- Hörru, hur går det egentligen med hon Bella tjejen? Ni hade väll ett ganska hett förhållande va? ialla fall utifrån vad du har sagt haha... Det var Ryan som frågat och jag satt tyst en stund så han fick puffa till mig lite i sidan för att skynda på mitt svar.

- Ja alltså.. det går bra. Jag gillar henne och hon gillar mig så det är väll bra antar jag? Okej jag vet att det där inte direkt var helt sant men det har alltid varit jag av oss tre som haft det lättast med brudarna och jag kunde helt enkelt inte säga sanningen till dom.

Fast senare på kvällen slog tanken mig att det inte alls var inför Ryan och Chaz som jag inte kunde erkänna sanningen om Bella och mig.

Det var inför mig själv jag inte kunde.

Isabellas perspektiv:

 

Jag och Eric hade äntligen kommit in på madame tussauds efter att ha stått i en varm och svettig kö i ett tag och om Eric mod sjunkit lite efter den där kyssen så var han nu på topp igen.

Han skrattade och pekade och förklarade en massa om vaxdockorna och ville då och då stanna lite längre vid någon speciell och ta foton, typ Michael Jackson och några idrotts män.

Det är ganska häftigt faktiskt, att man kan ta en vaxklump och lite färg och grejer och förvandla det till en kopia av en människa.

Men trots att hela stället var sjukt coolt så kunde jag ändå inte riktigt slappna av och ta in alla intryck, nej det var något ivägen i min hjärna, något som tog upp onödig plats, något som jag inte ville skulle vara där. Det var den där jävla kyssen.

Jag hade ju för fan varit otrogen, eller?

Fast med kniven mot strupen var jag nog tvungen att erkänna att min och Justins relation var rätt så dödsdömd, han gillade ju uppenbarligen Chloé mer än vad han gillade mig.

 

- Kolla, här har vi ju den lille bävern! Haha att han verkligen var så här kort hade jag aldrig trott..!!! Eric drog mig snabbt tillbaka till verkligheten med sitt utrop och gapflabb.
Jag tittade på Eric som pekade med hela handen på något och när jag vände på huvudet för att kunna se vad det var så fick jag en smärre chock.

 

- Kom, vi bara måste ju ta ett foto tillsammans med bieber! Haha shit jag hade ingen aning om att han fått en egen docka. Eric verkade ha svårt att andas på grund av sitt eget asgarv men ärligt talat så brydde jag mig inte.

När jag först sett vad det var han pekat på trodde jag inte mina ögon, jag var helt säker på att det var Justin som på något sätt fått reda på var jag var och nu kommit hit för att säga förlåt face to face. Och när jag trodde det så blev jag glad, jag hade känt mig lättad och jag vet att det låter klyschigt men det hade faktiskt känts som att en sten lyftes från mitt hjärta bara för att komma tillbaka igen sekunderna efter när det gick upp för mig att den här Justin bara var en vaxdocka precis som alla andra kändisar här.

Jag gick motvilligt med på att ställa upp mig för foto bredvid bävern som Eric kallade honom men när Eric sedan ville att jag skulle låtsas pussa vax-Justin på kinden så gick gränsen, allt kändes bara så himla fel, det var ju inte här i London med en kille jag egentligen knappt kände men som jag bara råkat kyssa som jag skulle vara.

Jag skulle ju vara hemma i Atlanta med Justin, eller nej det räckte att jag var där Justin var, för även om det tog emot att jag kände så, så visste jag att det var sant.

 

Jag rusade ut från vaxkabinettet och ropade något i stil med "Förlåt men du skulle ändå inte förstå" till Eric i farten men jag sprang för fort för att ens ha någon chans att hinna se hans reaktion.

När jag kom ut på gatan och blev omgiven av stadsmyllret så kände jag mig lite handfallen, vad hade jag tänkt göra egentligen jag hittade ju inte ens till hotellet själv...

Jag kände en hand på min axel och snurrade snabbt runt för att se vem det var.

- Behöver fröken kanske en taxi? Frågade mannen, handen på min axel tillhörde med brittisk accent.

 

- Ja det gör jag faktiskt. Jag ska till, jag letade i minnet efter gatan som hoteller låg på, Great dover street sa jag sedan glad att jag faktiskt kommit ihåg det.

 

- Ska bli miss, det är bara att stiga på. Han pekade mot en gul taxibil som stog en bit ner på gatan.

