Chapter 57 The choice
Jag försökte gå ut och stänga dörren efter mig så snabbt som möjligt så att hon inte skulle se den kvaddade bilen och staketet för jag orkade verkligen inte med att förklara allt för henne just nu.
Men tyvärr verkade det som att mamma just idag ville ut och ta lite luft, hon gick ut precis efter mig och så fort hon såg bilen och allt drog hon efter andan.
- Eh, ingen strand idag eller? Sa Justin försiktigt och jag skyndade mig fram til honom, tog hans hand i min och vi började gå bort från min och mammas uppfart.
- Jag orkar inte med henne... inte just nu. Sa jag kort
- Jag förstår. Svarade Justin ännu kortare och la armen om mina axlar precis som igårkväll.
Isabellas perspektiv:
- Så du och biebs är okej nu? Frågade Kenny, Justins extremt sköna livvakt som helt coolt suttit och ätit en skål med flingor när jag och Justin kom hem till honom.
Justin själv var uppe på sitt rum för att packa ihop allt han skulle behöva till stranden, vilket att döma av tiden det tog, nog var en del.
- Mm. Det kan man väl säga. Tror jag.
- Vadå "Tror jag" antingen är man väll sams eller så är man det inte.
Jag måste bara få beskriva hur otroligt rolig Kenny lät när han försökte härma mig, lite som en kyckling som ätit krita typ. Om ni förstår vad jag menar?
- Jaa, alltså tekniskt sett så är vi väll det men på riktigt riktigt så kan man ju inte vara helt säker förens om en vecka eller så...
Jag vet inte riktigt om han fattade hur jag menade men för mig var alltihop i alla fall glasklart.
- Hahaha jag kommer nog alldrig riktigt komma på det klara med dig Bella!
Kenny fortsatte skratta lite för sig själva och man kunde bara älska mannen, seriöst han jobbar för Justin 24/7 men verkar ändå helt nöjd med sitt liv. Nästan snäppet över Dalai Lama...!
Kenny frågade om jag också ville ha lite capt'n crunch men jag sa att jag var mätt och efter en stund kom Justin ner från trappan med en stor strandväska över axeln.
- Vad har du med dig egentligen? Ett tält eller? Frågade jag honom samtidigt som jag vinkade hejdå till Kenny som inte trodde att han behövde följa med.
- Nä du, faktiskt inte men det kanske jag skulle haft? Svarade Justin och vi gick ut till hans range rover som stod parkerad på uppfarten.
- Varför skulle du haft det? Frågade jag och kände mig lite dum som inte fattat hans skämt, om det nu var något vill säga.
- Haha du är för söt Bella, är jag verkligen den enda av oss som kan komma på en massa roliga saker vi hade kunnat göra helt ensamma i ett tält? Fast det kanske går lika bra direkt på stranden...?
Jag rodnade och Justin gjorde sin famous blink åt mig.
***
Vi hade spelat strand-tennis, badat och bara chillat lite allmännt och nu hade vi väll varit på stranden i kanske två, tre timmar?
Det var exakt samma strand-remsa som vi varit på några veckor tidigare och allt kändes riktigt bra.
- Du? Det var Justin som pratat, såklart, vi var ju helt själva här precis som förra gången.
- Vadå? Jag skiftade ställningen jag låg i på min handduk så att jag hade ansiktet mot Justin som satt upp på sin.
- Jo alltså det är en grej jag undrar...
Herregud! Ut med språket människa.
- Jaha, vadå då? Du ska väll inte fria eller något sånt, för i så fall måste jag tyvärr tacka nej.
- Nej, nej inget sådant! Men jag undrar om du vill följa med på resten av turnén och sedan till Frankrike med mig?
Jag såg hur han drog efter andan efter att han frågat och jag insåg att han måste ha varit nervös, så gulligt...!
- Ska jag vara ärlig så... eh jag tror nog inte att det är en så bra idé.
Justins ansiktsuttryck förändrades från att ha varit spänt och förväntansfullt till att bli fullt av besvikelse och jag kände det som att en vikt precis landat på mitt hjärta och låg där och skavde.
Var ett tag sedan ni fick en The choice del så det var väll kul, eller?
Jag vill inte låta sur eller så men det skulle betyda såå mycket för oss om ni kunde kommentera lite mer och kanske komma med lite tips på vad som kan hända?
// Fredrika
Men tyvärr verkade det som att mamma just idag ville ut och ta lite luft, hon gick ut precis efter mig och så fort hon såg bilen och allt drog hon efter andan.
- Eh, ingen strand idag eller? Sa Justin försiktigt och jag skyndade mig fram til honom, tog hans hand i min och vi började gå bort från min och mammas uppfart.
- Jag orkar inte med henne... inte just nu. Sa jag kort
- Jag förstår. Svarade Justin ännu kortare och la armen om mina axlar precis som igårkväll.
Isabellas perspektiv:
- Så du och biebs är okej nu? Frågade Kenny, Justins extremt sköna livvakt som helt coolt suttit och ätit en skål med flingor när jag och Justin kom hem till honom.
Justin själv var uppe på sitt rum för att packa ihop allt han skulle behöva till stranden, vilket att döma av tiden det tog, nog var en del.
- Mm. Det kan man väl säga. Tror jag.
- Vadå "Tror jag" antingen är man väll sams eller så är man det inte.
Jag måste bara få beskriva hur otroligt rolig Kenny lät när han försökte härma mig, lite som en kyckling som ätit krita typ. Om ni förstår vad jag menar?
- Jaa, alltså tekniskt sett så är vi väll det men på riktigt riktigt så kan man ju inte vara helt säker förens om en vecka eller så...
