- Ses imorgon. Justin vikade åt mig och Christian när han åkte iväg i sin flotta skinade bil.

- Jag måste också gå nu tror jag, sa jag.

- Varför, kan du inte stanna och se en film eller något? Christian la armarna om min midja.

- Nej, inte idag, sa jag, jag måste städa och så, men jag kan komma tidigt imorgon.

- Men vi har ju skola imorgon, har du redan glömt, sa Christian.

- Juste, fan vi har prov imorgon, sa jag. Shit jag hade nästan glömt.

- Va?! I vad?

- Fysik, sa jag, jag måste pugga också tror jag, jag har inte läst på alls.

- Ja, det måste jag också, sa Christian, jävlar jag hade ingen aning, tack för att du påminde mig. Han kysste mig och sedan gick jag.

- Jag hämtar upp dig imorgon bitti, skrek han efter mig, typ vid 8?

- Tack, puss, ses imorgon, sa jag och gjorde en slängkyss till honom.

Det var inte alls så långt hem till mig, tog bara ca fem miniter att gå, men hela vägen tänkte jag på Justin. När vi satt där i poolen. På något sätt hade det känt som att det var någon kemi mella oss då men på något annat sätt hade det kännst helt fel. Det kanske bara var så, om man är ganska nära en snygg kille så kanske man bara känner någon slags kemi utan att det betyder något. För när jag tänkte på Justin annars så gillade jag bara honom som kompis. Jag var ju tillsammans med Christian. Vafan jag kan ju inte tänka så.

- Seriöst Em, skärp dej, sa jag lågt till mig själv. Nu var jag hemma och jag såg mamma genom köksfönstret. Hon såg väldigt stressad ut. Jag gick in genom dörren och såg att hon hade städat hela nedanvåningen. Allt var helt skinanade rent, och man kan inte säga att min mamma gillar att städa.

- Gud vad fint mamma, sa jag och ställde ner min bruna axelväska.

- Tack, sa mamma samtidigt som hon tände starinljusen på bordet. Jag tänkte precis ringa dig och be dig komma hem, kan du smaka på den här såsen och säga vad du tycker.

- Okej, men mamma varför det? Men sedan såg jag att hon hade dukat till tre personer.

- Vi ska få en liten gäst idag, sa hon och höll fram en sked med sås till mig. Jag smakade såsen och den var faktiskt jätte god. Det var faktiskit lite förvånanade att hon kunde göra en så god sås. När vi bodde med pappa så gjorde han alltid maten för mamma har alldrig gillat att laga mat. Så när jag och mamma var ensamma hemma någon gång när jag var liten så blev det oftast resturang eller köpta kötbullar med pasta. Så det fanns bara ett skäl varför mamma skulle ha ansträngt sig så mycket.

- Har du träffat någon mamma, sa jag.

- Hur visste du det, sa mamma, han heter Rickard och jag tror verkligen att du kommer att gilla han.

Jag tittade på mamma som om hon var dum i huvudet.

- Vadå? Ska inte det bli trevligt, sa hon.

- Vad tror du?

- Jag tror det men det verkar inte som om du tycker det, sa mamma och såg beskymrad ut.

- Asså mamma, du skilde dig med pappa för typ några månader sen, och du har redan hittat någon ny, och du var jätte ledsen för bara några veckor sedan.

- Ja, gumman, jag vet, men man måste ju gå vidare någon gång, sa mamma, man kan ju inte gå och vara ledsen i hela sitt liv.

- Nej, men du kan väll vänta lite till, sa jag.

- Men jag vill inte bli den där som jag var innan, sa hon, den som bara sitter hemma och tänker på det förflutna, jag vill leva medasn jag kan. Mamma torkade av sina händer på sitt förkläde och log mot mig.

- Jaja, du gör som di vill, sa jag, men jag tänker inte vara med på middagen i alla fall. Jag gick fram till den platsen jag trodde var tänkt till mig och tog undan tallriken och besticken.

- Men snälla gumman, jag tror verkligen du kommer att gilla honom, han är underbar. Sa hon, som om hon trodde att det skulle hjälpa. Jag struntade helt i vad hon sa och fortsatte med att plocka undan från min plats.

