chapter 34 The choice
Jag ville inte lägga på så jag väntade på att Bella skulle göra det vilket hon tillsut gjorde.
Hon lät kanske inte så jätte entusiastisk över min överraskning men jag skulle nog kunna charma henne i morgon och så länge får jag väll vara glad över att hon förlät mig.
När jag kände efter så var jag väldidgt trött jag hade först snackat med Ryan och vi hade bestämt att han skulle komma hit snart och sedan hade jag varit med någar kompisar till typ åtta, det kanske inte lät som så mycket men jag var typ redan helt död efetr flygresan.
Dessutom så hade jag hållit mig vaken för att inte missa om Bella skulle ringa.
från början hade jag tänkt vänta med att gå hem till Bella tills i morgon men gjorde det i alla fall fast hon var ju inte hemma men jaja jag hade i alla fall pratat med henne nu och jag visste att hon skulle gilla överraskningen jag hade till henne, och med dom tankarna i huvudet somnade jag.
Isabellas perspektiv:
Nästa morgon vaknade jag av att Saras hem-telefon ringde, Sara sov fortfarande hon var verkligen hopplös med det där...
Jag försökte väcka henne men gav upp efter någon sekund och svarade själv, det var polisen som bara skulle ringa och säga att dom inte hittat Lizzie än och att dom fått tag på hennes föräldrar som var påväg hem.
Snart vaknade Sara också och jag berättade att polisen ringt, vi var riktigt oroliga nu för även om Lizzie kunde vara lite vild av sig så var hon inte direkt typen som skulle rymma hemifrån och vad som helst kunde ju ha hänt henne.
- Vi kanske skulle ringa Glenn igen jag tycker fortfarande att han är helt mysko jag menar, han sa ju faktiskt att han va med dom två killarna och sen så såg vi ju dem utan honom. sa jag när vi åt frukost
- Jo det tycker jag med vi kan ju testa hans mobil den här gången.
- Bra, jag kan leta upp nummret. Jag hade sett att dom hade en telefon katalog i vardagsrummet och gick nu för att hämta den, när jag gjort det så letade jag upp Glenns nummer.
- Du får prata igen jag vågar inte. Sa Sara medans hon knappade in nummret på min mobil.
- Okej men vad ska jag säga?
- Säg typ "Heej Glenn va göru då?" Asså låtsas som att du känner honom då kanske han berättar något han inte skulle göra annars.
Sara klickade på den gröna telefonluren och jag hörde signalerna gå fram, efter några stycken svarade han.
- Ja hej det är Glenn.
- Heej Glenn, va länge sen sist ju! Va göru då? sa jag och försökte verkligen låta avslappnad och cool.
- Ehm jag är hemma men vem är du?
- Jag är öh, du vet eh, Eric.
- Nej det vet jag inte, seriöst nu vem är du!?
Jag la på, vi fick inte veta så mycket bara att han var hemma egentligen men jaja det var i alla fall värt ett försök...!
Vi bestämde att jag skulle åka hem till mig, mamma hade hört om Lizzie och ville att jag skulle komma hem hon hade nog blivit lite orolig eller något.
Sara lovade att hon skulle ringa till mig så fort polisen hörde av sig och när jag gick så kramade vi om varandra vilket kändes skönt för det måste ju betyda att hon i alla fall inte var lika sur på mig längre.
Justins perspektiv:
Jag hade hållit på att fixa till Bellas överraskning halva dagen och nu var jag helt slut...
Kenny hade hjälpt mig rätt så mycket så helt själv hade jag faktiskt inte varit men jaja nu var klockan tre och jag låg i soffan med min mobil i handen och försökte få tag på Bella.
Jag skulle ju hämta upp henne vid sju men jag hade ändrat planerna lite så Kenny skulle hämta upp henne i stället och jag tänkte att det var schyst att berätta det för ja hon kände ju inte Kenny och så.
Jag ringde två gånger men det var upptaget båda gångerna så jag gav upp och tänkte ringa tillbaka lite senare istället.
Jag slummrade till och vaknade inte förens vid fem, då tog jag en dusch, gjorde mig klar och ringde några samtal för att fixa det sista, sen satte jag mig vid datorn och uppdaterade twitter, facebook och kollade runt lite allmännt bara.
Mamma var inte hemma utan hos någon väninna som hon inte träffat på evigheter och det var nog i och för sig sant eftersom att hon varit med mig på turné.
Jag hade ringt till Bella flera gånger fast hon hade inte svarat men hon hade ju inte ringt och sagt att någto var fel heller så jag antog att inget var det.
Vid halv sju gick jag ut till min bil och skulle precis sätta mig och köra in till stan när någon kommer springandes uppför gatan och skriker mitt namn.
Först trodde jag bara att det var någon belieber, det händer nämligen rätt ofta att dom står utanför mitt hus i flera timmar och väntar på att jag ska komma ut och en del bryter sig till och med in när jag eller mamma inte är hemma och typ sitter där inne och väntar på att man ska komma hem det är faktiskt riktigt läskigt!
Jag pallade inte att skriva autografer och ta kort och sånt nu, jag hade redan fått göra det väldigt mycket idag för en massa fans hade kommit fram när jag var i stan för att fixa överraskningen, så jag satte mig i bilen och satte på säkerhetsbältet då såg jag att det var Bella som kom springandes så jag gick ur bilen och började gå mot henne.
- Justin, jag har varit hos polisen, jag såg honom så jag följde efter... och Lizzie var där och jag visste inte... Förlåt jag glömde jag såg du ringde och just det överraskningen och allt! Halvskrek Bella hystersikt när hon kommit fram till mig.
