- Nja inte direkt, Em är inte här! Han lät riktigt orolig
- Vem är inte här? Du får prata tydligare.
- Em, E.M.E.L.I.A T.H.O.M.P.S.O.N!!!! Min flickvän om du kommer ihåg!?
- Det är klart jag gör, men är du verkligen säker? Hon kanske bara är hemma eller något?
- Nej jag har varit där och kollat, du måste hämta henne!
- Hämta henne vart då?
- I Nashville, någon konstig tjej på skolan sa att hon stuckit dit tillsammans med en ännu konstigare tjej, Lena eller Nala hette hon tror jag.
- Okej, jag sticker typ nu.

Justins perspektiv:

Jag hade lyckats övertala Scooter och fotografen om att jag skulle få en paus och nu satt jag i bilen på väg mot Nashville, Kenny hade jag inte ens behövt övertala, han fattade situationen direkt ändå.

Ska jag vara ärlig så förstod jag inte riktigt varför Christian gjorde en så big deal av hela grejen, hon är ju inte precis den första människan i världshistorian som skolkar.
Men vem skulle jag vara att inte ställa upp för honom?
När jag stannade vid ett stoppljus så vibrerade min iphone av ett sms som jag läste:

Du blev inte sur för det innan va?
Det är ju bara någon månad sen ses vi ju!
kram selena.

Hon syftade på den tre månaders- långa turnen hon skulle åka på.
Den var hyfsat oplanerad för hennes manager hade nämligen inte räknat med att hennes skiva skulle sälja så bra, vilket jag antar att hon delvis kan tacka mig för...
Det var det hon kommit till min photoshoot för att säga tidigare idag och självklart kommer jag att sakna henne men det blir väll bara ännu roligare att träffas sen eftre turnén antar jag.
Innan det blv grönt hann jag slänga iväg ett snabbt svar:

Det är lugnt. Kommer sakna dig!
xoxo justin

Jag fortsatte köra i en halvtimme till och stannde sedan utanför adressen som Christian skickat i ett sms några minuter efter att vi pratat på telefon.
Det hade nu hunnit mörkna lite mer och ifrån byggnadens fönster både lyste starkt blå-lila ljus och hördes hög musik, kunde det här verkligen vara rätt ställe?

När jag parkerat på en liten bakgata och gått den korta biten tillbaka till huset så började jag fundera på om det här verkligen var en bra idé över huvud taget?
Tänk om stället var fullt av fans? Eller ännu värre om det var fullt av haters därinne, jag kanske borde tagit med Kenny?
Mer hann jag inte tänka innan jag stod framför dörren, jag drog ett djupt andetag och knackade på.

Efter någon sekund öppnade en blond tjej och stapplade nästan så fort hon låst upp, i väg mot ett annat håll. Hon verkade inte vara helt nykter precis...
Jag gick in och stängde dörren efter mig och började sedan söka med blicken efter Emelia.
Det var lättare sagt än gjort, hela huset var nämligen packat med folk i alla möjliga åldrar, fast dom flesta såg ut att vara runt 20 i alla fall.

- Ursäkta, har du sett en ung tjej med mörk brunt hår? Frågade jag en kille som var bredvid mig samtidigt som jag drog ner min keps lite mer så att han förhoppningsvis inte skulle känna igen mig.

- Jadu, kolla dig runt omkring så ser du nog en del! Haha... Svarade han och gav mig en lätt knuff i ryggen och fortsatte - Men du, du får nog sätta lite fart! Hittar du henne inte snart så kanske hon blir förvandlad till en pumpa...! Hahaha!!!
Den här killen visste uppenbarligen inte riktigt vad han pratade om och hade tydligen ingen aning om vem Emelia var heller så jag gick därifrån och fortsatte leta efter henne.

Efter några minuter hade jag fortfarande inte fått syn på Em och började tro att Christian gett mig fel adress eller något, dessutom hade jag börjat bli lite paranoid och trodde hela tiden att någon skulle upptäcka mig.
Men då, när jag nästan var beredd att ge upp och åka tillbaka till photoshooten, så fick jag syn på henne.
Hon stod mittemot en lång kille med mörkt hår i ett hörn av ett rum som låg lite längre in i huset och hade foton på väggarna.

