag tycker att det oftast bara förstör outfiten, i alla fall på tjejer så därför hade jag självklart inte på mig någon nu och min mobil är jag helt kass på att ta med mig så den låg med all säkerhet någonstans på mitt golv i mitt rum där hemma.
Medans jag letade rätt på skåpsnyckeln och sedan började ta fram böckerna vi skulle använda på första lektionen så försökte jag desperat räkna ut hur sen jag kunde vara, jag kollade upp mot taket men konstigt nog så fanns där inte heller någon klocka.
- Hon är 10.30. Hörde jag plötsligt någon säga, först kunde jag inte ens lokalisera varifrån rösten kommit men ganska snart såg jag en söt rödhårig tjej som satt i en fönsterkarm och höll på med en dator.
- Okej tack. Eller, SHIT I HELVETE!!! jag är sjuukt sen, skulle börjat för fucking två timmar sedan...!
Jag smällde igen mitt skåp med en hög smäll och tog ett stort kliv i riktnign mot trapporna.
Men självklart måste det vara en spricka i stengolvet precis framför just mitt skåp, och självklart måste jag just idag ha höga klackar, om ni inte redan förstått vad som hände så kan jag tala om det:
Jag fastnade på något sätt med ena klacken i sprickan eller jag snubblade i alla fall på sprickan om nu det går ihop. Jag tappade alla mina böcker och papper och alla mina pennor började rulla kors och tvärs över stengolvet.
- FAN! Skrek jag till och började plocka upp sakerna från marken innan pennorna skulle rulla ner för alla trappor.
- Behöver du hjälp?
Måste ha varit en riktigt smart person som frågat det.
- Ja tack. Svarade jag och tittade upp från golvet, det var den rödhåriga som frågat vilket jag ju ganska enkelt hade kunnat räkna ut då hon var den enda som var där förutom jag.
Hon hoppade ner från fönsterkarmen och hjälpte mig ta upp sakerna.
- Sådär, varsågod för hjälpen! Sa hon sedan som om hon just gjort mig värsta stora tjänsten.
- Tack så mycket, men det är väll egentligen skit samma, jag har ändå redan missat både mitt kemiprov och lektionen efter det...
- Jaha. Svarade hon kort, jäkligt otrevlig brud måste jag säga.
Men eftersom att min lekion så gott som var slut snart så kunde jag lika gärna stanna här och snacka lite med denna dryga rödhåriga tjej.
- Men du har visst sovmorgon idag ser jag? Vem vet tjejen kanske är hur trevlig som helst men bara har ett, hmm, otrevligt skal... man måste ju ge alla en ärlig chans!
- Nä. Nej jag har inte sovmorgon, jag pallar bara inte sitta inne och trängas bland en massa idioter och tvingas lyssna på en ännu större idiot i något svettigt klassrum med dålig luftkonditionering. Sa hon som den naturligaste saken i världen och jag kunde inte låta bli att bli lite intresserad av bruden, alltså inte intresserad på det sättet utan bara att jag ville veta mer om henne och så.
Hon påminde mig på något sätt om mig själv när jag är som allra surast.
- Aha okej. Vad heter du då? Själv heter jag Emelia Thompson.
- Mhm fint namn. Jag heter Nea Stone.
Nu börjar det arta sig, en namn-komplimang, inte illa!
Nu börjar det arta sig, en namn-komplimang, inte illa!
- Du med. Har ett fint namn alltså! Sa jag och sjönk ner mot väggen bredvid fönsterkarmen där Nea satt sig igen.
- Du, vad sägs om att vi spolar allt kallprat om familj, pojkvänner och sådant och att du följer med mig till Nashville? Frågade Nea och jag ryckte till av förvåning, hon märkte det och sa:
- Ja alltså jag känner ju inte dig och du inte mig, men jag vet ändå att du är en brat som alla andra på den här skolan men du verkar ändå annorlunda på något sätt, inte lika "brattig" liksom. Så innan jag hinner få en annan uppfattning om dig så kan du väll hänga med mig till Nashville?
Något med den här tjejen gjorde att jag ville säga ja och hoppa på första bästa buss till Nashville som jag för övrigt inte ens visste var det låg, men när jag och mamma precis flyttat hit så lovade jag henne att sköta skolan bättre här än vad jag gjort hemma i New Jersey och det skulle faktisskt ta emot att svika det löftet.
- För det första så är jag ingen brat och för det andra var ligger Nashville? Frågade jag, om nu Nashville skulle vara världens ställe som man bara inte kunde missa så kanske det där löftet inte var så jättevikitg i jämförelse.
Jag hade ju trots allt redan svikit det litegrann genom att missa provet så vad skulle det göra för skilland om jag svek det lite mer?
- Jag vet att du är en brat för jag har sett dig hänga med Christian och co. och alla dom är typ dom största brat'sen ever. Och Nashville ligger en bit utanför Atlanta, en äldre kompis till mig ska ha en vernissage där som öppnar om en halvvtimme eller något.
Okej. Det där om Chris tänker jag inte bara låta passera för som ni förmodligen förstått så tar jag inte skit.
Och även om Nashville inte låter som världens ställe direkt så kanske det är värt ett besök.
- Chris är ingen brat och om han skulle vara det så betyder det inte att jag måste vara det. Och okej jag följer med till Nash-stället.
- Åh tack så grymt mycket, då sticker vi!
Nea tog tag om min arm och började dra med mig nerför trapporna till entrén och väl utanför skolområdet ledde hon mig till vad som måste vara hennes bil.
- Eh okej vem är brat nu då...? Frågade jag lite anklagande och syftade på att det inuti bilen satt en chaufför som jag antar skulle ha väntat på Nea hela dagen om det hade behövts.
Fast det var väll i och för sig bra för vi är ju båda för unga för att köra själva.
- Skyll inte på mig, det är helt och hållet min pappa som tvingar på mig en massa sådana här grejer. Själv tycker jag bara det är överskattat, provocerande och nästan en pik mot u-länderna, tänk va? att jag har en egen bil medans ungdomar på andra ställen i världen i samma ålder som mig inte ens har vatten!
- Visst, visst vi säger så va...!
Jag tvivlade starkt på att inte Nea själv tyckte att det var ganska bekvämt med egen chaufför och allt.
- Jo det är sant, jag lovar! Pappa är inne i bussniess och sådant och tjänar väll rätt rejält men jag svär på att jag inte delar hans uppfattning om hur världen borde se ut om man säger så!
Efter att ha lovat Nea att jag trodde på henne så åkte vi mot Nashville där vi då skulle gå på hennes kompis vernissage.
Jag fick veta att kompisen pluggade estetik och fotografi på någon skola som visst skulle vara as bra och att han var 17 år.
Nea var precis som jag 14 och bodde också bara med en förälder fast med sin pappa.
Och trots att hon ville undvika kallprat om familj så var det just om våra familjer och alltså om våra föräldrar som vi pratade om på vägen till Nashville.
Jag antar att det trots allt inte var så svårt att ragga nya vänner och faktum var att det ju nu faktiskt varit jag som blivit "raggad" på.
Äntligen ny del va? Men som kompensation för att vi inte skrivit på länge så var ju den här delen riktigt lång! KOMMENTERA FÖR MERA!
// Fredrika
I want you chapter 8
- Du kommer inte loss om du inte säger förlåt, sa jag retsamt och skrattade.
- Jaja, sa hon, förlå... hon stoppade sig själv mitt i förlåtet och bara tittade in i mina ögon. Jag tittade tillbaka på henne och såg rakt in i hennes vackra, bruna, mjuka ögon. Hon var nog den sötaste jag någonsin hade sett, till och med sötare än Selena. Hennes ansikte var helt perfekt, som i en saga.
- Okej... Em störde mig i mina tankar.
- Vem hoppar snyggast från trampolinen, fortsatte hon och använde stegen för att ta sig upp ur från poolen. Hon sprang upp på trampolinen och började studsta lite försiktigt.
- Kolla nu, sa hon och skrattade lite. Hon började hoppa lite mer och sedan tog hon sats och dök ner i vattnet. Det blev lite av ett magplask och jag började skratta.
- Fan vad ont det gjorde, sa hon och skrattade.
- Nu är det min tur, sa jag och gick upp från poolen. Jag gjorde samma sak som Em, men tillskillnad från henne så lyckades jag.
- Det där var bara upppvärminig, sa hon och gick upp på trampolien. Den här gången lyckades hon också dyka.
- Ganska bra, sa jag, men inte så bra som jag.
- Haha, dream on, sa Em och gick upp ur poolen igen. Hon gjorde ett annat hopp (den här gången inte från trampolien) och precis när hon hade landat så kom Christan med glassarna.
(senare på kvällen)
Emelias perspektiv:
- Ses imorgon. Justin vikade åt mig och Christian när han åkte iväg i sin flotta skinade bil.
- Jag måste också gå nu tror jag, sa jag.
- Varför, kan du inte stanna och se en film eller något? Christian la armarna om min midja.
- Nej, inte idag, sa jag, jag måste städa och så, men jag kan komma tidigt imorgon.
- Men vi har ju skola imorgon, har du redan glömt, sa Christian.
- Juste, fan vi har prov imorgon, sa jag. Shit jag hade nästan glömt.
- Va?! I vad?
- Fysik, sa jag, jag måste pugga också tror jag, jag har inte läst på alls.
- Ja, det måste jag också, sa Christian, jävlar jag hade ingen aning, tack för att du påminde mig. Han kysste mig och sedan gick jag.
- Jag hämtar upp dig imorgon bitti, skrek han efter mig, typ vid 8?
- Tack, puss, ses imorgon, sa jag och gjorde en slängkyss till honom.
Det var inte alls så långt hem till mig, tog bara ca fem miniter att gå, men hela vägen tänkte jag på Justin. När vi satt där i poolen. På något sätt hade det känt som att det var någon kemi mella oss då men på något annat sätt hade det kännst helt fel. Det kanske bara var så, om man är ganska nära en snygg kille så kanske man bara känner någon slags kemi utan att det betyder något. För när jag tänkte på Justin annars så gillade jag bara honom som kompis. Jag var ju tillsammans med Christian. Vafan jag kan ju inte tänka så.
- Seriöst Em, skärp dej, sa jag lågt till mig själv. Nu var jag hemma och jag såg mamma genom köksfönstret. Hon såg väldigt stressad ut. Jag gick in genom dörren och såg att hon hade städat hela nedanvåningen. Allt var helt skinanade rent, och man kan inte säga att min mamma gillar att städa.
- Gud vad fint mamma, sa jag och ställde ner min bruna axelväska.
- Tack, sa mamma samtidigt som hon tände starinljusen på bordet. Jag tänkte precis ringa dig och be dig komma hem, kan du smaka på den här såsen och säga vad du tycker.
- Okej, men mamma varför det? Men sedan såg jag att hon hade dukat till tre personer.
- Vi ska få en liten gäst idag, sa hon och höll fram en sked med sås till mig. Jag smakade såsen och den var faktiskt jätte god. Det var faktiskit lite förvånanade att hon kunde göra en så god sås. När vi bodde med pappa så gjorde han alltid maten för mamma har alldrig gillat att laga mat. Så när jag och mamma var ensamma hemma någon gång när jag var liten så blev det oftast resturang eller köpta kötbullar med pasta. Så det fanns bara ett skäl varför mamma skulle ha ansträngt sig så mycket.
- Har du träffat någon mamma, sa jag.
- Hur visste du det, sa mamma, han heter Rickard och jag tror verkligen att du kommer att gilla han.
Jag tittade på mamma som om hon var dum i huvudet.
- Vadå? Ska inte det bli trevligt, sa hon.
- Vad tror du?
- Jag tror det men det verkar inte som om du tycker det, sa mamma och såg beskymrad ut.
- Asså mamma, du skilde dig med pappa för typ några månader sen, och du har redan hittat någon ny, och du var jätte ledsen för bara några veckor sedan.
- Ja, gumman, jag vet, men man måste ju gå vidare någon gång, sa mamma, man kan ju inte gå och vara ledsen i hela sitt liv.
- Nej, men du kan väll vänta lite till, sa jag.
- Men jag vill inte bli den där som jag var innan, sa hon, den som bara sitter hemma och tänker på det förflutna, jag vill leva medasn jag kan. Mamma torkade av sina händer på sitt förkläde och log mot mig.