- Fast eller löpande taxa? Frågade chauffören när vi båda satt inuti bilen och när jag svarat fast så åkte vi.

- Du är inte härifrån va? Chauffören tittade på mig lite snett samtidigt som han försökte hålla ögonen på vägen.

 

- Nepp. Från Atlanta. Svarade jag honom kort, han var verkligen trevlig och så men jag var inte precis på humör för småprat.

 

- Aha hur är det på andra sidan atlanten nu för tid..-  Han avbröt sig själv och tystnade när han såg att jag tagit upp min mobil och satt och klickade på den.

 

Jag kände mig först riktigt otrevlig men den känslan byttes snabbt ut när jag såg att jag hade 18 missade samtal från mamma, 18!

Just som jag tänkte klicka på mammas nummer i kontaktlistan så ringde mamma i egen hög person.

 

- Hej det är Bella? Svarade jag

 

- Det är din mamma som du lovade at ringa en gång i timmen om du kommer ihåg!? var i helvete är ni!?

 

- Ehh vi är eller jag är i en taxi på väg till hotellet, var Eric är vet jag inte..

 

- Och vad menar du med det!? Ni skulle hålla ihop ju!

 

- Jo jag vet men asså det hände en grej och..-

 

- Han var väll inte gjort dig illa eller så va? Avbröt mamma mig med orolig röst.

 

- Nej inte något sådant men en annan grej, och snälla kan inte du och jag åka hem nu i eftermiddag...? jag kände tårarna trycka bakom ögonlocken och tillslut kunde jag inte hindra det utan lät dom rinna ner för mina kinder och förmodligen kladda ut mascaran på vägen.

 

- Gråter du gumman? Herregud om den grabben så mycket som rört dig...

 

- Måste *snyft* vi prata om *snörvel* det nu? jag harklade mig och fortsatte lite stadigare på rösten - Jag är nog på hotellet om fem, tio minuter eller så kan du inte snälla också komma dit så vi kan åka hem?

 

- Är det verkligen så viktigt för dig? Det blir rätt dyrt att boka om biljetterna du vet..

 

- Ja det är viktigt och var det inte vi som vann dom där 20 miljonerna om du kommer i håg? Sa jag och citerade henne.

 

- Okej, Lisa är ändå kvar på museet och jag sitter själv på ett kafé så jag antar att hon inte kommer sakna mig precis. Vi ses i hotellobbyn om en kvart.

 

- Tack! Jag älskar dig ses då. Jag la på och vände mig mot chauffören, jag hade totalt glömt bort att han satt bredvid mig men bestämde mig för att ignorera faktumet att det var extremt pinsamt.

.                                                             

- Sådär nu ska vi bara gå till gaten och visa pass och sådant sedan är det klart! Sa mamma och torkade bort några svettdroppar från sin panna.

Vi hade kommit till flygplatsen en bit utanför London för bara tio minuter sedan och upptäckt att vårat plan skulle avgå om mindre än trekvart och nu om bara tjugo minuter så vi hade sprungit kors och tvärs för att hitta till rätt terminaler och inchecknigs diskar och nu skulle vi alltså bara till gaten och sedan till själva flygplanet.

- Var det inte nummer 14 vi skulle till för i så fall är det här. Jag nickade mot en skylt några meter till höger om oss där det med stora blåa bokstäver stod Gate 14

 

- Jo du har så rätt så, kom så går vi och visar passen! Svarade mamma efter att ha checkat på biljetterna att nummret stämde.

 

Tio minuter senare satt vi i varsitt flygplans säte och väntade på att vi skulle lyfta och påbörja den långa resan över atlanten och hem till Atlanta.

Mamma var nog rätt trött för det första hon gjorde när hon hade satt sig var att stänga ögonen och blunda.

Jag däremot kände mig inte ett dugg trött utan satt i stälet och tittade ut genom det lilla plastfönstret och bara tänkte på allt och inget.

En av grejerna jag tänkte på var; tänk om inte Justin vill att jag ska vara där han är? För jag hade liksom tänkt att så fort vi kommer hem så kommer allting mellan mig och honom att automatiskt lösa sig men så skulle det troligtvis inte alls bli, vem vet han kanske till och med blivit tillsammans med Chloé igen?

---

 

 

Som jag sa del 52 :) ganska lång till och med.

Vad tror ni händer när Bella kommer hem, kommer hon och Justin kunna lösa sina problem? Och vad kommer hända med Eric?

//Fredrika