- Rise and shine...! En ny dag i Justin Biebers fashionabla liv väntar, dags att gå upp superstjärnan!

Åh, var det inte Kennys sarkastiska röst jag hörde? vilken ljuv stämma att vakna till. Not.

- Äh kom igen, tio minuter till? Frågade jag honom så snällt jag kunde utan att ens öppna ögonen, men jag visste att det inte skulle spela någon roll hur mycket jag bönade och bad.

Ibland tror jag till och med att ett av skälen till att Kenny ville bli min livvakt var för att få väcka mig på mornarna och han har sina, ehm speciella sätt att göra det på kan man väll lätt säga.

- Försök inte med mig Biebs, dessutom är det order från Scooter, du ska nämligen vara på någon photoshoot om mindre än två timmar. Svarade Kenny och jag hörde hur han gick in till mitt badrum och vred på vattenkranen.

Jag visste vad som skulle komma och för att undvika att få ett glas vatten över mig så gick jag, hör och häpnad, faktiskt upp och raka vägen in till duschen.

***

40 minuter senare satt jag nere i köket och åt frukost, och mobba inte, vissa killar bryr sig faktiskt om vilka kläder och sånt dom tar på sig även om just jag med all säkerhet skulle få byta om innan photoshooten ändå.

Kenny hade jag inte sett röken av sedan han väckt mig men förmodligen var han i mitt gym i källaren och brände bort allt godis han troligtvis glufsat i sig i gårkväll.

Medans jag åt hade jag datorn framför mig och uppdaterade facebook, twitter och försökte svara så många fans som möjligt.

Efter en stund så ringde min iphone som låg bredvid capt'n crunch paketet på köks-ön.

- Hallå?

Jag vet, man brukar ofta svara med sitt namn i telefon men jag får helt enkelt inte det ut i fall det skulle vara någon stalker som random fått tag i mitt nummer och sedan sprider ut det.

- Tja! Scooter här! Du jag är på väg till ditt hus nu, du och Kenny är klara va?

- Japp. Men du jag trodde hela grejen med att åka hem hit var för att jag skulle få lite ledigt?

- Jo.. det är klart, och det ska du självklart få också det är bara att just den här grejen är rätt så viktigt och du vet att din karriär är upp-byggd så att...... Ungefär där slutade jag lyssna och lät Scooter babbla på om sina enligt honom själv, viktiga saker.

Det är inte det att jag inte bryr mig om min karriär eller inte tar Scooters jobb seriöst för det gör jag, jag bara orkar inte lyssna på honom ibland och jag trodde att jag gjort det helt klart för honom att jag ville vara helt ledig nu ett tag.

- .....dessutom kommer Selena vara där, hon hade visst något viktigt att snacka med dig om. Men då syns vi snart då!

Scooter avslutade talet om sitt jobb och min karriär och jag lovade att både jag och Kenny skulle stå fix och färdiga på uppfarten om exakt en halvtimme tillsammans med en av mina nya bilar som dom tydligen ville ha med på bilderna.

Jag var på väg mot skolan och alltså också på väg mot kemiprovet.

På min förra skola så kan man väll inte direkt säga att jag var en topp-elev, jag skolkade en del men vem gör inte det liksom? Sedan hade jag väll inte några solskens-betyg precis men vem har väll det?

Jag var inblandad i ett antal slagsmål också, med faktiskt både tjejer och killar.

Men ni får inte tro att jag är något aggressivt mongo som går runt och slår ner folk, faktum är att jag inte ens är särskilt stark eller modig för den delen, utan jag bara tänker mig inte för i vissa situationer.

Och i alla slagsmåls-situationer jag varit med om så har det hela alltid börjat med att någon liten bitch sagt något jävligt onödigt till antingen mig eller någon av mina tjejer eller att någon äcklig snubbe vägrat fatta en hint om att sluta flörta aka tafsa och då är det ju klart att man måste visa att man inte tar skit från vem som helst liksom.