- Jaja, du gör som di vill, sa jag, men jag tänker inte vara med på middagen i alla fall. Jag gick fram till den platsen jag trodde var tänkt till mig och tog undan tallriken och besticken.
- Men snälla gumman, jag tror verkligen du kommer att gilla honom, han är underbar. Sa hon, som om hon trodde att det skulle hjälpa. Jag struntade helt i vad hon sa och fortsatte med att plocka undan från min plats.
- Han har precis din humor, sa mamma, snälla gumman, för min skull.
- Nej har jag sagt! Jag vill inte träffa din dumma pojkvän, sa jag och började gå upp mot övervåningen.
- Han är inte min pojkvän, sa mamma.
- Vad är han då? Jag vände mig om i trappan och gick några steg längre ner, varför vill du så gärna att jag ska tycka om honom och träffa honom och han inte var din pojkvän.
- Vi är kanske inte tillsammans, sa mamma, men vi skulle kanske kunna bli, och därför vill jag så gärna att du träffar honom. Snälla gumman. Mamma tittade på mig som hon alltid gör när hon vill övertyga mig.
- Nej, sa jag, jag är bara inte redo att få en ny pappa, sa jag, jag har en, bara att han bor i Spanien. Och även om han bor där så älskar jag honom. Mamma suckade och innan hon ens hann att öppna munnen å ringde det på dörren. Jag suckade också och sedan gick jag upp till mitt rum medans mamma öppnade dörren. Jag hörde mamma säga: hej, men du hade inte behövt. Jag himlade med ögonen. Jag fattade såklart att han hade tagit med blommor och nu sa han säkert att hon var värd det och att hon var så vacker som en blomma. Jag pallade bara inte med mamma. För bara några veckor sedan så grät hon över pappa och på kvällarna satt hon nere i vardagsrummet med en filt om sig och kände sig helt hjälplös. Jag minns alla kvällar jag fick komma ner och krama henne och hon grät ut på min skuldra. Alla gånger hon sa att allt var hennes fel och att hon inte skulle kunna gå vidare. Det kanske var att vi flyttade som fick henne på fötter igen, men i början här så hade hon också varit väldigt nere. Men nu var det över, verkade det som.
Jag satte mig på sängen och satte på tv:n. Jag bläddrade lite mellan kanalerna eftersom att jag inte visste vad jag var sugen på att se. Jag såg att det var Two and a half men på någon kanal (jag såg inte vilken eftersom jag bara bläddrade snabbt så jag inte hann se det) så det valde jag att titta på. Det var något gammalt avsnitt när Charlie får dåligt med pengar och måste dra in på sina utgifter jättemycket. Men det var endå inte tv:n som tog min uppmärksamhet, det var mina tankar igen. Även fast jag inte ville tänkte jag på Justin. Och lite på mamma och den där jävla Rickard, men mest på Justin. Varför tittade han sådär på mig, han har ju flickvän, sa Christian i alla fall. Jag vet inte vem hans flickvän var, det sa alldrig Christian, men det känns som att hon borde vara väldigt söt, eftersom att Justin är ju typ jättekänd och kan ju i princip få vilken tjej som helst. Jag tänkte på hur hon kunde se ut. Men hu mycket jag än föreställde mig någon som kunde vara Justins flickän så kunde jag inte det. Så jag tog min dator och sökte på Justin Biebers flickvän på google. Då kom det upp massa bilder och text och jag kunde se att en av länkarna var en tidnings artikel om Selena Gomez och Justin Bieber. Rubriken var: It looks like true love
Sedan var det en bit text som jag inte orkade läsa men sedan längst ner så var det en bild på Justin och en söt tjej. Jag tyckte faktiskt jag kände igen henne. Jo, juste det var ju hon som var med i Wizards of weverly place. Det hade varit ett av mina favoritprogram när jag var liten. Men jag även om jag hade sett nästan alla avsnitt så komm jag ändå inte ihåg vad tjejen hette. Jag letade lite i texten och sedan såg jag att det stod klart och tydligt i bilden. Selena Gomez, jag det lät bekant. Jag sökte lite på namnet och fick upp massa bilder på henne och Justin. Do var ett riktigt gulligt par och jag nöjde mig med att bara titta på några få bilder. Sedan lutade jag mig tillbaka och tittade på slutet av Two and a half men avsnittet.
lite kort kanske, men hoppas ni gillar d:D <3 // maya
I want you chapter 6
- Seriöst? Vill ni verkligen se den här för om ni kissar på er eller något sådant så kan ni inte förvänta er att jag ska hjälpa till... Sa jag och kollade skeptiskt på blue-ray fodralet som Christian plockat ut ur min film samling.
Det var skräckfilmen The human centipede som i alla fall jag inte velat se när jag var lika gammal som Christian och Emelia.
- Ah men va inte en sån fegis nu Juusty! Svarade Christian skrattandes medans han gick bort och stoppade in skivan i själva blue rayen.
Vi satte oss i en av sofforna och i väntan på att filmen skulle börja så funderade jag på om Emelia ens visste vem jag var, för det hade verkligen inte verkat så, om hon nu inte bara var för cool för att visa något.
Fast det skulle faktiskt förvåna mig om Christian eller Caitlin för den delen berättat något om mig för henne, det var nämligen inte bara för mig det brukade bli jobbigt då -nej Caitlin hade råkat nämna att hon dejtat mig någon gång och sedan inte fått en lugn stund från folk som såå gärna ville bli hennes bff typ.
Jag hade köpt nya solglasögon på flygplatsen som jag inte tagit av mig sedan dess och det var väll tur antar jag.
Emelias perspektiv:
Det var skräckfilmen The human centipede som i alla fall jag inte velat se när jag var lika gammal som Christian och Emelia.
- Ah men va inte en sån fegis nu Juusty! Svarade Christian skrattandes medans han gick bort och stoppade in skivan i själva blue rayen.
Vi satte oss i en av sofforna och i väntan på att filmen skulle börja så funderade jag på om Emelia ens visste vem jag var, för det hade verkligen inte verkat så, om hon nu inte bara var för cool för att visa något.
Fast det skulle faktiskt förvåna mig om Christian eller Caitlin för den delen berättat något om mig för henne, det var nämligen inte bara för mig det brukade bli jobbigt då -nej Caitlin hade råkat nämna att hon dejtat mig någon gång och sedan inte fått en lugn stund från folk som såå gärna ville bli hennes bff typ.
Jag hade köpt nya solglasögon på flygplatsen som jag inte tagit av mig sedan dess och det var väll tur antar jag.
Emelias perspektiv:
- Jaja, som ni vill men jag varnar er, den är jävligt äcklig! Justin la fodralet på soffbordet och satte sig i soffan bredvid mig.
- Jag vet, sa Christian, Caitlin har berättat om den när hon såg den sina kompisar, men jag tycker att den verkar kul.
- Kul?! Sa jag och skrattade, tycker du att det är kul att en galen kirurg typ syr ihop människor till en tusenfoting, inte så värst kul om du frågar mig.
- Okej, kanske inte kul, men underhållande, sa Christian, förlåt för att jag gillar skräckfilm och inte är sån fegis som du. Han flinade mot mig.
- Jag är inte feg, jag gillar också skräckfilm, sa jag, jag kanske bara inte älskar det.
- Sluta ljug, du tycker att det är super läskigt, sa han retsamt.
- Vem var det som tittade på hajen, it, house of wax, barnhemmet, orphan movie, med dig?
- Jaja, du kanske inte är så feg iaf, sa han och kysste mig. Jag besvarade honom mjukt och sedan lutade huvudet mot Christians axel. Filmen började med att en galen, panisonerad kirurg kidnappade en lastbilchafför och sedan två turister vid namn Jenny och Lindsay. Jag tyckte inte att det var så äckligt först, inte förens Heiter (den galne kirurgen) började operera. Det var verkligen riktigt skabbigt så jag gömde huvudet i Christians axel och kikade bara fram lite.
- Sa ju att du va feg, viskade Christian retsamt. Jag sa inget utan räckte bara ut tungan till honom. Jag tittade fram lite till men när jag såg att dom inte var klara med operationen på filme gömde jag huvudet igen och Christian kysste mig på huvudet.
Justin perspektiv:
Dom verkar ha så mysigt där, tänkte jag och tittade mot Christian och Emelia. Hon var verkligen grymt söt och jag undrade fortfarande om hon verkligen visste vem jag var. Då kom jag på att jag fortfaranade hade solglasögonen på mig så jag tog av dom. Men det var så mörkt så jag tror inte att hon uppfattade mitt ansikte. Om hon ens tittade på mig. Hon hade väll fullt upp med Christian och jag önskade också att jag hade min Selena här. Fast jag vet inte om jag verkligen önskade det.
Jag gillar ju verkligen henne men jag vet inte om jag gillar henne som en flickvän längre. Hon känns mer som en väldigt bra vän. Jag satt så länge och tänkte så jag glömde bort filmen helt och kom på att jag hade suttit och stirrat på Chris och Em hela tiden, men som tur var hade de inte märkt det. Dom var så fokuserade på filmen men jag såg att Em tyckte att filmen var äcklig. Hon gömde sig bakom Chris och tittade fram lite då och då. Det såg riktigt gulligt ut och jag log för mig själv. Sedan riktade jag blicken mot filmen igen och såg att det var den scenen när Heiter hade börjat tämja "tusenfotingen".
Emelias perspektiv:
- Var den så kul som du trodde? Sa Justin och skrattade.
- Ja, haha, jätte kul, sa Christian.
- Jag tyckte att den var hemsk, sa jag, inte allt för seriöst.
- Men sötnos skräckfilmer är gjorda för att vara hemska, sa Chris.
- Ja men någon skräckfilm kan väll någon gång ha något lyckligt slut. Justin och Chris började skratta.
- Lycka till med det, sa Justin och skrattade. Då såg jag vem han egentligen var.
- Men vänta, sa jag, du ser ju precis ut som... sedan visste jag inte vad jag skulle säga. Christian och Justin stod och kollade på mig. Sedan fattade Christian vad jag menade och både han och Justin började skratta.
- Har du inte märkt det förrens nu, sa han och skrattade.
- Nej, sa jag, det var lite svårt när du hade solglasögon på deig, sa jag till Justin och skrattade, jag trodde du hade samma hår som du hade innan och typ sjöng såna baby och one less lonely girl låtar fortfarande.
- Haha, nej, sa Justin, jag var ju femton då, jag är sjutton nu.
- Oj, jävlar vad tiden går snabbt, sa jag. Seanste gången jag såg en bild av dig var ju isåfall typ ett eller två år sedan.
- Ja, sa Justin, då är du ingen stor beliber alltså, om du inte visste hur jag såg ut.
- Nej, det kan man nog inte säga, sa jag och skrattade. Fan vad pinsamt. Jag trodde faktisk att jag hade lite koll på dagens kändisar men det verkar som att jag hade fel. Men när jag tänkte efter tyckte jag egentligen inte att det var en så stor grej. Okej, han kanske är en av världens mest kända artister (det visste jag iallafall), men han är ju endå bara en människa. Så jag tog det bra. Och nu fattade jag helt varför han hette Ciara på Christians mobil. Det var därför han där Kenny hade varit med i bilen, och därför dom hade så mycket säkerhet, med den där lilla fingeravtryck plattan på framsidan av huset. Ja, nu fattade jag allt jag hade undart över. Haha, att jag inte kände igen honom. Vissa av mina kompisar på min gamla skola hade varit riktiga belibers så det kändes konstigt att jag inte hade hängt med i deras Justin Bieber snack. Inte för att jag själv var så intresserad, men dom pratade om honom hela tiden så det var lite konstigt att jag inte hade hört något om att han hade klippt sig eller något. Jag blev avbruten i mina tankar av Justin:
- Vad ska vi göra nu då, sa han.
- Jag vet inte, vad tycker du? Sa Christian, du får bestämma.
- Jag vet inte, kanske gå hem till dig Chris, sa Justin, jag har ju inte varit hemma hos dig på åratal känns det som.
- Visst, sa Christian och reste sig upp. Det gjorde jag också och sedan gav vi oss iväg till Christians hus. Vi fick skjuts av en taxi även om det inte alls var så långt.
