Chauffören som hette Alex körde oss till Nashville och en knapp timme senare var Nea och jag i färd med att byta om inne på en toa i sjäva vernissage-lokalen.

"Det förstår du väll, att man inte kan ha jeans och linne på en vernissage!" Hade hon förklarat, dragit med mig in på toan och sedan trollat upp två klänningar från sin axelväska.

- Du, vi stannar inte så jätte länge va? Frågade jag tyst när vi kommit ut från toaletten.

- Asså själva delen när vi ska kolla på alla fotona och dricka champange och sådant tar väll någon timme och efter det antar jag att det blir efter fest! Svarade Nea oberört och nickade leendes mot några tjejer i 20-års åldern som passerade och gick vidare in i det största rummet.

- Jaha... men jag tror jag måste ringa någon och berätta var jag är då... kan du följa med till bilen och hämta min väska?

Jag hade räknat med att vi skulle vara hemma vid 4-tiden och att mamma kanske aldrig skulle behöva få veta om min lilla utflykt från skolan.

Nu hade jag lite onda aningar om att den här efter festen skulle sätta käppar i hjulet för min "plan"

- Som vem då? Chriiistiaan va? Sa Nea och drog ut på i:et och a:et -Jag kanske hade fel om dig trots allt...! La hon sedan till och gav mig en lång blick.

- Men min mamma hade nog vel-...

- Din mamma jobbar hela tiden eller är med sin pojkvän, det sa du ju själv på vägen hit! Avbröt hon mig med och jag insåg att det inte var någon idé att käfta emot, speciellt inte nu när min skjuts hem hängde på henne.

- Nämen tjena! Så du hittade också hit? Och du tog med dig en kompis ser jag!
Det var en ganska lång och reslig kille som hade kommit fram till oss och börjat prata, eller man kanske jag borde säga för han såg snarare ut att vara tjugo år än femton.

- Det är väll klart att jag gjorde, det lovade jag ju! Svarade Nea honom och sträckte sig förbi mig för att ge honom en liite för lång kram. Det kanske är eller har varit någonting mellan dom? Det måste jag i alla fall komma ihåg att fråga henne om senare.
Killen eller mannen presentrade sig som Kevin och råkade vara personen som tagit fotografierna på väggarna i rummet intill.
Han skakade min hand, fyrade av ett bländande leende och skannde av min kropp med blicken.

- Det var en riktigt snygg kompis du tagit med, du får akta dig för konkurransen Nea! Viskade han sedan i Neas öra tillräckligt högt för mig och alla andra inom tre meters avstånd att höra, han kanske redan hade fått i sig lite för mycket champange vem vet?
Fast i detta fallet kunde jag ju bara tacka och ta emot för "komplimangen"

- Nä nu har vi inte tid att stå här och hänga längre, följ med in och ta er en titt på mina små mästerverk istället! Sa Kevin och placerade sina armar i två stadiga grepp runt våra midjor och började föra oss mot själva huvud rummet.


- Är det första gången du är på en vernissage gullet? Frågade han sedan med huvudet mot mig och blinkade.
Jag hade en känsla av att dagen skulle bli lång.

Justins perspektiv:

- Fint Justin! Braaa! Och så kolla lite mer åt hööger...!

- Så här...? Jag vred lite mer på huvudet och möttes av en annan kamera som jag nu riktade en intensiv blick in i.

- Nja, något mer åt höger ändå... Så där, beautiful! Beautiful! Ropade fotografen på italiensk brytning och gav mig sedan direkt nya anvisningar.

Vi, alltså jag, Scooter och Kenny hade varit här i över tre timmar och fotografen verkade ha svårt att bli nöjd så det skulle nog ta minst några timmar till.
Just nu var det bara Kenny, jag och fotografen i rummet, och så lite fler folk som jag inte riktigt visste vad dom höll på med.


Det brukade ofta bli så, att Scooter satt bredvid och kollade på i kanske en halvtimme och sedan stack någon annan stans för att jobba.
Annat var det med Kenny, fast han är ju i och för sig tvungen att vara med mig hela tiden ifall låt säga, om någon av alla som jag inte riktigt visste vad dom gjorde skulle få för sig att springa fram och strypa mig eller så...

Vi höll på i några minuter till och jag fick byta om till ett svart linne med tryck på och en lite annorlunda hatt eller en hjälm kanske det var.
Efter ytterliggare några minuter kom Scooter tillbaka och hade sin iphone i högsta hugg i sin högra näve.
- Det är Christian Beadles. Han hade något viktigt att säga, han hade visst ringt dig flera gånger också, du får ha bättre koll på din mobil!
Scooter räckte över luren och sa till fotografen att jag skulle få en paus.

- Hallå? Är det Justin eller?

- Ja. Är allt bra eller?

- Nja inte direkt, Em är inte här! Han lät riktigt orolig.

- Vem är inte här, du får prata tydligare!

- Em, E.M.E.L.I.A T.H.O.M.P.S.O.N!!!! Min flickvän om du kommer ihåg!?

- Det är klart jag gör, men är du verkligen säker? Hon kanske bara är hemma eller något?

- Nej jag har varit där och kollat, du måste hämta henne!

- Hämta henne vart då?

- I Nashville, någon konstig tjej på skolan sa att hon stuckit dit tillsammans med en ännu konstigare tjej, Lena eller Nala hette hon tror jag.

- Okej, jag sticker typ nu.

---

Jag har grymt brottom just nu så del två av detta kapitlet + alla bilderna till det kommer i morgon!
//Fredrika