Jag vet inte riktigt om han fattade hur jag menade men för mig var alltihop i alla fall glasklart.
- Hahaha jag kommer nog alldrig riktigt komma på det klara med dig Bella!
Kenny fortsatte skratta lite för sig själva och man kunde bara älska mannen, seriöst han jobbar för Justin 24/7 men verkar ändå helt nöjd med sitt liv. Nästan snäppet över Dalai Lama...!
Kenny frågade om jag också ville ha lite capt'n crunch men jag sa att jag var mätt och efter en stund kom Justin ner från trappan med en stor strandväska över axeln.
- Vad har du med dig egentligen? Ett tält eller? Frågade jag honom samtidigt som jag vinkade hejdå till Kenny som inte trodde att han behövde följa med.
- Nä du, faktiskt inte men det kanske jag skulle haft? Svarade Justin och vi gick ut till hans range rover som stod parkerad på uppfarten.
- Varför skulle du haft det? Frågade jag och kände mig lite dum som inte fattat hans skämt, om det nu var något vill säga.
- Haha du är för söt Bella, är jag verkligen den enda av oss som kan komma på en massa roliga saker vi hade kunnat göra helt ensamma i ett tält? Fast det kanske går lika bra direkt på stranden...?
Jag rodnade och Justin gjorde sin famous blink åt mig.
***Vi hade spelat strand-tennis, badat och bara chillat lite allmännt och nu hade vi väll varit på stranden i kanske två, tre timmar?
Det var exakt samma strand-remsa som vi varit på några veckor tidigare och allt kändes riktigt bra.
- Du? Det var Justin som pratat, såklart, vi var ju helt själva här precis som förra gången.
- Vadå? Jag skiftade ställningen jag låg i på min handduk så att jag hade ansiktet mot Justin som satt upp på sin.
- Jo alltså det är en grej jag undrar...
Herregud! Ut med språket människa.
- Jaha, vadå då? Du ska väll inte fria eller något sånt, för i så fall måste jag tyvärr tacka nej.
- Nej, nej inget sådant! Men jag undrar om du vill följa med på resten av turnén och sedan till Frankrike med mig?
Jag såg hur han drog efter andan efter att han frågat och jag insåg att han måste ha varit nervös, så gulligt...!
- Ska jag vara ärlig så... eh jag tror nog inte att det är en så bra idé.
Justins ansiktsuttryck förändrades från att ha varit spänt och förväntansfullt till att bli fullt av besvikelse och jag kände det som att en vikt precis landat på mitt hjärta och låg där och skavde.
Var ett tag sedan ni fick en The choice del så det var väll kul, eller?
Jag vill inte låta sur eller så men det skulle betyda såå mycket för oss om ni kunde kommentera lite mer och kanske komma med lite tips på vad som kan hända?
// Fredrika
Ny del i morgon!
Rubriken säger allt...
//Fredrika
I want you chapter 12
Jag skulle inte kunna beskriva vad som hände i min hjärna just då, jag fick nog någon sorts black out, jag hade verkligen panik inför om Christian skulle få reda på någonting så jag gjorde det ända som kändes rätt just då.
Jag lutade mig över växellådan mot Justin och tog tag om hans nacke, för att sedan trycka mina läppar mot hans i en mjuk kyss som han, till min förvåning besvarade.
- Sådär. Nu har vi i alla fall en till sammankoppling. Sa jag efter att ha avslutat kyssen.
Lite kort kanske men texten där upp bel konstig och gick inte att fixa ahha och förresten tack för alla fina komentarer :D
Jag lutade mig över växellådan mot Justin och tog tag om hans nacke, för att sedan trycka mina läppar mot hans i en mjuk kyss som han, till min förvåning besvarade.
- Sådär. Nu har vi i alla fall en till sammankoppling. Sa jag efter att ha avslutat kyssen.
Emelias perspektiv:
Vi satt tysta resten av bilresan. Jag visste inte vad jag skulle säga, om jag ens skulle säga nåt. Jag sneglade lite på Justin och jag kunde till och med se hur koncentrerad han var på vägen och i sina tankar. Jag visste nog vad han tänkte på. Varför jag hade kysst honom. Ja, den fråga ställde jag mig själv hela vägen. Varför? Jag hade verkligen ingen aning. Ingen jävla aning om vad som hade flugit i mig. Jag ville bara säga förlåt, att jag ångrade mig och att jag full och allt det där men jag tror att han fattade det. Det var nog bäst att bara sitta tyst och vänta på att se mitt vita hus bakom kröken. Jag visste att skulle vara tvugen att sitta här i ca en halv timme till men jag försökte att göra det bästa av det och inte tänka på vad som precis hade hänt, men det var lättare sagt än gjort. Den där kyssen kunde bara inte lämna mina tankar. Jag kände mig bara så jävla dum. Tänk om han berättade för Christian. Shit, då låg jag illa till, men om han sa det så kunde ju han själv hamna i trubbel. Men han såg ju mig nästan kyssa Kevin så tänk om han sa det istället. Jag ångrade verkligen det, nästan mer än att jag kysste Justin. Det kändes konstigt att tänka så, jag hade ju inte ens kysst Kevin, men det gjorde jag med Justin. Jag fattade inte varför men det kändes faktiskt mer fel med Kevin än med Justin. Jag försökte komma på varför jag tänkte så, men det gick inte så bra. Det var bara en känsla.
Justins perspektiv:
Jag visste inte vad jag skulle göra. Om jag skulle snacka med henne eller bara sitta tyst. Jag tänkte att hon nog ställde sig själv den frågan också. Men själv ställde jag mig själv en annan fråga också som hon kanske inte ställde sig själv.
