Chapter 55 The choice
Jag sträckte in armen genom den nervevade rutan och lirkade upp dörren, sedan försökte jag lyfta ut mamma som nu verkat ha tuppat av men trots att hon inte vägde så mycket så var hon tyngre än jag väntat och jag trillade rakt ner på det trasiga staketet med henne över mig.
Mina jeans fastnade i staketet och det fanns absolut ingenting jag kunde göra för att komma loss, då hörde jag springande steg som kom närmare och närmare och det sista jag hann tänka innan en stark person med grå mössa lyfte upp mig var "jag ber till gud att det inte är en kidnappare"
Min första instinkt var att sparkas och skrika och det gjorde jag också men min eventuella kidnappare skrattade bara och- vänta, det där var definitivt ett skratt jag kände igen, eller?
- Schh så så... ta det lite lugnt... Det var mannen med mössan som nu försökte lugna ner mig och hans röst lät precis som.., fast nej det kunde det inte vara, han var ju inte ens hemma.
- Förlåt. Förlåt för allting, men du måste tro mig när jag säger att det inte är som det verkade...! Rösten lät verkligen grymt lik hans och orden skulle faktiskt sitta på sin plats om det nu var han.
Även om jag hade ont i huvudet av fallet så vände jag på det och såg nu personens ansikte för första gången.
Vem det var gjorde mig både glad och förbannad på samma gång, det var ingen mindre än Justin.
- Vad gör du här?
Fantasilöst kanske men det var ju exakt det jag undrade.
- Jag var ju tvungen att komma hem och få tillbaka dig såklart. Svarade Justin och bar mig till dörren, där satte han ner mig och gick för att hämta mamma.
På något vis lyckades han få in både mamma och mig i våran hall och väl där sjönk vi båda två ner mot dörren och mamma vaknade till i alla fall så mycket så hon kunde stappla in till sitt sovrum och på grund av knarret som hördes därifrån förstod jag att hon stupat i sängen.
- Tack... Jag vet inte vad som hände hon brukar inte, fast förut och hennes gamla kompisar men jag vet inte, och herregud hur ska jag kunna se henne i ögonen i morgon och berätta vad som hände!?
- Det fixar sig, jag lovar. Svarade han och log litegrann. Jag tog mig för huvudet som hade börjat bulta något enormt och såfort Justin såg det gick han och hämtade vatten och satt sedan och strök mig över håret jag vet inte hur länge.
- Du? Jag förstår att du måste vara trött nu så jag tycker att du ska sova nu så pratar vi i morgon. Sa Justin efter ett tag och hjälpte mig upp på fötter.
- Men mamma då, jag måste vara vaken om hon skulle vakna...!
- Nej det måste du inte dessutom tror jag inte att hon kommer vakna än på ett tag.
Jag nickade stilla som för att övertyga mig själv om att Justin hade rätt.
Vi gick uppför trappan till mitt rum och en pinsam tystnad började ta form, han visste ju förmodligen om att jag var riktigt sur på honom men liksom att jag valde att ignorera det just nu så gjorde han det också.
- Jag kan vända mig om, om du vill byta om eller så?
Den pinsamma tystnaden utbytt mot pinsam icke-tystnad, check!
- Ehm visst tack. Justin vände sig mot väggen och jag letade upp ett par shorts och ett rosa linen att sova i, när jag var klar sa jag till Justin som vände sig om igen och kommenterade min outfit med - Du är vacker. Jag tittade skeptiskt på honom och han la till - Jag menar det verkligen! Mina kinder hettade till.
Jag satte mig på min säng och vi kollade på varandra en stund tills jag vek undan med blicken, skulle inte han gå hem snart eller vad?
Inte för att jag inte ville att han skulle vara här, nej trots allt som hänt mellan oss så kändes det bra att ha honom här men jag hade ju liksom sov-kläder på mig och tänkte gå och lägga mig typ nu...
- Är det okej om jag sover här? Jag ryckte till av frågan och tittade förvånat upp på honom.
- Jag kan sova med kläderna på...? Sa han när jag inte svarade, jag satt fortfarande tyst och nu hade han lagt till hundögonen. Skit han visste att jag precis som ingen annan kunde säga nej till dom...
- Aa okej men du vet, försök inget!
Även om jag inte visade det så var jag ju fortfarande sur på honom och han skulle verkligen inte få mig att vekna med sina varma mysiga kramar, eller läppar för den delen.
- Nej jag lovar, verkligen schyst av dig! Justin la sig ner på sin sida av min dubbelsäng och tog trots min tidigare förmaning av sig tröjan.
Jag la mig på den andra sidan och bara några sekunder efter att jag dragit täcket över oss blev jag överrumplad med en kram bakifrån.
Jag vände mig om och gav honom en förebrående blick.
- Vadå, det var ju bara en godnatt kram...? Försvarade sig Justin med men rullade över till sin sida igen.
Även om jag inte ville erkänna det så somnade jag ovanligt snabbt och sov sedan ovanligt skönt med Justin vid min sida.
Som jag lovade - del 55 :)
// Fredrika
2 kommentarer
Postat av: olivia
Super bra! Ett till på i want you ikv kanske? ;)
Postat av: Hej ;)
Snälla skriv ett till kapitel idag, era noveller är jäääätttee bra !!! :D