Appropå tjej-kompisar så antog jag att jag idag skulle vara tvungen att ragga upp lite nya vänner, jag kan ju inte ha hela min vänskaps-krets hängande på pojkvännen ju...!

Fast det skulle nog bli rätt svårt för Christian verkar vara litegrann "the popular kid" och inte bara i klassen utan på hela skolan typ.

När jag kom fram till skolan så var korridorerna helt tomma och på vägen till mitt skåg som för övrigt låg på översta våningen så mötte jag inte en enda människa.

Jag äger ingen klocka då jag tycker att det oftast bara förstör outfiten, i alla fall på tjejer så därför hade jag självklart inte på mig någon nu och min mobil är jag helt kass på att ta med mig så den låg med all säkerhet någonstans på mitt golv i mitt rum där hemma.

Medans jag letade rätt på skåpsnyckeln och sedan började ta fram böckerna vi skulle använda på första lektionen så försökte jag desperat räkna ut hur sen jag kunde vara, jag kollade upp mot taket men konstigt nog så fanns där inte heller någon klocka.

- Hon är 10.30. Hörde jag plötsligt någon säga, först kunde jag inte ens lokalisera varifrån rösten kommit men ganska snart såg jag en söt rödhårig tjej som satt i en fönsterkarm och höll på med en dator.

- Okej tack. Eller, SHIT I HELVETE!!! jag är sjuukt sen, skulle börjat för fucking två timmar sedan...!

Jag smällde igen mitt skåp med en hög smäll och tog ett stort kliv i riktnign mot trapporna.

Men självklart måste det vara en spricka i stengolvet precis framför just mitt skåp, och självklart måste jag just idag ha höga klackar, om ni inte redan förstått vad som hände så kan jag tala om det:

Jag fastnade på något sätt med ena klacken i sprickan eller jag snubblade i alla fall på sprickan om nu det går ihop. Jag tappade alla mina böcker och papper och alla mina pennor började rulla kors och tvärs över stengolvet.

- FAN! Skrek jag till och började plocka upp sakerna från marken innan pennorna skulle rulla ner för alla trappor.

- Behöver du hjälp?

Måste ha varit en riktigt smart person som frågat det.

- Ja tack. Svarade jag och tittade upp från golvet, det var den rödhåriga som frågat vilket jag ju ganska enkelt hade kunnat räkna ut då hon var den enda som var där förutom jag.

Hon hoppade ner från fönsterkarmen och hjälpte mig ta upp sakerna.

- Sådär, varsågod för hjälpen! Sa hon sedan som om hon just gjort mig värsta stora tjänsten.

- Tack så mycket, men det är väll egentligen skit samma, jag har ändå redan missat både mitt kemiprov och lektionen efter det...

- Jaha. Svarade hon kort, jäkligt otrevlig brud måste jag säga.

Men eftersom att min lekion så gott som var slut snart så kunde jag lika gärna stanna här och snacka lite med denna dryga rödhåriga tjej.

- Men du har visst sovmorgon idag ser jag? Vem vet tjejen kanske är hur trevlig som helst men bara har ett, hmm, otrevligt skal... man måste ju ge alla en ärlig chans!

- Nä. Nej jag har inte sovmorgon, jag pallar bara inte sitta inne och trängas bland en massa idioter och tvingas lyssna på en ännu större idiot i något svettigt klassrum med dålig luftkonditionering. Sa hon som den naturligaste saken i världen och jag kunde inte låta bli att bli lite intresserad av bruden, alltså inte intresserad på det sättet utan bara att jag ville veta mer om henne och så.

Hon påminde mig på något sätt om mig själv när jag är som allra surast.

- Aha okej. Vad heter du då? Själv heter jag Emelia Thompson.

- Mhm fint namn. Jag heter Nea Stone.
Nu börjar det arta sig, en namn-komplimang, inte illa!

