Chapter 57 The choice
Men tyvärr verkade det som att mamma just idag ville ut och ta lite luft, hon gick ut precis efter mig och så fort hon såg bilen och allt drog hon efter andan.
- Eh, ingen strand idag eller? Sa Justin försiktigt och jag skyndade mig fram til honom, tog hans hand i min och vi började gå bort från min och mammas uppfart.
- Jag orkar inte med henne... inte just nu. Sa jag kort
- Jag förstår. Svarade Justin ännu kortare och la armen om mina axlar precis som igårkväll.
Isabellas perspektiv:
- Så du och biebs är okej nu? Frågade Kenny, Justins extremt sköna livvakt som helt coolt suttit och ätit en skål med flingor när jag och Justin kom hem till honom.
Justin själv var uppe på sitt rum för att packa ihop allt han skulle behöva till stranden, vilket att döma av tiden det tog, nog var en del.
- Mm. Det kan man väl säga. Tror jag.
- Vadå "Tror jag" antingen är man väll sams eller så är man det inte.
Jag måste bara få beskriva hur otroligt rolig Kenny lät när han försökte härma mig, lite som en kyckling som ätit krita typ. Om ni förstår vad jag menar?
- Jaa, alltså tekniskt sett så är vi väll det men på riktigt riktigt så kan man ju inte vara helt säker förens om en vecka eller så...
Jag vet inte riktigt om han fattade hur jag menade men för mig var alltihop i alla fall glasklart.
- Hahaha jag kommer nog alldrig riktigt komma på det klara med dig Bella!
Kenny fortsatte skratta lite för sig själva och man kunde bara älska mannen, seriöst han jobbar för Justin 24/7 men verkar ändå helt nöjd med sitt liv. Nästan snäppet över Dalai Lama...!
Kenny frågade om jag också ville ha lite capt'n crunch men jag sa att jag var mätt och efter en stund kom Justin ner från trappan med en stor strandväska över axeln.
- Vad har du med dig egentligen? Ett tält eller? Frågade jag honom samtidigt som jag vinkade hejdå till Kenny som inte trodde att han behövde följa med.
- Nä du, faktiskt inte men det kanske jag skulle haft? Svarade Justin och vi gick ut till hans range rover som stod parkerad på uppfarten.
- Varför skulle du haft det? Frågade jag och kände mig lite dum som inte fattat hans skämt, om det nu var något vill säga.
- Haha du är för söt Bella, är jag verkligen den enda av oss som kan komma på en massa roliga saker vi hade kunnat göra helt ensamma i ett tält? Fast det kanske går lika bra direkt på stranden...?
Jag rodnade och Justin gjorde sin famous blink åt mig.
***Vi hade spelat strand-tennis, badat och bara chillat lite allmännt och nu hade vi väll varit på stranden i kanske två, tre timmar?
Det var exakt samma strand-remsa som vi varit på några veckor tidigare och allt kändes riktigt bra.
- Du? Det var Justin som pratat, såklart, vi var ju helt själva här precis som förra gången.
- Vadå? Jag skiftade ställningen jag låg i på min handduk så att jag hade ansiktet mot Justin som satt upp på sin.
- Jo alltså det är en grej jag undrar...
Herregud! Ut med språket människa.
- Jaha, vadå då? Du ska väll inte fria eller något sånt, för i så fall måste jag tyvärr tacka nej.
- Nej, nej inget sådant! Men jag undrar om du vill följa med på resten av turnén och sedan till Frankrike med mig?
Jag såg hur han drog efter andan efter att han frågat och jag insåg att han måste ha varit nervös, så gulligt...!
- Ska jag vara ärlig så... eh jag tror nog inte att det är en så bra idé.
Justins ansiktsuttryck förändrades från att ha varit spänt och förväntansfullt till att bli fullt av besvikelse och jag kände det som att en vikt precis landat på mitt hjärta och låg där och skavde.
Var ett tag sedan ni fick en The choice del så det var väll kul, eller?
Jag vill inte låta sur eller så men det skulle betyda såå mycket för oss om ni kunde kommentera lite mer och kanske komma med lite tips på vad som kan hända?
// Fredrika
chapter 56 the Choice
Som jag nämnde tidigare så hade jag mycket riktigt en "plan" för att få tillbaka Bella och så fort jag kom hem började jag sätta den i verket.
Mamma frågade aldrig vad det var det var jag höll på med men jag tror att hon kanske ändå förstod för hon höll sig ur vägen när jag försökte skapa en middag med typ karibisk touch.
Min plan var att fixa mat och stämning så att det skulle kännas som på ön vi var på för vad var det nu, ett halv år sedan eller så?
Jag panik-shoppade även ett asdyrt halsband på under sju minuter inne på någon liten juvelerar butik i stan -med Kenny förstås.
Allt detta var fix och färdigt efter några timmar och vid det laget var jag helt säker på att mamma fattat vad som var på gång för hon hade dragit med sig Kenny ut och ropat "lycka till" och att de inte skulle komma hem förens om några timmar.
Resten vet ni ju själva, när jag var på väg över till Bella för att ta med henne till mitt och mammas hus så såg jag ju i vilket tillstånd hon, eller rättare sagt hennes mamma var i och självklart hjälpte jag till.
- Du... Jag förlåter dig.
Jag ryckte till av de plötsliga orden, jag trodde att Bella sov.
- Tack! Du förstår inte hur otroligt dum, för att inte säga korkad jag känt mig på grund av allt som hänt mellan oss...
Jag flyttade mig närmare henne för en kram - det måste ju vara ok med en kram nu eller hur?
- Nä det kanske jag inte gör men du kan omöjligt förstå hur ledsen, för att inte säga arg, jag var...
Hon besvarade min kram snabbt och reste sig sedan upp.
- Men jag tycker bara att vi ska dra ett stort fett jävla svart streck över allt det där nu, eller vad tycker du? Sa Bella och knäppte med fingrarna framför sig för att få upp min blick till hennes ansikte igen, den hade nämligen varit öh ja, någon annan stans..
Jag nickade och reste mig upp jag med.
- Såå.. nu när vi har en ny start och allt, vill Bieber kanske hitta på något idag? Frågade Bella och började gå mot sin stora garderob, som dock inte var lika stor som min.
- Det är klart jag vill! Vad sägs om en favorit i repris, stranden? Svarade jag och stod kvar där jag stod då Bella förmodligen bytte om därinne.
- Visst det låter toppen! Men erkänn, det är bara för att du vill se mig i bikini...!
Okej hon kanske hade liite rätt där men det var framförallt för att det var grymt varmt ute och vi, om hon vill följa med på min turné vill säga, inte kommer få någon chans att bada ute på ett tag.
Isabellas perspektiv:
Efter att ha tagit på mig ett vitt linne, en jeans-skjorta och lite smycken så gick jag ut till Justin igen.
Han hade tagit på sig sin stickade tröja från igår och försökte nu fixa till sitt hår, så sött att han bryr sig så mycket om det haha...
- Hrrmm.. Jag harklade mig så att han skulle fatta att jag var tillbaka och sedan gick vi ner till köket för att göra frukost.
- Du har så fint hår! Eller alltså hela du är fin men ja ditt hår är väldigt långt och mjukt... Justin som satt på en hög pall lite snett bakom mig började dra sina fingrar genom mitt mörka hår och ska jag vara ärlig så njöt jag av det, jag har alltid varit svag för att bli pillad i håret och bara älskar när folk gör det.
- Tack. Och varken du eller ditt hår är ser väll särskilt dåligt ut...! Sa jag innan jag sträckte mig efter mackan som precis ploppat upp från brödrosten.
- Det är okej om jag gör en fläta va? Frågade Justin och började göra något som helt säkert inte skulle bli en fläta av mitt hår.
- Visst, det är klart. Svarade jag och gjorde en mental anteckning om att fläta om det när jag fick tid.
Vi bestämde att jag skulle följa med Justin hem när han hämtade badbyxor och sånt och sedan skulle vi ta hans bil till stranden, han sa att han skulle ha i alla fall två lediga dagar nu, det var något med en pilot men Justins karriär skulle alltså inte bli lidande.
En stund senare stod jag i hallen framför spegeln och höll på att fläta om mitt hår medans Justin väntade precis utanför huset.
- Godmorgon gumman! Åh shit. Jag hade helt glömt bort hela grejen med mamma men nu stod hon iförd en stor t-shirt och mjukisbyxor bakom mig och log med hela ansiktet.
- Vad ska du hitta på idag då? Du har ätit frukost va? Frågade hon och kom uppenbarligen inte ihåg vad som hänt igår kväll.
- Jag har ätit och jag ska ut. Jag försökte gå ut och stänga dörren efter mig så snabbt som möjligt så att hon inte skulle se den kvaddade bilen och staketet för jag orkade verkligen inte med att förklara allt för henne just nu.
Men tyvärr verkade det som att mamma just idag ville ut och ta lite luft, hon gick ut precis efter mig och så fort hon såg bilen och allt drog hon efter andan.
- Eh, ingen strand idag eller? Sa Justin försiktigt och jag skyndade mig fram til honom, tog hans hand i min och vi började gå bort från min och mammas uppfart.
- Jag orkar inte med henne... inte just nu. Sa jag kort
- Jag förstår. Svarade Justin ännu kortare och la armen om mina axlar precis som igårkväll.
Ska försöka skriva en del i morgon också men jag lovar inget...
// Fredrika
Chapter 55 The choice
Jag sträckte in armen genom den nervevade rutan och lirkade upp dörren, sedan försökte jag lyfta ut mamma som nu verkat ha tuppat av men trots att hon inte vägde så mycket så var hon tyngre än jag väntat och jag trillade rakt ner på det trasiga staketet med henne över mig.
Mina jeans fastnade i staketet och det fanns absolut ingenting jag kunde göra för att komma loss, då hörde jag springande steg som kom närmare och närmare och det sista jag hann tänka innan en stark person med grå mössa lyfte upp mig var "jag ber till gud att det inte är en kidnappare"
Chapter 54 The choice
- Gå inte! Vi är inte klara än... Sa Eric och och tog några steg närmare mig, drog min kropp in till hans och jag försökte ta mig ur men det gick inte.
- Du är inte helt nykter va? Jag tycker att du borde gå hem och lägga dig. sa jag och kände hur tårarna pressade under ögonen.
Han kysste mig i nacken och försökte ta av mig min kofta men då öppnades vår dörr och han släppte mig direkt och gick iväg.
Mamma kom ut från dörren och undrade vem som var här men jag hade ingen lust att berätta så vi gick till resturangen.
Justins perspektiv:
- Okej dåså.. Jag antar att det är dags för dig att gå nu, taxin väntar utanför. Pappa räckte över min väska som jag packat kvällen innan och tittade på mig med något sorgset i blicken.
- Mm det verkar så. Svarade jag honom och tog ett steg närmare för en kram men hejdade mig när jag såg att han öppnade munnen för att säga något.
- Du vet att du alltid är välkommen här va?, jag började svara men han skakade på handen för att visa att jag inte skulle avbryta och fortsatte sedan - Och öhm även om du inte velat prata om det så har vi nog alla märkt att du inte varit riktigt dig själv, och missförstå mig inte nu, men när det händer dig så brukar oftast någon tjej vara involverad och eftersom att jag ändå är din pappa så är det väll på sin plats att jag säger något i stil med att du inte ska ge upp på henne vem det nu är och att du ska behandla henne rätt och så.. Men jag är säker på att du redan vet allt det där så därför tänker jag bara säga hur viktigt det faktiskt är att du inte bara veta om det utan också tänker på att göra så också.
- Jo jag vet. Och vi kommer ju till Kanada med turnén snart så då ses vi ju!
Efter det lilla talet såg han betydligt mer avslappnad ut och jag fick mig en liten tankeställare kan man väll säga.
En halvtimme senare (jag var ju självklart tvungen att säga hejdå till Jazzy och Jaxon vars tre gånger till) så satt jag och taxi-chauffören och väntade på Kenny utanför flygplatsen, chauffören hade fått stränga order om att inte lämna mig ensam ens för en sekund och han verkade minst sagt lättad när Kenny slutligen dök upp.
- Redo för turnén nu kiddo? Frågade Kenny bara någon minut senare när vi var på väg in i flygplatsen och försökte undvika små grupper av fans som stod lite här och var och desperat försökte få min uppmärksamhet.
- Japp, det tror jag i alla fall.
- Vadå tror? Grabben, du vet att alla räknar med dig så om det är något du vill ha sagt så ska du definitivt säga det nu..! Ibland bara hatar man Kenny.. Fast samtidigt är det precis det här som jag gillar med honom -att han liksom pappa vet direkt när något är fel och vägrar ge sig förens han fått det ur mig.
- Komigen.. Ut med språket bara, du vet att du inte kan dölja något för mig!
Precis vad jag menar, fattar ni?
- Jo men alltså det finns en tjej... Började jag plågsamt medveten om att Kenny helt säker skulle få ur mig varenda detalj.
- En tjej.. Hmm du menar Bella va? Okej det där var skickligt måste jag medge, 1-0 till Kenny.
- Mm exakt. Hon tror, eller alltså jag har fått henne att tro att jag bara kom tillbaka till henne från Chloé för att mamma sa det. Typ.
Nu var det sagt, det finns absolut ingen återvändo och snart kommer jag vara begravd under "goda råd"
- Knepig situation du satt dig i, det måste jag säga.. En fråga bara: Lämnade du Chloé för att Pattie sa det? Under tiden vi pratat hade Kenny lyckats hålla undan kanske 40 tjejer i olika åldrar och jag var riktigt förundrad över att ingen av dem verkat höra det minsta lilla från vårat samtal men trots det sänkte jag rösten när jag svarade honom.
- Självklart inte. Det verkar bara så i den boken Usher gav mig du vet? En sådan svart som han också hade.
- Aha jaja, men vad är problemet då? Förklara bara för henne hur det ligger till och be om ursäkt så är det hela löst...!