- Emelia! Ropade jag och försökte ta mig igenom muren av människor som var emellan oss.
Hon verkade inte höra mig utan lutade sig mot den långa killen och sa någonting som de sedan båda två skrattade högt åt.

-Emelia! Ropade jag igen och den här gången var jag närmare så hon hörde mig och vände förvirrat på huvudet.

- JUSTIN!!! VAD GÖR DU HÄR!? Skrek hon högt och tänkte nog inte på att hon lite grann förstörde min "cover"

- Öh det är en lång historia. Men du ska i alla fall följa med mig tillbaka hem nu...!

- Näääh! Jag vill inte, jag TÄNKER inte följa med! Gnällde Em och stampade hårt med foten i marken, något hon visst inte var nykter nog att göra så hon började vingla och den långa killen fångade upp henne.

- Jag och Kevin har jättekul, varför måste du förstöra det? Sa hon sedan och gav mig en arg blick.

- Ja, du ska inte komma hit och tro att du har något slags ägandeskap över Emelia, vem är du egentligen? Hennes pappa eller? Frågade den långa killen, eller Kevin som verkade vara hans namn.

- Nej jag är inte hennes pappa men om du inte redan visset det så har hon en pojkvän som oroar sig för henne! Svarade jag och såg hur Kevins ansiktsuttryck byttes ut och han vände sig mot Emelia.

- Det sa du ingenting om Emelia, något du kanske ska tänka lite på i fortsättningen eller? Sa han och gick sedan iväg utan att vänta på något svar.

Emelias perspektiv:

Jag följde med Justin ut till hans bil och stöttade mig på honom hela vägen dit.
Allt hade gått så himla fort att jag knappt hunnit hänga med, i ena stunden gick jag och Nea runt och kollade på fotona och i nästa så dansade jag med Kevin till hög musik och drack drinkar som en bartender hade blandat.
Jag hade inte ägnat Christian en enda tanke under hela dagen.

- Har du någon aning om hur orolig Chris har varit för dig? Frågade Justin och öppnade dörren till passagerar sätet för mig.

- Ehh nä, var det han som skickade hit dig eller? Frågade jag och kände mig plötsligt lite irriterad på Chris.

- Ja. Svarade Justin och startade bilen.

- Typiskt honom asså...! Om han fick bestämma så hade jag väll suttit inspärrad i något högt torn som en fucking prinsessa!
Det var kanske inte helt sant men till viss del i alla fall, Christian hade faktiskt varit rätt "på" under dom senaste dagarna.

- Men han vill bara ditt bästa och hur gammal är du nu igen? 14, 15? Killen där inne var i alla fall minst 18...! Sa Justin och lät faktiskt -precis som Kevin sagt- som min pappa.

- Jag är 14 och Kevin är 19 men det spelar ingen roll, vi hade inte sex om det är vad du tror! Men du behöver väll inte säga någonting om honom till Chris? För säkerhetsskull liksom?
Jag hoppades verkligen att Justin inte skulle göra det för om Christian skulle få reda på vad jag gjort hela dagen så skulle det inte förvåna mig om det där med tornet blev verkligehet...

- Det är inte så att jag vill säga något till honom men han är faktiskt en av mina bästa vänner och du och jag har i stort sett ingen sammankoppling förutom att vi båda känner honom och Caitlin...

Jag skulle inte kunna beskriva vad som hände i min hjärna just då, jag fick nog någon sorts black out, jag hade verkligen panik inför om Christian skulle få reda på någonting så jag gjorde det ända som kändes rätt just då.
Jag lutade mig över växellådan mot Justin och tog tag om hans nacke, för att sedan trycka mina läppar mot hans i en mjuk kyss som han, till min förvåning besvarade.

- Sådär. Nu har vi i alla fall en till sammankoppling. Sa jag efter att ha avslutat kyssen.

---

Deras första kyss...!
KOMMENTERA!!!
// Fredrika