- Så du bor också här, sa Justin och tittade på mig.
- Ja, inte så långt ifrån Christians hus faktiskt, sa jag.
- Du vet där familjen Carlton bodde innan, sa Christian.
- Jaha, där, sa Justin, det huset är ju jätte fint. Jag var där en gång på middag, det var verkligen super mysigt innuti.
- Ja, fast mitt rum är skit stökigt, sa jag.
- Ja, det brukar mitt rum också vara, och du vill inte se min lägenhet när jag har bott där själv i bara en vecka, sa Justin, rena svinstian.
- Har du en lägenhet?
- Ja, i Los Angeles, men jag är inte där så ofta.
- Varför inte? Frågade jag.
- Jag vet inte, jag är hellre här, jag har ju min familj här och alla min bästa kompisar, och dom träffar jag ju inte så ofta nu för tiden.
- Det är klart, men jag skulle endå också vilja ha en egne lägenhet som man bara kan åka till när man är trött på allt annat, sa jag.
- Dream on bitch, sa Christian retsamt. Jag knuffade till honom lite på skoj.
- Är du inte starkare? Sa han och flinade.
- Du, passa dig, sa jag, du vet att jag är starkare än dig.
- Haha, dissad Chris, sa Justin.
- Vi säger så ja, sa Christian och la armen om mig.
- Du, jag kan bevisa det när vi kommer fram om du vill, sa jag och skrattade.
- Jag slåss inte mot tjejer, sa Christian.
- Jaja, sa jag, bara för att du vet att jag är starkare.
- Vi vet båda två att det inte är sant, sa han.
- Vi får väll se, sa jag och klev ut ur bilen som hade stannat.
- Det är mycket större än jag kommer ihåg, sa Justin som också hade klivit ut ur bilen.
- Det är som det alltid har varit, sa Christian.
Han klev ut ur bilen och innan jag hade hunnit reagera bar han upp mig och la mig på hans axel. Han bar mig en bit och jag skrattade, bankade honom på ryggen och sa att jag vill komma ner.
- Inte förrens du säger att jag är starkare än dig, sa Christian.
- Jaja, sa jag och så släppte han ner mig.
- Sa ju det, sa han och kysste mig.
lite kort kapitell kanske men hoppas ni gillar det. tack för alla komentarer förresten :D <3
// Maya
// Maya
I want you chapter 5
- Haha, men nu fattar jag, så det är du som är Ciara? Jag drog en suck av lättnad och mitt chockerade ansiktsuttryck försvann.
- Ja, sa Justin och skrattade.
- Fan vad ni lurade mig, jag trodde att du skulle träffa någon annan tjej i smyg, men varför får ingen se hans nummer? Frågade jag.
- Du vet väll att jag aldrig skulle vara otrogen mot dig. Sa Christian och valde att inte besvara min fråga, istället lutade han isg framåt och kysste mig.
- Men varför snokade du egenom min mobil från början? Christian tittade mot mig och skrattade lite.
- Det är en lång historia, sa jag.
- Så nu är det jag som inte kan lita på dig, sa Christian retsamt.
- Jag litar på dig, men jag blev bara lite, du fattar, du skulle nog också vilja veta vad som pågick om jag börja smyg träffa någon kille som du inte visste vem det var, eller? och förresten så kom jag hem till er och så var du inte hemma, den låg där och vibrerade så jag bara tog den och kollade, nöjd nu? Jag log mot honom.
- Inte så lång historia enligt mig, sa han och kysste mig. Då kom jag att tänka på Justin som stog där och väntade på att bli presenterad.
- Ska du inte presentera oss, sa jag till Christian.
- Jo, juste, sa han, det här är Emelia, och det här Justin.
- Hej Justin, trevligt att träffas.
- Det tycker jag också, jag har fått höra mycket om dig Emelia, sa Justin.
- Jaha, undrar hur du har kunnat det. Jag tittade på Christian och skrattade lite. Han kliade sig i nacken och sa, - vi skulle precis gå hem till Justins hus och lämna hans grejer, vill du följa med?
- Ja, gärna om jag får, sa jag och tittade på Justin.
- Klart, sa han och tog upp sin resväska.
Christian började gå mot en väntande bil en bit ner på gatan och jag och Justin följde efter.
Jag kunde inte låta bli att snegla litegrann på honom medans vi gick och trots att jag uppenabarligen har pojkvän så måste jag erkänna att den här killen var het, alltså inte bara vanligt het utan hetheet om ni förstår skillnaden. Det enda jag kunde komma på som jag faktiskt störde mig på med honom var att han hade ett par raybans som gjorde det omöjligt att skaffa sig en uppfattning om hela ansiktet men, var det Jason han hette? nä just det Justin, kanske hade varit med om någon olycka och typ var blind eller så, vad visste jag...
Inte förens jag slog mig ner på sätet mitt emellan Christian och Justin la jag märke till att vi och chauffören inte var ensamma, en stor svart kille eller man hoppade också in i bilen och satte sig på sätet bredvid chauffören.
- Vem är det där? Viskade jag försiktigt till Christian. Jag ville ju inte riskera att mannen där framme skulle höra mig och kanske mörda oss allihop innan vi ens hunnit öppna munnen för att ropa på hjälp.
- Det där är.. eh Justin du kan ju berätta vem det är. Sa Christan och tittade lite besvärat på Justin som i sin tur såg fullkomligt lugn och behärskad ut.
- Kenny. Alltså det där är Kenny, min kompis kan man säga. Puh, om nu den här Justin kände mannen så antog jag att han inte skulle mörda oss trots allt.
- Aye!, Kenny detta är Emelia Christians tjej. La Justin till efter någon sekund och Kenny nickade leendes mot mig.
Efter några minuter svängde taxin upp på uppfarten till ett riktigt stort och fint hus, det var till och med större än det Christian och Caitlin bodde i och då snackar vi inga fyra-rummare alltså...!
Den där Kenny typen betalade för taxin medans vi andra gick fram till husets dörr med Justin i spetsen.
- Okej, jag vet inte vad du hade tänkt Christian men är det lugnt med er om vi bara stannar hos mig och ser en film eller något idag? Jag är rätt slut efter flyget liksom. Sa Justin samtidigt som han satte sitt pekfinger mot en liten silverplatta som satt på dörren och efter en liten stund hördes ett pip och dörren gled ljudlöst upp. Shit asså vilka sorts människor har sådana säkerhetssystem? Någon som hört talas om nycklar här eller..
- Visst bro, de är chill jag hade inte planerat något speciellt ändå. Svarade Christian, nu hade Kenny också kommit upp till dörren och vi gick in i huset.
Jag var lite tveksam på om jag också skulle följa med in för ingen hade ju direkt frågat mig, när jag tänkte efter så kunde det lika gärna vara så att dom inte ville ha mig här över huvudtaget.
- Em...! Kommer du också eller!? Christian gav mig en lätt knuff i ryggen som nog var meningen att få mig längre in i hallen men det slutade istället med att Justin fick fånga upp mig i sina armar så att jag inte skulle trilla. Det var ett jäkla nypolerat golv dom hade här, rikt folk eller vad liksom?
- Haha ta det lugnt med tjejen Chris, vi vill ju inte att någon som är så söt ska bli skadad, eller hur? Jag kände att jag rodnade av Justins kommentar men den verkade inte störa Christian alls för han bara skrattade och gick sedan vidare in i något som nog skulle vara köket men lika bra hade kunnat gå under namnet "mindre balsal" typ.
Justins perspektiv:
- Seriöst? Vill ni verkligen se den här för om ni kissar på er eller något sådant så kan ni inte förvänta er att jag ska hjälpa till... Sa jag och kollade skeptiskt på blue-ray fodralet som Christian plockat ut ur min film samling.
Det var skräckfilmen The human centipede som i alla fall jag inte velat se när jag var lika gammal som Christian och Emelia.
- Ah men va inte en sån fegis nu Juusty! Svarade Christian skrattandes medans han gick bort och stoppade in skivan i själva blue rayen.
Vi satte oss i en av sofforna och i väntan på att filmen skulle börja så funderade jag på om Emelia ens visste vem jag var, för det hade verkligen inte verkat så, om hon nu inte bara var för cool för att visa något.
Fast det skulle faktiskt förvåna mig om Christian eller Caitlin för den delen berättat något om mig för henne, det var nämligen inte bara för mig det brukade bli jobbigt då -nej Caitlin hade råkat nämna att hon dejtat mig någon gång och sedan inte fått en lugn stund från folk som såå gärna ville bli hennes bff typ.
Jag hade köpt nya solglasögon på flygplatsen som jag inte tagit av mig sedan dess och det var väll tur antar jag.
Dålig upptadering jag vet. Ska försöka skriva lite mer den här veckan.
// Fredrika
I want you chapter 4
"Var är du? :)" Det var i och för sig inget direkt misstänkt med det sms:et men det verkade ju alla fall som att Christian skulle träffa hon Ciara nu.
Jag klickade upp nästa sms som kommit för åtta minuter sedan. "jag ser dig inte ngn stans var är du? vill ju ses så fort som möjligt ju! :)"Okej nu blev jag faktisk lite irriterad, Ciara flörtade ju i prinscip nästan med min kille...!
I nästa sms som kommit för sju minuter sedan så stog det: "går ut från flygplatsen nu det går inte å va kvar här, vi möts vid starbucks utanför istället" Det där var droppen, det var ju klart som fan att dom skulle ses nu och när jag kollade på samtals historiken mellan de två så verkade det som att det var Ciara som Christian pratat med när han inte velat säga vem det var.
Men nu skulle dom inte få fortsätta sin lilla äffär, nej nu skulle jag ta mig tusan sticka raka vägen till starbucks:et utanför Atlantas flygplats och ta ett seriöst snack med dom båda två!
sorry om det blev lite kort och dåligt men jag hade väldigt brottom till träningen men kände att jag ville skriva eftersom jag alldrig
// Maya
Jag klickade upp nästa sms som kommit för åtta minuter sedan. "jag ser dig inte ngn stans var är du? vill ju ses så fort som möjligt ju! :)"Okej nu blev jag faktisk lite irriterad, Ciara flörtade ju i prinscip nästan med min kille...!
I nästa sms som kommit för sju minuter sedan så stog det: "går ut från flygplatsen nu det går inte å va kvar här, vi möts vid starbucks utanför istället" Det där var droppen, det var ju klart som fan att dom skulle ses nu och när jag kollade på samtals historiken mellan de två så verkade det som att det var Ciara som Christian pratat med när han inte velat säga vem det var.
Men nu skulle dom inte få fortsätta sin lilla äffär, nej nu skulle jag ta mig tusan sticka raka vägen till starbucks:et utanför Atlantas flygplats och ta ett seriöst snack med dom båda två!
Justins perspektiv:
- Hur lång tid ska det här ta egentligen? Sa jag till mig själv.
- Men vi landar ju närsom helst, sa mamma, varför är du så otålig?
- Inget, sa jag och kollade på klockan. Det var ju för att jag ville träffa Christian men såklart också för att jag skulle få träffa hans snygga flickvän för första gången. Hon kändes verkligen som en sån man drömmer om men som inte finns i verkligheten. Jag såg verkligen fram emot att träffa henne. Jag tittade på klockan. Den var 11.32.
- Vi skulle landat för två minuter sen, sa jag irriterat och tittade ut ur fönstret. Precis då kände jag att hjulen på flygplanet dunkade i marken och jag hoppade till. Äntligen, tänkte jag och tittade på klockan en en gång.
Emelias perspektiv:
Jag gick med raska steg mot Sturbucks. Jag var riktigt irriterad och sur på Christian. Jag har inga problem med att han umgås med andra tjejer, som dår är hans kompisar, men eftersom han hade smugit med hon här Ciara vem hon nu va så tyckte jag att det hade gått lite för långt. Och alla smsen, nej nu skulle jag ta honom på bar gärning. Jag tänkte på vad jag skulle säga när jag träffade dom. Jag skulle kanske låtsas att jag bara gick förbi och "råkade" se dem? Eller skulle jag hoppa fram bakom en vägg hon skrika GOT YOU! Fast nej, tänkte jag. Då kommer hon tro att jag är efterbliven. Jag skrattade lite för mig själv medans jag svängde in på en lite gata. Det var den snabbaste vägen till Cafeét.