Jag vet att jag borde tycka att det känndes fel när min bästa väns flickvän kysste mig och jag inte gjorde något motstånd, men konstigt nog så tyckte inte jag att det kändes fel. Jag ångrade det inte av någon konstig anledning. Det kanske inte kändes rätt, eller gjorde det det? Jag var lite förvirrad kände jag. Det var nog Em också. Det var i alla fall väldigt spänt och det var ju inte så konstigt.
- Ska jag svänga in här? Frågade jag. Jag försökte lätta upp stämmningen lite men det gick inte så bra eftersom hon bara svarade ett kort: Ja och sedan fortsatte stirra rakt på vägen. Jag svängde in och sedan såg man hennes hus lite längre bort från gatan.
- Vi ses, sa jag medans hon gick ut ur bilen.
- Vi ses, sa jag medans hon gick ut ur bilen.
- Ja, sa hon kort, log och stängde blidörren efter sig. Jag satt och tittade efter henne utan att tänka på det. Hon vände sig om och det var då jag kom på mig med att stirra på henne. Jag vinkade och körde iväg. När jag nästan var framme vid studion för att avsluta min photoshoot så kom jag på att jag hade glömt sms:a Chris. Shit, han måste ju vara jätte orolig tänkte jag och tog upp min iphone från fickan: Em är hemma nu, lämnade precis henne skickade jag iväg och på bara några sekunder fick jag ett svar: Bra, tack så sjukt mycket, va allt ok? Han hade säkert suttit och stirrat på mobilen och väntat på svar ända sedan han ringde mig, eftersom han svarade så snabbt.
Haha det e lungt, allt va bara bra med henne hon var på någon fest för någon vernissage precis som du sa svarade jag.
Bra, fan va lättad ja är, men ja menar hade hon druckit eller något? hon har sagt att hon var så på sin förra skola och att hon inte ville bli så igen så att jag skulle hjälpa henne med att inte komma in i dem gamla vanorna
Ja, hon hade druckit lite svarade jag snabbt.
Okej, men det hände inget som du såg som, ja du vet, för jag vet hur hon kan bli när hon blir full
Jag fattade att han menade om hon typ hade gjort något som hon faktiskt gjorde. Jag tittade på smst igen. Det var som om han visste. Jag visste inte vad jag skulle svara, jag tänkte att jag kanske inte behövde svara men det kändes fel så jag var såklart tvugen att ljuga.
Nej, jag såg inget i alla fall men du kan nog lita på henne
jag tittade på sms:et och sedan skickade jag det. Det tog inte lång tid innan jag fick svar den här gången heller: Bra, tack så jävla mycket, förresten vill du ses imorgon med mig och Em?
Jag svarade snabbt "Ja" utan att tänka efter direkt.
Awsome, ses imorron då bro
Ses svarade jag snabbt och sedan körde jag in på parkeringen vid studion och sprang in för att avsluta photoshooten.
- Äntligen, det tog ju mer än en timme, du sa att bara skulle ta en liten stund. Scooter var ganska irriterad när jag kom in.
- Sorry, men jag var tvugen att reda ut en liten sak, sa jag, jag ska bara byta om så kan vi köra sen.
- Okej, men skynda dig, sa Scooter och lämnade rummet.
Lite kort kanske men texten där upp bel konstig och gick inte att fixa ahha och förresten tack för alla fina komentarer :D
I want you Chapter 11
- Nja inte direkt, Em är inte här! Han lät riktigt orolig
- Vem är inte här? Du får prata tydligare.
- Em, E.M.E.L.I.A T.H.O.M.P.S.O.N!!!! Min flickvän om du kommer ihåg!?
- Det är klart jag gör, men är du verkligen säker? Hon kanske bara är hemma eller något?
- Nej jag har varit där och kollat, du måste hämta henne!
- Hämta henne vart då?
- I Nashville, någon konstig tjej på skolan sa att hon stuckit dit tillsammans med en ännu konstigare tjej, Lena eller Nala hette hon tror jag.
- Okej, jag sticker typ nu.
Justins perspektiv:
Jag hade lyckats övertala Scooter och fotografen om att jag skulle få en paus och nu satt jag i bilen på väg mot Nashville, Kenny hade jag inte ens behövt övertala, han fattade situationen direkt ändå.
Ska jag vara ärlig så förstod jag inte riktigt varför Christian gjorde en så big deal av hela grejen, hon är ju inte precis den första människan i världshistorian som skolkar.
Men vem skulle jag vara att inte ställa upp för honom?
När jag stannade vid ett stoppljus så vibrerade min iphone av ett sms som jag läste:
Du blev inte sur för det innan va?
Det är ju bara någon månad sen ses vi ju!
kram selena.
Hon syftade på den tre månaders- långa turnen hon skulle åka på.
Den var hyfsat oplanerad för hennes manager hade nämligen inte räknat med att hennes skiva skulle sälja så bra, vilket jag antar att hon delvis kan tacka mig för...
Det var det hon kommit till min photoshoot för att säga tidigare idag och självklart kommer jag att sakna henne men det blir väll bara ännu roligare att träffas sen eftre turnén antar jag.
Innan det blv grönt hann jag slänga iväg ett snabbt svar:
Det är lugnt. Kommer sakna dig!
xoxo justin
Jag fortsatte köra i en halvtimme till och stannde sedan utanför adressen som Christian skickat i ett sms några minuter efter att vi pratat på telefon.
Det hade nu hunnit mörkna lite mer och ifrån byggnadens fönster både lyste starkt blå-lila ljus och hördes hög musik, kunde det här verkligen vara rätt ställe?
