I want you chapter 8
- Du kommer inte loss om du inte säger förlåt, sa jag retsamt och skrattade.
- Jaja, sa hon, förlå... hon stoppade sig själv mitt i förlåtet och bara tittade in i mina ögon. Jag tittade tillbaka på henne och såg rakt in i hennes vackra, bruna, mjuka ögon. Hon var nog den sötaste jag någonsin hade sett, till och med sötare än Selena. Hennes ansikte var helt perfekt, som i en saga.
- Okej... Em störde mig i mina tankar.
- Vem hoppar snyggast från trampolinen, fortsatte hon och använde stegen för att ta sig upp ur från poolen. Hon sprang upp på trampolinen och började studsta lite försiktigt.
- Kolla nu, sa hon och skrattade lite. Hon började hoppa lite mer och sedan tog hon sats och dök ner i vattnet. Det blev lite av ett magplask och jag började skratta.
- Fan vad ont det gjorde, sa hon och skrattade.
- Nu är det min tur, sa jag och gick upp från poolen. Jag gjorde samma sak som Em, men tillskillnad från henne så lyckades jag.
- Det där var bara upppvärminig, sa hon och gick upp på trampolien. Den här gången lyckades hon också dyka.
- Ganska bra, sa jag, men inte så bra som jag.
- Haha, dream on, sa Em och gick upp ur poolen igen. Hon gjorde ett annat hopp (den här gången inte från trampolien) och precis när hon hade landat så kom Christan med glassarna.
(senare på kvällen)
Emelias perspektiv:
- Ses imorgon. Justin vikade åt mig och Christian när han åkte iväg i sin flotta skinade bil.
- Jag måste också gå nu tror jag, sa jag.
- Varför, kan du inte stanna och se en film eller något? Christian la armarna om min midja.
- Nej, inte idag, sa jag, jag måste städa och så, men jag kan komma tidigt imorgon.
- Men vi har ju skola imorgon, har du redan glömt, sa Christian.
- Juste, fan vi har prov imorgon, sa jag. Shit jag hade nästan glömt.
- Va?! I vad?
- Fysik, sa jag, jag måste pugga också tror jag, jag har inte läst på alls.
- Ja, det måste jag också, sa Christian, jävlar jag hade ingen aning, tack för att du påminde mig. Han kysste mig och sedan gick jag.
- Jag hämtar upp dig imorgon bitti, skrek han efter mig, typ vid 8?
- Tack, puss, ses imorgon, sa jag och gjorde en slängkyss till honom.
Det var inte alls så långt hem till mig, tog bara ca fem miniter att gå, men hela vägen tänkte jag på Justin. När vi satt där i poolen. På något sätt hade det känt som att det var någon kemi mella oss då men på något annat sätt hade det kännst helt fel. Det kanske bara var så, om man är ganska nära en snygg kille så kanske man bara känner någon slags kemi utan att det betyder något. För när jag tänkte på Justin annars så gillade jag bara honom som kompis. Jag var ju tillsammans med Christian. Vafan jag kan ju inte tänka så.
- Seriöst Em, skärp dej, sa jag lågt till mig själv. Nu var jag hemma och jag såg mamma genom köksfönstret. Hon såg väldigt stressad ut. Jag gick in genom dörren och såg att hon hade städat hela nedanvåningen. Allt var helt skinanade rent, och man kan inte säga att min mamma gillar att städa.
- Gud vad fint mamma, sa jag och ställde ner min bruna axelväska.
- Tack, sa mamma samtidigt som hon tände starinljusen på bordet. Jag tänkte precis ringa dig och be dig komma hem, kan du smaka på den här såsen och säga vad du tycker.
- Okej, men mamma varför det? Men sedan såg jag att hon hade dukat till tre personer.
- Vi ska få en liten gäst idag, sa hon och höll fram en sked med sås till mig. Jag smakade såsen och den var faktiskt jätte god. Det var faktiskit lite förvånanade att hon kunde göra en så god sås. När vi bodde med pappa så gjorde han alltid maten för mamma har alldrig gillat att laga mat. Så när jag och mamma var ensamma hemma någon gång när jag var liten så blev det oftast resturang eller köpta kötbullar med pasta. Så det fanns bara ett skäl varför mamma skulle ha ansträngt sig så mycket.
- Har du träffat någon mamma, sa jag.
- Hur visste du det, sa mamma, han heter Rickard och jag tror verkligen att du kommer att gilla han.
Jag tittade på mamma som om hon var dum i huvudet.
- Vadå? Ska inte det bli trevligt, sa hon.
- Vad tror du?
- Jag tror det men det verkar inte som om du tycker det, sa mamma och såg beskymrad ut.
- Asså mamma, du skilde dig med pappa för typ några månader sen, och du har redan hittat någon ny, och du var jätte ledsen för bara några veckor sedan.