Jag tänkte på hur hon kunde se ut. Hoppas hon inte var sötare än jag, då skulle det kännas ännu värre. Hon kanske var lik mig, det kanske var därför Christian träffade henne i smyg. Han hade innan sagt att jag var den vackraste han någonsin sett. Jag tänkte så mycket så att jag missade att gå in på en liten smågata tillså jag fick ta den långa vägen.
Jag tror att jag ska "råka" se dom i alla fall, tänkte jag. Det blir bäst. Jag kan ju säga till Christian att jag gör slut, tänkte jag, då kommer han säkert säga att han ångrar allt dumt han gjort mot mig och be på sina bara knän att få mig tillbaka. Då kommer jag dissa den där Ciara så brymt mycket när jag säger att jag förlåter honom. Jag skrattade lite för mig själv och tyckte faktiskt att det skulle bli lite kul att ställa till med sånt drama. Jag svängde in på en annan gata och nu var jag väldigt nära Starbucks. Jag gick ännu snabbare nu och kom in på gatan där starbucks stog. Christian stod där utanför och jag var så koncentrerad på min plan så glömde att verkligen titta vem det var som Christian snackade med.
- Va fan Christian?! Sa jag och han vände sig om. Då såg jag att det inte alls var någon tjej utan en kille i typ 17-18 års åldern som han stog och snackade med.
- Vadå, älskling? Christian tog tag i min hand och drog fram mig så jag kunde se vem det var som stog där bredvid honom.
- Men...? började jag, skulle inte det var någon tjej som skulle komma hit? Någon Ciara? Då började både han och killen skratta.
- Vad? Frågade jag, vad skrattar ni åt.
- Jo, sötnos, Justin här heter Ciara på min mobil.
- Men varför? Frågade jag.
- Jo för att inte några av mina kompisar ska kunna ta min mobil och kolla hans nummer, du trodde väll inte att jag var otrogen mot dig?
- Haha, men nu fattar jag, så det är du som är Ciara? Jag drog en suck av lättnad och mitt chockerade ansiktsuttryck försvann.
- Ja, sa Justin och skrattade.
- Fan vad ni lurade mig, jag trodde att du skulle träffa någon annan tjej i smyg, men varför får ingen se hans nummer? Frågade jag.
- Du vet väll att jag aldrig skulle vara otrogen mot dig. Sa Christian och valde att inte besvara min fråga, istället lutade han isg framåt och kysste mig.
- Men varför snokade du egenom min mobil från början? Christian tittade mot mig och skrattade lite.
- Det är en lång historia, sa jag.
- Så nu är det jag som inte kan lita på dig, sa Christian retsamt.
- Jag litar på dig, men jag blev bara lite, du fattar, du skulle nog också vilja veta vad som pågick om jag börja smyg träffa någon kille som du inte visste vem det var, eller? och förresten så kom jag hem till er och så var du inte hemma, den låg där och vibrerade så jag bara tog den och kollade, nöjd nu? Jag log mot honom.
- Inte så lång historia enligt mig, sa han och kysste mig. Då kom jag att tänka på Justin som stog där och väntade på att bli presenterad.
- Ska du inte presentera oss, sa jag till Christian.
- Jo, juste, sa han, det här är Emelia, och det här Justin.
- Hej Justin, trevligt att träffas.
- Det tycker jag också, jag har fått höra mycket om dig Emelia, sa Justin.
- Jaha, undrar hur du har kunnat det. Jag tittade på Christian och skrattade lite. Han kliade sig i nacken och sa, - vi skulle precis gå hem till Justins hus och lämna hans grejer, vill du följa med?
- Ja, gärna om jag får, sa jag och tittade på Justin.
- Klart, sa han och tog upp sin resväska.
sorry om det blev lite kort och dåligt men jag hade väldigt brottom till träningen men kände att jag ville skriva eftersom jag alldrig
// Maya
I want you chapter 4
Jag hade absolut ingen aning om vem denna Ciara var och något sa mig att jag kanske inte ville veta det heller men min nyfikenhet tog över och jag började läsa det första sms:et som kommit för tio minuter sedan.
Var är du? :)" Det var i och för sig inget direkt misstänkt med det sms:et men det verkade ju alla fall som att Christian skulle träffa hon Ciara nu.
Jag klickade upp nästa sms som kommit för åtta minuter sedan. "jag ser dig inte ngn stans var är du? vill ju ses så fort som möjligt ju! :)" Okej nu blev jag faktisk lite irriterad, Ciara flörtade ju i prinscip nästan med min kille...!
I nästa sms som kommit för sju minuter sedan så stog det: "går ut från flygplatsen nu det går inte å va kvar här, vi möts vid starbucks utanför istället" Det där var droppen, det var ju klart som fan att dom skulle ses nu och när jag kollade på samtals historiken mellan de två så verkade det som att det var Ciara som Christian pratat med när han inte velat säga vem det var.
Men nu skulle dom inte få fortsätta sin lilla äffär, nej nu skulle jag ta mig tusan sticka raka vägen till starbucks:et utanför Atlantas flygplats och ta ett seriöst snack med dom båda två!
Var är du? :)" Det var i och för sig inget direkt misstänkt med det sms:et men det verkade ju alla fall som att Christian skulle träffa hon Ciara nu.
Jag klickade upp nästa sms som kommit för åtta minuter sedan. "jag ser dig inte ngn stans var är du? vill ju ses så fort som möjligt ju! :)" Okej nu blev jag faktisk lite irriterad, Ciara flörtade ju i prinscip nästan med min kille...!
I nästa sms som kommit för sju minuter sedan så stog det: "går ut från flygplatsen nu det går inte å va kvar här, vi möts vid starbucks utanför istället" Det där var droppen, det var ju klart som fan att dom skulle ses nu och när jag kollade på samtals historiken mellan de två så verkade det som att det var Ciara som Christian pratat med när han inte velat säga vem det var.
Men nu skulle dom inte få fortsätta sin lilla äffär, nej nu skulle jag ta mig tusan sticka raka vägen till starbucks:et utanför Atlantas flygplats och ta ett seriöst snack med dom båda två!
Justins perspektiv:
- Okej det är dags för alla att sätta sig ner och spänna fast säkerhetsbältena, vi landar om tio minuter!
I want you chapter 3
- Haha försent älskling. Christian tog några sista steg och bara några sekunder senare bröt jag igenom vattenytan och kände hur mina kläder klistrades fast mot kroppen. Great. Nu skulle jag bli tvungen att gå hem med dyngsura kläder och förmodligen bli förkyld och sjuk och..- Mer hann jag inte tänka för Christian hade hoppat i han också och simmade nu bort till mig, när han kom fram la han sina armar runt min midja och drog mig mot sig.
Jag fattade hinten och tog mina händer på varsin sida om hans huvud och kysste honom, det var inte våran första kyss eller så men det kändes ändå speciellt på något sätt som att den verkligen betydde någonting och när vi tillsist släppte varandras läppar för att hämta luft kändes blöta kläder som den futtigaste saken i världen.
Justins perspektiv:
Jag satt på en bänk på flygplatsen i Peking och väntade på att vi skulle få gå ombord på min privat jet.
I början av min karriär hade jag och crewet åkt med vanliga flygplan med vanliga människor men nu skulle det bara bli kaos, flygbolagen bedömde till och med att ha med mig på något av sina plan vore att riskera medresenärernas säkerhet så nu var det privatplan som gällde men jag hade ingenting emot det såklart det är faktiskt riktigt chill att kunna gå runt och göra lite vad man vill istället för att vara tvungen att sitta fastspännd på samma plats i flera timmar.
Vi skulle till Atlanta. Äntligen. Även om det är lite töntigt att erkänna det så hade jag faktiskt räknat ner dagarna fram tills nu och det kändes hur skönt som helst att veta att jag om bara några timmar skulle kunna träffa alla människor jag inte träffat på alldeles för länge.
- Okej, dom har gett klartecken att vi kan gå ombord nu! Kenny min livvakt hade rest sig upp från sin plats på bänken bredvid mig och ropade nu mer eller mindre vad han skulle säga för att överrösta allt prat från alla i dans-crewet och såklart det vanliga flygplats sorlet.
Alla började plocka upp sitt handbagage som legat i en hög på golvet och efter det gick vi i samlad trupp ut mot själva flygfältet där en kvinna i orange reflexväst vinkade fram oss till privat-jeten.
Jag fattade hinten och tog mina händer på varsin sida om hans huvud och kysste honom, det var inte våran första kyss eller så men det kändes ändå speciellt på något sätt som att den verkligen betydde någonting och när vi tillsist släppte varandras läppar för att hämta luft kändes blöta kläder som den futtigaste saken i världen.
Justins perspektiv:
Jag satt på en bänk på flygplatsen i Peking och väntade på att vi skulle få gå ombord på min privat jet.
I början av min karriär hade jag och crewet åkt med vanliga flygplan med vanliga människor men nu skulle det bara bli kaos, flygbolagen bedömde till och med att ha med mig på något av sina plan vore att riskera medresenärernas säkerhet så nu var det privatplan som gällde men jag hade ingenting emot det såklart det är faktiskt riktigt chill att kunna gå runt och göra lite vad man vill istället för att vara tvungen att sitta fastspännd på samma plats i flera timmar.
Vi skulle till Atlanta. Äntligen. Även om det är lite töntigt att erkänna det så hade jag faktiskt räknat ner dagarna fram tills nu och det kändes hur skönt som helst att veta att jag om bara några timmar skulle kunna träffa alla människor jag inte träffat på alldeles för länge.
- Okej, dom har gett klartecken att vi kan gå ombord nu! Kenny min livvakt hade rest sig upp från sin plats på bänken bredvid mig och ropade nu mer eller mindre vad han skulle säga för att överrösta allt prat från alla i dans-crewet och såklart det vanliga flygplats sorlet.
Alla började plocka upp sitt handbagage som legat i en hög på golvet och efter det gick vi i samlad trupp ut mot själva flygfältet där en kvinna i orange reflexväst vinkade fram oss till privat-jeten.
Väl inuti planet högg jag snabbt första bästa säte och satte i mina ipod-hörlurar i öronen, vi hade ju trots allt en ganska lång resa framför oss och jag ville mer än gärna somna för på så sätt skulle jag slippa tänka på allt mindre kul som händer i mitt liv just nu.
Ja ni hörde rätt, OMG! superstjärnan Justin Biebers liv är inte perfekt, nä just det, ingens liv är perfekt. Självklart älskar jag fortfarande musik och uppskatter verkligen den här enorma chansen jag fått att leva min dröm men jag antar att ni inte har någon aning om hur det är att ställa om hela sitt liv på bara några år, om nu inte ni också skulle råka ha flera miljoner fans som förföljer er jämt och ständigt med autograf-block och pennor i händerna?
Sedan har jag ju min underbara familj och Selena förstås som jag förmodar det är meningen att jag ska prata om just sådant här med och det gjorde jag också, till en början i alla fall.
Nu har det liksom blivit en grej att man hela tiden ska tala om för allt och alla hur enormt välsignad man känner sig, det blir nästan som en tävling oss "kändisar" emellan - Vem som kan tacka alla flest gåner alltså.
Selena är precis likadan som alla de andra, visst hon är jätte begåvad och vacker, ja hon kan verkligen vara helt underbar ibland men det är just det som är problemet hon kan vara underbar ibland borde man inte tycka att sin flickvän är underbar hela tiden? Det är inte det att jag skulle vara sur på henne för att hon blir mer känd genom mig, nej det stör mig inte ett uns det är mer det faktum att vår relation trots att vi är tillsammans ofta känns alldeles för vänskaplig, hon är ju dessutom två år äldre än mig och det är inte alltid så kul att vara kategoriserad som "den lilla killen" specielt inte när det definitivt är jag som både tjänar mest pengar och säljer flest skivor.
Fast det är ju i och för sig bra att dejta någon som ligger på ungefär samma nivå som en själv, då kan man ju vara i alla fall säkrare på att personen i fråga inte bara utnyttjar en för pengar eller berömmelse.
Jag måste tillslut ha somnat till för nästa gång jag tittade ut genom fönstret så var vi mitt inuti ett moln och man det enda man såg var vitt, vitt och ännu mer vitt.