Jag kände mig minst sagt korkad som inte kommit på det själv men jag hade liksom varit "förblindad" i tron om att Bella hatar mig. Vilket jag ju inte kan veta om hon gör eller inte.
Men om hon gör det så gör hon det i alla fall inte länge till.
Kenny hade tillräckligt med vett i skallen för att låta mig sitta ifred på flyget till Atlanta -han om någon visste väll att jag hade en hel del att tänka på. Och när vi steg av planet ut i den milda Atlanta-luften så hade ett och annat klarnat upp kändes det som, nu hade jag en plan som garanterat skulle få Bella att älska mig hejdlöst igen.
Isabellas perspektiv:
På resturangen i går kväll hade vi träffat några av mammas gamla kompisar, alltså kompisar hon hade innan hon blev alkoholist.
Alkoholist.
Helvete vad det ordet låter, jag tänker i alla fall på någon hemlös stackare som sitter och klunkar vodka i en portuppgång någonstans och inte på en kvinnlig icke-hemlös 38 åring med en dotter.
I vilket fall som helst så verkade dom glada över att allt ordnat sig så bra för oss och dom föreslog att vi skulle ses på samma resturang ikväll och äta middag "för gamla tiders skull"
Aldrig i livet var tanken som först ploppat upp i min skalle, aldrig i livet att jag ville sitta och äta någon köttstek med de människor som svikit både mamma och mig något så enormt.
Men mamma tycket tydligen helt tvärt om och var inne i förlåtandes tecken så nu satt jag hemma i soffan stirrandes på tv:n som för tillfället visade Americas best dance crew medan mamma förmodligen satt på resturangen och åt den där steken.
- Den här veckans tema är... Justin Bieber! Och varje team ska också få sin utmaning från ingen mindre än JB himself! Programledarens plastiga leende verkade vilja säga något i stil med "jag är snyggare, starkare, har bättre betalt och finare hus än du"
Jag stängde av.
Kvällen bokstavligen segade sig fram och jag vet inte hur många gånger jag öppnade frysen bara för att upptäcka att Ben & Jerrys:en jag hoppades hitta inte kommit dit av sig själva nu heller.
Tillslut tyckte jag mig höra vår bil utanför så jag gick ut för att kolla om det var mamma som kommit. Det hade hon. Verkligen.
En del av vårt staket låg helt sönderbrakat i trädgården och bilen stod med hälften på gräsmattan och hälften på uppfarten.
- Herregud!!! Mamma vad håller du på med!? Ropade jag och var inte sen med att skynda över till bilen och förarsätet där hon fortfarande satt.
- Öhh, miiin liölla gumlla... jaeg trorl att jaeg belvhörver lite hläjp...
Åh nej, åh nej, åh nej! Det kunde inte vara sant! Jag lutade mig fram för att känna på hennes andedräkt och jo- nog var det sant, hon luktade som en hel spritfabrik och gud vet hur mycket hon egentligen fått i sig. Men att hon inte var i tillstånd att köra var det inget tvivel om, ett riktigt under att polisen inte haffat henne for rattfylleri faktiskt.
Jag sträckte in armen genom den nervevade rutan och lirkade upp dörren, sedan försökte jag lyfta ut mamma som nu verkat ha tuppat av men trots att hon inte vägde så mycket så var hon tyngre än jag väntat och jag trillade rakt ner på det trasiga staketet med henne över mig.
Mina jeans fastnade i staketet och det fanns absolut ingenting jag kunde göra för att komma loss, då hörde jag springande steg som kom närmare och närmare och det sista jag hann tänka innan en stark person med grå mössa lyfte upp mig var "jag ber till gud att det inte är en kidnappare"
Vad tycks? Var ju ett tag sedan en The choice del kom upp ju...
// Fredrika
Chapter 53 the Choice
Tio minuter senare satt vi i varsitt flygplans säte och väntade på att vi skulle lyfta och påbörja den långa resan över atlanten och hem till Atlanta.
Mamma var nog rätt trött för det första hon gjorde när hon hade satt sig var att stänga ögonen och blunda.
Jag däremot kände mig inte ett dugg trött utan satt i stälet och tittade ut genom det lilla plastfönstret och bara tänkte på allt och inget.
En av grejerna jag tänkte på var; tänk om inte Justin vill att jag ska vara där han är? För jag hade liksom tänkt att så fort vi kommer hem så kommer allting mellan mig och honom att automatiskt lösa sig men så skulle det troligtvis inte alls bli, vem vet han kanske till och med blivit tillsammans med Chloé igen?
Isabellas Perspektiv:
När vi kom hem så gick jag direkt upp till mitt rum och la mig i min säng men det tog ett tag att somna.
Jag kunde inte sluta tänka på Justin.
¨jag satt på cafet och väntade på Justin medans jag drack min choklad. Ja kollade lite ut för att se om han kom.
Efter 10 min: där kom han! jag gick fram till Justin och kramade han och pussade han på kinden och så satt vi oss och pratade.
Vi hade säkert pratat i 2 timmar innan vi gick hem till mig.
Vi la oss på min säng och såg en film fast jag somnade efter 20 minuter. Jag vaknade av att Justin väckte mig och sa att han skulle gå så jag följed han ut ur huset och sa hejdå,
Justin tog tag i min nacke gick ett steg närmare och kysste mig. Hans läppar var extra mjuka och det kändes som om jag var i himlen det var den bästa kyssen jag nånsin haft, jag ville inte sluta det kändes så bra. Jag hörde någon ropa Bella i mitt huvud, Justin försvann!! jag såg mamma, hon stog ovanför mig och hade händerna på min axlar jag kände hur jag sjönk ner och låg på nåt mjukt.¨
Jag satte mig upp med ett ryck gnuggade mig i ögonen och kollade framför mig där stog mamma och sa Bella det är frukost kl. är 11.
Oohh nej jag drömde, jag drömde ju faktiskt en underbar dröm som mamma förstörde med att hon tyckte jag skulle äta frukost.
Mamma gick ut och jag la mig ner igen, jag försökte komma tillbaka i drömmen igen men det gick inte jag gick upp satte på mig mina morgon tofflor och gick ner i köket till mamma.
Efter frukosten gick jag en liten promenad.
Justins Perspektiv:
Idag tänkte jag bara busa lite me mina små syskona och vara med Ryan, Chaz kunde inte så det blev bara jag och Ryan som kanske skulle spela lite basket.
Efter frukosten blev det basket med ryan sen käkade vi glass och spelade trummor, mitt uppe i allt spelande ringde min telefon och det var scooter.
- Hej Scooter?
- Hej Justin, du måste åka från Kanada 2-3 dagar tidigare för piloten dog för några timmar sedan och vi måste hyra en annan som bara kan vid den tiden..
- Oj! Vet du hur han dog?
- En landing som gick fel tror jag, men det är inte vessentligt nu utan det viktigta är att du måste se till att berätta för alla att du åker tidigare och kanske till och med börja packa direkt.
- Visst. Vi ses i Atlanta sen då.
- Ja ta hand om dig så länge, inga dumheter!
- Nä nä, hejdå!
*Klick*
Jaha.
Så nu var det bara en dag kvar i canada och jag skulle tillbringa den med syskona och pappa och hans fru.
Isabellas Perspektiv:
Jag och mamma skulle äta på resturang i kväll så vi hade gjort oss förbredda på att gå när plötsligt mammas mobil ringde.
Jag gick ut så länge medans mamma pratade i telefonen jag tycktes se någon komma mot huset så jag gick lite och kollade och rakt under lycktstolpen stog Eric!
Han gick fram till mig och såg ganska arg ut och lite full jag blev lite rädd och bakade.
- Du behöver inte backa jag är inte farlig... men jag skulle bara fråga dig vad jag gjorde för fel!
- Du gjorde inget fel, eller du skulle aldrig förstå. sa jag och tog ännu ett steg bakåt.
- Men varför hade du så bråttom att komma hem till Atlanta då? Ni stack ju utan att säga hejdå ens. Sa Eric med en ganska arg röst och vinglde till, han tog mej i armen och gjorde en ansats till att kyssa mig men jag putta undan honom.
- Nu förstår jag! Det var det jag gjorde, jag kysste dig och du kysste tillbaka för att du gillade mig men du kom på att du var otrogen så då kunde du skylla på mig fall du stack hem till din pojkvän...! Sa eric jätte argt och bara babblade på, jag fattade inte riktigt vad han menade men jag blev ganska rädd och försökte gå in.
- Eh nä men jag måste gå tillbaka nu, mamma väntar på mig där inne.
- Gå inte än vi är inte klara än. Sa Eric och och tog några steg närmare mig, drog min kropp in till hans och jag försökte ta mig ur men det gick inte.
- Du är inte helt nykter va? Jag tycker att du borde gå hem och lägga dig. sa jag och kände hur tårarna pressade under ögonen.
Han kysste mig i nacken och försökte ta av mig min kofta men då öppnades vår dörr och han släppte mig direkt och gick iväg.
Mamma kom ut från dörren och undrade vem som var här men jag hade ingen lust att berätta så vi gick till resturangen.
_________________________________________________________________________
Jag hoppas det här duger jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva och fredrika gav mig tips men glömde allt typ nästan kom ihåg lite smått så jag fick i hop det så här. kanske lite kort men så fr det bli ni har ändå fått ett idag:) kanske det blir lite bätter uppd. nu ja hoppas det:)
// maria
Chapter 52 The choice
- Hörru, hur går det egentligen med hon Bella tjejen? Ni hade väll ett ganska hett förhållande va? ialla fall utifrån vad du har sagt haha... Det var Ryan som frågat och jag satt tyst en stund så han fick puffa till mig lite i sidan för att skynda på mitt svar.
- Ja alltså.. det går bra. Jag gillar henne och hon gillar mig så det är väll bra antar jag? Okej jag vet att det där inte direkt var helt sant men det har alltid varit jag av oss tre som haft det lättast med brudarna och jag kunde helt enkelt inte säga sanningen till dom.
Fast senare på kvällen slog tanken mig att det inte alls var inför Ryan och Chaz som jag inte kunde erkänna sanningen om Bella och mig.
Det var inför mig själv jag inte kunde.
Isabellas perspektiv:
Jag och Eric hade äntligen kommit in på madame tussauds efter att ha stått i en varm och svettig kö i ett tag och om Eric mod sjunkit lite efter den där kyssen så var han nu på topp igen.
Han skrattade och pekade och förklarade en massa om vaxdockorna och ville då och då stanna lite längre vid någon speciell och ta foton, typ Michael Jackson och några idrotts män.
Det är ganska häftigt faktiskt, att man kan ta en vaxklump och lite färg och grejer och förvandla det till en kopia av en människa.
Men trots att hela stället var sjukt coolt så kunde jag ändå inte riktigt slappna av och ta in alla intryck, nej det var något ivägen i min hjärna, något som tog upp onödig plats, något som jag inte ville skulle vara där. Det var den där jävla kyssen.
Jag hade ju för fan varit otrogen, eller?
Fast med kniven mot strupen var jag nog tvungen att erkänna att min och Justins relation var rätt så dödsdömd, han gillade ju uppenbarligen Chloé mer än vad han gillade mig.
- Kolla, här har vi ju den lille bävern! Haha att han verkligen var så här kort hade jag aldrig trott..!!! Eric drog mig snabbt tillbaka till verkligheten med sitt utrop och gapflabb.
Jag tittade på Eric som pekade med hela handen på något och när jag vände på huvudet för att kunna se vad det var så fick jag en smärre chock.
- Kom, vi bara måste ju ta ett foto tillsammans med bieber! Haha shit jag hade ingen aning om att han fått en egen docka. Eric verkade ha svårt att andas på grund av sitt eget asgarv men ärligt talat så brydde jag mig inte.
När jag först sett vad det var han pekat på trodde jag inte mina ögon, jag var helt säker på att det var Justin som på något sätt fått reda på var jag var och nu kommit hit för att säga förlåt face to face. Och när jag trodde det så blev jag glad, jag hade känt mig lättad och jag vet att det låter klyschigt men det hade faktiskt känts som att en sten lyftes från mitt hjärta bara för att komma tillbaka igen sekunderna efter när det gick upp för mig att den här Justin bara var en vaxdocka precis som alla andra kändisar här.
Jag gick motvilligt med på att ställa upp mig för foto bredvid bävern som Eric kallade honom men när Eric sedan ville att jag skulle låtsas pussa vax-Justin på kinden så gick gränsen, allt kändes bara så himla fel, det var ju inte här i London med en kille jag egentligen knappt kände men som jag bara råkat kyssa som jag skulle vara.
Jag skulle ju vara hemma i Atlanta med Justin, eller nej det räckte att jag var där Justin var, för även om det tog emot att jag kände så, så visste jag att det var sant.
Jag rusade ut från vaxkabinettet och ropade något i stil med "Förlåt men du skulle ändå inte förstå" till Eric i farten men jag sprang för fort för att ens ha någon chans att hinna se hans reaktion.
När jag kom ut på gatan och blev omgiven av stadsmyllret så kände jag mig lite handfallen, vad hade jag tänkt göra egentligen jag hittade ju inte ens till hotellet själv...
Jag kände en hand på min axel och snurrade snabbt runt för att se vem det var.
- Behöver fröken kanske en taxi? Frågade mannen, handen på min axel tillhörde med brittisk accent.
- Ja det gör jag faktiskt. Jag ska till, jag letade i minnet efter gatan som hoteller låg på, Great dover street sa jag sedan glad att jag faktiskt kommit ihåg det.
- Ska bli miss, det är bara att stiga på. Han pekade mot en gul taxibil som stog en bit ner på gatan.
- Fast eller löpande taxa? Frågade chauffören när vi båda satt inuti bilen och när jag svarat fast så åkte vi.
- Du är inte härifrån va? Chauffören tittade på mig lite snett samtidigt som han försökte hålla ögonen på vägen.
- Nepp. Från Atlanta. Svarade jag honom kort, han var verkligen trevlig och så men jag var inte precis på humör för småprat.