- Du med. Har ett fint namn alltså! Sa jag och sjönk ner mot väggen bredvid fönsterkarmen där Nea satt sig igen.

- Du, vad sägs om att vi spolar allt kallprat om familj, pojkvänner och sådant och att du följer med mig till Nashville? Frågade Nea och jag ryckte till av förvåning, hon märkte det och sa:

- Ja alltså jag känner ju inte dig och du inte mig, men jag vet ändå att du är en brat som alla andra på den här skolan men du verkar ändå annorlunda på något sätt, inte lika "brattig" liksom. Så innan jag hinner få en annan uppfattning om dig så kan du väll hänga med mig till Nashville?

Något med den här tjejen gjorde att jag ville säga ja och hoppa på första bästa buss till Nashville som jag för övrigt inte ens visste var det låg, men när jag och mamma precis flyttat hit så lovade jag henne att sköta skolan bättre här än vad jag gjort hemma i New Jersey och det skulle faktisskt ta emot att svika det löftet.

- För det första så är jag ingen brat och för det andra var ligger Nashville? Frågade jag, om nu Nashville skulle vara världens ställe som man bara inte kunde missa så kanske det där löftet inte var så jättevikitg i jämförelse.

Jag hade ju trots allt redan svikit det litegrann genom att missa provet så vad skulle det göra för skilland om jag svek det lite mer?

- Jag vet att du är en brat för jag har sett dig hänga med Christian och co. och alla dom är typ dom största brat'sen ever. Och Nashville ligger en bit utanför Atlanta, en äldre kompis till mig ska ha en vernissage där som öppnar om en halvvtimme eller något.

Okej. Det där om Chris tänker jag inte bara låta passera för som ni förmodligen förstått så tar jag inte skit.

Och även om Nashville inte låter som världens ställe direkt så kanske det är värt ett besök.

- Chris är ingen brat och om han skulle vara det så betyder det inte att jag måste vara det. Och okej jag följer med till Nash-stället.

- Åh tack så grymt mycket, då sticker vi!

Nea tog tag om min arm och började dra med mig nerför trapporna till entrén och väl utanför skolområdet ledde hon mig till vad som måste vara hennes bil.

- Eh okej vem är brat nu då...? Frågade jag lite anklagande och syftade på att det inuti bilen satt en chaufför som jag antar skulle ha väntat på Nea hela dagen om det hade behövts.

Fast det var väll i och för sig bra för vi är ju båda för unga för att köra själva.

- Skyll inte på mig, det är helt och hållet min pappa som tvingar på mig en massa sådana här grejer. Själv tycker jag bara det är överskattat, provocerande och nästan en pik mot u-länderna, tänk va? att jag har en egen bil medans ungdomar på andra ställen i världen i samma ålder som mig inte ens har vatten!

- Visst, visst vi säger så va...!

Jag tvivlade starkt på att inte Nea själv tyckte att det var ganska bekvämt med egen chaufför och allt.

- Jo det är sant, jag lovar! Pappa är inne i bussniess och sådant och tjänar väll rätt rejält men jag svär på att jag inte delar hans uppfattning om hur världen borde se ut om man säger så!

Efter att ha lovat Nea att jag trodde på henne så åkte vi mot Nashville där vi då skulle gå på hennes kompis vernissage.

Jag fick veta att kompisen pluggade estetik och fotografi på någon skola som visst skulle vara as bra och att han var 17 år.

Nea var precis som jag 14 och bodde också bara med en förälder fast med sin pappa.

Och trots att hon ville undvika kallprat om familj så var det just om våra familjer och alltså om våra föräldrar som vi pratade om på vägen till Nashville.

Jag antar att det trots allt inte var så svårt att ragga nya vänner och faktum var att det ju nu faktiskt varit jag som blivit "raggad" på.

---

Äntligen ny del va? Men som kompensation för att vi inte skrivit på länge så var ju den här delen riktigt lång!       KOMMENTERA FÖR MERA!

// Fredrika