- Ja, gumman, jag vet, men man måste ju gå vidare någon gång, sa mamma, man kan ju inte gå och vara ledsen i hela sitt liv.
- Nej, men du kan väll vänta lite till, sa jag.
- Men jag vill inte bli den där som jag var innan, sa hon, den som bara sitter hemma och tänker på det förflutna, jag vill leva medasn jag kan. Mamma torkade av sina händer på sitt förkläde och log mot mig.
- Jaja, du gör som di vill, sa jag, men jag tänker inte vara med på middagen i alla fall. Jag gick fram till den platsen jag trodde var tänkt till mig och tog undan tallriken och besticken.
- Men snälla gumman, jag tror verkligen du kommer att gilla honom, han är underbar. Sa hon, som om hon trodde att det skulle hjälpa. Jag struntade helt i vad hon sa och fortsatte med att plocka undan från min plats.
- Han har precis din humor, sa mamma, snälla gumman, för min skull.
- Nej har jag sagt! Jag vill inte träffa din dumma pojkvän, sa jag och började gå upp mot övervåningen.
- Han är inte min pojkvän, sa mamma.
- Vad är han då? Jag vände mig om i trappan och gick några steg längre ner, varför vill du så gärna att jag ska tycka om honom och träffa honom och han inte var din pojkvän.
- Vi är kanske inte tillsammans, sa mamma, men vi skulle kanske kunna bli, och därför vill jag så gärna att du träffar honom. Snälla gumman. Mamma tittade på mig som hon alltid gör när hon vill övertyga mig.
- Nej, sa jag, jag är bara inte redo att få en ny pappa, sa jag, jag har en, bara att han bor i Spanien. Och även om han bor där så älskar jag honom. Mamma suckade och innan hon ens hann att öppna munnen å ringde det på dörren. Jag suckade också och sedan gick jag upp till mitt rum medans mamma öppnade dörren. Jag hörde mamma säga: hej, men du hade inte behövt. Jag himlade med ögonen. Jag fattade såklart att han hade tagit med blommor och nu sa han säkert att hon var värd det och att hon var så vacker som en blomma. Jag pallade bara inte med mamma. För bara några veckor sedan så grät hon över pappa och på kvällarna satt hon nere i vardagsrummet med en filt om sig och kände sig helt hjälplös. Jag minns alla kvällar jag fick komma ner och krama henne och hon grät ut på min skuldra. Alla gånger hon sa att allt var hennes fel och att hon inte skulle kunna gå vidare. Det kanske var att vi flyttade som fick henne på fötter igen, men i början här så hade hon också varit väldigt nere. Men nu var det över, verkade det som.
Jag satte mig på sängen och satte på tv:n. Jag bläddrade lite mellan kanalerna eftersom att jag inte visste vad jag var sugen på att se. Jag såg att det var Two and a half men på någon kanal (jag såg inte vilken eftersom jag bara bläddrade snabbt så jag inte hann se det) så det valde jag att titta på. Det var något gammalt avsnitt när Charlie får dåligt med pengar och måste dra in på sina utgifter jättemycket. Men det var endå inte tv:n som tog min uppmärksamhet, det var mina tankar igen. Även fast jag inte ville tänkte jag på Justin. Och lite på mamma och den där jävla Rickard, men mest på Justin. Varför tittade han sådär på mig, han har ju flickvän, sa Christian i alla fall. Jag vet inte vem hans flickvän var, det sa alldrig Christian, men det känns som att hon borde vara väldigt söt, eftersom att Justin är ju typ jättekänd och kan ju i princip få vilken tjej som helst. Jag tänkte på hur hon kunde se ut. Men hu mycket jag än föreställde mig någon som kunde vara Justins flickän så kunde jag inte det. Så jag tog min dator och sökte på Justin Biebers flickvän på google. Då kom det upp massa bilder och text och jag kunde se att en av länkarna var en tidnings artikel om Selena Gomez och Justin Bieber. Rubriken var: It looks like true love
Sedan var det en bit text som jag inte orkade läsa men sedan längst ner så var det en bild på Justin och en söt tjej. Jag tyckte faktiskt jag kände igen henne. Jo, juste det var ju hon som var med i Wizards of weverly place. Det hade varit ett av mina favoritprogram när jag var liten. Men jag även om jag hade sett nästan alla avsnitt så komm jag ändå inte ihåg vad tjejen hette. Jag letade lite i texten och sedan såg jag att det stod klart och tydligt i bilden. Selena Gomez, jag det lät bekant. Jag sökte lite på namnet och fick upp massa bilder på henne och Justin. Do var ett riktigt gulligt par och jag nöjde mig med att bara titta på några få bilder. Sedan lutade jag mig tillbaka och tittade på slutet av Two and a half men avsnittet.
lite kort kanske, men hoppas ni gillar d:D <3 // maya
I want you chapter 7
- Är du inte starkare? Sa han och flinade.