- Tänker du på något speciellt bro? Du ser lite nere ut.. Det var Alfredo en av mina dansare som frågat och nu satte han sig i sätet bredvid mig.
- Nä. Eller jag tycker bara det ska bli skönt att komma hem. Svarade jag honom med blicken fortfarane på fönstret. Alfredo var bara ännu en person jag hade kunnat prata med förut men inte längre, eller i alla fall inte om Selena för hon och Alfredo är riktigt tajta och det skulle inte förvåna mig om han i så fall gick raka vägen till Sel och berättade allt.
- Okej. Det här är ganska coolt ändå! Han lutade sig över mitt säte och kollade ut genom fönstret han också och jag kunde inte göra något annat än att hålla med honom för nu hade vi flugit ut ur molnet och nedanför oss kunde man precis urskilja en massa bergstoppar, det var så fint att jag kunde inte låta bli att le.
Emelias perspektiv:
- Har du någon som helst aning om vad Christian egentligen har hållit på med de senaste dagarna? Jag börjar nästan tro att han är otrogen eller något! Jag skrattade lite åt mig själv för otrogen var något Christian absolut aldrig skulle vara. Nej han ver verkligen den perfekta pojkvännen.
Jag reste på mig litegrann för att titta på Caitlin medans jag väntade på att hon skulle svara. Vi två var på en skönhets-salong i Atlanta och höll just nu på att få varsin rygg massage så vi låg bredvid varandra på sådana där massage-bänkar med hål i där man egentligen ska ha huvudet.
- Vadå vad menar du? Han har väll inte varit konstig eller?
- Jo men har du inte märkt hur han har gått iväg flera meter varje gång hans telefon ringt och inte velat säga vem han pratat med sedan? Eller suttit och skypat med någon och nästan skrattat ihjäl sig åt något och sedan inte velat säga vem han snackat med då heller? Det var faktiskt sant, han hade undvikit att svara om jag frågat vem han chattat eller pratat i telefon med. Det kanske inte är en så stor grej och jag vill ju inte uppfattas som någon galen stalker heller men det är bara någonting som har varit annorlunda med honom på den senaste tiden, som att han döljer någonting.
- Nej jag har i alla fall inte märkt någonting. Men du, om det är någonting jag kan svära på så är det att han inte är otrogen för du är i princip det enda han pratar om! Caitlin log lite mot mig och det lugnade mig i alla fall lite.
När vi hade blivit masserade klart och bytt om till våra vanliga kläder och betalat och så, så gick vi tillsammans hem till Caitlin där Christian förmodligen var.
- Du jag har lovat att hjälpa en kompis med hennes No projekt men du kan väll kolla på filmen själv med Chris? Frågade Caitlin när hon vred om nyckeln i låset till den stora villan, hon och jag hade nämligen kommit överens om att vi skulle kolla på någon film med Christian när vi kom hem men det var självklart okej för mig att kolla på den själv med Christian och det sa jag.
- Va bra men vi måste så göra om det här någon gång! Hon kramade mig och öppnade dörren och jag gick in, Caitlin gick ner till gatan och började sedan promenera till den där kompisen hon skulle hjälpa.
- CHRISTIAN!!! ÄR DU HÄR?? Ropade jag in i det stora huset men det ekade tomt så jag bestämde mig för att helt enkelt gå in och vänta på att han skulle komma hem, hans och Caitlins föräldrar visste ju vem jag var så dom skulle ju intye precis tro att jag var en tjuv om dom kom hem först så på de fronten var det lugnt.
Jag gick in i deras vardagsrum och satte mig ner lutandes mot en vägg och studerade väggen bredvid mig som var täckt av fotografier på Caitlin och Christian som små. Jag log för mig själv åt hur gulliga dom var på fotona men blev bryskt avbruten i mitt lilla "moment" av en skarp sms-signal.
Av ren instinkt kollade jag först i min gen ficka men kom sedan på att jag lämnat mobilen hemma. Efter bara några sekunde hördes samma skarpa signal igen och jag tittade omkring mig och såg en iphone 4 ligga och vibrera på soffbordet.
Den slutade låta efter ytterliggare några sekunder och jag gick fram för at kolla vems den var.
Bakgrundsbilden var jag och Christian när vi kysste varandra så jag antog att det var Christans, typiskt honom att glömma den hemma också...
Eftersom att jag kunde hans kod så låste jag upp den och såg att han hade fem nya meddelanden. Jag klickade upp dom det måste väll vara varje flickväna rätt att läsa sin pojkväns sms eller? och såg att allihop var från samma kontakt, Ciara <3
Jag hade absolut ingen aning om vem denna Ciara var och något sa mig att jag kanske inte ville veta det heller men min nyfikenhet tog över och jag började läsa det första sms:et som kommit för tio minuter sedan.
"Var är du? :)" Det var i och för sig inget direkt misstänkt med det sms:et men det verkade ju alla fall som att Christian skulle träffa hon Ciara nu.
Jag klickade upp nästa sms som kommit för åtta minuter sedan. "jag ser dig inte ngn stans var är du? vill ju ses så fort som möjligt ju! :)" Okej nu blev jag faktisk lite irriterad, Ciara flörtade ju i prinscip nästan med min kille...!
I nästa sms som kommit för sju minuter sedan så stog det: "går ut från flygplatsen nu det går inte å va kvar här, vi möts vid starbucks utanför istället" Det där var droppen, det var ju klart som fan att dom skulle ses nu och när jag kollade på samtals historiken mellan de två så verkade det som att det var Ciara som Christian pratat med när han inte velat säga vem det var.
Men nu skulle dom inte få fortsätta sin lilla äffär, nej nu skulle jag ta mig tusan sticka raka vägen till starbucks:et utanför Atlantas flygplats och ta ett seriöst snack med dom båda två!
okej jag vet. Uppdateringen har varit skit, eller nä den har inte varit alls.
Men nu fick ni i alla fall en riktigt lång del :)
// Fredrika
Fast det är ju i och för sig bra att dejta någon som ligger på ungefär samma nivå som en själv, då kan man ju vara i alla fall säkrare på att personen i fråga inte bara utnyttjar en för pengar eller berömmelse.
Jag måste tillslut ha somnat till för nästa gång jag tittade ut genom fönstret så var vi mitt inuti ett moln och man det enda man såg var vitt, vitt och ännu mer vitt.
- Tänker du på något speciellt bro? Du ser lite nere ut.. Det var Alfredo en av mina dansare som frågat och nu satte han sig i sätet bredvid mig.
- Nä. Eller jag tycker bara det ska bli skönt att komma hem. Svarade jag honom med blicken fortfarane på fönstret. Alfredo var bara ännu en person jag hade kunnat prata med förut men inte längre, eller i alla fall inte om Selena för hon och Alfredo är riktigt tajta och det skulle inte förvåna mig om han i så fall gick raka vägen till Sel och berättade allt.
- Okej. Det här är ganska coolt ändå! Han lutade sig över mitt säte och kollade ut genom fönstret han också och jag kunde inte göra något annat än att hålla med honom för nu hade vi flugit ut ur molnet och nedanför oss kunde man precis urskilja en massa bergstoppar, det var så fint att jag kunde inte låta bli att le.
Emelias perspektiv:
- Har du någon som helst aning om vad Christian egentligen har hållit på med de senaste dagarna? Jag börjar nästan tro att han är otrogen eller något! Jag skrattade lite åt mig själv för otrogen var något Christian absolut aldrig skulle vara. Nej han ver verkligen den perfekta pojkvännen.
Jag reste på mig litegrann för att titta på Caitlin medans jag väntade på att hon skulle svara. Vi två var på en skönhets-salong i Atlanta och höll just nu på att få varsin rygg massage så vi låg bredvid varandra på sådana där massage-bänkar med hål i där man egentligen ska ha huvudet.
- Vadå vad menar du? Han har väll inte varit konstig eller?
- Jo men har du inte märkt hur han har gått iväg flera meter varje gång hans telefon ringt och inte velat säga vem han pratat med sedan? Eller suttit och skypat med någon och nästan skrattat ihjäl sig åt något och sedan inte velat säga vem han snackat med då heller? Det var faktiskt sant, han hade undvikit att svara om jag frågat vem han chattat eller pratat i telefon med. Det kanske inte är en så stor grej och jag vill ju inte uppfattas som någon galen stalker heller men det är bara någonting som har varit annorlunda med honom på den senaste tiden, som att han döljer någonting.
- Nej jag har i alla fall inte märkt någonting. Men du, om det är någonting jag kan svära på så är det att han inte är otrogen för du är i princip det enda han pratar om! Caitlin log lite mot mig och det lugnade mig i alla fall lite.
När vi hade blivit masserade klart och bytt om till våra vanliga kläder och betalat och så, så gick vi tillsammans hem till Caitlin där Christian förmodligen var.
- Du jag har lovat att hjälpa en kompis med hennes No projekt men du kan väll kolla på filmen själv med Chris? Frågade Caitlin när hon vred om nyckeln i låset till den stora villan, hon och jag hade nämligen kommit överens om att vi skulle kolla på någon film med Christian när vi kom hem men det var självklart okej för mig att kolla på den själv med Christian och det sa jag.
- Va bra men vi måste så göra om det här någon gång! Hon kramade mig och öppnade dörren och jag gick in, Caitlin gick ner till gatan och började sedan promenera till den där kompisen hon skulle hjälpa.
- CHRISTIAN!!! ÄR DU HÄR?? Ropade jag in i det stora huset men det ekade tomt så jag bestämde mig för att helt enkelt gå in och vänta på att han skulle komma hem, hans och Caitlins föräldrar visste ju vem jag var så dom skulle ju intye precis tro att jag var en tjuv om dom kom hem först så på de fronten var det lugnt.
Jag gick in i deras vardagsrum och satte mig ner lutandes mot en vägg och studerade väggen bredvid mig som var täckt av fotografier på Caitlin och Christian som små. Jag log för mig själv åt hur gulliga dom var på fotona men blev bryskt avbruten i mitt lilla "moment" av en skarp sms-signal.
Av ren instinkt kollade jag först i min gen ficka men kom sedan på att jag lämnat mobilen hemma. Efter bara några sekunde hördes samma skarpa signal igen och jag tittade omkring mig och såg en iphone 4 ligga och vibrera på soffbordet.
Den slutade låta efter ytterliggare några sekunder och jag gick fram för at kolla vems den var.
Bakgrundsbilden var jag och Christian när vi kysste varandra så jag antog att det var Christans, typiskt honom att glömma den hemma också...
Eftersom att jag kunde hans kod så låste jag upp den och såg att han hade fem nya meddelanden. Jag klickade upp dom det måste väll vara varje flickväna rätt att läsa sin pojkväns sms eller? och såg att allihop var från samma kontakt, Ciara <3
Jag hade absolut ingen aning om vem denna Ciara var och något sa mig att jag kanske inte ville veta det heller men min nyfikenhet tog över och jag började läsa det första sms:et som kommit för tio minuter sedan.
"Var är du? :)" Det var i och för sig inget direkt misstänkt med det sms:et men det verkade ju alla fall som att Christian skulle träffa hon Ciara nu.
Jag klickade upp nästa sms som kommit för åtta minuter sedan. "jag ser dig inte ngn stans var är du? vill ju ses så fort som möjligt ju! :)" Okej nu blev jag faktisk lite irriterad, Ciara flörtade ju i prinscip nästan med min kille...!
I nästa sms som kommit för sju minuter sedan så stog det: "går ut från flygplatsen nu det går inte å va kvar här, vi möts vid starbucks utanför istället" Det där var droppen, det var ju klart som fan att dom skulle ses nu och när jag kollade på samtals historiken mellan de två så verkade det som att det var Ciara som Christian pratat med när han inte velat säga vem det var.
Men nu skulle dom inte få fortsätta sin lilla äffär, nej nu skulle jag ta mig tusan sticka raka vägen till starbucks:et utanför Atlantas flygplats och ta ett seriöst snack med dom båda två!
okej jag vet. Uppdateringen har varit skit, eller nä den har inte varit alls.