- Aha hur är det på andra sidan atlanten nu för tid..- Han avbröt sig själv och tystnade när han såg att jag tagit upp min mobil och satt och klickade på den.
Jag kände mig först riktigt otrevlig men den känslan byttes snabbt ut när jag såg att jag hade 18 missade samtal från mamma, 18!
Just som jag tänkte klicka på mammas nummer i kontaktlistan så ringde mamma i egen hög person.
- Hej det är Bella? Svarade jag
- Det är din mamma som du lovade at ringa en gång i timmen om du kommer ihåg!? var i helvete är ni!?
- Ehh vi är eller jag är i en taxi på väg till hotellet, var Eric är vet jag inte..
- Och vad menar du med det!? Ni skulle hålla ihop ju!
- Jo jag vet men asså det hände en grej och..-
- Han var väll inte gjort dig illa eller så va? Avbröt mamma mig med orolig röst.
- Nej inte något sådant men en annan grej, och snälla kan inte du och jag åka hem nu i eftermiddag...? jag kände tårarna trycka bakom ögonlocken och tillslut kunde jag inte hindra det utan lät dom rinna ner för mina kinder och förmodligen kladda ut mascaran på vägen.
- Gråter du gumman? Herregud om den grabben så mycket som rört dig...
- Måste *snyft* vi prata om *snörvel* det nu? jag harklade mig och fortsatte lite stadigare på rösten - Jag är nog på hotellet om fem, tio minuter eller så kan du inte snälla också komma dit så vi kan åka hem?
- Är det verkligen så viktigt för dig? Det blir rätt dyrt att boka om biljetterna du vet..
- Ja det är viktigt och var det inte vi som vann dom där 20 miljonerna om du kommer i håg? Sa jag och citerade henne.
- Okej, Lisa är ändå kvar på museet och jag sitter själv på ett kafé så jag antar att hon inte kommer sakna mig precis. Vi ses i hotellobbyn om en kvart.
- Tack! Jag älskar dig ses då. Jag la på och vände mig mot chauffören, jag hade totalt glömt bort att han satt bredvid mig men bestämde mig för att ignorera faktumet att det var extremt pinsamt.
- Sådär nu ska vi bara gå till gaten och visa pass och sådant sedan är det klart! Sa mamma och torkade bort några svettdroppar från sin panna.
Vi hade kommit till flygplatsen en bit utanför London för bara tio minuter sedan och upptäckt att vårat plan skulle avgå om mindre än trekvart och nu om bara tjugo minuter så vi hade sprungit kors och tvärs för att hitta till rätt terminaler och inchecknigs diskar och nu skulle vi alltså bara till gaten och sedan till själva flygplanet.
- Var det inte nummer 14 vi skulle till för i så fall är det här. Jag nickade mot en skylt några meter till höger om oss där det med stora blåa bokstäver stod Gate 14
- Jo du har så rätt så, kom så går vi och visar passen! Svarade mamma efter att ha checkat på biljetterna att nummret stämde.
Tio minuter senare satt vi i varsitt flygplans säte och väntade på att vi skulle lyfta och påbörja den långa resan över atlanten och hem till Atlanta.
Mamma var nog rätt trött för det första hon gjorde när hon hade satt sig var att stänga ögonen och blunda.
Jag däremot kände mig inte ett dugg trött utan satt i stälet och tittade ut genom det lilla plastfönstret och bara tänkte på allt och inget.
En av grejerna jag tänkte på var; tänk om inte Justin vill att jag ska vara där han är? För jag hade liksom tänkt att så fort vi kommer hem så kommer allting mellan mig och honom att automatiskt lösa sig men så skulle det troligtvis inte alls bli, vem vet han kanske till och med blivit tillsammans med Chloé igen?
Som jag sa del 52 :) ganska lång till och med.
Vad tror ni händer när Bella kommer hem, kommer hon och Justin kunna lösa sina problem? Och vad kommer hända med Eric?
//Fredrika
Chapter 51 The Choice
- Haallå! Eric, hör du mig? Jag viftade med handen framför hans ansikte och tillslut verkade han vakna upp ur sin lilla "trans"
- Ehm där var en riktigt snygg klänning.. Du borde köpa den! Sa han och jag skakade på huvudet.
- Den är alldeles för dyr men jag tycker också att den är helt gudomligt vacker! Jag snurrade ett varv framför speglen och kunde inte undgå att känna Erics blick etsa sig fast på min kropp.
- Jag köper den till dig. Eric harklade sig och borrade in sin blick ännu mer i mig.
Isabellas perspektiv:
- Nej den är alldeles för dyr! Jag vred på huvudet för att kunna se prislappen som satt fast i ryggen på klänningen och la sedan till - Den kostar ju för tusan 1000 dollar!
- Det kvittar, du ska så ha den!
- Men du förstår väll själv att det är alldeles...- Eric avbröt mig och gav mig en lång blick.
- Byt du om till dina vanliga kläder så går jag och betalar. Hans blick dröjde kvar lite för länge på min överkropp när han synade mig i spegeln men jag bestämde mig för att ignorera det, han var ju trots allt en tonårs kille så vad kunde man vänta sig liksom...
Jag öppnade munnen för att säga emot honom om klänningen igen men Eric skakade bara på huvudet och drog för draperiet så att jag var ensam inuti provrummet igen.
Jag hade inte direkt något val så jag lirkade mig ur klänningen och bytte om.
- Tack, tack, tack, tack, tack!!!!!! Asså du fattar verkligen inte hur glad jag är!! Du är bäst helt enkelt!!! Jag mer eller mindre attackerade Eric med både tack och kramar så fort vi kom ut på gatan och Eric bara log hela tiden medans han pekade på olika hus eller parker och sa något kort om dom då och då.
När vi promenerat omkring i Londons innerstad i nästan lite mer än en timme undrade jag om vi inte var ens i närheten av London Eye snart.
- Jo det är vi väll men jag har en överraskning till dig! Min första tanke var bara "åh nej hoppas han inte förväntar sig att få någonting tillbaka.." men när Eric höll för mina ögon de sista metrarna vi gick och sedan tog bort sina händer så förstod jag att så inte var fallet, vi befann oss öga mot öga med en stor röd skylt på vilken det stod MADAME TUSSAUDS LONDON på.
- Dom har en massa kändisar och sånt därinne och jag tänkte att någon av dom kanske var din idol eller så, det kanske låter lite löjligt men ja jag tänkte att vi kunde ta lite foton och så, så att jag eller alltså så att jag och du kommer ihåg den här resan för jag har i alla fall tyckt att den varit helt otrolig hittils..! Sa Eric och tittade lite frågande på mig.
- Det låter jättebra verkligen, klart vi ska gå! Svarade jag honom och flashade ett leende som jag hoppades såg entusiastiskt ut. Det var inte så att jag inte ville gå på det där stället, jag var väll bara inte lika exalterad över det som Eric.
Bara några sekunder efter att jag svarat honom hände något riktigt oväntat, Eric lutade sig ner några decimetrarna så att vi var på samma nivå, sedan tog han tag om båda mina kinder med sina händer och kysste mig bryskt på munnen.
Men jag hade ändå på något sätt sett att det skulle komma så det var inte det som var det oväntade, nej det oväntade vara att jag inte gjorde det som min första instinkt var -Att putta bort Eric och fråga vad i helvete han höll på med, istället tog jag ett steg närmre honom och lät mig bli indragen i en kram medans kyssen fortsatte.
Ytterligare några sekunder senare föll polletten ner ordentligt och jag förstod vad det var jag egentligen höll på med så jag följde min första instinkt och puttade bort Eric.
- Öh, förlåt jag fick bara något infall, eller alltså det var inte direkt meningen liksom.. Eric skruvade på sig besvärat och hans hjärna arbetade väll febrilt på att komma på en bra ursäkt till hans lilla infall.
- Det är okej. Svarade jag kort och vi ställde oss i kön framför oss för att komma in på vaxkabinettet.
Justins perspektiv:
- Helt seriöst jag skulle inte palla mer ens om jag fick en miljon. Sa Ryan, sedan rapade han ljudligt och såg allmänt nöjd ut med sig själv.
- Det tar emot att säga det men jag känner likadant. Den här gången var det jag som erkänt mitt nederlag och därmed gjort Chaz till vinnare av våran mat-tävling, något det oftast var han som blev.
- Ni kan väll inte mena att ni ska låta den här fantastiskt delikata maten, han visade med handen på den stora kastrullen fylld med italiensk pasta som stod på köksbordordet vi satt runt och fortsatte sedan; gå till spillo bara så där...!
- Haha jo jag antar att vi menar det.. Skrattade Ryan och jag medans Chaz bekymrat skakade på huvudet åt oss.
- Vad har tagit åt er två egentligen? jag brukar ju aldrig vinna med så mycket! Sa Chaz och gav min och Ryans tallrikar på vilka det låg varsin pasta hög varsin menande blick.
Vi satt i Ryans kök där vi också spenderat de senaste timmarna med att äta och bara snacka om allt möjligt. Okej okej, tjejer var nog äment vi pratade mest om fast den här gången var det mest Ryan och Chaz som skötte snacket inom den kategorin.
Tillslut kom i vilket fall som helst frågan som jag nästan fasat lite inför:
- Hörru, hur går det egentligen med hon Bella tjejen? Ni hade väll ett ganska hett förhållande va? ialla fall utifrån vad du har sagt haha... Det var Ryan som frågat och jag satt tyst en stund så han fick puffa till mig lite i sidan för att skynda på mitt svar.
- Ja alltså.. det går bra. Jag gillar henne och hon gillar mig så det är väll bra antar jag? Okej jag vet att det där inte direkt var helt sant men det har alltid varit jag av oss tre som haft det lättast med brudarna och jag kunde helt enkelt inte säga sanningen till dom.
Fast senare på kvällen slog tanken mig att det inte alls var inför Ryan och Chaz som jag inte kunde erkänna sanningen om Bella och mig för. Det var inför mig själv jag inte kunde.
Förlåt för den dåliga uppdateringen! Jag skriver förmodligen del 52 i morgon :)
// Fredrika
Chapter 50 The choice
- Ja-a du varför inte? Det är klart vi ska gå på Maritime Museum ungdomarna här kan ju roa sig bäst dom vill med någonting annat. Sa mamma och log ett tappert leende.
- Åh nice! Jag vet en massa coola platser vi kan kolla på istället för det där museet i morgon! Eric lät väldigt entusiastisk men jag kände väll något liknande själv också. En hel dag i en främmande stad utan några vuxna, vad som helst kan hända...!
Nästa morgon kände jag inte inte igen mig när jag vaknade, istället för den gamla vanliga usikten över våran gata där hemma så var det London jag såg från hotellfönstret.
Inte för att jag hade något att invända, det kändes verkligen hur bra som helst att vara här och det hade varit hur trevligt som helst med Eric och Lisa igår kväll.
Jag tassade föriktigt över till den andra sängen i rummet där mamma sovit för att kolla om hon var vaken men hon var inte kvar utan hade förmodligen redan gått ner till frukosten.
Jag duschade och gjorde mig klar för dagen, efter det hängde jag min väska inehållandes en vattenflaska, pengar, läppbalsam, en tjocktröja, mobil och kortet till rummet över axeln och gick ut från rummet ner mot frukostmatsalen.
På vägen dit passerade jag rum 132, Lisas och Erics rum, jag bestämde mig för att knacka på och fråga om dom skulle med ner till matsalen men ingen öppnade. Hur dags hade jag vaknat egentligen? Jag håvade upp min mobil från väskan och en snabb titt på den avslöjade att jag nog vaknat vid halvtolv-tiden för klockan var kvart över tolv nu och jag hade knappast tagit mer än trekvart på mig.
- Där är du ju! Vi trodde att du aldrig skulle vakna..! Först trodde jag inte att det var till mig någon ropat men när jag vände mig om såg jag Mamma, Lisa och Eric stiga ur en av hissarna som var belägna mittemot där jag stod.
- Ja jag sov lite längre än planerat, har ni redan ätit eller? Sa jag och började gå mot dem.
- Det kan man säga ja, jag väckte dig innan jag gick ner till frukosten för nästan två timmar sedan men du vände på dig och grymtade något om att du bara skulle sova lite till. Mamma skrattade och tycket visst att det var jättekul att berätta för alla inom synhåll vad jag sagt i sömnen.
- Vi tänkte gå ut på stan nu, jag och Mia skulle ju gå på museet. Jag nickade mot Lisa som pratat och sa att jag säkert kunde köpa någonting ute att äta till frukost så att vi kunde gå nu på en gång.
Alla tycket att det lät bra och jag lovade mamma att ringa eller sms:a så fort vi, alltså Eric och jag, inte visste exakt var vi var. Efter det kom vi i alla fall iväg, Lisa drog med sig mamma mot det där museet medans jag och Eric stog kvar handfallna utanför hotellets ingång.
- Ska vi kanske också börja röra på oss litegrann? Frågade Eric lite försynt och det verkade som att han hade fått tillbaka sitt lite sura och fundersamma morgonhumör från igår.
- Det låter väll bra men vart ska vi, du hittar va för jag har absolut ingen aning vet inte ens vad den här gatan heter.. - Eller jo den heter Great dover street. La jag till när jag sett gat-skylten på hotellets hus-fasad.
- Lite hittar jag nog jag var faktiskt här för mindre än två år sedan. Svarade Eric och lät betydligt mer pigg och glad.
- Vad bra men kan vi inte dra och kolla på det där parisehjulet alla jämt snackar om?
- London eye menar du? Visst det kan vi väll göra. Det ligger hitåt om jag minns rätt.
På vägen dit gick vi förbi en massa design affärer som jag absolut ville gå in i, och väll inne så fanns det ju så klart en massa kläder som jag absolut ville prova.
Jag hade självklart inte så mycket pengar att det var värt att ens fundera på att eventuellt köpa någonting men drömma går ju alltid och just nu innehöll mina drömmar mjuka kläder som genast nästlade sig in i mitt hjärta från chanel, louis vuitton, prada, dolce gabbana eller armani.
