- Ja-a du varför inte? Det är klart vi ska gå på Maritime Museum ungdomarna här kan ju roa sig bäst dom vill med någonting annat. Sa mamma och log ett tappert leende.

- Åh nice! Jag vet en massa coola platser vi kan kolla på istället för det där museet i morgon! Eric lät väldigt entusiastisk men jag kände väll något liknande själv också.           En hel dag i en främmande stad utan några vuxna,  vad som helst kan hända...!

Nästa morgon kände jag inte inte igen mig när jag vaknade, istället för den gamla vanliga usikten över våran gata där hemma så var det London jag såg från hotellfönstret.

Inte för att jag hade något att invända, det kändes verkligen hur bra som helst att vara här och det hade varit hur trevligt som helst med Eric och Lisa igår kväll.

Jag tassade föriktigt över till den andra sängen i rummet där mamma sovit för att kolla om hon var vaken men hon var inte kvar utan hade förmodligen redan gått ner till frukosten.

Jag duschade och gjorde mig klar för dagen, efter det hängde jag min väska inehållandes en vattenflaska, pengar, läppbalsam, en tjocktröja, mobil och kortet till rummet över axeln och gick ut från rummet ner mot frukostmatsalen.

På vägen dit passerade jag rum 132, Lisas och Erics rum, jag bestämde mig för att knacka på och fråga om dom skulle med ner till matsalen men ingen öppnade. Hur dags hade jag vaknat egentligen? Jag håvade upp min mobil från väskan och en snabb titt på den avslöjade att jag nog vaknat vid halvtolv-tiden för klockan var kvart över tolv nu och jag hade knappast tagit mer än trekvart på mig.

- Där är du ju! Vi trodde att du aldrig skulle vakna..! Först trodde jag inte att det var till mig någon ropat men när jag vände mig om såg jag Mamma, Lisa och Eric stiga ur en av hissarna som var belägna mittemot där jag stod.

- Ja jag sov lite längre än planerat, har ni redan ätit eller? Sa jag och började gå mot dem.

- Det kan man säga ja, jag väckte dig innan jag gick ner till frukosten för nästan två timmar sedan men du vände på dig och grymtade något om att du bara skulle sova lite till. Mamma skrattade och tycket visst att det var jättekul att berätta för alla inom synhåll vad jag sagt i sömnen.

- Vi tänkte gå ut på stan nu, jag och Mia skulle ju gå på museet. Jag nickade mot Lisa som pratat och sa att jag säkert kunde köpa någonting ute att äta till frukost så att vi kunde gå nu på en gång.

Alla tycket att det lät bra och jag lovade mamma att ringa eller sms:a så fort vi, alltså Eric och jag, inte visste exakt var vi var. Efter det kom vi i alla fall iväg, Lisa drog med sig mamma mot det där museet medans jag och Eric stog kvar handfallna utanför hotellets ingång.

- Ska vi kanske också börja röra på oss litegrann? Frågade Eric lite försynt och det verkade som att han hade fått tillbaka sitt lite sura och fundersamma morgonhumör från igår.

- Det låter väll bra men vart ska vi, du hittar va för jag har absolut ingen aning vet inte ens vad den här gatan heter.. - Eller jo den heter Great dover street. La jag till när jag sett gat-skylten på hotellets hus-fasad.

- Lite hittar jag nog jag var faktiskt här för mindre än två år sedan. Svarade Eric och lät betydligt mer pigg och glad.

- Vad bra men kan vi inte dra och kolla på det där parisehjulet alla jämt snackar om?

- London eye menar du? Visst det kan vi väll göra. Det ligger hitåt om jag minns rätt.

På vägen dit gick vi förbi en massa design affärer som jag absolut ville gå in i, och väll inne så fanns det ju så klart en massa kläder som jag absolut ville prova.

Jag hade självklart inte så mycket pengar att det var värt att ens fundera på att eventuellt köpa någonting men drömma går ju alltid och just nu innehöll mina drömmar mjuka kläder som genast nästlade sig in i mitt hjärta från chanel, louis vuitton, prada, dolce gabbana eller armani.

- Hörredu om vi ens ska hinna se london eye borde du nog prova mindre kläder och börja gå mer...! Sa Eric utanför provrummet jag befann mig i och lät lite smått uttråkad, det var så här han fått tillbringa de senaste två timmarna - Ståendes utanför olika provrum väntandes på mig.

- Förlåt för att du får vänta så länge, det är bara det att det är som att kläderna talar till mig liksom lockar mig till dom om du förstår vad jag menar? Sa jag och drog draperiet åt sidan så att jag kunde se Eric när han skulle svara. Men han svarade aldrig utan stog bara rakt upp och ner och stirrade på mig med munnen halvöppen och med sin ena hand uppe i sitt hår liksom famlandes som att han inte visste riktigt vad han skulle göra av den.

Det var inte så att jag bara hade underkläder eller något sådant på mig ifall ni trodde det, nej jag hade en tight klänning i silver och svart från chanel som slutade nån decimeter innan knäna. Jag fulkomligen älskade den här klänningen, hade till och med kollat upp bilder på den från google men aldrig trott jag skulle få möjligheten att verkligen prova den.

- Haallå! Eric, hör du mig? Jag viftade med handen framför hans ansikte och tillslut verkade han vakna upp ur sin lilla "trans"

- Ehm där var en riktigt snygg klänning.. Du borde köpa den! Sa han och jag skakade på huvudet.

- Den är alldeles för dyr men jag tycker också att den är helt gudomligt vacker! Jag snurrade ett varv framför speglen och kunde inte undgå att känna Erics blick etsa sig fast på min kropp.

- Jag köper den till dig. Eric harklade sig och borrade in sin blick ännu mer i mig.

// Fredrika