När jag parkerat på en liten bakgata och gått den korta biten tillbaka till huset så började jag fundera på om det här verkligen var en bra idé över huvud taget?
Tänk om stället var fullt av fans? Eller ännu värre om det var fullt av haters därinne, jag kanske borde tagit med Kenny?
Mer hann jag inte tänka innan jag stod framför dörren, jag drog ett djupt andetag och knackade på.
Efter någon sekund öppnade en blond tjej och stapplade nästan så fort hon låst upp, i väg mot ett annat håll. Hon verkade inte vara helt nykter precis...
Jag gick in och stängde dörren efter mig och började sedan söka med blicken efter Emelia.
Det var lättare sagt än gjort, hela huset var nämligen packat med folk i alla möjliga åldrar, fast dom flesta såg ut att vara runt 20 i alla fall.
- Ursäkta, har du sett en ung tjej med mörk brunt hår? Frågade jag en kille som var bredvid mig samtidigt som jag drog ner min keps lite mer så att han förhoppningsvis inte skulle känna igen mig.
- Jadu, kolla dig runt omkring så ser du nog en del! Haha... Svarade han och gav mig en lätt knuff i ryggen och fortsatte - Men du, du får nog sätta lite fart! Hittar du henne inte snart så kanske hon blir förvandlad till en pumpa...! Hahaha!!!
Den här killen visste uppenbarligen inte riktigt vad han pratade om och hade tydligen ingen aning om vem Emelia var heller så jag gick därifrån och fortsatte leta efter henne.
Efter några minuter hade jag fortfarande inte fått syn på Em och började tro att Christian gett mig fel adress eller något, dessutom hade jag börjat bli lite paranoid och trodde hela tiden att någon skulle upptäcka mig.
Men då, när jag nästan var beredd att ge upp och åka tillbaka till photoshooten, så fick jag syn på henne.
Hon stod mittemot en lång kille med mörkt hår i ett hörn av ett rum som låg lite längre in i huset och hade foton på väggarna.
- Emelia! Ropade jag och försökte ta mig igenom muren av människor som var emellan oss.
Hon verkade inte höra mig utan lutade sig mot den långa killen och sa någonting som de sedan båda två skrattade högt åt.
-Emelia! Ropade jag igen och den här gången var jag närmare så hon hörde mig och vände förvirrat på huvudet.
- JUSTIN!!! VAD GÖR DU HÄR!? Skrek hon högt och tänkte nog inte på att hon lite grann förstörde min "cover"
- Öh det är en lång historia. Men du ska i alla fall följa med mig tillbaka hem nu...!
- Näääh! Jag vill inte, jag TÄNKER inte följa med! Gnällde Em och stampade hårt med foten i marken, något hon visst inte var nykter nog att göra så hon började vingla och den långa killen fångade upp henne.
- Jag och Kevin har jättekul, varför måste du förstöra det? Sa hon sedan och gav mig en arg blick.
- Ja, du ska inte komma hit och tro att du har något slags ägandeskap över Emelia, vem är du egentligen? Hennes pappa eller? Frågade den långa killen, eller Kevin som verkade vara hans namn.
- Nej jag är inte hennes pappa men om du inte redan visset det så har hon en pojkvän som oroar sig för henne! Svarade jag och såg hur Kevins ansiktsuttryck byttes ut och han vände sig mot Emelia.
- Det sa du ingenting om Emelia, något du kanske ska tänka lite på i fortsättningen eller? Sa han och gick sedan iväg utan att vänta på något svar.
Emelias perspektiv:
Jag följde med Justin ut till hans bil och stöttade mig på honom hela vägen dit.
Allt hade gått så himla fort att jag knappt hunnit hänga med, i ena stunden gick jag och Nea runt och kollade på fotona och i nästa så dansade jag med Kevin till hög musik och drack drinkar som en bartender hade blandat.
Jag hade inte ägnat Christian en enda tanke under hela dagen.
- Har du någon aning om hur orolig Chris har varit för dig? Frågade Justin och öppnade dörren till passagerar sätet för mig.
- Ehh nä, var det han som skickade hit dig eller? Frågade jag och kände mig plötsligt lite irriterad på Chris.
- Ja. Svarade Justin och startade bilen.
- Typiskt honom asså...! Om han fick bestämma så hade jag väll suttit inspärrad i något högt torn som en fucking prinsessa!
Det var kanske inte helt sant men till viss del i alla fall, Christian hade faktiskt varit rätt "på" under dom senaste dagarna.
- Men han vill bara ditt bästa och hur gammal är du nu igen? 14, 15? Killen där inne var i alla fall minst 18...! Sa Justin och lät faktiskt -precis som Kevin sagt- som min pappa.
- Jag är 14 och Kevin är 19 men det spelar ingen roll, vi hade inte sex om det är vad du tror! Men du behöver väll inte säga någonting om honom till Chris? För säkerhetsskull liksom?
Jag hoppades verkligen att Justin inte skulle göra det för om Christian skulle få reda på vad jag gjort hela dagen så skulle det inte förvåna mig om det där med tornet blev verkligehet...
- Det är inte så att jag vill säga något till honom men han är faktiskt en av mina bästa vänner och du och jag har i stort sett ingen sammankoppling förutom att vi båda känner honom och Caitlin...
Jag skulle inte kunna beskriva vad som hände i min hjärna just då, jag fick nog någon sorts black out, jag hade verkligen panik inför om Christian skulle få reda på någonting så jag gjorde det ända som kändes rätt just då.
Jag lutade mig över växellådan mot Justin och tog tag om hans nacke, för att sedan trycka mina läppar mot hans i en mjuk kyss som han, till min förvåning besvarade.
- Sådär. Nu har vi i alla fall en till sammankoppling. Sa jag efter att ha avslutat kyssen.