Men nu fick ni i alla fall en riktigt lång del :)
// Fredrika
I want you chapter 2
Jeez, hon var verkligen en tia, om inte mer jag tror aldrig jag sett en lika snygg tjej som hon och jag har ändå sätt en hel del tjejer i mitt liv. Men helt ärligt var hon inte liite för bra för Christian han brukar visserligen ha lätt för att få tjejer men Emelia måste ju vara minst 16 i alla fall...
"Damn du hade rätt om tian haha..!" skrev jag och sneglade på klockan uppe i högra hörnet, det hade gått mer än tio minuter nu så snart skulle väll Scooter dundra in och dra med mig ner till lobbyn och dom andra i crewet.
Caitlin Beadles Poolen & huset Em vid poolen
Emelias perspektiv:
Det hade nu gått lite mer än en månad sedan jag och mamma flyttade och hittils hade jag bara fått ett bra intryck av staden, skolan och människorna här i allmänhet.
När jag pratade om människorna här i allmänhet så menar jag nog mest Christian, killen som visat mig runt på skolan först dagen.
Vi va mycket med varandra och efter bara två veckor upptäckte vi att vi hade känslor för varandra och nu är vi tillsammans, ja vad ska man säga jag har lätt för att bli kär helt enkelt...!
Christian hade presenterat mig för sina vänner redan första skoldagen och jag hade snackat rätt mycket med några av dem i alla fall så mycket att jag tror jag kan kalla dem för mina vänner också.
Just nu var det lördag eftermiddag och jag satt i min säng med en massa läxböcker utspridda runt omkring mig och försökte plugga till ett kemi prov vi skulle ha på måndagen.
Det gick inte så bra att plugga för jag blev hela tiden distraherad av min mobil som också liksom läxböckerna låg bredvid mig, den plingade till med jämna mellan rum av sms, dom flesta från Christian som jag antog också satt hemma och försökte plugga men några var från Rose, min bästa kompis frå New Jersey.
Vi två hade spenderat jag vet inte hur många timmar i telefon med varanda babblandes om allt mellan himmel och jord men mest om hur min nya skola var, om hur allt var hemma i NewJersey och ja killar såklart sedan jag flytatt.
Rose hade äntligen vågat gå fram och prata med Rob, killen i våran eller numera hennes paralellklass som hon haft en crush på sedan ettan minst.
Det hade i vilket fall som helst visat sig att han inte såg på Rose som något mer än en vän och även om hon såklart blibit besviken så var hon fast besluten att inte ge upp.
Jag hade självklart berättat allt om Christian för Rose och även skickat någon bild på hur han såg ut till henne och hon hade inte kunnat göra något annat än att hålla med mig om att han verkligen var grymt snygg.
- Jag är hemma! Hur går det med pluggandet? Hojtade mamma nerifrån hallen någon sekund efter att jag hört ytterdörren öppnas.
- Det går väll bra men jag ska nog ta en paus nu. Ropade jag tillbaka och smällde igen boken jag läst i dom senaste minuterna.
- Vad duktigt du är som tar skolan på det allvaret den faktiskt är på jag kan inte vara något annat än stolt över dig! Mamam som nu kommit upp till mitt rum gick fram och gav mig en mjuk kram, hon luktade svagt av någon dyr parfym och nya kläder. Tydligen så tjänade hon rätt bra på det nya jobbet och sedan skickade ju pappa pengar till underhåll för mig varje månad så varken mamma eller jag behövde snåla när det gällde kläder eller smink och parfymer, vi hade inte haft direkt dåligt med pengar innan men det märktes en klar skillnad nu men något bra måste väll komma ur att jobba sent nästan varje dag för att inte nämna helger.
- Ehm tack så mycket men jag ska sticka och träffa Christian nu så vi ses ikväll. Jag bröt mig loss från omfamningen och raffsade åt mig min väska från golvet och stoppade ner mobilen, lite pengar och en vattenflaska i den innan jag gick ut ur rummet.
När jag vände mig om i dörröppningen stod mamma och bläddrade i min kemibok och jag kunde inte låta bli att le åt henne -hon hade alltid brytt sig mycket om hur jag hade det både med kompisar och i skolan och det var kul att se att det i alla fall var en sak som inte ändrats nu när så mycket annat hade det.
Jag tvekade en stund på om jag skulle ta cykeln som än så länge bara stått orörd i garaget eller om jag skulle gå eftersom att jag aldrig har varit cykel-typen så bestämde jag mig för att inte heller denna gång svika min vana och började traska dom få kvarteren till Christian.
- Hej Em, Christian är därute vid poolen. Hälsade Caitlin Christians storasyster som öppnat dörren och kramade mig. Vi två hade faktiskt blivit ganska bra vänner för att jag spenderat så mycket tid i deras hus och så, men hon var tre år äldre vilket gjorde att hon nog häldre hängde med sina äldre high-school kompisar och efter vad jag hört av Christian så är hon ganska populär det var något om att hon dejtat någon kändis ett tag eller något, Christian hade inte velat prata så mycket om det så jag hade självklart inte pressat honom på någon fakta och för övrigt så brydde jag mig inte ett dugg, Caitlin kunde ha dejtat Michael Jackson utan att det skulle stört mig en minut.
Caitlin viftade lite grann med sin hand framför mitt ansikte och jag rycktes upp från mina funderingar.
- Hehe ojdå jag är nog lite trött bara.. Sa jag ursäktande och Caitlin log förstående mot mig och visade ut mig till deras pool som fanns på baksidan av huset i en stor trädgård.
- Tjena babe! Kom och sätt dig. Sa Christian glatt och klappade menande på en solstol som stod bredvid den han själv satt på.
- Haha hej på dej också, så du pluggar inte? Frågade jag trots att svaret redan var ganska självklart.
- Öh nä jag tänkte göra det i morgon tror jag. Svarade Christian - Om det är dåligt väder. La han sedan till och ryckte urskuldande på axlarna, att den killen inte brydde sig så mycket om betyg var i alla fall ett som var säkert.
Jag la mig ner på solstolen bredvid honom och tackade gud med en tyst bön för att mina favorit jeans hade varit i tvätten då att jag istället tagit ett par avklipptna jeans-shorts, här stekte solen verkliget det var nog minst 25 grader trots att det var september och jag hade definitivt svettats som en gris i jeans.
- Så jag tänkte att vi kanske kunde göra något ikväll? Föreslog Christian efter en stund och jag nickade lite slött mot honom.
- Visst det låter väll bra. Sa jag sedan och hasade upp till sittande läge.
- Okej nice, jag vet en grym resturang som jag har velat ta dig till ett tag dit kanske vi kan gå? Fortsatte han sedan och satte sig precis som jag upp.
- Absolut men jag måste hem och byta om innan i så fall. Mina jeans-shorts var visserligen sköna och inte alls speciellt fula men skulle vi på resturang skulle jag bara känna mig obekväm om jag inte hade typ klänning eller så på mig.
- Det är klart du kan men du vet att du är skit fin som du är va? Sa Christian och gick fram till mig för att ge mig en kram.
Han var varm och luktade solkräm och det kändes som att jag aldrig ville släppa taget om honom.
- Tack, du ser inte så dålig ut du heller..! Jag skrattade till lite när jag kände hur Christian lyfte upp mig i sin famn men när jag såg att han började gå mot poolen satte jag skrattet i halsen.
- Du vågar inte slänga i mig, det det gör du bara inte! Sa jag och försökte låt så seriös som jag kunde.
- Haha försent älskling. Christian tog några sista steg och bara några sekunder senare bröt jag igenom vattenytan och kände hur mina kläder klistrades fast mot kroppen. Great. Nu skulle jag bli tvunegn att gå hem med dyng sura kläder och förmodligen bli förkyld och bli sjuk och..- Mer hann jag inte tänka för Christian hade hoppat i han också och simmade nu bort till mig, när han kom fram la han sina armar runt min midja och drog mig mot sig.
Jag fattade hinten och tog mina händer på varsin sida om hans huvud och kysste honom, det var inte våran första kyss eller så men det kändes ändå speciellt på något sätt som att den verkligen betydde någonting och när vi tillsist släppte varandras läppar för att hämta luft kändes blöta kläder som den futtigaste saken i världen.
Förlåt för att detta kommer ut så sent men ja det tog lite tid att skriva.
// Fredrika
"Damn du hade rätt om tian haha..!" skrev jag och sneglade på klockan uppe i högra hörnet, det hade gått mer än tio minuter nu så snart skulle väll Scooter dundra in och dra med mig ner till lobbyn och dom andra i crewet.
"sa ju det baha, men när kommer du till ATL då?"
"Riktigt snart faktiskt, men ja måste dra nu c'ya" Jag loggade ut från skype, fällde ner locket på datorn och gick ut från hotellrummet.Caitlin Beadles Poolen & huset Em vid poolen
Emelias perspektiv:
Det hade nu gått lite mer än en månad sedan jag och mamma flyttade och hittils hade jag bara fått ett bra intryck av staden, skolan och människorna här i allmänhet.
När jag pratade om människorna här i allmänhet så menar jag nog mest Christian, killen som visat mig runt på skolan först dagen.
Vi va mycket med varandra och efter bara två veckor upptäckte vi att vi hade känslor för varandra och nu är vi tillsammans, ja vad ska man säga jag har lätt för att bli kär helt enkelt...!
Christian hade presenterat mig för sina vänner redan första skoldagen och jag hade snackat rätt mycket med några av dem i alla fall så mycket att jag tror jag kan kalla dem för mina vänner också.
Just nu var det lördag eftermiddag och jag satt i min säng med en massa läxböcker utspridda runt omkring mig och försökte plugga till ett kemi prov vi skulle ha på måndagen.
Det gick inte så bra att plugga för jag blev hela tiden distraherad av min mobil som också liksom läxböckerna låg bredvid mig, den plingade till med jämna mellan rum av sms, dom flesta från Christian som jag antog också satt hemma och försökte plugga men några var från Rose, min bästa kompis frå New Jersey.
Vi två hade spenderat jag vet inte hur många timmar i telefon med varanda babblandes om allt mellan himmel och jord men mest om hur min nya skola var, om hur allt var hemma i NewJersey och ja killar såklart sedan jag flytatt.
Rose hade äntligen vågat gå fram och prata med Rob, killen i våran eller numera hennes paralellklass som hon haft en crush på sedan ettan minst.
Det hade i vilket fall som helst visat sig att han inte såg på Rose som något mer än en vän och även om hon såklart blibit besviken så var hon fast besluten att inte ge upp.
Jag hade självklart berättat allt om Christian för Rose och även skickat någon bild på hur han såg ut till henne och hon hade inte kunnat göra något annat än att hålla med mig om att han verkligen var grymt snygg.
- Jag är hemma! Hur går det med pluggandet? Hojtade mamma nerifrån hallen någon sekund efter att jag hört ytterdörren öppnas.
- Det går väll bra men jag ska nog ta en paus nu. Ropade jag tillbaka och smällde igen boken jag läst i dom senaste minuterna.
- Vad duktigt du är som tar skolan på det allvaret den faktiskt är på jag kan inte vara något annat än stolt över dig! Mamam som nu kommit upp till mitt rum gick fram och gav mig en mjuk kram, hon luktade svagt av någon dyr parfym och nya kläder. Tydligen så tjänade hon rätt bra på det nya jobbet och sedan skickade ju pappa pengar till underhåll för mig varje månad så varken mamma eller jag behövde snåla när det gällde kläder eller smink och parfymer, vi hade inte haft direkt dåligt med pengar innan men det märktes en klar skillnad nu men något bra måste väll komma ur att jobba sent nästan varje dag för att inte nämna helger.
- Ehm tack så mycket men jag ska sticka och träffa Christian nu så vi ses ikväll. Jag bröt mig loss från omfamningen och raffsade åt mig min väska från golvet och stoppade ner mobilen, lite pengar och en vattenflaska i den innan jag gick ut ur rummet.
När jag vände mig om i dörröppningen stod mamma och bläddrade i min kemibok och jag kunde inte låta bli att le åt henne -hon hade alltid brytt sig mycket om hur jag hade det både med kompisar och i skolan och det var kul att se att det i alla fall var en sak som inte ändrats nu när så mycket annat hade det.