- Hörredu om vi ens ska hinna se london eye borde du nog prova mindre kläder och börja gå mer...! Sa Eric utanför provrummet jag befann mig i och lät lite smått uttråkad, det var så här han fått tillbringa de senaste två timmarna - Ståendes utanför olika provrum väntandes på mig.
- Förlåt för att du får vänta så länge, det är bara det att det är som att kläderna talar till mig liksom lockar mig till dom om du förstår vad jag menar? Sa jag och drog draperiet åt sidan så att jag kunde se Eric när han skulle svara. Men han svarade aldrig utan stog bara rakt upp och ner och stirrade på mig med munnen halvöppen och med sin ena hand uppe i sitt hår liksom famlandes som att han inte visste riktigt vad han skulle göra av den.
Det var inte så att jag bara hade underkläder eller något sådant på mig ifall ni trodde det, nej jag hade en tight klänning i silver och svart från chanel som slutade nån decimeter innan knäna. Jag fulkomligen älskade den här klänningen, hade till och med kollat upp bilder på den från google men aldrig trott jag skulle få möjligheten att verkligen prova den.
- Haallå! Eric, hör du mig? Jag viftade med handen framför hans ansikte och tillslut verkade han vakna upp ur sin lilla "trans"
- Ehm där var en riktigt snygg klänning.. Du borde köpa den! Sa han och jag skakade på huvudet.
- Den är alldeles för dyr men jag tycker också att den är helt gudomligt vacker! Jag snurrade ett varv framför speglen och kunde inte undgå att känna Erics blick etsa sig fast på min kropp.
- Jag köper den till dig. Eric harklade sig och borrade in sin blick ännu mer i mig.
Den här delen skulle kommit mycket tidigare jag vet men nu blev det såhär, jag ska försöka skriva en till snart men som ni märker är det mest jag som skriver här så ja det får helt enkelt bli som det blir...
// Fredrika
Chapter 49 The choice
Anledningen till denna tidiga uppgång skulle kunna stavas Ryan Butler och Chaz Somers, de två är mina absolut närmaste vänner som råkar bo här i Stratford och som ni kanske redan räknat ut så skulle jag hänga med dom hela dagen idag.
Eftersom att jag bodde hos pappa och Erin och mormor och morfar ville hinna träffa mig lite mer än bara en dag så skulle jag, Ryan och Chaz
äta middag där ikväll men frukost skulle jag ju självklart äta här och jag antog att ingen annan var vaken än så gick jag ner mot köket för att göra frukost till mig och dom andra men när jag rundade hörnet efter trappan så att köket blev synligt så såg jag något jag verkligen inte förväntat mig...
Justins perspektiv:
... Nämligen ett fulldukat frukostbord med bacon, ägg, toast, pannkakor och ja allt man kan tänkas vilja äta till frukost helt enkelt.
Framför det överdådiga frukostbordet stod Erin och log mot mig.
- Jag tänkte att eftersom att du ska hålla igång hela dagen så är det väll lika bara att starta med en bra frukost, det är ju trots allt det viktigaste målet om dagen. Hon skrattade lite och drog ut en stol så att jag kunde sätta mig.
Det var verkligen trevligt som hon försökte få mig att gilla henne -vilket jag självklart redan gjorde. Mamma och pappa hade ju skilt sig när jag var så liten att jag inte ens kom ihåg att dom någonsin varit tillsammans så jag hade aldrig riktigt trott eller hoppats på att dom skulle hitta varandra igen och sedan hade ju pappa gift sig med Erin och så.
- Vad schyst av dig att göra frukost emn det hade inte behövts, du var väll tvungen att gå upp jätte tidigt och så...? Sa jag och satte mig vid bordet.
- Nej nej, det var inget besvär alls. Dom här två små odjuren- Erin nickade hänvisande mot Jazzy och Jaxon som satt på golvet och kittlade varandra - Hade inte låtit mig sova längre ändå. Fortsatte hon och satte sig vid bordet och började äta hon också.
Efter en stund kom pappa ner också, han såg ovanligt trött ut men piggnade till betydligt efter att ha fått i sig lite kaffe.
- Så hur dags ska du till Ryan idag då? Frågade pappa i en av få pauser då han inte lassade in omelett i munnen.
- Snart. Jag sa att jag skulle komma efter frukost så jag ska nog börja röra mig snart.
Jag åt upp och stack sen ut för att möta upp Chaz och Ryan.
Isabellas perspektiv:
Vi hade landat här i London för lite mer än två timmat sedan, nu hade vi precis lämnat väskorna på hotellet och skulle ge oss ut på stan för att äta. Det var inte det lättaste att välja en resturang när det fanns så sjukt många överallt och alla verkade ha god mat, i alla fall att döma av alla goda lukter som sipprade ut från uteserveringarna som kantade gatan vi gick på. Tillslut bestämde vi oss för ett mysigt lite mindre ställe som låg på en bak-gata till den som vi tidigare gått på. Mamma och Eric valde någon pasta rätt medans jag och Lisa båda tog fish and chips, när man nu är här måste man ju hålla lite på traditionerna eller hur?
- Tycker inte ni det skulle vara trevligt att gå på National Maritime Museum i morgon? Det var Lisa som sagt det och nu satt hon och väntade på ett svar. Jag visste att mamma inte var så förtjust i sjö- relaterade grejer eller flottan för den delen men med Lisas förväntansfulla uppsyn kunde man anta att hon var det.
- Mamma är du seriös eller? Det är klart vi inte vill gå på något museum om typ vatten när vi skulle kunna göra tusen roligare saker istället..! Sa Eric och tittade förebrående på Lisa som bara skakade på huvudet åt honom och vände blicken mot mig, men i det här kunde jag inte annat än att hålla med Eric men efter som att Lisa inte är min mamma var jag ju självklart tvungen att uttrycka mig lite mer finkänsligt.
- Alltså det skulle nog kunna vara jätte intressant och så men jag håller nog med Eric lite grann, att det faktiskt finns roligare saker som jag hellre skulle vilja göra om du förstår vad jag menar? Jag tyckte själv att jag lyckats formulera mig ganska så bra och Lisa verkade förstå vad jag menat men gav inte upp utan vände sig mot mamma.
- Ja-a du varför inte? Det är klart vi ska gå på Maritime Museum ungdomarna här kan ju roa sig bäst dom vill med någonting annat. Sa mamma och log ett tappert leende.
- Åh nice! Jag vet en massa coola platser vi kan kolla på istället för det där museet i morgon! Eric lät väldigt entusiastisk men jag kände väll något liknande själv också. En hel dag i en främmande stad utan några vuxna, vad som helst kan hända...!
Det blev visst lite kortare än jag tänkt men men nu får det va så. Undrar vad som kommer hända nästa dag i London och hur går kommer det gå för Justin hemma i Kanada? Kanske hinner jag skriva en del i morgon annars får ni del 50 på lördag :) // Fredrika
Chapter 48 The choice
Innan jag pressade igen locket på min jätte-resväska kollade jag igenom min mobil på jakt efter nya sms men det blinkade inget glatt "ett nytt sms från justindenbästa" på displayen. Som sagt har han döpt sig själv på min mobil därav det inte lite egoistiska namnet haha.. Jag kom på mig själv med att sitta och le fånigt rakt ut i luften, jag hatade att han kunde få mig på bra humör utan att ens vara här och speciellt nu efter vad han gjort mot mig.
Men ändå kunde jag inte skaka av mig den besvikna känslan längst ner i magen som infunnit sig där efter varje gång jag inte fått ett sms från Justin.
bild 2. Eric
- Förlåt mig så hemskt mycket att ni fick vänta så länge, jag är verkligen usel på att packa om jag inte redan nämt det..! Sa mamma för kanske femte, sjätte gången när vi satt i bilen på väg till flygplatsen.
- Det är lugnt, verkligen jag är lika dan själv! Svarade Lisa för också femte, sjätte gången.
Mamma och jag satt i baksätet medans Eric satt där framme bredvid Lisa. Eric var för övrigt ganska reserverad och inte alls lika pratglad som förra gången vi sågs det enda han sagt var nog "hej" och "ska bli kul å se London" Men vem vet han kanske hade ett hemskt morgon humör eller så? Aja det skulle jag i alla fall få reda på mer om nu dom närmaste dagarna.
Lisa och mamma pratade på om hur fantastiskt trevligt det skulle bli, att vi skulle gå på madame tussades vaxkabinett, åka London eye, kolla in piccadilly circus, big ben och en massa fler sevärdheter.
Trots deras ivriga samtal om London lyckades Lisa köra till flygplatsen och bara en dryg kvart efter att vi satt oss i bilen stog vi i in-checknings kön med våra väskor redo att slänga upp dem på det svarta rullbandet.
Mamma hade förvånansvärt nog inte med sig ett enda kilo för mycket så inget behövdes packa om, nu satt vi istället på ett av många kaféer som fanns på flygplatsen och drack varsin milkshake.
- Så du går på Druid Hills high va? Frågade Eric och petade av locket från sin pappmugg för att dricka upp det sista i botten. Han och jag satt vid tillsammmans vid ett av dom små runda borden och mamma tillsammans med Lisa vid ett några meter bort.
- Näe men jag ska börja där sen, alltså efter sommaren då.
- Okej så du är bara 15? Jag trodde du var 17 eller något, minst 16 i alla fall..
- Haha ja jag är väll bara det.. Skrattade jag lite nervöst - Vilken skola går du på då? Tillade jag sedan.
- West lake.
- Aha. Jag kände hur hela samtalet höll på att ebba ut men det var ju lika mycket hans ansvar att hålla det igång som mitt, eller hur? Så jag satt bara tyst och sörplade på min jordgubbs milkshake och väntade på att Eric skulle säga något.
Det gjorde han inte, faktum var att han mer eller mindre satt och glodde på mig under sin lugg han hade snett över pannan precis som just- Nej! Jag stoppade mig själv innan hans namn hunnit ta form i min hjärna och knuffade undan tanken. Han skulle inte få förstöra den här resan även om det bara varit i mitt huvud just nu.
Istället vände jag tillbaka huvudet mot Eric som inte gjorde någon annsats till att sluta glo, han måste tro att hans lugg var så långt ner över hans ögen att det inte syntes att hans blick bara vilade på mig. Det kändes faktiskt ganska obekvämt så jag reste mig upp och gick mot en papperskorg som stod mittetmot kaféet och slängde min urdruckna mugg i den.
När jag kom tillbaka stod Eric vid mammas och Lisas bord och dom såg ut att vara beredda på att gå allihop.
- Planet går om 20 minuter nu så vi tänkte att det är lika bra att vi börjar dra oss mot gaten. Sa mamma med entusiastisk röst och vi begav oss mot just gaten.
Justins perspektiv:
Idag hade jag frivilligt gått upp klockan halv åtta vilket inte hände så ofta, eller för något år sedan kunde jag gå upp i princip hur tidigt som helst och ändå vara jättepigg men i alla fall i dom senaste månaderna har det känts som att jag fått minst fem timmars för lite sömn varje natt.
Anledningen till denna tidiga uppgång skulle kunna stavas Ryan Butler och Chaz Somers, de två är mina absolut närmaste vänner som råkar bo här i Stratford och som ni kanske redan räknat ut så skulle jag hänga med dom hela dagen idag.
Eftersom att jag bodde hos pappa och Erin och mormor och morfar ville hinna träffa mig lite mer än bara en dag så skulle jag, Ryan och Chaz
äta middag där ikväll men frukost skulle jag ju självklart äta här och jag antog att ingen annan var vaken än så gick jag ner mot köket för att göra frukost till mig och dom andra men när jag rundade hörnet efter trappan så att köket blev synligt så såg jag något jag verkligen inte förväntat mig...
Okej det har varit säms uppdatering jag vet.. Men nu ska i alla fall jag försöka bättra mig och skriva lite mer självklart är det ju otroligt mycket roligare att skriva om ni skulle kommentera lite mer också så det kanske är värt att tänka lite på haha? nej men allvarligt så är jag ledsen över att ni fått vänta så länge på del 48.
// Fredrika
Chapter 47 The choice
Vi sov största delen av resan och när vi landade i Kanada var jag fortfarande riktigt trött men väl inne på flygplatsen såg jag någonting som genast gjorde mig gladare nämligen pappa, Jazzy och Jaxon!
Jazzy blev jätte glad när hon såg oss och sprang fram och kramade mig direkt samtidigt som hon ropade ”bieber, bieber, bieber!” pappa som hade Jaxon i famnen kom också fram och kramade mig och sedan mamma, sedan började vi gå ut från flygplatsen tillsammans.
Efter några minuters bilfärd parkerade pappa bilen på uppfarten till hans och Erins hus, mamma hade vi släppt av utanför mormor och morfars hus och självklart hade jag hälsat på dom och vi bestämde att jag skulle sova hos dom i över morgon.
- Så hur ser planerna ut för resten av sommaren då? Frågade Erin när vi senare på kvällen åt middag.
- Först ska jag till Paris med Be.. Jag avbröt mig själv mitt i meningen då jag kom på att Bella troligtvis inte alls ville åka till Paris med mig. - Vi ska ha lite konserter här och var över USA och sen vet jag inte riktigt. Sa jag snabbt istället men pappa hade nog fattat att något var fel för han tittade lite fundersamt på mig men sa inget.
- Okej det låter ju trevligt. Man kanske rent av kan få se någon av konserterna det var ju ett tag sedan vi var på någon, eller hur Jeremy?
Pappa nickade mot Erin - Ja det är faktiskt ett tag sedan sist, vet du om någon av dem är här i Kanada? Sa han och riktade det sista mot mig.
- Jag tror det, vi ska i alla fall hit igen om ett tag och sedan åka vidare till L.A och San fransisco.
Efter att vi ätit klart sa jag godnatt till mina syskon och Erin gick upp med dom på övervåningen för att lägga dem.