Deras första kyss...!
KOMMENTERA!!!
// Fredrika
I want you chapter 10
Nea var precis som jag 14 och bodde också bara med en förälder fast med sin pappa.
Och trots att hon ville undvika kallprat om familj så var det just om våra familjer och alltså om våra föräldrar som vi pratade om på vägen till Nashville.
Jag antar att det trots allt inte var så svårt att ragga nya vänner och faktum var att det ju nu faktiskt varit jag som blivit "raggad" på.
Emelias perspektiv:
Emelias perspektiv:
Chauffören som hette Alex körde oss till Nashville och en knapp timme senare var Nea och jag i färd med att byta om inne på en toa i sjäva vernissage-lokalen.
"Det förstår du väll, att man inte kan ha jeans och linne på en vernissage!" Hade hon förklarat, dragit med mig in på toan och sedan trollat upp två klänningar från sin axelväska.
- Du, vi stannar inte så jätte länge va? Frågade jag tyst när vi kommit ut från toaletten.
- Asså själva delen när vi ska kolla på alla fotona och dricka champange och sådant tar väll någon timme och efter det antar jag att det blir efter fest! Svarade Nea oberört och nickade leendes mot några tjejer i 20-års åldern som passerade och gick vidare in i det största rummet.
- Jaha... men jag tror jag måste ringa någon och berätta var jag är då... kan du följa med till bilen och hämta min väska?
Jag hade räknat med att vi skulle vara hemma vid 4-tiden och att mamma kanske aldrig skulle behöva få veta om min lilla utflykt från skolan.
Nu hade jag lite onda aningar om att den här efter festen skulle sätta käppar i hjulet för min "plan"
- Som vem då? Chriiistiaan va? Sa Nea och drog ut på i:et och a:et -Jag kanske hade fel om dig trots allt...! La hon sedan till och gav mig en lång blick.
- Men min mamma hade nog vel-...
- Din mamma jobbar hela tiden eller är med sin pojkvän, det sa du ju själv på vägen hit! Avbröt hon mig med och jag insåg att det inte var någon idé att käfta emot, speciellt inte nu när min skjuts hem hängde på henne.
- Nämen tjena! Så du hittade också hit? Och du tog med dig en kompis ser jag!
Det var en ganska lång och reslig kille som hade kommit fram till oss och börjat prata, eller man kanske jag borde säga för han såg snarare ut att vara tjugo år än femton.
- Det är väll klart att jag gjorde, det lovade jag ju! Svarade Nea honom och sträckte sig förbi mig för att ge honom en liite för lång kram. Det kanske är eller har varit någonting mellan dom? Det måste jag i alla fall komma ihåg att fråga henne om senare.
Killen eller mannen presentrade sig som Kevin och råkade vara personen som tagit fotografierna på väggarna i rummet intill.
Han skakade min hand, fyrade av ett bländande leende och skannde av min kropp med blicken.
- Det var en riktigt snygg kompis du tagit med, du får akta dig för konkurransen Nea! Viskade han sedan i Neas öra tillräckligt högt för mig och alla andra inom tre meters avstånd att höra, han kanske redan hade fått i sig lite för mycket champange vem vet?
Fast i detta fallet kunde jag ju bara tacka och ta emot för "komplimangen"
- Nä nu har vi inte tid att stå här och hänga längre, följ med in och ta er en titt på mina små mästerverk istället! Sa Kevin och placerade sina armar i två stadiga grepp runt våra midjor och började föra oss mot själva huvud rummet.
- Är det första gången du är på en vernissage gullet? Frågade han sedan med huvudet mot mig och blinkade.
Jag hade en känsla av att dagen skulle bli lång.
Justins perspektiv:
- Fint Justin! Braaa! Och så kolla lite mer åt hööger...!
- Så här...? Jag vred lite mer på huvudet och möttes av en annan kamera som jag nu riktade en intensiv blick in i.
- Nja, något mer åt höger ändå... Så där, beautiful! Beautiful! Ropade fotografen på italiensk brytning och gav mig sedan direkt nya anvisningar.
Vi, alltså jag, Scooter och Kenny hade varit här i över tre timmar och fotografen verkade ha svårt att bli nöjd så det skulle nog ta minst några timmar till.
Just nu var det bara Kenny, jag och fotografen i rummet, och så lite fler folk som jag inte riktigt visste vad dom höll på med.
Det brukade ofta bli så, att Scooter satt bredvid och kollade på i kanske en halvtimme och sedan stack någon annan stans för att jobba.
Annat var det med Kenny, fast han är ju i och för sig tvungen att vara med mig hela tiden ifall låt säga, om någon av alla som jag inte riktigt visste vad dom gjorde skulle få för sig att springa fram och strypa mig eller så...
Vi höll på i några minuter till och jag fick byta om till ett svart linne med tryck på och en lite annorlunda hatt eller en hjälm kanske det var.
Efter ytterliggare några minuter kom Scooter tillbaka och hade sin iphone i högsta hugg i sin högra näve.
- Det är Christian Beadles. Han hade något viktigt att säga, han hade visst ringt dig flera gånger också, du får ha bättre koll på din mobil!
Scooter räckte över luren och sa till fotografen att jag skulle få en paus.
- Hallå? Är det Justin eller?
- Ja. Är allt bra eller?
- Nja inte direkt, Em är inte här! Han lät riktigt orolig.
- Vem är inte här, du får prata tydligare!
- Em, E.M.E.L.I.A T.H.O.M.P.S.O.N!!!! Min flickvän om du kommer ihåg!?
- Det är klart jag gör, men är du verkligen säker? Hon kanske bara är hemma eller något?