Jag tvekade en stund på om jag skulle ta cykeln som än så länge bara stått orörd i garaget eller om jag skulle gå eftersom att jag aldrig har varit cykel-typen så bestämde jag mig för att inte heller denna gång svika min vana och började traska dom få kvarteren till Christian.
- Hej Em, Christian är därute vid poolen. Hälsade Caitlin Christians storasyster som öppnat dörren och kramade mig. Vi två hade faktiskt blivit ganska bra vänner för att jag spenderat så mycket tid i deras hus och så, men hon var tre år äldre vilket gjorde att hon nog häldre hängde med sina äldre high-school kompisar och efter vad jag hört av Christian så är hon ganska populär det var något om att hon dejtat någon kändis ett tag eller något, Christian hade inte velat prata så mycket om det så jag hade självklart inte pressat honom på någon fakta och för övrigt så brydde jag mig inte ett dugg, Caitlin kunde ha dejtat Michael Jackson utan att det skulle stört mig en minut.
Caitlin viftade lite grann med sin hand framför mitt ansikte och jag rycktes upp från mina funderingar.
- Hehe ojdå jag är nog lite trött bara.. Sa jag ursäktande och Caitlin log förstående mot mig och visade ut mig till deras pool som fanns på baksidan av huset i en stor trädgård.
- Tjena babe! Kom och sätt dig. Sa Christian glatt och klappade menande på en solstol som stod bredvid den han själv satt på.
- Haha hej på dej också, så du pluggar inte? Frågade jag trots att svaret redan var ganska självklart.
- Öh nä jag tänkte göra det i morgon tror jag. Svarade Christian - Om det är dåligt väder. La han sedan till och ryckte urskuldande på axlarna, att den killen inte brydde sig så mycket om betyg var i alla fall ett som var säkert.
Jag la mig ner på solstolen bredvid honom och tackade gud med en tyst bön för att mina favorit jeans hade varit i tvätten då att jag istället tagit ett par avklipptna jeans-shorts, här stekte solen verkliget det var nog minst 25 grader trots att det var september och jag hade definitivt svettats som en gris i jeans.
- Så jag tänkte att vi kanske kunde göra något ikväll? Föreslog Christian efter en stund och jag nickade lite slött mot honom.
- Visst det låter väll bra. Sa jag sedan och hasade upp till sittande läge.
- Okej nice, jag vet en grym resturang som jag har velat ta dig till ett tag dit kanske vi kan gå? Fortsatte han sedan och satte sig precis som jag upp.
- Absolut men jag måste hem och byta om innan i så fall. Mina jeans-shorts var visserligen sköna och inte alls speciellt fula men skulle vi på resturang skulle jag bara känna mig obekväm om jag inte hade typ klänning eller så på mig.
- Det är klart du kan men du vet att du är skit fin som du är va? Sa Christian och gick fram till mig för att ge mig en kram.
Han var varm och luktade solkräm och det kändes som att jag aldrig ville släppa taget om honom.
- Tack, du ser inte så dålig ut du heller..! Jag skrattade till lite när jag kände hur Christian lyfte upp mig i sin famn men när jag såg att han började gå mot poolen satte jag skrattet i halsen.
- Du vågar inte slänga i mig, det det gör du bara inte! Sa jag och försökte låt så seriös som jag kunde.
- Haha försent älskling. Christian tog några sista steg och bara några sekunder senare bröt jag igenom vattenytan och kände hur mina kläder klistrades fast mot kroppen. Great. Nu skulle jag bli tvunegn att gå hem med dyng sura kläder och förmodligen bli förkyld och bli sjuk och..- Mer hann jag inte tänka för Christian hade hoppat i han också och simmade nu bort till mig, när han kom fram la han sina armar runt min midja och drog mig mot sig.
Jag fattade hinten och tog mina händer på varsin sida om hans huvud och kysste honom, det var inte våran första kyss eller så men det kändes ändå speciellt på något sätt som att den verkligen betydde någonting och när vi tillsist släppte varandras läppar för att hämta luft kändes blöta kläder som den futtigaste saken i världen.
Förlåt för att detta kommer ut så sent men ja det tog lite tid att skriva.
// Fredrika
I want you chapter 1
- Älskling det är dags att gå upp nu! Klockan är nästan halv nio, jag måste åka till jobbet snart och...-
Jag satte mig upp i sängen med ett ryck så fort mamma sagt "halv nio" det var nämligen måndagen den 19 Augusti och första dagen i skolan. Det är väll ingen big deal man börjar ju skolan igen efter sommarlovet varje år kanske ni tänker men faktum var att det just detta året var en big deal eller i alla fall för mig, jag skulle nämligen börja i en helt ny skola i en helt ny stad och som det verkade nu skulle jag dessutom komma försent.
- Oj om jag visste att du vaknade så fort när jag nämnde mitt jobb förra året så skulle jag aldrig ens ha försökt mig på något annat...! Sa mamma i ett försök att låte rolig medans hon rullade upp mina rullgardiner och vinklade persiennerna så att solljuset kunde sila in.
- Ha-ha mycket lustigt! Helt allvarligt jag kommer komma minst en en kvart försent vi börjar för fanken om mindre än en halvtimme, varför väckte du mig inte tidigare för!?
Jag slängde bryskt av mig täcket och började kryssa mellan dom många flyttkartonger som stod utplacerade lite här och var på golvet med badrummet utanför mitt rum som mål.
- Men gumman du sa ju inte ens åt mig att väcka dig överhuvud taget i går kväll, du skulle ju ställa något alarm på din telefon sa du ju..! Ropade mamma från mitt rum. Kände jag henne rätt stod hon just nu framåtlutad över golvet och plockade upp kläderna jag haft på mig igår och min väskas innehåll som jag tömt ut i jakt på, just det min mobil som jag aldrig hittat och heller aldrig ställt något alarm på utan istället bestämt mig för att lita på att min "kropps klocka" skulle väcka mig i tid.
- Öh juste förlåt men det är nog lugnt jag duschar och sådant nu i alla fall, ha det bra på det nya jobbet! Hojtade jag tillbaka samtidigt som jag drog av mig min stora sov-tröja, klev in i duschen och vred på vattnet på högsta värmen.
Jag tillät mig slappna av någon minut medans det heta vattnet sköljde av min kropp och för ett ögonblick kändes allt som vanligt, som att jag fortfarande bodde i New Jersey med mamma och pappa och att Rose, min bästa kompis skulle plinga på dörren om vilken minut som helst för att gå till skolan tillsammans med mig.
Men allt var inte som vanligt längre, pappa och mamma hade precis skilt sig och pappa hade flyttat till Spanien fucking jäkla Spanien av alla länder, inte New York, inte L.A inte ens till Kanada utan till en helt annan världsdel medans mamma och jag flyttat till Atlanta för en "ny start" som hon och pappa så fint kallat det.
Ja det lät verkligen fint och rent och lätt när vi pratat om det lite löst hemma vid köksbordet när allt fortfarande varit precis som vanligt men nu kändes det som allt annat än lätt, jag var skit nervös för hur den nya skolan skulle vara, jag var skit nervös för om jag skulle få några nya kompisar ja jag var helt enkelt skit nervös för allting vilket inte var ett dugg likt mig jag var istället den där coola typen som alla svag små tjejer sett upp till på min förra skola.
Alltså jag menar verkligen inte att skryta eller så men det är liksom den sorts uppfostran mina föräldrar gett mig, att inte hålla inne med vad man tycker, att stå upp för dom svaga och inte vara rädd för att ta skit, you name it..
- Jag sticker nu lycka till i skolan och duscha inte för länge! Skrek mamma från undervåningen och efter bara några sekunder hörde jag ytterdörren smälla igen.
Efter att ha duschat hade jag bara 20 minuter kvar innan skolan skulle börja och även som den tids-optimist jag är så var det bara att inse att jag aldrig skulle hinna i tid så istället för att stressa som in i och komma fem minuter för sent med mascara-kladd på ögonlocken bestämde jag mig för att faktiskt ta det lugnt med att välja kläder och sminka mig och komma en kvart försent istället.
Exakt 23 minuter senare låste jag dörren bakom mig och började traska mot byggnaden jag skulle spendera dom närmsta kommande åren i.
Efter en kort promenad på omkring fem, sex minuter såg jag skolan torna upp sig över dom andra husen i slutet av den ganska långa gatan, jag tog några djupa andetag och gick sedan med beslutsamma steg dom sista metrarna.
- Är du ny här eller? Du ser rätt vilsen ut..! Frågade en röst bakom mig när jag kommit in i själva skol-byggnaden och nu inte hade en aning om vilket klassrum jag skulle till.
- Japp, syns det så tydligt eller? Svarade jag och vände mig om för att se hur han som frågat såg ut. Han var faktiskt rätt snygg, kanske en och 75 lång, han såg ut att vara i bra "fysisk form" om du fattar vad jag menar och han hade gyllenbrunt hår och bruna nyfikna ögon, jag kom på mig själv med att stå med halvöppen mun och stirra på honom.
- Men du är senior va? För här är bara middle school, du ska till byggnaden till höger om den här. Jag heter Christian, Beadles förresten. Sa Christian och jag stängde snabbt munnen och samlade ihop anletsdragen.
- Jag heter Emelia Thompson och nej jag är 14 så det är middle school några år till för min del, du då? Det var inte första gången någon tagit mig för att vara äldre än vad jag är så det förvånade mig inte, det är faktiskt ganska smickrande men kan också bli lite jobbigt ibland med äldre killar och sådant.
- 14? Hm det trodde jag inte men det är jag också så då kanske vi ska gå i samma klass, kom jag kan visa dig till ditt klassrum, vilket ska du till? Han började gå uppför trappan som fanns rakt framför oss. - Kommer du eller, vi är ju trots allt ganska sena..! Du ska till 315 va? Sa Christian och tittade ner på mig från översta trappsteget.
Jag gick uppför trappan till honom och vi gick tillsammans mot klassrummet.
- Du kanske vill följa med mig hem i eftermiddag så kan jag, du vet visa dig runt lite i omgivningarna och så? Frågade Christian när vi stod utanför klassrum 315. Han drog handen genom sitt hår och väntade på mitt svar.
- Visst det låter bra. Sa jag och vi gick in till resten av eleverna. Den här skolan kanske inte var så dum i alla fall?
En månad senare Justins perspektiv:
- Tio minuter till, sen måste vi dra om vi inte ska missa hela soundchecket... Du vet kidsen därute räknar med dig.. Hallå Justin? Du lyssnar va? Min manager Scooter skakade min axel lite lätt och jag slet ögonen från dator skärmen.
- Eh va, det är klart jag lyssnar ge mig tio minuter till bara..? Jag höll på att chatta med mina kompisar från Stratford i Kanada där jag bodde förut, innnan mina videos på youtube hade över 500 000 000 visningar, när jag fortfarande kunde gå vart jag ville utan att bli överfallen av en massa skrikande tonårs tjejer som vill ta foton av mig eller få en autograf, ja helt enkelt när jag fortfarande varit bara Justin och inte den berömda Justin Bieber, flickidolen med mer fans än det finns invånare i flera länder.
- Det var ju det jag sa, att vi sticker om tio minuter jag visste väll att du inte lyssnade... Muttrade Scooter men gav mig en vänskaplig klapp på axeln och gick ut ur mitt hotellrum.
Datorn tog min uppmärksamhet igen när den plingade till av ett nytt meddelande på skype från Christian den här gången, en av mina närmaste kompisar som också är lillebror till min ex-flickvän Caitlin.
" Yo, wassup bro?" skrev han och jag log lite för mig själv, jag skulle nämligen åka från Peking där vi befann oss just nu och hem till Atlanta där Caitlin och Christian bor om mindre än en vecka för att spendera det lilla som fanns kvar av sommaren där och bland annat spela in mitt nya album och ja bara chilla och njuta av värmen som vilken vanlig tonåring somhelst.
Jag vet, jag vet sommarlovet slutade för en månad sedan men heter man Justin och Bieber i efternamn är inget som vanligt och detta året skulle jag alltså vara ledig i två månader när alla andra precis varit det.
I vilket fall som helst så visste jag att Christian skulle bli glad av att höra det och därav mitt leende, ni förstår även om han bara är 14 och jag 17 så är han en riktigt skön kille med grymt mycket swag och som jag nämnde en av mina bästa vänner.