- Han har precis din humor, sa mamma, snälla gumman, för min skull.

- Nej har jag sagt! Jag vill inte träffa din dumma pojkvän, sa jag och började gå upp mot övervåningen.

- Han är inte min pojkvän, sa mamma.

- Vad är han då? Jag vände mig om i trappan och gick några steg längre ner, varför vill du så gärna att jag ska tycka om honom och träffa honom och han inte var din pojkvän.

- Vi är kanske inte tillsammans, sa mamma, men vi skulle kanske kunna bli, och därför vill jag så gärna att du träffar honom. Snälla gumman. Mamma tittade på mig som hon alltid gör när hon vill övertyga mig.

- Nej, sa jag, jag är bara inte redo att få en ny pappa, sa jag, jag har en, bara att han bor i Spanien. Och även om han bor där så älskar jag honom. Mamma suckade och innan hon ens hann att öppna munnen å ringde det på dörren. Jag suckade också och sedan gick jag upp till mitt rum medans mamma öppnade dörren. Jag hörde mamma säga: hej, men du hade inte behövt. Jag himlade med ögonen. Jag fattade såklart att han hade tagit med blommor och nu sa han säkert att hon var värd det och att hon var så vacker som en blomma. Jag pallade bara inte med mamma. För bara några veckor sedan så grät hon över pappa och på kvällarna satt hon nere i vardagsrummet med en filt om sig och kände sig helt hjälplös. Jag minns alla kvällar jag fick komma ner och krama henne och hon grät ut på min skuldra. Alla gånger hon sa att allt var hennes fel och att hon inte skulle kunna gå vidare. Det kanske var att vi flyttade som fick henne på fötter igen, men i början här så hade hon också varit väldigt nere. Men nu var det över, verkade det som.

Jag satte mig på sängen och satte på tv:n. Jag bläddrade lite mellan kanalerna eftersom att jag inte visste vad jag var sugen på att se. Jag såg att det var Two and a half men på någon kanal (jag såg inte vilken eftersom jag bara bläddrade snabbt så jag inte hann se det) så det valde jag att titta på. Det var något gammalt avsnitt när Charlie får dåligt med pengar och måste dra in på sina utgifter jättemycket. Men det var endå inte tv:n som tog min uppmärksamhet, det var mina tankar igen. Även fast jag inte ville tänkte jag på Justin. Och lite på mamma och den där jävla Rickard, men mest på Justin. Varför tittade han sådär på mig, han har ju flickvän, sa Christian i alla fall. Jag vet inte vem hans flickvän var, det sa alldrig Christian, men det känns som att hon borde vara väldigt söt, eftersom att Justin är ju typ jättekänd och kan ju i princip få vilken tjej som helst. Jag tänkte på hur hon kunde se ut. Men hu mycket jag än föreställde mig någon som kunde vara Justins flickän så kunde jag inte det. Så jag tog min dator och sökte på Justin Biebers flickvän på google. Då kom det upp massa bilder och text och jag kunde se att en av länkarna var en tidnings artikel om Selena Gomez och Justin Bieber. Rubriken var: It looks like true love

Sedan var det en bit text som jag inte orkade läsa men sedan längst ner så var det en bild på Justin och en söt tjej. Jag tyckte faktiskt jag kände igen henne. Jo, juste det var ju hon som var med i Wizards of weverly place. Det hade varit ett av mina favoritprogram när jag var liten. Men jag även om jag hade sett nästan alla avsnitt så komm jag ändå inte ihåg vad tjejen hette. Jag letade lite i texten och sedan såg jag att det stod klart och tydligt i bilden. Selena Gomez, jag det lät bekant. Jag sökte lite på namnet och fick upp massa bilder på henne och Justin. Do var ett riktigt gulligt par och jag nöjde mig med att bara titta på några få bilder. Sedan lutade jag mig tillbaka och tittade på slutet av Two and a half men avsnittet.

---

lite kort kanske, men hoppas ni gillar d:D <3 // maya