- Nej jag har varit där och kollat, du måste hämta henne!
- Hämta henne vart då?
- I Nashville, någon konstig tjej på skolan sa att hon stuckit dit tillsammans med en ännu konstigare tjej, Lena eller Nala hette hon tror jag.
- Okej, jag sticker typ nu.
Jag har grymt brottom just nu så del två av detta kapitlet + alla bilderna till det kommer i morgon!
//Fredrika
- Nämen tjena! Så du hittade också hit? Och du tog med dig en kompis ser jag!
Det var en ganska lång och reslig kille som hade kommit fram till oss och börjat prata, eller man kanske jag borde säga för han såg snarare ut att vara tjugo år än femton.
- Det är väll klart att jag gjorde, det lovade jag ju! Svarade Nea honom och sträckte sig förbi mig för att ge honom en liite för lång kram. Det kanske är eller har varit någonting mellan dom? Det måste jag i alla fall komma ihåg att fråga henne om senare.
Killen eller mannen presentrade sig som Kevin och råkade vara personen som tagit fotografierna på väggarna i rummet intill.
Han skakade min hand, fyrade av ett bländande leende och skannde av min kropp med blicken.
- Det var en riktigt snygg kompis du tagit med, du får akta dig för konkurransen Nea! Viskade han sedan i Neas öra tillräckligt högt för mig och alla andra inom tre meters avstånd att höra, han kanske redan hade fått i sig lite för mycket champange vem vet?
Fast i detta fallet kunde jag ju bara tacka och ta emot för "komplimangen"
- Nä nu har vi inte tid att stå här och hänga längre, följ med in och ta er en titt på mina små mästerverk istället! Sa Kevin och placerade sina armar i två stadiga grepp runt våra midjor och började föra oss mot själva huvud rummet.
- Är det första gången du är på en vernissage gullet? Frågade han sedan med huvudet mot mig och blinkade.
Jag hade en känsla av att dagen skulle bli lång.
Justins perspektiv:
- Fint Justin! Braaa! Och så kolla lite mer åt hööger...!
- Så här...? Jag vred lite mer på huvudet och möttes av en annan kamera som jag nu riktade en intensiv blick in i.
- Nja, något mer åt höger ändå... Så där, beautiful! Beautiful! Ropade fotografen på italiensk brytning och gav mig sedan direkt nya anvisningar.
Vi, alltså jag, Scooter och Kenny hade varit här i över tre timmar och fotografen verkade ha svårt att bli nöjd så det skulle nog ta minst några timmar till.
Just nu var det bara Kenny, jag och fotografen i rummet, och så lite fler folk som jag inte riktigt visste vad dom höll på med.
Det brukade ofta bli så, att Scooter satt bredvid och kollade på i kanske en halvtimme och sedan stack någon annan stans för att jobba.
Annat var det med Kenny, fast han är ju i och för sig tvungen att vara med mig hela tiden ifall låt säga, om någon av alla som jag inte riktigt visste vad dom gjorde skulle få för sig att springa fram och strypa mig eller så...
Vi höll på i några minuter till och jag fick byta om till ett svart linne med tryck på och en lite annorlunda hatt eller en hjälm kanske det var.
Efter ytterliggare några minuter kom Scooter tillbaka och hade sin iphone i högsta hugg i sin högra näve.
- Det är Christian Beadles. Han hade något viktigt att säga, han hade visst ringt dig flera gånger också, du får ha bättre koll på din mobil!
Scooter räckte över luren och sa till fotografen att jag skulle få en paus.
- Hallå? Är det Justin eller?
- Ja. Är allt bra eller?
- Nja inte direkt, Em är inte här! Han lät riktigt orolig.
- Vem är inte här, du får prata tydligare!
- Em, E.M.E.L.I.A T.H.O.M.P.S.O.N!!!! Min flickvän om du kommer ihåg!?
- Det är klart jag gör, men är du verkligen säker? Hon kanske bara är hemma eller något?
- Nej jag har varit där och kollat, du måste hämta henne!
- Hämta henne vart då?
- I Nashville, någon konstig tjej på skolan sa att hon stuckit dit tillsammans med en ännu konstigare tjej, Lena eller Nala hette hon tror jag.
- Okej, jag sticker typ nu.
Jag har grymt brottom just nu så del två av detta kapitlet + alla bilderna till det kommer i morgon!
//Fredrika
I want you chapter 9
Sedan var det en bit text som jag inte orkade läsa men sedan längst ner så var det en bild på Justin och en söt tjej. Jag tyckte faktiskt jag kände igen henne. Jo, juste det var ju hon som var med i Wizards of weverly place. Det hade varit ett av mina favoritprogram när jag var liten. Men jag även om jag hade sett nästan alla avsnitt så komm jag ändå inte ihåg vad tjejen hette. Jag letade lite i texten och sedan såg jag att det stod klart och tydligt i bilden. Selena Gomez, jag det lät bekant. Jag sökte lite på namnet och fick upp massa bilder på henne och Justin. Dom var ett riktigt gulligt par och jag nöjde mig med att bara titta på några få bilder. Sedan lutade jag mig tillbaka och tittade på slutet av Two and a half men avsnittet.
Justins perspektiv:
- Rise and shine...! En ny dag i Justin Biebers fashionabla liv väntar, dags att gå upp superstjärnan!
Åh, var det inte Kennys sarkastiska röst jag hörde? vilken ljuv stämma att vakna till. Not.
- Äh kom igen, tio minuter till? Frågade jag honom så snällt jag kunde utan att ens öppna ögonen, men jag visste att det inte skulle spela någon roll hur mycket jag bönade och bad.