Jag och pappa satt och kollade lite på tv och jag såg på honom att han funderade på att fråga något, förmodligen om Bella, men han höll tyst och stirrade stint på tv:n istället.
- Jag är rätt trött, efter flyget och så är det okej om jag också går och lägger mig? Frågade jag med trött röst när det andra smallville avsnittet var slut.
- Visst det är klart. Och du? Svarade pappa och stängde av tv:n med fjärrkontrollen
- Vad?
- Om du behöver snacka så finns jag alltod här, det vet du va?
- Ja det vet jag men godnatt.
Isabellas perspetiv:
Både jag och mamma höll på att packa för fullt och huset såg nog mer ut som en loppis än ett hus just nu. Det låg kläder, böcker, skor och andra grejer utspritt över golven i nstan alla rum och trots att båda våra väskor var överfulla vi ddet här laget kändes det inte som att man fått med ens en tredjedel av allt man skulle behöva.
Det är ju kallt i europa har jag hört så då är det ju lika bra att ta med några jeans och tjocktröjor, men å andra sidan är det ju sommar nu och det kanske är värmebölja där också så då måste shorts, t-shirtar och linnen också med såklart..
- Nu har vi 45 minuter på oss tills Lisa och Eric kommer och hämtar oss, 45 minuter!hörde jag mamma ropa nerifrån vardagsrummet upp till mitt rum där jag just nu befann mig.
- Okej jag har nog läget under kontroll här om några minuter! Skrek jag tillbaka och slängde i några extra toppar för säkerhets skull, att packa har aldrig varit min starka sida som ni kanske förstår men jag var ändå bätter än mamma och jag tänkte stilla att Lisa och Eric skulle få vänta i den där bilen i minst en halvtimme innan mamma blev klar.
Innan jag pressade igen locket på min jätte-resväska kollade jag igenom min mobil på jakt efter nya sms men det blinkade inget glatt "ett nytt sms från justindenbästa" på displayen. Som sagt har han döpt sig själv på min mobil därav det inte lite egoistiska namnet haha.. Jag kom på mig själv med att sitta och le fånigt rakt ut i luften, jag hatade att han kunde få mig på bra humör utan att ens vara här och speciellt nu efter vad han gjort mot mig.
Men ändå kunde jag inte skaka av mig den besvikna känslan längst ner i magen som infunnit sig där efter varje gång jag inte fått ett sms från Justin.
Så nu kom äntligen del 47! Ursäkta att den inte kom up igår som lovat men det var ju det här med designen. Som ni ser är den lite annorlunda nu och kanske inte lika bra som förra men men..
// Fredrika
Chapter 46 The choice
Det var inte bara det att Justin kommit tillbaka för att Pattie tyckte det som gjorde mig ledsen utan också att han inte gjort så mycket som en ansats till att försöka springa efter mig när jag stack eller komma hit och ställa sig nedanför min balkong och sjunga eller gud vet vad! Men bara han gjort någonting för att visa att han inte ville att jag skulle lämna honom, vad som helst.. fast att han inte gjort någonting var faktiskt inte helst sant för han hade skickat ett sms, men jag menar hallå!? Ett ynka sms i vilket det bara stått två ynka ord ” förlåt mig”
När jag vaknade nästa morgon var mamma redan i fullgång med att packa trots att det var tre dagar tills vi skulle åka och att döma av dom stora mängder kläder, skor och andra grejer hon stoppade ner i sina väskor så kunde man tro att vi skulle vara borta i minst en månad och inte bara en helg!
- Så vad tyckte du om Lisa och Eric då? Dom är trevliga eller hur? Frågade mamma när hon tog en paus från packandet
- Jag hann ju inte träffa dom så länge precis men dom var verkade ju schysta. Och han Eric var ju inte lite snygg heller..den här weekenden skulle nog bli rätt bar ändå tänkte jag men jag har ju Justin, eller? Han hade inte stått nedanför min balkong med rosor i morse heller så den fantasin hade jag nu spolat, faktum var att han inte ens skickat något mer sms och det störde mig enormt, hur svårt var det att skicka iväg några rader text liksom!
- Vad bra att du tycker det, vi kommer nog att ha det jätte mysigt i London tillsammans, och du har ju aldrig varit i Europa så det ska väll bli spännande? Och just det sedan ska ju du och Justin till Paris också! Så fort mamma sagt det kom hon på att jag berättat att jag och Justin bråkat och tog händerna för munnen.
- Asså det är lugnt, jag tål att höra hans namn om det var det du tänkte på.. Sa jag lite surare än vad jag menade men kände mig samtidigt lite illa till mods över att resan till Paris kanske inte skulle bli av. För det antog jag att den inte skulle om vi fortfarande var osams.
Justins perspektiv:
Jag satt på flygplatsen och väntade, när som helst skulle vi få gå in i gaten och sedan på planet till Kanada.
Där skulle jag träffa familj och vänner och verkligen njuta av och ta tillvara på tiden och inte vara deppig som jag visste att jag skulle bli om jag tänkte på hela situationen med Bella så därför skulle jag inte göra det.
Den där boken hon läst ur hade jag fått av Usher för något år sedan och han hade berättat att han när han var yngre alltid hade med en skrivbok på sina turnéer och att många av hans låtar hade från början skrivits ner i ett sådant block men också tankar och allmänna grejer som han inte ville prata med någon om utan bara ville skriva av sig om.
När jag pratat med honom om hur jobbigt jag tycket det var med Bella och att vi kunde vara halvsyskon och så så hade han tipsat mig om att skriva av mig ordentligt och inte vara rädd för att överdriva eller skriva taskiga grejer om någon bara för att få ur sig allting helt enkelt, och även om mycket som stod i den var just överdrivet eller rent av taskigt så hade det hjälpt när jag skrev det men det var ju såklart aldrig meningen att någon någonsin kulle läsa det!
Jag hade skickat ett enkelt sms där jag bara skrivit ”förlåt mig” till henne för jag kände på mig att hon bara skulle bli sur och ändå inte vela lyssna på mig om jag gjorde något mer och kanske till och med bli ännu argare.
”gate 26 är nu öppen för boarding, alla resenärer till Toronto, Kanada ombedes gå till gate 26” Sa en skarp högtalar-röst och jag rycktes upp från mina funderingar.
Mamma skulle också följa med men bo hos mormor och morfar när jag bor hos pappa fast sedan ska jag också bo hos dom fast bara en natt.
Vi sov största delen av resan och när vi landade i Kanada var jag fortfarande riktigt trött men väl inne på flygplatsen såg jag någonting som genast gjorde mig gladare nämligen pappa, Jazzy och Jaxon!
Jazzy blev jätte glad när hon såg oss och sprang fram och kramade mig direkt samtidigt som hon ropade ”bieber, bieber, bieber!” pappa som hade Jaxon i famnen kom också fram och kramade mig och sedan mamma sedan började vi gå ut från flygplatsen tillsammans.
// Fredrika
Chapter 45 The choice
Bara någon minut senare hörde jag Justin ropa på mig men jag svarade inte och efter några sekunder kom han ner och frågade vad som hänt och klappade mig lite på ryggen, jag reste mig snabbt upp och blängde så argt jag kunde på honom innan jag sa:
- Det här har hänt! Och slängde skrivboken på honom, snappade tag i mina skor i hallen och sprang bort från huset men framförallt bort från honom
När jag rundade mitt gathörn såg jag att det lyste i köks-fönstret och det gjorde mig glad att veta att mamma satt och väntade på mig för det enda jag behövde nu var en varm famn att vila i och gråta ut mot.
Men jag hade fel, mamma satt inte uppe ensam och väntade på mig eller inte själv i alla fall, nej när jag sprungit nästan ända fram såg jag att en annan kvinna och en kille som såg ut att vara i min ålder också satt vid köksbordet.
- Hej gumman! Vad kul att du hann komma tillbaka innan Lisa och Eric gått Ropade mamma från köket så fort jag satt foten innanför dörren.
- Klockan har ju hunnit bli en del och vi skulle ju bara komma förbi lite snabbt så vi ska nog börja dra oss tillbaka för vår del.. Sa den kvinnan, alltså Lisa inne från köket och kort därefter hördes stolsben skrapa mot golvet och dom kom ut till mig i hallen.
Jag fick lite smått panik när jag kom i håg att jag gråtit och nog såg rätt så hemsk ut i ansiktet så jag låtsades vara väldigt upptagen med att knyta upp mina skor och böjde mig ner när jag i själva verket försökte gnugga bort mascara under ögonen.
Sedan när jag reste mig upp igen hoppades jag på att ingen lagt märke till att jag haft ballerina skor på mig...
- Hejsan jag heter Lisa och det här är min son Eric. Sa Lisa och räckte fram sin hand mot mig.
- Trevligt att träffas, jag är Bella eller ja Isabella då egentligen.. Svarade jag och tog hennes hand och skakade den.
- Och eftersom att min rara mamma redan presenterat mig så antar jag att du förstått att det är jag som är Eric?
- Ja det förstod jag nästan men tack för att du sa det ändå! Sa jag skämtsamt till Eric och blev förvånad över hur snabbt mitt humör svängt, normalt sätt hade jag gått runt och varit ledsen i minst någon timme.
- Det är Lisa och Eric vi ska åka till London med nu på fredag, men det kanske jag redan berättat eller? Sa mamma som nu också stod i hallen.
- Jo det nämnde du tror jag men okej.
- Nu ska vi i alla fall inte tränga oss på mer, vi skulle ju bara skulle förbi och hämta rese broschyrerna...! Sa Lisa och öppnade ytterdörren bakom sig och la sedan till – Kom så går vi Eric.
Lite senare samma kväll frågade mamma om det hänt något hos Justin, inget undslapp visst hennes blick.. jag berättade att vi bråkat men inte om vad och så, det skulle bara kännas konstigt om jag berättade allt nu när jag inte sagt någonting förut.
Dessutom kändes det inte som något man nödvändigtvis var tvungen att säga till sin mamma överhuvudtaget för lite privatliv måste man ju få ha..?
När jag skulle sova de natten kom all sorg upp till ytan igen och jag grät till och med lite tyst mot kudden.
Det var inte bara det att Justin kommit tillbaka för att Pattie tyckte det som gjorde mig ledsen utan också att han inte gjort så mycket som en ansats till att försöka springa efter mig när jag stack eller komma hit och ställa sig nedanför min balkong och sjunga eller gud vet vad! Men bara han gjort någonting för att visa att han inte ville att jag skulle lämna honom, vad som helst.. fast att han inte gjort någonting var faktiskt inte helst sant för han hade skickat ett sms, men jag menar hallå!? Ett ynka sms i vilket det bara stått två ynka ord ” förlåt mig”
// Fredrika
Chapter 44 The choice
När jag kom ner för trappan såg jag Bella sitta nedsjunken mot en vägg med händerna framför ansiktet och gråta...!
- Herregud, vad har hänt!? Utbrast jag och gick fram för att trösta henne men så fort jag la handen på hennes rygg så reste hon sig snabbt upp och tittade argt på mig.
- Det här har hänt! Sa hon och kastade en svart skrivbok som legat bredvid henne mot mig och sprang sedan ut genom dörren bort mot sitt kvarter.
Innan jag hann tänka så långt som på att följa efter så kollade jag ner på mina händer som nu höll i skrivboken jag fångat och det var inte vilken skrivbok som helst utan min och även om jag redan visste svaret så kunde jag bara hoppas på att hon inte läst den för då var jag totalt körd.
Isabellas perspektiv:
Justin sa åt mig att vänta här nere medans han gick upp för att fixa något så jag reste mig upp och började kolla runt lite i hans och Patties vardagsrum som för övrigt var väldigt stort och mycket fint inrett och gick i största del i vitt, svart och någon mörk träsort. Dom hade en stor hörn-soffa och tv, flera bokhyllor, ett piano, ett stor glasskåp med olika filmer, bordet vi suttit vid och lite fler möbler och jag gick fram till en av bokhyllorna och drog med fingrarna över dom många titlar som rymdes här.
Jag fastnade för en liten svart bok både bokstavligt med mina fingrar som inte gled lika lätt över det rispiga materialet och litterärt för att den stack ut från mängden så jag tog ner den från bokhyllan och slog upp den på måfå för att kolla vad det var för något för det stod nämligen ingen titel eller så på den.
Min blick fastnade i mitten på den högra sidan för att mitt namn stod skrivet där för det var ingen vanlig bok utan mer en dagboks-liknanade skrivbok som måste tillhöra Justin. Jag visste att det var lite taskigt att läsa den utan lov men jag hade ju faktiskt sett mitt namn i den så det gav ju mig väll nästan i princip tillåtelse att göra det...? Aja med tillåtelse eller inte så läste jag i alla fall
”Chloe är verkligen grymt duktig på att sjunga och hon är verkligen sjukt snygg också nog den snyggaste tjejen jag någonsin träffat, shit jag blir alldeles varm bara av att tänka på henne... Åt helvete med Bella nu seriöst har jag nog kommit över henne jag menar jag har Chloe och är glad med henne så vad mer kan man be om? Dessutom kände jag ju knappt Bella i vilket fall hon kan ju lika bra vara nån som bara var ute efter mina pengar och berömmelse! När jag tänker mer på det så var hon förmodligen det, en ytlig jäkla bitch som inte kan skilja på sitt och andras.. jag skiter fullständigt i om vi nu är syskon eller inte hon kan dra åt helvete i vilket fall. Hon ringde för någon dag sedan men ja g sa att vi inte borde snacka, sedan ringde hon igen men då svarade jag inte ens. Men nu ska vi strax ha soundcheck och sen äre dags å börja tagga för konserten ikväll!”
Sedan fortsatte det lite om konserter hit och dit och om olika människor han, Chloe och dom andra skulle träffa.
Det gjorde mig verkligen ledsen att läsa det här, att Justin tyckt så om mig han hade ju sagt att han hela tiden saknat mig och mått dåligt över det och så..
