Vi sov största delen av resan och när vi landade i Kanada var jag fortfarande riktigt trött men väl inne på flygplatsen såg jag någonting som genast gjorde mig gladare nämligen pappa, Jazzy och Jaxon!

Jazzy blev jätte glad när hon såg oss och sprang fram och kramade mig direkt samtidigt som hon ropade ”bieber, bieber, bieber!” pappa som hade Jaxon i famnen kom också fram och kramade mig och sedan mamma, sedan började vi gå ut från flygplatsen tillsammans.

Efter några minuters bilfärd parkerade pappa bilen på uppfarten till hans och Erins hus, mamma hade vi släppt av utanför mormor och morfars hus och självklart hade jag hälsat på dom och vi bestämde att jag skulle sova hos dom i över morgon.

 

- Så hur ser planerna ut för resten av sommaren då? Frågade Erin när vi senare på kvällen åt middag.

- Först ska jag till Paris med Be.. Jag avbröt mig själv mitt i meningen då jag kom på att Bella troligtvis inte alls ville åka till Paris med mig. - Vi ska ha lite konserter här och var över USA och sen vet jag inte riktigt. Sa jag snabbt istället men pappa hade nog fattat att något var fel för han tittade lite fundersamt på mig men sa inget.

- Okej det låter ju trevligt. Man kanske rent av kan få se någon av konserterna det var ju ett tag sedan vi var på någon, eller hur Jeremy?

Pappa nickade mot Erin - Ja det är faktiskt ett tag sedan sist, vet du om någon av dem är här i Kanada? Sa han och riktade det sista mot mig.

- Jag tror det, vi ska i alla fall hit igen om ett tag och sedan åka vidare till L.A och San fransisco.

Efter att vi ätit klart sa jag godnatt till mina syskon och Erin gick upp med dom på övervåningen för att lägga dem.

Jag och pappa satt och kollade lite på tv och jag såg på honom att han funderade på att fråga något, förmodligen om Bella, men han höll tyst och stirrade stint på tv:n istället.

- Jag är rätt trött, efter flyget och så är det okej om jag också går och lägger mig? Frågade jag med trött röst när det andra smallville avsnittet var slut.

- Visst det är klart. Och du? Svarade pappa och stängde av tv:n med fjärrkontrollen

- Vad?

- Om du behöver snacka så finns jag alltod här, det vet du va?

- Ja det vet jag men godnatt.

Isabellas perspetiv:

Både jag och mamma höll på att packa för fullt och huset såg nog mer ut som en loppis än ett hus just nu. Det låg kläder, böcker, skor och andra grejer utspritt över golven i nstan alla rum och trots att båda våra väskor var överfulla vi ddet här laget kändes det inte som att man fått med ens en tredjedel av allt man skulle behöva.

Det är ju kallt i europa har jag hört så då är det ju lika bra att ta med några jeans och tjocktröjor, men å andra sidan är det ju sommar nu och det kanske är värmebölja där också så då måste shorts, t-shirtar och linnen också med såklart..

- Nu har vi 45 minuter på oss tills Lisa och Eric kommer och hämtar oss, 45 minuter!hörde jag mamma ropa nerifrån vardagsrummet upp till mitt rum där jag just nu befann mig.

- Okej jag har nog läget under kontroll här om några minuter! Skrek jag tillbaka och slängde i några extra toppar för säkerhets skull, att packa har aldrig varit min starka sida som ni kanske förstår men jag var ändå bätter än mamma och jag tänkte stilla att Lisa och Eric skulle få vänta i den där bilen i minst en halvtimme innan mamma blev klar.

Innan jag pressade igen locket på min jätte-resväska kollade jag igenom min mobil på jakt efter nya sms men det blinkade inget glatt "ett nytt sms från justindenbästa" på displayen. Som sagt har han döpt sig själv på min mobil därav det inte lite egoistiska namnet haha.. Jag kom på mig själv med att sitta och le fånigt rakt ut i luften, jag hatade att han kunde få mig på bra humör utan att ens vara här och speciellt nu efter vad han gjort mot mig.

Men ändå kunde jag inte skaka av mig den besvikna känslan längst ner i magen som infunnit sig där efter varje gång jag inte fått ett sms från Justin.

---

Så nu kom äntligen del 47! Ursäkta att den inte kom up igår som lovat men det var ju det här med designen. Som ni ser är den lite annorlunda nu och kanske inte lika bra som förra men men..

 

// Fredrika