Ibland tror jag till och med att ett av skälen till att Kenny ville bli min livvakt var för att få väcka mig på mornarna och han har sina, ehm speciella sätt att göra det på kan man väll lätt säga.
- Försök inte med mig Biebs, dessutom är det order från Scooter, du ska nämligen vara på någon photoshoot om mindre än två timmar. Svarade Kenny och jag hörde hur han gick in till mitt badrum och vred på vattenkranen.
Jag visste vad som skulle komma och för att undvika att få ett glas vatten över mig så gick jag, hör och häpnad, faktiskt upp och raka vägen in till duschen.
***
***40 minuter senare satt jag nere i köket och åt frukost, och mobba inte, vissa killar bryr sig faktiskt om vilka kläder och sånt dom tar på sig även om just jag med all säkerhet skulle få byta om innan photoshooten ändå.
Kenny hade jag inte sett röken av sedan han väckt mig men förmodligen var han i mitt gym i källaren och brände bort allt godis han troligtvis glufsat i sig i gårkväll.
Medans jag åt hade jag datorn framför mig och uppdaterade facebook, twitter och försökte svara så många fans som möjligt.
Efter en stund så ringde min iphone som låg bredvid capt'n crunch paketet på köks-ön.
- Hallå?
Jag vet, man brukar ofta svara med sitt namn i telefon men jag får helt enkelt inte det ut i fall det skulle vara någon stalker som random fått tag i mitt nummer och sedan sprider ut det.
- Tja! Scooter här! Du jag är på väg till ditt hus nu, du och Kenny är klara va?
- Japp. Men du jag trodde hela grejen med att åka hem hit var för att jag skulle få lite ledigt?
- Jo.. det är klart, och det ska du självklart få också det är bara att just den här grejen är rätt så viktigt och du vet att din karriär är upp-byggd så att...... Ungefär där slutade jag lyssna och lät Scooter babbla på om sina enligt honom själv, viktiga saker.
Det är inte det att jag inte bryr mig om min karriär eller inte tar Scooters jobb seriöst för det gör jag, jag bara orkar inte lyssna på honom ibland och jag trodde att jag gjort det helt klart för honom att jag ville vara helt ledig nu ett tag.
- .....dessutom kommer Selena vara där, hon hade visst något viktigt att snacka med dig om. Men då syns vi snart då!
Scooter avslutade talet om sitt jobb och min karriär och jag lovade att både jag och Kenny skulle stå fix och färdiga på uppfarten om exakt en halvtimme tillsammans med en av mina nya bilar som dom tydligen ville ha med på bilderna.
Emelias perspektiv:
Jag var på väg mot skolan och alltså också på väg mot kemiprovet.
På min förra skola så kan man väll inte direkt säga att jag var en topp-elev, jag skolkade en del men vem gör inte det liksom? Sedan hade jag väll inte några solskens-betyg precis men vem har väll det?
Jag var inblandad i ett antal slagsmål också, med faktiskt både tjejer och killar.
Men ni får inte tro att jag är något aggressivt mongo som går runt och slår ner folk, faktum är att jag inte ens är särskilt stark eller modig för den delen, utan jag bara tänker mig inte för i vissa situationer.
Och i alla slagsmåls-situationer jag varit med om så har det hela alltid börjat med att någon liten bitch sagt något jävligt onödigt till antingen mig eller någon av mina tjejer eller att någon äcklig snubbe vägrat fatta en hint om att sluta flörta aka tafsa och då är det ju klart att man måste visa att man inte tar skit från vem som helst liksom.
Appropå tjej-kompisar så antog jag att jag idag skulle vara tvungen att ragga upp lite nya vänner, jag kan ju inte ha hela min vänskaps-krets hängande på pojkvännen ju...!
Fast det skulle nog bli rätt svårt för Christian verkar vara litegrann "the popular kid" och inte bara i klassen utan på hela skolan typ.
När jag kom fram till skolan så var korridorerna helt tomma och på vägen till mitt skåg som för övrigt låg på översta våningen så mötte jag inte en enda människa.
Jag äger ingen klocka då jag tycker att det oftast bara förstör outfiten, i alla fall på tjejer så därför hade jag självklart inte på mig någon nu och min mobil är jag helt kass på att ta med mig så den låg med all säkerhet någonstans på mitt golv i mitt rum där hemma.
Medans jag letade rätt på skåpsnyckeln och sedan började ta fram böckerna vi skulle använda på första lektionen så försökte jag desperat räkna ut hur sen jag kunde vara, jag kollade upp mot taket men konstigt nog så fanns där inte heller någon klocka.
- Hon är 10.30. Hörde jag plötsligt någon säga, först kunde jag inte ens lokalisera varifrån rösten kommit men ganska snart såg jag en söt rödhårig tjej som satt i en fönsterkarm och höll på med en dator.
- Okej tack. Eller, SHIT I HELVETE!!! jag är sjuukt sen, skulle börjat för fucking två timmar sedan...!
Jag smällde igen mitt skåp med en hög smäll och tog ett stort kliv i riktnign mot trapporna.
Men självklart måste det vara en spricka i stengolvet precis framför just mitt skåp, och självklart måste jag just idag ha höga klackar, om ni inte redan förstått vad som hände så kan jag tala om det:
Jag fastnade på något sätt med ena klacken i sprickan eller jag snubblade i alla fall på sprickan om nu det går ihop. Jag tappade alla mina böcker och papper och alla mina pennor började rulla kors och tvärs över stengolvet.
- FAN! Skrek jag till och började plocka upp sakerna från marken innan pennorna skulle rulla ner för alla trappor.
- Behöver du hjälp?
Måste ha varit en riktigt smart person som frågat det.