Jag slog upp ett annat uppslag och läste några rader
”Mamma tycker att jag borde prata med Bella och jag antar att hon har rätt, jag tror att jag i alla fall ska skriva något till henne nu när vi inte är syskon och så, mamma tycker nog att jag borde bli tillsammans med henne igen men jag vet inte, kanske..”
Det här blev bara för mycket, jag sjönk ner mot väggen, släppte boken och började gråta.
Hade han bara blivit tillsammans med mig igen för att Pattie ville det? Hade han egentligen hellre stannat med Chloe eller...?
Bara någon minut senare hörde jag Justin ropa på mig men jag svarade inte och efter några sekunder kom han ner och frågade vad som hänt och klappade mig lite på ryggen, jag reste mig snabbt upp och blängde så argt jag kunde på honom innan jag sa:
- Det här har hänt! Och slängde skrivboken på honom, snappade tag i mina skor i hallen och sprang bort från huset men framförallt bort från honom
Nu kommer det bara komma upp två delar till för jag hann tyvärr inte skriva mer :(
Men när jag kommer hem den 15 kommer det självklart mer och bättre uppdatering
// Fredrika
Chapter 42 The choice
På slutet skulle dom bara prata om Justins scenkläder så då fick alla utom Ryan, Scooter och Usher gå hem så mamma och jag som båda var riktigt trötta gjorde det.
På promenaden hem hade jag och mamma ett sådant ”mor och dotter samtal” om hur jag hade det med mina kompisar och sånt och jag berättade lite men absolut inte allt om att jag, Lizzie och Sara bråkat men nu var sams och jag tror att mamma tyckte det var rätt skönt att få svar på lite sådana grejer eftersom att jag bara snäst av henne när hon frågat om dom förut. Mamma berättade också att hon och Lisa hade bokat den där weekend-resan nu till helgen och att den var till London i England, tänk jag hade aldrig varit i Europa över huvud taget och nu skulle jag till två länder där inom tre veckor...!
När vi kom hem lagade jag och mamma mat tillsammans och kollade sedan på en film vilket var evigheter sedan vi gjorde sist.
Precis innan jag gick och la mig hade jag riktigt stor lust att bara gå in på twitter snabbt för att kolla vad folk skrivit men struntade i det när jag tänkte på att det förmodligen bara skulle göra mig illa till mods, istället läste jag lite i en bok jag fått i julklapp vilket också var evigheter sedan jag gjorde.
Lizzie ringde näsa dag och frågade om inte jag och Megan ville åka till Sandy Sprins och hitta på något med henne och Sara idag och det ville jag gärna så jag ringde Megan och frågade och hon skulle med och det ville hon. Jag hade glömt säga till henne att Sara och Lizzie va ledsna för att dom varit så sura på henne men Sara hade fått tag på Megans nummer själv så dom hade messat lite och då hade hon sagt det. Jag ringde tillbaka till Lizzie och sa att vi skulle komma om typ en och en halv timme och sedan duschade jag, tog på mig och sminkade mig och precis när jag var klar kom Megan och vi ringde efter en taxi.
- Var evigheter sedan jag träffade dom, senaste gången var nog då när ja du vet då, har du träffat dom sedan dess? Frågade Megan när vi satt i taxin.
- Nej eller jo jag sov över hos Sara när Lizzie var borta och sedan träffade jag ju Lizzie när jag hittade henne och så men jag har inte varit med dom på det sättet så det ska bli kul!
- Ja absolut men vet du vad vi ska göra? Sa Megan och började pilla på sina naglar som hon alltid gör när hon inte vet vad hon ska göra av sina händer.
- Ingen aning... Förmodligen kommer vi dra och bada eller så, det finns en jätte fin badplats där och det är ju så varmt idag igen, du har med bikini va?
- Japp det har jag! Hon klappade på sin väska bredvid sig och återgick sedan till att pilla på sina naglar.
Efter kanske 40 minuter stannade taxin på rätt gata och vi betalade och gick sedan fram till Lizzie´s hus.
Jag plingade på och kände sedan på dörrhandtaget, det var öppet så vi gick in.
- Hallå? Är någon hemma, haha Ropade jag när vi stod i hallen och tog av skorna.
- Kommer, ska bara.. Så öhm hej! Svarade Lizzie samtidigt som hon vinglade ner för trappan och drog upp dragkedjan i nacken på sin tröja. När hon kom ner gav hon oss varsin kram.
- Hej, eller godmorgon kanske man ska säga.. Vaknat nyss eller? Frågade jag
- Mm haha, Sara sov över här och vi var nog uppe till minst tre så japp jag vaknade för, Lizzie tog upp sin mobil från jeansfickan och kollade på klockan, exakt 13 minuter sedan...!
- Är inte Sara här nu då? Frågade Megan
- Jo hon kommer nog också snart, hon var i duschen när jag gick ner. Svarade Lizzie och vi gick ut till hennes soldäck på baksidan.
Vi la oss i tre solstolar och Lizzie gick och hämtade lite dricka.
- Såå vad vill ni göra idag då, åka och bada eller? Sa Lizzie när hon hällde upp fanta i fyra glas för nu hade Sara också kommit ner.
- Ingen aning men att bada låter väll bra. Jag kliade mig energiskt på armbågen samtidigt som jag pratade, det var nog ett myggbett jag brukade alltid få massor men i år hade jag faktiskt klarat mig rätt bra ändå, förutom det här då...
- Ja absolut det blir toppen man svettas ju som en gris så varmt som det är! Sa Sara och viftade med handen framför sitt huvud för att fläkta sig.
Vi satt kvar därute en stund sedan gick vi den korta vägen till badplatsen, när vi kom dit var det redan fullt med folk men det var ju inte så konstigt eftersom att det som sagt var sjukt varmt! Vi la ut våra handdukar och la oss ner för att sola lite innan det första doppet.
Efter ett tag plingade min mobil till, det var ett sms från Justin ”Kom till mitt hus ikväll vid sju tiden så har vi en mysig kväll innan jag åker till Kanada i morgon <3 xx J ” stod det och jag svarade snabbt ”Okej jag kommer till dig vid sju, ses då :) xx bella
Vi stannade på badplatsen i kanske två timmar till sedan var jag tvungen att sticka hem för att hinna göra mig i ordning för att träffa Justin. Megan skulle stanna hos Lizzie lite längre och äta där tror jag så jag åkte taxi hem själv.
Så nu fick ni äntlig en en ny del.. Jag har ungefär tre till färdiskrivgna och ska skriva några till ikväll som jag sätter på tidsinställt (jag kommer hem den 15 tror jag) men ni får vara beredda på att dom är lite kortare än vanligt och så.
// Fredrika
Chapter 41 The choice
Efter en stund sa mamma att hon bara skulle pudra näsan lite och gick iväg mot toaletterna.
Nästan så fort mamma försvunnit utom synhåll flyttade Bellla sig till mitt knä där hon satt med ett ben på varje sida om mig, hon lutade huvudet mot min panna och kysste mig sakta.
Jag besvarade den men insåg sedan att någon kunde ha sett oss och fotat men när jag puttade bort henne lite försiktigt så var det redan försent, det stod tre papparazzis några meter ifrån oss och knäppte av bilder hela tiden.
Jag ställde mig upp och höll upp händerna mot deras kameror för att dom inte skulle ta fler bilder men det hjälpte såklart inte och det kom bara fler och fler dit, ingen på kaféet gjorde någonting för att hjälpa till och jag såg hur läskigt Bella tyckte att det var så när mamma kom ut från toan började vi springa därifrån samtidigt som jag ringde Kenny och bad honom hämta upp oss.
- Justin, Pattie. Bella! Härborta skynda er! Ropade Kenny efter några minuter från andra sidan gatan och viftade med armarna.
Vi sprang över till honom och hoppade in i bilen, mamma där fram och jag och Bella i baksätet.
- Puh, bra sprunget! Värst vad dom va på idag då jag som trodde det skulle vara lugnt... Sa Kenny och torkade bort en svettdroppe från sin panna.
- Dom måste ha följt efter oss in på kaféet men när började dom fota, när jag gick på toa eller? Frågade mamma oss
- Aa, men alltså jag tror att dom här bilderna kan betyda lite problem... sa jag
- Vadå då? Ni gjorde inget sånt på bilderna va!? Frågade Kenny med smått panik i rösten samtidigt som han började köra.
- Alltså jo vi kysste varandra om det var det du menade?
- Jag kollade på Bella som såg riktigt nervös ut vilket jag såklart kunde förstå för om alla fans skulle se dom här bilderna skulle det innebära jätte mycket hat för hennes del, inte bara att dom skulle bli avundsjuka och vara överbeskyddande för att jag hade flickvän utan också för att dom den här gången nog skulle tycka att jag var otrogen mot Chloe för vi hade ju inte sagt offentligt att vi gjort slut men å andra sidan hade vi ju inte sagt offentligt att vi var tillsammans heller... jaja det fick lösa sig på något sätt, jag skulle i alla fall finnas där och hjälpa Bella igenom allt.
- Okej det var ju inte så bra! Öhm Pattie kan du ringa Scooter och säga att vi måste flytta fram mötet tills idag? Sa Kenny till mamma och lät faktiskt ovanligt lugn för att vara en sådan här situation men det är ju hans jobb att vara det så inte så konstigt att han är bra på det.
Mamma berättade kort för Scooter i telefon om vad som hänt och dom bestämde att vi skulle ha mötet hos oss och att alla skulle komma dit så fort som möjligt. Samtidigt som allt det här viskade Bella ett tyst ”förlåt” till mig och jag svarade att det självklart inte var hennes fel och att vi skulle försöka lösa det här på bästa sätt. Sedan ringde hon Mia som också skulle komma.
Isabellas perspektiv:
Asså va fan hade jag gjort!? Jag hade verkligen inte haft en tanke på att papsen kunde ha följt efter för vi satt ju liksom längst in. Justin fattade att jag tyckte att det var jobbigt och var så snäll och sa att det inte var mitt fel, men det var det ju och herregud vilket dåligt samvete jag skulle ha om han skulle få någon skit för det här...
Vi stannade framför Patties och Justins hus och jag blev avbruten i mina tankar. Mamma stod utanför dörren tillsammans med Scooter, eller han såg i alla fall ut att vara Scooter efter hur Justin hade beskrivit honom jag hade ju faktiskt aldrig träffat honom själv.
Vi gick in och Juistin presenterade mig för Scooter (jag hade rätt det var han) sedan började vi prata om hur vi skulle lösa situationen och efter ett tag kom resten av crewet också.
Fotona på oss fans tydligen redan på oceanup och lite andra sidor och på twitter snackade alla om ifall jag var Justins nya flickvän och när jag loggade in så hade redan riktigt många haters skrivit saker till mig som:
”Back of from my man your´e fucking bitch” eller ” U know justin is mine so u better leave hime alone or i will tell everybody what a whore u are...” Jag fattade inte hur dom fått reda på att det var jag på bilderna och vad min twitter var men jag antar att folk lägger ner mer tid på sådant än man tror.
I vilket fall som helst så blev jag faktiskt ledsen av att se att människor som sa sig stötta Justin till 100 % kunde börja hata en så snabbt bara på grund av en ynka bild...?
Det var mest Scooter, mamma, Pattie och Kenny som pratade men Usher (!) kom också fast lite efter dom andra och eftersom att han är Justins mentor så hade han ju också en del att säga till om. Tillslut bestämde vi att vänta lite och se vad folk sa om några dagar och att varken Justin eller jag skulle skriva något på twitter eller facebook om det tillsvidare, om det var en lika stor grej då så skulle dom boka en press-konferens som jag skulle vara med på där vi skulle säga att det var vi på bilden men att vi inte var tillsammans eller ens dejtade. Självklart fattade jag att det var för mitt eget bästa, för att jag inte skulle få så mycket hat och dödshot men det kändes ändå lite mysko på något sätt, som att Scooter och dom inte ville erkänna för sig själva ens att vi var tillsammans igen och att Justin typ skämdes för mig eller så...
Jag lyssnade inte så jätte noga på resten av vad dom sa för det var mest om att Justin skulle åka till Kanada och hälsa på sin pappa och syskon och när han skulle göra det men jag tror att dom sa att han skulle åka dit i övermorgon.
Men när dom började snacka om ”små turneérna” i USA och Kanada som vi pratat om förut på kaféet så lyssnade jag koncentrerat och det visade sig att mamma tyckte att det var okej att jag följde med speciellt nu efter att hon träffat crewet. Så det blev bestämt att jag skulle följa med fem dagar till Kanada, fast inte nu när Justin bara skulle hälsa på sin familj, och sedan direkt en vecka till San fransisco och L.A, egentligen skulle dom ha åkt hem i tre dagar emellan men när jag skulle med också blev det typ lättare så på något sätt.
På slutet av mötet skulle dom bara fixa med Justins scenkläder så då fick alla utom Scooter, Ryan och Usher gå hem så mamma och jag som båda var rätt slut gjorde det.
På promenaden hem hade jag och mamma ett sådant ”mor och dotter samtal” om hur jag hade det med mina kompisar och sånt och jag berättade lite men absolut inte allt om att jag, Lizzie och Sara bråkat men nu var sams och jag tror att mamma tyckte det var rätt skönt att få svar på lite sådana grejer eftersom att jag bara snäst av henne när hon frågat om dom förut. Mamma berättade också att hon och Lisa hade bokat den där weekend-resan nu till helgen och att den var till London i England, tänk jag hade aldrig varit i Europa över huvud taget och nu skulle jag till två länder där inom tre veckor...!
Förlåt för ingen del i går men n i frå komma ihåg attd et är sommar och det jag bor har det varit jättefint väder ute deom senaste dagarna så då vill man ju liksom vara ute och inte bara sitta framför datorn och skriva...
Jag skriver kanske en del till ikvälla annars i morgon.
// Fredrika
Chapter 40 The choice
- Du är min favorite girl och kommer alltid att vara det, jag älskar dig.. Viskade Justin i mitt öra och kysste mig mjukt, jag kysste honom tillbaka men drog sedan bort mitt huvud lite för att säga: - Och jag älskar dig Justin Drew Bieber min favorite boy. Sen kysste jag honom igen och efter ett tag var det Justins tur att dra sig tillbaka.