"Allt e som vanligt här u know soundcheck och sådant snart, är allt som det brukar i ATL då?" Skrev jag tillbaka och Christian svarade nästan direkt:
"Ok nice du e i Kina nu va? och ja allt är väll som vanligt här förutom att..."
"Förutom vad?"
"Jag har skaffat flickvän, Emelia eller Em heter hon" Det kom inte som en chock precis Christian hade liksom jag alltid varit populär och aldrig haft något problem med att skaffa tjejer men något sa mig att det här var något extra.
"Åh bra jobbat bro, hur är hon då?"
"Riktigt schyst faktiskt du skulle nog gilla henne, och vi ska inte ens börja snacka om hur hon ser ut herregud man vi snackar en solklar tia här asså..." Jag antog att han syftade på den skala att bedömma tjejer efter som vi en gång gjort tillsammans med Chaz och Ryan mina två andra närmaste vänner.
"Haha ok säger du det så, kan man få se en bild då?" Okej det där kanske lät lite konstigt för jag har ju flickvän faktiskt och inte vilken flickvän som helst heller utan Selena Gomez men man måste ju få kolla på andra liksom det var ju inte så att jag skulle börja hångla med fotot på henne precis..
"Sure ska bara hitta en bra bild, eller vänta hon är lika het på alla bilder här kommer en:
Jeez, hon var verkligen en tia, om inte mer jag tror aldrig jag sett en lika snygg tjej som hon och jag har ändå sätt en hel del tjejer i mitt liv. Men helt ärligt var hon inte liite för bra för Christian han brukar visserligen ha lätt för att få tjejer men Emelia måste ju vara minst 16 i alla fall...
"Damn du hade rätt om tian haha..!" skrev jag och sneglade på klockan uppe i högra hörnet, det hade gått mer än tio minuter nu så snart skulle väll Scooter dundra in och dra med mig ner till lobbyn och dom andra i crewet.
Jag satte mig upp i sängen med ett ryck så fort mamma sagt "halv nio" det var nämligen måndagen den 19 Augusti och första dagen i skolan. Det är väll ingen big deal man börjar ju skolan igen efter sommarlovet varje år kanske ni tänker men faktum var att det just detta året var en big deal eller i alla fall för mig, jag skulle nämligen börja i en helt ny skola i en helt ny stad och som det verkade nu skulle jag dessutom komma försent.
- Oj om jag visste att du vaknade så fort när jag nämnde mitt jobb förra året så skulle jag aldrig ens ha försökt mig på något annat...! Sa mamma i ett försök att låte rolig medans hon rullade upp mina rullgardiner och vinklade persiennerna så att solljuset kunde sila in.
- Ha-ha mycket lustigt! Helt allvarligt jag kommer komma minst en en kvart försent vi börjar för fanken om mindre än en halvtimme, varför väckte du mig inte tidigare för!?
Jag slängde bryskt av mig täcket och började kryssa mellan dom många flyttkartonger som stod utplacerade lite här och var på golvet med badrummet utanför mitt rum som mål.
- Men gumman du sa ju inte ens åt mig att väcka dig överhuvud taget i går kväll, du skulle ju ställa något alarm på din telefon sa du ju..! Ropade mamma från mitt rum. Kände jag henne rätt stod hon just nu framåtlutad över golvet och plockade upp kläderna jag haft på mig igår och min väskas innehåll som jag tömt ut i jakt på, just det min mobil som jag aldrig hittat och heller aldrig ställt något alarm på utan istället bestämt mig för att lita på att min "kropps klocka" skulle väcka mig i tid.
- Öh juste förlåt men det är nog lugnt jag duschar och sådant nu i alla fall, ha det bra på det nya jobbet! Hojtade jag tillbaka samtidigt som jag drog av mig min stora sov-tröja, klev in i duschen och vred på vattnet på högsta värmen.
Jag tillät mig slappna av någon minut medans det heta vattnet sköljde av min kropp och för ett ögonblick kändes allt som vanligt, som att jag fortfarande bodde i New Jersey med mamma och pappa och att Rose, min bästa kompis skulle plinga på dörren om vilken minut som helst för att gå till skolan tillsammans med mig.
Men allt var inte som vanligt längre, pappa och mamma hade precis skilt sig och pappa hade flyttat till Spanien fucking jäkla Spanien av alla länder, inte New York, inte L.A inte ens till Kanada utan till en helt annan världsdel medans mamma och jag flyttat till Atlanta för en "ny start" som hon och pappa så fint kallat det.
Ja det lät verkligen fint och rent och lätt när vi pratat om det lite löst hemma vid köksbordet när allt fortfarande varit precis som vanligt men nu kändes det som allt annat än lätt, jag var skit nervös för hur den nya skolan skulle vara, jag var skit nervös för om jag skulle få några nya kompisar ja jag var helt enkelt skit nervös för allting vilket inte var ett dugg likt mig jag var istället den där coola typen som alla svag små tjejer sett upp till på min förra skola.
Alltså jag menar verkligen inte att skryta eller så men det är liksom den sorts uppfostran mina föräldrar gett mig, att inte hålla inne med vad man tycker, att stå upp för dom svaga och inte vara rädd för att ta skit, you name it..
- Jag sticker nu lycka till i skolan och duscha inte för länge! Skrek mamma från undervåningen och efter bara några sekunder hörde jag ytterdörren smälla igen.
Efter att ha duschat hade jag bara 20 minuter kvar innan skolan skulle börja och även som den tids-optimist jag är så var det bara att inse att jag aldrig skulle hinna i tid så istället för att stressa som in i och komma fem minuter för sent med mascara-kladd på ögonlocken bestämde jag mig för att faktiskt ta det lugnt med att välja kläder och sminka mig och komma en kvart försent istället.
Exakt 23 minuter senare låste jag dörren bakom mig och började traska mot byggnaden jag skulle spendera dom närmsta kommande åren i.
Efter en kort promenad på omkring fem, sex minuter såg jag skolan torna upp sig över dom andra husen i slutet av den ganska långa gatan, jag tog några djupa andetag och gick sedan med beslutsamma steg dom sista metrarna.
- Är du ny här eller? Du ser rätt vilsen ut..! Frågade en röst bakom mig när jag kommit in i själva skol-byggnaden och nu inte hade en aning om vilket klassrum jag skulle till.
- Japp, syns det så tydligt eller? Svarade jag och vände mig om för att se hur han som frågat såg ut. Han var faktiskt rätt snygg, kanske en och 75 lång, han såg ut att vara i bra "fysisk form" om du fattar vad jag menar och han hade gyllenbrunt hår och bruna nyfikna ögon, jag kom på mig själv med att stå med halvöppen mun och stirra på honom.
- Men du är senior va? För här är bara middle school, du ska till byggnaden till höger om den här. Jag heter Christian, Beadles förresten. Sa Christian och jag stängde snabbt munnen och samlade ihop anletsdragen.
- Jag heter Emelia Thompson och nej jag är 14 så det är middle school några år till för min del, du då? Det var inte första gången någon tagit mig för att vara äldre än vad jag är så det förvånade mig inte, det är faktiskt ganska smickrande men kan också bli lite jobbigt ibland med äldre killar och sådant.
- 14? Hm det trodde jag inte men det är jag också så då kanske vi ska gå i samma klass, kom jag kan visa dig till ditt klassrum, vilket ska du till? Han började gå uppför trappan som fanns rakt framför oss. - Kommer du eller, vi är ju trots allt ganska sena..! Du ska till 315 va? Sa Christian och tittade ner på mig från översta trappsteget.
Jag gick uppför trappan till honom och vi gick tillsammans mot klassrummet.
- Du kanske vill följa med mig hem i eftermiddag så kan jag, du vet visa dig runt lite i omgivningarna och så? Frågade Christian när vi stod utanför klassrum 315. Han drog handen genom sitt hår och väntade på mitt svar.
- Visst det låter bra. Sa jag och vi gick in till resten av eleverna. Den här skolan kanske inte var så dum i alla fall?
En månad senare Justins perspektiv:
- Tio minuter till, sen måste vi dra om vi inte ska missa hela soundchecket... Du vet kidsen därute räknar med dig.. Hallå Justin? Du lyssnar va? Min manager Scooter skakade min axel lite lätt och jag slet ögonen från dator skärmen.
- Eh va, det är klart jag lyssnar ge mig tio minuter till bara..? Jag höll på att chatta med mina kompisar från Stratford i Kanada där jag bodde förut, innnan mina videos på youtube hade över 500 000 000 visningar, när jag fortfarande kunde gå vart jag ville utan att bli överfallen av en massa skrikande tonårs tjejer som vill ta foton av mig eller få en autograf, ja helt enkelt när jag fortfarande varit bara Justin och inte den berömda Justin Bieber, flickidolen med mer fans än det finns invånare i flera länder.
- Det var ju det jag sa, att vi sticker om tio minuter jag visste väll att du inte lyssnade... Muttrade Scooter men gav mig en vänskaplig klapp på axeln och gick ut ur mitt hotellrum.
Datorn tog min uppmärksamhet igen när den plingade till av ett nytt meddelande på skype från Christian den här gången, en av mina närmaste kompisar som också är lillebror till min ex-flickvän Caitlin.
" Yo, wassup bro?" skrev han och jag log lite för mig själv, jag skulle nämligen åka från Peking där vi befann oss just nu och hem till Atlanta där Caitlin och Christian bor om mindre än en vecka för att spendera det lilla som fanns kvar av sommaren där och bland annat spela in mitt nya album och ja bara chilla och njuta av värmen som vilken vanlig tonåring somhelst.
Jag vet, jag vet sommarlovet slutade för en månad sedan men heter man Justin och Bieber i efternamn är inget som vanligt och detta året skulle jag alltså vara ledig i två månader när alla andra precis varit det.
I vilket fall som helst så visste jag att Christian skulle bli glad av att höra det och därav mitt leende, ni förstår även om han bara är 14 och jag 17 så är han en riktigt skön kille med grymt mycket swag och som jag nämnde en av mina bästa vänner.
"Allt e som vanligt här u know soundcheck och sådant snart, är allt som det brukar i ATL då?" Skrev jag tillbaka och Christian svarade nästan direkt:
"Ok nice du e i Kina nu va? och ja allt är väll som vanligt här förutom att..."
"Förutom vad?"
"Jag har skaffat flickvän, Emelia eller Em heter hon" Det kom inte som en chock precis Christian hade liksom jag alltid varit populär och aldrig haft något problem med att skaffa tjejer men något sa mig att det här var något extra.
"Åh bra jobbat bro, hur är hon då?"
"Riktigt schyst faktiskt du skulle nog gilla henne, och vi ska inte ens börja snacka om hur hon ser ut herregud man vi snackar en solklar tia här asså..." Jag antog att han syftade på den skala att bedömma tjejer efter som vi en gång gjort tillsammans med Chaz och Ryan mina två andra närmaste vänner.
"Haha ok säger du det så, kan man få se en bild då?" Okej det där kanske lät lite konstigt för jag har ju flickvän faktiskt och inte vilken flickvän som helst heller utan Selena Gomez men man måste ju få kolla på andra liksom det var ju inte så att jag skulle börja hångla med fotot på henne precis..
"Sure ska bara hitta en bra bild, eller vänta hon är lika het på alla bilder här kommer en:
Jeez, hon var verkligen en tia, om inte mer jag tror aldrig jag sett en lika snygg tjej som hon och jag har ändå sätt en hel del tjejer i mitt liv. Men helt ärligt var hon inte liite för bra för Christian han brukar visserligen ha lätt för att få tjejer men Emelia måste ju vara minst 16 i alla fall...
"Damn du hade rätt om tian haha..!" skrev jag och sneglade på klockan uppe i högra hörnet, det hade gått mer än tio minuter nu så snart skulle väll Scooter dundra in och dra med mig ner till lobbyn och dom andra i crewet.
"sa ju det baha, men när kommer du till ATL då?"
"Riktigt snart faktiskt, men ja måste dra nu c'ya" Jag loggade ut från skype, fällde ner locket på datorn och gick ut från hotellrummet.
Jaha vad tycker ni om den här na novellen, bra? dålig? Lämna en kommentar om vad ni tycker så kommer nästa del upp snart :)
// Fredrika, Maria och Maya