- Ja tack. Svarade jag och tittade upp från golvet, det var den rödhåriga som frågat vilket jag ju ganska enkelt hade kunnat räkna ut då hon var den enda som var där förutom jag.
Hon hoppade ner från fönsterkarmen och hjälpte mig ta upp sakerna.
- Sådär, varsågod för hjälpen! Sa hon sedan som om hon just gjort mig värsta stora tjänsten.
- Tack så mycket, men det är väll egentligen skit samma, jag har ändå redan missat både mitt kemiprov och lektionen efter det...
- Jaha. Svarade hon kort, jäkligt otrevlig brud måste jag säga.
Men eftersom att min lekion så gott som var slut snart så kunde jag lika gärna stanna här och snacka lite med denna dryga rödhåriga tjej.
- Men du har visst sovmorgon idag ser jag? Vem vet tjejen kanske är hur trevlig som helst men bara har ett, hmm, otrevligt skal... man måste ju ge alla en ärlig chans!
- Nä. Nej jag har inte sovmorgon, jag pallar bara inte sitta inne och trängas bland en massa idioter och tvingas lyssna på en ännu större idiot i något svettigt klassrum med dålig luftkonditionering. Sa hon som den naturligaste saken i världen och jag kunde inte låta bli att bli lite intresserad av bruden, alltså inte intresserad på det sättet utan bara att jag ville veta mer om henne och så.
Hon påminde mig på något sätt om mig själv när jag är som allra surast.
- Aha okej. Vad heter du då? Själv heter jag Emelia Thompson.
- Mhm fint namn. Jag heter Nea Stone.
Nu börjar det arta sig, en namn-komplimang, inte illa!
Nu börjar det arta sig, en namn-komplimang, inte illa!
- Du med. Har ett fint namn alltså! Sa jag och sjönk ner mot väggen bredvid fönsterkarmen där Nea satt sig igen.
- Du, vad sägs om att vi spolar allt kallprat om familj, pojkvänner och sådant och att du följer med mig till Nashville? Frågade Nea och jag ryckte till av förvåning, hon märkte det och sa:
- Ja alltså jag känner ju inte dig och du inte mig, men jag vet ändå att du är en brat som alla andra på den här skolan men du verkar ändå annorlunda på något sätt, inte lika "brattig" liksom. Så innan jag hinner få en annan uppfattning om dig så kan du väll hänga med mig till Nashville?
Något med den här tjejen gjorde att jag ville säga ja och hoppa på första bästa buss till Nashville som jag för övrigt inte ens visste var det låg, men när jag och mamma precis flyttat hit så lovade jag henne att sköta skolan bättre här än vad jag gjort hemma i New Jersey och det skulle faktisskt ta emot att svika det löftet.
- För det första så är jag ingen brat och för det andra var ligger Nashville? Frågade jag, om nu Nashville skulle vara världens ställe som man bara inte kunde missa så kanske det där löftet inte var så jättevikitg i jämförelse.
Jag hade ju trots allt redan svikit det litegrann genom att missa provet så vad skulle det göra för skilland om jag svek det lite mer?
- Jag vet att du är en brat för jag har sett dig hänga med Christian och co. och alla dom är typ dom största brat'sen ever. Och Nashville ligger en bit utanför Atlanta, en äldre kompis till mig ska ha en vernissage där som öppnar om en halvvtimme eller något.
Okej. Det där om Chris tänker jag inte bara låta passera för som ni förmodligen förstått så tar jag inte skit.
Och även om Nashville inte låter som världens ställe direkt så kanske det är värt ett besök.
- Chris är ingen brat och om han skulle vara det så betyder det inte att jag måste vara det. Och okej jag följer med till Nash-stället.
- Åh tack så grymt mycket, då sticker vi!
Nea tog tag om min arm och började dra med mig nerför trapporna till entrén och väl utanför skolområdet ledde hon mig till vad som måste vara hennes bil.
- Eh okej vem är brat nu då...? Frågade jag lite anklagande och syftade på att det inuti bilen satt en chaufför som jag antar skulle ha väntat på Nea hela dagen om det hade behövts.
Fast det var väll i och för sig bra för vi är ju båda för unga för att köra själva.
- Skyll inte på mig, det är helt och hållet min pappa som tvingar på mig en massa sådana här grejer. Själv tycker jag bara det är överskattat, provocerande och nästan en pik mot u-länderna, tänk va? att jag har en egen bil medans ungdomar på andra ställen i världen i samma ålder som mig inte ens har vatten!
- Visst, visst vi säger så va...!
Jag tvivlade starkt på att inte Nea själv tyckte att det var ganska bekvämt med egen chaufför och allt.
- Jo det är sant, jag lovar! Pappa är inne i bussniess och sådant och tjänar väll rätt rejält men jag svär på att jag inte delar hans uppfattning om hur världen borde se ut om man säger så!
Efter att ha lovat Nea att jag trodde på henne så åkte vi mot Nashville där vi då skulle gå på hennes kompis vernissage.
Jag fick veta att kompisen pluggade estetik och fotografi på någon skola som visst skulle vara as bra och att han var 17 år.
Nea var precis som jag 14 och bodde också bara med en förälder fast med sin pappa.
Och trots att hon ville undvika kallprat om familj så var det just om våra familjer och alltså om våra föräldrar som vi pratade om på vägen till Nashville.
Jag antar att det trots allt inte var så svårt att ragga nya vänner och faktum var att det ju nu faktiskt varit jag som blivit "raggad" på.
Äntligen ny del va? Men som kompensation för att vi inte skrivit på länge så var ju den här delen riktigt lång! KOMMENTERA FÖR MERA!
// Fredrika