- Kvällen är inte slut än, jag har en överraskning kvar... sa han och tittade hemlighetsfull på mig
- Justin det hade inte behövts...! Sa jag och pussade honom på kinden.
- Jo. Vill du inte veta vad det är?
- Haha jo det är klart jag vill!
Justin drog upp ett vitt kuvert ur sin ficka och gav det till mig - Öppna! Sa han och tittade på mig förväntansfullt.
Jag hade verkligen ingen aning om vad som skulle finnas där i men det gjorde ju bara saken ännu roligare. Tillslut öppnade jag det och stack ner handen för att ta upp innehållet och jag fick en chock, det var två flygbiljetter jag nu höll i handen!
- Nå vad tycker du?
- Jag har inga ord... Tack så sjukt mycket! Vart går dom? Frågade jag
- Till Paris, om lite mer än två veckor ungefär. Allt är redan fixat med hotell och så och jag kommer inte att ha några konserter så det blir bara du och jag! Och Kenny förstås men han kommer hålla sig lite i bakgrunden.
- Till Paris! Du skämtar!? Jag har alltid velat åka dit jag har inte ens varit i europa liksom...! jag kände mig verkligen sjukt glad, tänk att min pojkvän hade gjort det här för mig, hoppas bara att jag får åka för mamma...
- Vad bra shawty, men nu är det ganska sent ska vi börja gå ner till bilen? Sa Justin och började resa på sig.
- Kan vi inte sitta här lite till bara det var så mysigt...? Bad jag och drog tillbaka honom ner.
Vi satt och myste och tittade på det upplysta Atlanta nedanför oss en stund till sedan var vi i princip tvungna att sticka innan i alla fall min mamma skulle tro att vi blivit kidnappade eller något! Jag frågade om vi inte skulle bära ner bordet, stolarna och allt det men Justin sa bara att han ringde någon som kunde fixa det i morgon.
I bilen var vi båda rätt trötta och jag satt lutandes mot Justins axel vilket nog måste ha varit lite jobbigt eftersom att han körde men han sa ingen om det. När vi kom fram till mitt hus såg jag att det lyste i köks-fönstret det var förmodligen mamma som satt uppe och väntade på mig, jag kastade en blick på klockan på instrumentbrädan, kvart i ett. Justin följde mig till dörren där jag tackade honom för överraskningen igen och gav honom en lång passionerad kyss. Sedan gick han tillbaka till sin bil och jag in till mamma.
Justins perspektiv:
Kvällen hade varit helt perfekt, vi hade ätit, kollat på utsikten och bara myst.
Bella hade dessutom blivit jätte glad för Paris resan.
Mamma sov när ja kom hem och jag kände mig också riktigt trött så jag somnade rätt fort.
Nästa morgon ringde pappa när vi åt frukost, han frågade om jag ville komma upp till Kanada och hälsa på honom, Jazmyn och Jaxon.
Det ville jag ju såklart, det var inte så ofta jag fick träffa min pappa och mina småsyskon. Jaxon är bara drygt 6 månader gammal och jag har bara träffat honom några gånger...
Vi bestämde i alla fall att jag på ett möte skulle med Crewet som skulle vara i morgon fråga om jag kunde åka till honom i övermorgon eller dan efetr det och stanna någar dagar.
När vi ätit klart frågade mamma om inte jag och Bella ville följa med henne till stan, hon ville gärna träffa Bella lite mer hon hade knaoppt hunnit göra det sa hon, ja i Karibien träffades dom ju förstås men efter det.
Jag ringde till Bella och hon sa att hon kunde och efter en halvtimme kom Bella och vi började gå till stan.
Kenny skulle hälsa på sin brorsa så han kunde inte följa med men eftersom att det var rätt dåligt väder idag, molningt och duggregn, så skulle det nog inte vara lika mycket folk ute som det brukade så han sa att det nog va lugnt utan honom men att jag skulkel ringa om något hände.
- Kan vi inte sätta oss på något kafé? Föreslog mamma efter att vi gått runt ochc kollat i affärer i en dryg timme.
- Ja skulle va gott med något att dricka, är riktigt törtsig...! sa Bella, jag tycket också att det var en bra idé så vi letade upp ett kafé med inte så många människor och satte oss längst in i ett hörn där.
- Så, vad har du och Mia för planer under sommaren då? Frågade mamma Bella, det var nog mest av artighet för hon hade varit hos Mia hela dagen i går och visste nog redan vad dom skulle göra.
- Inget speciellt, mamma jobbar ju rätt mycket men vi ska åka på någon weekend snart tror jag. Svarade Bella och en sevitris kom fram till vårat bord för att ta våra beställningar.
Servitrisen var rätt ung och blev rätt nervös när hon såg att det var jag och när hon kommit tillbaka och lämnat vår mat hade hon med sig penna och papper och frågade om hon kunde få min autograf vilket hon självklart fick och en bild.
Vi fortsatte snacka om planerna för sommaren och vi bestämde att jag och mamma skulle kolla med Scooter och resten av crewet om Bella kunde följa med på en av mina "mini turneér" jag skulle ha i bara USA och Kanada, om det var okej med Mia också förstås men Bella ville i alla fall väldigt gärna hon hade sett helt lycklig ut när jag frågade henne.
Efter en stund sa mamma att hon bara skulle pudra näsan lite och gick iväg mot toaletterna.
Nästan så fort mamma försvunnit utom synhåll flyttade Bellla sig till mitt knä där hon satt med ett ben på varje sida om mig, hon lutade huvudet mot min panna och kysste mig sakta.
Jag besvarade den men insåg sedan att någon kunde ha sett oss och fotat men när jag puttade bort henne lite försiktigt så var det redan försent, det stod tre papparazzis några meter ifrån oss och knäppte av bilder hela tiden.
Inte världens bästa del helt klart... Men hade som sagt ingen inspiration alls, kommer nog bli bäättre i morgon hopaps jag! Kommentera
// Fredrika
Chaptert 39 The choice
När jag skulle ta på mig kom jag på att jag inte hade någon aning om vad för sorts kläder jag kulle ha på mig eftersom att jag inte visste vad vi skulle göra så jag slängde i väg ett sms till Justin.
Han svarade snabbt ”Allt är snyggt på dig shawty, ta något fint och skönt bara! <3”Det var ju inte till så stor hjälp precis så jag prövade lite olika grejer men valde tillslut en sommrig blommig klänning med ett svart skärp till.
Precis när jag hade sminkat klart mig såg jag Justins bil utanför och efter några sekunder kom ett sms från honom att han var utanför.
Justins perspektiv:
Jag skickade ett sms till Bella att jag var utanför och kort efter kom hon ut.
Hon hade på sig en jätte söt klänning, ja hela hon var söt och hon märkte nog att jag spanade in henne lite för när hon kom fram till bilen såg jag att hon var helt röd om kinderna.
- Hej sötis va fin du är! Sa jag och sträckte fram huvudet för att ge henne en snabb puss.
- Tack. och du ser väll inte så dålig ut du heller...! Svarade Bella och stängde bildörren.
Sedan satte hon fast sitt säkerhets bälte och jag började köra.
Efter knappt 20 minuter var vi framme vid stället vi skulle vara på och jag parkerade bilen.
- Åh gud så vackert ställe, hur har du hittat det här? Utbrast Bella när hon kommit ut ur bilen och stod med stora ögon och tittade runt sig.
Hon hade verkligen rätt om att det var vackert, vi befann oss mitt i en lövskog i en jättestor glänta och solen lyste in så det blev ett jätte häftigt ljus när solstrålarna typ studsade mot alla blad så att det blev små ljus-prickar överallt på marken.
- Vad bra att du gillar det, jag, Scooter och mamma hittade det en gång för två år sedan typ, vi körde på motorvägen och sedan såg jag den lilla landsvägen som svängde in hit så då kollade vi upp vart den ledde. Men det här är verkligen inte allt, följ med mig så ska jag visa något! Svarade jag och tog Bellas hand och vi började gå upp för en slingrig liten stig.
Stigen gick uppåt längs med ett litet berg och det var rätt brant att gå men vi höll i varandra så det gick rätt bra ändå.
Tillslut kom vi upp till toppen av berget där jag hade, med lite hjälp av Kenny, hängt upp en massa färgglada lyktor i ett träd och under det ställt ett fint dukat bord med två stolar och fixat mat från en resturang som stod under sådana silvriga kupor på bordet.
- Justin du är helt jävla amazing! Sa Bella högt och slängde sig om halsen på mig och överöste mig med kyssar. - Var det inte svårt att få upp alla grejer hit? La hon sedan till och släppte taget om mig för en sekund
- Jo lite men totalt värt det bara av att få se dig så här glad...! Sa jag och vi satte oss vi bordet och började äta.
Samtidigt som vi åt började solen gå ner och det var verkligen sjukt fin utsikt, man såg nästan hela Atlanta som var helt upplyst av alla ljus.
Vi pratade om allt möjligt medans vi åt bland annat lite om vad som skulle hända resten av sommaren, jag skulle ha lite konserter här och var men bara i USA och några i Kanada och det handlade bara om att vara borta max några dagar i sträck så det var inget problem direkt dessutom kanske Bella kunde följa med? jag hoppades det i alla fall.
När vi ätit klart satte vi oss tätt intill varandra på marken och njöt ännu mer av utsikten sedan hämtade jag min gitarr som stått lutad mot ena sidan av trädet och började spela introt till en ny låt jag skulle släppa i höst Pray hette den
Isabellas perspektiv:
Justin var verkligen hur gullig som helst ingen hade nånsin gjort något så romantiskt för mig som det här och nu skulle han dessutom sjunga för mig, kunde inte bli mycket bättre...
Förut alltså innan jag träffat Justin så hade jag inte gillat hans musik så mycket eller jag hade inte lyssnat på den så mycket i alla fall men nu på sistone hade jag faktiskt gjort det och han sjöng ju typ som en gud!
Han började sjunga en ny låt som inte var riktigt klar än men som skulle heta Pray texten till den var grymt fin och med Justin som sjöng till så blev det ännu bättre.
Efter Pray sjöng han Favorite girl som är en av hans absolut bästa låtar enligt mig.
Jag satt hela tiden lutad mot Justins axel medans han sjöng men på slutet av Favorite girl la Justin ifrån sig gitarren och höll sina armar runt mig han fortsatte sjunga:
You're my special little lady
The one that makes me crazy
Of all the girls I've ever known
It's you, it's you
My favorite, my favorite
My favorite, my favorite girl, my favorite girl
Sen tog han sin hand på min haka och vände upp mitt huvud mot hans
- Du är min favorite girl och kommer alltid att vara det, jag älskar dig.. Viskade Justin i mitt öra och kysste mig mjukt, jag kysste honom tillbaka men drog sedan bort mitt huvud lite för att säga: - Och jag älskar dig Justin Drew Bieber min favorite boy. Sen kysste jag honom igen och efter ett tag var det Justins tur att dra sig tillbaka.
- Kvällen är inte slut än, jag har en överraskning kvar... sa han och tittade hemlighetsfull på mig.
Som jag lovat en till del, vad tycks? Sorry att den kom ut lite sent men mer kommer i morgon :)
// Fredrika
Chapter 38 The choice
Strax efter det kom mamma in, hon hade inte varit på jobbet utan bara varit och handlat, för ett helt år såg det ut som! Jag hjälpte henne att ställa in varorna i kylen, skafferiet och var dom nu skulle vara och sen gick jag upp på mitt rum och la mig ovanpå min säng.
När jag precis höll på att somna till plingade min mobil till, jag tog upp den från min väska som låg på golvet, det var ett sms från Megan...
Megan
"Du verkar ju inte vilja prata med mig längre och det kommer jag inte tvinga dig till, jag undarar bara vad fan jag har gjort för fel!? Helt plötsligt bara ignorerar du mina sms och snackar inte med mig i skolan...! Dan sa att du sms:at med honom för bara några dagar sedan så honom går det tydligen bra att snacka med så jag ber dig bara säg vad fan jag gjort så kommer jag inte sms:a, ringa eller ens prata med mig om du nu inte vill det /Megan"
Stod det i smset, jag började skriva ihop ett långt svar som skulle förklara allt som hänt men struntade tillslut i det och skrev bara "Kom till starbucks i morgon vid 11 så förklarar jag. Bella"
Megan svarade efter några minuter att hon skulle komma och jag la mobilen på nattduksbordet.
Sedan tog jag en snabb dusch, sminkade av mig och tog på en stor sov tröja.
När jag kurat ihop mig under täcket kom mamma upp för att säga godnatt.
- Du jag tänkte på en grej... sa hon och satte sig på min säng.
- Okej vadå då?
- Jo skulle det inte vara riktigt mysigt om vi åkte i väg på en weekend någonstans, kanske i europa där ska ju vara fint...?
- Visst det låter bra du kan välja vart vi ska åka. sa jag och gäspade stort.
- Vad bra att du gillar förslaget, jag och Lisa har snackat om det ett tag nu och hon har en son i din ålder som också skulle följa med men det är väll okej?
- Öh, vänta lite vem är Lisa och varför skulle hon och hennes son följa med om vi ska på weekend? Frågade jag och satte mig upp i sängen.
- Lisa är min kollega och väninna och vi har snackat om att göra något tillsamans länge, nu har både hon och jag jobbat rätt mycket ju så då tyckte vi att en liten resa tillsamans med er skulle passa bra. Då får vi ju umgås både med varandra och med er! Sa mamma och lät på rösten som att det var en genialisk plan hon förklarade.
- Mm okej det blir säker bra, men jag är verkligen as trött nu så kan vi inte prata mer i morgon? Sa jag och fluffade till min huvudkudde som jag sedan la mitt huvud på.
- Ja visst, godnatt gumman. Sa mamma, pussade mig på pannan och gick ut från mitt rum.