- Okej jag förstår ingenting men det med överraskningen är lugnt, det verkar som att du har lite att berätta, följ med. sa jag och vi gick tillbaka in i huset.
När jag kände efter så var jag väldidgt trött jag hade först snackat med Ryan och vi hade bestämt att han skulle komma hit snart och sedan hade jag varit med någar kompisar till typ åtta, det kanske inte lät som så mycket men jag var typ redan helt död efetr flygresan.
Dessutom så hade jag hållit mig vaken för att inte missa om Bella skulle ringa.
från början hade jag tänkt vänta med att gå hem till Bella tills i morgon men gjorde det i alla fall fast hon var ju inte hemma men jaja jag hade i alla fall pratat med henne nu och jag visste att hon skulle gilla överraskningen jag hade till henne, och med dom tankarna i huvudet somnade jag.
Isabellas perspektiv:
Nästa morgon vaknade jag av att Saras hem-telefon ringde, Sara sov fortfarande hon var verkligen hopplös med det där...
Jag försökte väcka henne men gav upp efter någon sekund och svarade själv, det var polisen som bara skulle ringa och säga att dom inte hittat Lizzie än och att dom fått tag på hennes föräldrar som var påväg hem.
Snart vaknade Sara också och jag berättade att polisen ringt, vi var riktigt oroliga nu för även om Lizzie kunde vara lite vild av sig så var hon inte direkt typen som skulle rymma hemifrån och vad som helst kunde ju ha hänt henne.
- Vi kanske skulle ringa Glenn igen jag tycker fortfarande att han är helt mysko jag menar, han sa ju faktiskt att han va med dom två killarna och sen så såg vi ju dem utan honom. sa jag när vi åt frukost
- Jo det tycker jag med vi kan ju testa hans mobil den här gången.
- Bra, jag kan leta upp nummret. Jag hade sett att dom hade en telefon katalog i vardagsrummet och gick nu för att hämta den, när jag gjort det så letade jag upp Glenns nummer.
- Du får prata igen jag vågar inte. Sa Sara medans hon knappade in nummret på min mobil.
- Okej men vad ska jag säga?
- Säg typ "Heej Glenn va göru då?" Asså låtsas som att du känner honom då kanske han berättar något han inte skulle göra annars.
Sara klickade på den gröna telefonluren och jag hörde signalerna gå fram, efter några stycken svarade han.
- Ja hej det är Glenn.
- Heej Glenn, va länge sen sist ju! Va göru då? sa jag och försökte verkligen låta avslappnad och cool.
- Ehm jag är hemma men vem är du?
- Jag är öh, du vet eh, Eric.
- Nej det vet jag inte, seriöst nu vem är du!?
Jag la på, vi fick inte veta så mycket bara att han var hemma egentligen men jaja det var i alla fall värt ett försök...!
Vi bestämde att jag skulle åka hem till mig, mamma hade hört om Lizzie och ville att jag skulle komma hem hon hade nog blivit lite orolig eller något.
Sara lovade att hon skulle ringa till mig så fort polisen hörde av sig och när jag gick så kramade vi om varandra vilket kändes skönt för det måste ju betyda att hon i alla fall inte var lika sur på mig längre.
Justins perspektiv:
Jag hade hållit på att fixa till Bellas överraskning halva dagen och nu var jag helt slut...
Kenny hade hjälpt mig rätt så mycket så helt själv hade jag faktiskt inte varit men jaja nu var klockan tre och jag låg i soffan med min mobil i handen och försökte få tag på Bella.
Jag skulle ju hämta upp henne vid sju men jag hade ändrat planerna lite så Kenny skulle hämta upp henne i stället och jag tänkte att det var schyst att berätta det för ja hon kände ju inte Kenny och så.
Jag ringde två gånger men det var upptaget båda gångerna så jag gav upp och tänkte ringa tillbaka lite senare istället.
Jag slummrade till och vaknade inte förens vid fem, då tog jag en dusch, gjorde mig klar och ringde några samtal för att fixa det sista, sen satte jag mig vid datorn och uppdaterade twitter, facebook och kollade runt lite allmännt bara.
Mamma var inte hemma utan hos någon väninna som hon inte träffat på evigheter och det var nog i och för sig sant eftersom att hon varit med mig på turné.
Jag hade ringt till Bella flera gånger fast hon hade inte svarat men hon hade ju inte ringt och sagt att någto var fel heller så jag antog att inget var det.
Vid halv sju gick jag ut till min bil och skulle precis sätta mig och köra in till stan när någon kommer springandes uppför gatan och skriker mitt namn.
Först trodde jag bara att det var någon belieber, det händer nämligen rätt ofta att dom står utanför mitt hus i flera timmar och väntar på att jag ska komma ut och en del bryter sig till och med in när jag eller mamma inte är hemma och typ sitter där inne och väntar på att man ska komma hem det är faktiskt riktigt läskigt!
Jag pallade inte att skriva autografer och ta kort och sånt nu, jag hade redan fått göra det väldigt mycket idag för en massa fans hade kommit fram när jag var i stan för att fixa överraskningen, så jag satte mig i bilen och satte på säkerhetsbältet då såg jag att det var Bella som kom springandes så jag gick ur bilen och började gå mot henne.
- Justin, jag har varit hos polisen, jag såg honom så jag följde efter... och Lizzie var där och jag visste inte... Förlåt jag glömde jag såg du ringde och just det överraskningen och allt! Halvskrek Bella hystersikt när hon kommit fram till mig.
- Okej jag förstår ingenting men det med överraskningen är lugnt, det verkar som att du har lite att berätta, följ med. sa jag och vi gick tillbaka in i huset.
1 kommentarer
Postat av: Anonym
Meeeeeeeeeeeeeeeer! :DDDDDDDDD