Nästa dag vaknade jag vid halv nio vilket var tur eftersom att jag inte ställt någon väckarklocka och skulle träffa Megan 11.
När jag gjort mig i ordning och ätit frukost var klockan bara kvart över tio och mamma sov fortfarande, jag ville inte väcka henne så jag tänkte skriva en lapp om vart jag skulle men kom sedan på att hon bara kunde ringa om det var något så jag struntade i lappen.
Efter några minuter var jag framme vid starbucks så jag beställde chai te och tog sedan ett bord på uteserveringen och väntade på Megan.
Hon kom inte förens tio över 11 så jag hade fått sitta där ett tag och vänta eftersom att jag varit lite tidig också men det gjorde inget för det var nog nästan lika varmt idag som i går så jag hade bara suttit och njutit av solen och hoppats på att få lite färg.
När Megan kom köpte hon först en kanelbulle och juice och kom sedan fram och satte sig vid mitt bord.
- Hej vad bra att du kom! Jag trodde faktiskt nästan att du hade ändrat dig... Sa jag
- Mm jag försov mig lite bara, sorry att du fick vänta.
- Det är lugnt. Sedan satt vi typ helt tysta och visste inte vad vi skulle säga någon av oss.
- Du skulle ju förklara för mig varför du ignorerade mig... Sa Megan som en liten påminnelse och bröt tystnaden.
- Jo du vet när jag hittade bilden där Justin och den där tjejen kysstes hemma hos Lizzie innan festen så blev ju dom helt sura eftersom att jag berättat för dig och inte dom om Justin, dom tyckte typ att jag visade att jag inte litade på dom och att jag hade valt dig framför dom och blev verkligen sjukt sura...
Jag berättade allt om att jag tillslut känt mig tvungen att välja mellan dom men att jag såklart nu i efterhand fattade hur taskigt det var. Jag berättade också om allt som hänt Lizzie och att jag typ var sams med dom igen.
Även om Megan inte precis hoppade av glädje när jag berättat klart allt så verkade hon i alla fall förstå lite mer varför jag gjort som jag gjort och hon förlät mig.
Vi satt kvar och snackade i flera timmar och hade det hur mysigt som helst, tillslut var klockan kvart över två och Megan var tvungen att sticka, hon skulle på släktkalas vid tre, jag hade ingen lust att stanna själv så jag började också gå hem.
När jag kommit ungefär halvvägs ringde min mobil och jag svarade, det var Justin.
- Hej sötis haft en bra dag än så länge? Frågade han
- Ja, jag har suttit med Megan på starbucks i några timmar och vi är äntligen sams igen! Har du gjort då?
- Inget speciellt, fixat lite grejer och så, men du funkar det för dig om jag hämtar upp dig vid sju ikväll så ska du äntligen få din överraskning? Justin lät riktigt hoppfull så jag svarade direkt.
- Ja va kul det går jättebra!
- Okej nice då syns vi vid sju då.
- Japp det gör vi, hejdå.
- Hejdå!
Vi la på och efter någon minut var jag hemma.
- Mamma! Jag ska va med Justin ikväll det är okej va? Ropade jag så fort jag kommit innanför dörren.
- Mm det går väll bra! Ropade mamma tillbaka från trädgården på baksidan och jag gick ut till henne men hon var inte själv som jag hade trott utan Pattie satt i en likadan solstol bredvid och höll i en mugg med kaffe.
- Hej! Det var ett tag sen sist, har allt varit bra med dig? Frågade Pattie och reste sig upp för att ge mig en kram.
- Det har varit okej. Svarade jag och kramade tillbaka.
- Vi hade tänkt fråga om ni ville äta middag med oss men om ni har andra planer så är väll det okej. Sa mamma och kollade lite på Pattie.
- Ja visst är det det. Justin pratar mycket om dig ska du veta, han gillar dig verkligen och jag har aldrig sett honom vara på sättet han är med dig med tidigare tjejer...! Sa Pattie och log.
Hon och mamma började snacka om någonting annat igen och jag gick upp till mitt rum, hämtade min dator och bar ner den till köket där jag satte mig vid den och loggade in på facebook medans jag åt en dubbel macka.
När jag varit inloggad i några sekunder började Lizze chatta.
- Hej <3 Skrev hon
- Hej hej :) <3
- Du, jag har tänkt ringa dig men sedan bara glömt det, för jag vill verkligen säga tack för att du hittade mig och ringde polisen, annars vet jag inte hur det hade gått... ♥
- Klart man ställer upp men hur känns det nu? <3 Frågade jag
- Inte toppen precis men lite bättre, polisen ringde Sara och berättade vad som hänt så jag har snackat lite om det med henne. Och du jag vill verkligen inte att vi ska bråka mer, så förlåt för att vi inte snackade med dig det var verkligen sjukt dålig stil av oss du kan väll hälsa hon Megan att vi verkligen inte är sura på henne heller så att hon inte tror det :P
- Det är lugnt jag fattar att ni kände er svikna och så och jag hälsar Megan att ni inte är sura :) <3
Vi chattade ett tag till sen loggade jag ut och gick och satte mig ute på min balkong och lyssnade på musik, jag måste ha sovit några timmar därute för när jag kom tillbaka in var klockan 18.00!
Jag hade lite bråttom med att duscha men jag hann i alla fall raka benen, tvätta håret och sånt nödvändigt.
När jag skulle ta på mig kom jag på att jag inte hade någon aning om vad för sorts kläder jag kulle ha på mig eftersom att jag inte visste vad vi skulle göra så jag slängde i väg ett sms till Justin.
Han svarade snabbt ”Allt är snyggt på dig shawty, ta något fint och skönt bara! <3” Det var ju inte till så stor hjälp precis så jag prövade lite olika grejer men valde tillslut en sommrig blommig klänning med ett svart skärp till.
Precis när jag hade sminkat klart mig såg jag Justins bil utanför och efter några sekunder kom ett sms från honom att han var utanför.
Kanske lite tråkig men ska försöka skriva en ganska lång till idag där Justins överraskning är med...! :D
Är också lite nyfiken på vad ni tycker om novellen så här långt, är den bra? dålig? något i den ni vill ha mer eller mindre av? Kommentera!
// Fredrika
Chapter 37 The choice
Jag skickade ett sms till Bella att jag fixar lunchen och packade ner mackorna, några redbull och en vattenmelon i en picknick korg tillsammans med en klassisk prickig picknick filt.
Vid kvart i 11 satte jag mig i bilen och började köra dom två kvarteren till Bella.
Jag saktade in och parkerade på Bellas uppfart, sedan gick jag fram till dörren och plingade på.
Det var Mia som öppnade och jag kände hur kinderna hettade till när jag tänkte på i går kväll.
Mia ropade upp mot övervåningen på Bella, och gick sedan tillbaka in till köket.
- Ska vi dra då? Sa Bella när hon kom ner och vi gick ut till bilen.
Hon satte på radion nästan så fort vi satt oss och Sean Kingstons Beautiful girls spelades, det är en av många bra saker med sommaren att låtar som är några år gamla spelas hela tiden ändå och eftersom att jag känner Sean så gillade jag just den extra mycket såklart.
Både jag och Bella sjöng i alla fall med för full hals och jag tror säkert att det hördes in till dom andra bilarna på vägen för många inuti andra bilar kollade surt på oss, tills dom såg att det var jag som körde, då började istället flera av dom peka och vinka istället!
Jag hade nog kommit i håg fel om hur långt det var för vi hade åkt i nästan en timme nu och om jag mindes vägen rätt vilket jag var nästan säker på att jag gjorde så skulle vi knappt ha kommit halvvägs ännu... men jaja vi hade kul i vilket fall och det var väll det viktigaste.
Tillslut var vi framme vid sjön och så lång tid hade det faktiskt inte tagit, drygt två timmar skulle jag tro.
En av sakerna som jag gillade med den här stället var att det nästan aldrig brukade vara mycket folk här och idag var det faktiskt inga så vi skulle inte behöva oroa oss för några papps.
Isabellas perspektiv:
Efter parkeringen kom en liten löv skog som man var tvungen att gå igenom och när man kom ut från den så såg man sjön.
- Fint, eller hur? Sa Justin när han stod med armen om mig och vi kollade på sjön och det var riktigt vackert! Det fanns en lång brygga som gick ut i vattnet och på flera ställen av strand-kanten så hade träd liksom böjt ner sig så att grenarna och bladen nästan nuddade vid ytan, men det bästa av allt var nog att det inte var en enda människa förutom vi här, det här skulle verkligen bli mysigt!
- Ja absolut! Svarade jag och pussade Justin på munnen.
Han var riktigt snabb på att besvara pussen och det blev snart till en kyss, Justins tunga var varm och han smakade mint tandkräm, hans hals som jag höll armarna runt var alldeles varm av solen. Justins armar var runt mig och hans händer lekte med mitt hår som hängde ner på ryggen men det dröjde inte länge förens jag kände hur dom trevade sig uppför min rygg och började knäppa upp min bikini överdel som jag bytt om till i bilen och det var jag inte riktigt bekväm med, inte än i all fall så jag backade ifrån honom.
- Gjorde jag något dumt...? Frågade Justin och tittade lite oroligt på mig.
- Nejnej, du gjorde inget fel det var bara jag som, äh det var något som kändes lite konstigt bara. Men kan vi inte gå ner till stranden nu?
- Jo visst, men lova att säga till om jag gör något som du är obekväm med för det är det sista jag vill göra! Hans röst lät verkligen skyldig och han kollade allvarligt på mig.
- Ja det är klart jag gör men kom nu. Sa jag och tog Justins hand sedan gick vi tillsammans ner till stranden.
Justin ville bada direkt men jag ville sola lite först så jag la mig på mage på min handduk, först tänkte Justin hoppa i utan mig men så fort jag bad honom att smörja in mina axlar och rygg med sol kräm så var konstigt nog det där doppet inte särskilt viktigt längre haha...!
- Det blir rätt mycket solkräm över och vi vill ju inte att du bränner dina ben så det är nog bäst att jag smörjer in dom också...? Sa Justin förhoppningsfullt efter att ha smörjt in mina axlar och rygg.
- Visst gör du det. Svarade jag sömnigt, jag blir alltid så sömnig av att ligga i solen länge och nu var jag dessutom lite hungrig och det verkade Justin också vara för hans mage började kurra väldigt högt.
- Ojdå jag är visst rätt hungrig, vad sägs om att vi äter efter att jag smörjt in det här? Sa Justin medans han smörjde in eller mera masserade in solkrämen på baksidan av mina lår, vader och höfter.
- Jag är också rätt hungrig så det blir perfekt. Svarade jag och rös trots värmen till av beröringen av hans händer mot min hud.
När Justin var klar med insmörjningen plockade vi fram mackor, vattenmelon och redbull´s ur en picknick korg och ställde alltsammans på en sådan där klassisk jätte söt rutig picknick-filt.
Det var jätte gott, speciellt mackorna men när jag sa det erkände Justin att det var Pattie som gjort dom...
Efter att vi ätit fick i alla fall Justin sitt efterlängtade dopp och vattnet var faktiskt riktigt skönt och ovanligt rent för att vara en sjö.
Efter doppet låg vi och torkade på våra handdukar och pratade om allt möjligt, bland annat berättade Justin lite mer om sin pappa och om hur det var att ha skilda föräldrar och jag i min tur berättade om min pappa som ju dog för snart ett och ett halvt år sedan i en buss-olycka vilket är väldigt ironiskt om man nu kan kalla det det för pappa hatade verkligen att åka buss, varför vet jag inte men det var verkligen en engångsgrej att göra det just den dagen för att han var så sen till jobbet och ja sen gick det ju som det gick, en full lastbils chaufför råkade köra in i sidan på bussen så att den välte och fyra personer dog, en av dom min pappa.
Hittills hade jag bara pratat med mamma om honom och knappt det mamma var ju inte precis i sin bästa form året efter att pappa dött...
Men trots det kändes det inte konstigt utan tvärtom skönt att nu få prata om det och Justin var verkligen en bra lyssnare.
När vi var torra och pratar klart var solen på väg ner och vi gick ut på bryggan en stund innan packade vi i hop våra saker och började gå tillbaka till bilen.
På vägen hem var vi båda betydligt tröttare än på vägen dit ingen av oss var så sugen på att sjunga med i låtarna på radion utan satt mest tysta, men det var inte någon sådan där pinsam eller jobbig tystnad nej det var en behaglig och vilsam tystnad som inte gjorde det minsta.
Justin verkade ha glömt bort vår lilla konversation om att ta det lite lugnt och gå sakta fram förut idag för Justin följde mig in och så fort jag stängt dörren (mammas bil var inte på uppfarten så hon var förmodligen på jobbet) så bokstavligen tryckte Justin upp mig mot väggen och kysste mig passionerat och nafsade mig på halsen flera gånger.
Men den här gången hade jag verkligen inget emot det utan ville som i går kväll att stunden aldrig skulle ta slut.
Justin tryckte upp mig hårdare mot väggen och jag spjärnade inte emot utan hoppade upp med benen runt honom och kände då tydligt hur det buktade ut där nere på Justin men brydde mig inte om det just nu, det var ju inte så att vi skulle lägga oss mitt på hallgolvet och ha sex precis...!
Jag vet inte hur länge vi stod där men tillslut hörde jag mamma där utanför när hon parkerade bilen så vi fick avsluta där vilket kanske var lika bra innan det faktiskt ledde till något mer och Justin gick ut till sin bil.
Strax efter det kom mamma in, hon hade inte varit på jobbet utan bara varit och handlat, för ett helt år såg det ut som! Jag hjälpte henne att ställa in varorna i kylen, skafferiet och var dom nu skulle vara och sen gick jag upp på mitt rum och la mig ovanpå min säng.
När jag precis höll på att somna till plingade min mobil till, jag tog upp den från min väska som låg på golvet, det var ett sms från Megan...
Bra eller dåligt? Kommentera och säg vad ni tycker är bra med storyn och om det är något mer ni vill ska va med i den! :)
// Fredrika