- Du, passa dig, sa jag, du vet att jag är starkare än dig.
- Haha, dissad Chris, sa Justin.
- Vi säger så ja, sa Christian och la armen om mig.
- Du, jag kan bevisa det när vi kommer fram om du vill, sa jag och skrattade.
- Jag slåss inte mot tjejer, sa Christian.
- Jaja, sa jag, bara för att du vet att jag är starkare.
- Vi vet båda två att det inte är sant, sa han.
- Vi får väll se, sa jag och klev ut ur bilen som hade stannat.
- Det är mycket större än jag kommer ihåg, sa Justin som också hade klivit ut ur bilen.
- Det är som det alltid har varit, sa Christian.
Han klev ut ur bilen och innan jag hade hunnit reagera bar han upp mig och la mig på hans axel. Han bar mig en bit och jag skrattade, bankade honom på ryggen och sa att jag vill komma ner.
- Inte förrens du säger att jag är starkare än dig, sa Christian.
- Jaja, sa jag och så släppte han ner mig.
- Sa ju det, sa han och kysste mig.
Justins perspektiv:
- Heej Justin! Det var såå länge sen! Caitlin kom springande mot mig.
- Hej Caitlin, sa jag. Som jag sa innan har jag och Caitlin dejtat innan och jag tror fortfarande hon gillar mig lite fortfarande, fast än det var väldigt länge sedan vi dejtade. Jag gillar bara henne som kompis och även om hon försöker att dölja det så ser man att hon fortfarande gillar mig. Det har till och med Christian sagt, men det kan vara lite jobbigt ibland. Men jaja, det får man väll leva med, tänkte jag.
- Så lång tid du var borta, sa hon och kramade mig.
- Ja, det blir lixom så, sa jag och kramade henne kort tillbaka.
- Vi har saknat dig, sa hon, kom så ska jag visa en grej. Hon tog min hand men jag stod kvar och tog bort hennes hand från min.
- Vi kan väll vänta på Chris och Emelia, sa jag.
- Ehh, okej visst, sa Caitlin. Hon skrek på Christian och han och Emelia kom hand i hand. Vi gick in i huset och jag såg att dom hade möblerat om i hallen.
- Här har ni ändrat om ser jag, sa jag.
- Ja, det var det jag ville visa dig, sa Caitlin, inte så stor grej kanske men det var faktiskt jag som fick bestämma hur det skulle se ut.
- Snyggt, sa jag och tittade runt. Det var faktiskt jätte fint. Jag menar det var fint innan också men det såg mycket modernare nu.
- Fast jag fick faktiskt lite hjälp av Em, sa Caitlin och tittade Emelia, hon kom på det mesta.
- Mm, det är verkligen super fin och modernt, sa jag och började gå längre in i huset.
- Man känner verkligen att det var längesen man var här, sa jag och tittade runt i det stora rummet, ni har möblerat om här också, jag tror jag måste ta en titt i alla rummen och se hur det ser ut.
- Nej, det behövs inte, det är bara här och i hallen vi har möblerat om, sa Christian medans han tittade på sin mobil.
- Några nya sms? Frågade jag lite allmänt.
- Ja, några från Ciara, hon undrar om jag vill träffa henne nu, sa Christian, tittade på Em och skrattade.
- Sluta mobbas, det var inte så lätt att veta, sa Em och skrattade.
Vi gick in i Christians rum och nu hade Caitlin stuckit till hennes kompis Hanna så det var bara jag, Em och Christian. Vi bestämde oss för att ta ett dopp i Christians pool.
- Dom här blir väll bra, sa Christian och höll upp ett par svarta badbyxor.
- Visst, sa jag. Jag gick in på toan för att ta på mig dom. Dom var ganska tråkiga, helt svarta. Men det funkade väll, tänkte jag och gick ut till Christian. Em hade också bytt om klart. Hon hade en blå bikini som satt jätte snyggt på henne. Hon hade verkligen jätte snygg kropp, som en modell typ. Men hon var en väldigt vacker tjej så jag blev inte så överraskad. Vi gick ut till poolen.
- Fan vad varmt det är, sa Christian.
- Eller hur, det var inte så här varmt i förmiddags, sa Em, har inte ni någon glass eller något?
- Nej, tror inte det, sa Christian, men jag kan gå och köpa, det tar bara tio minuter eller något.
- Okej, men skynda dig, sa Em och gav honom en snabb puss.
- Du tar väll han om henne nu, sa Christian till mig och flinade.
- Jag gör mitt bästa, sa jag, skynda dig nu, jag torkar nästan ut här. Christian vände sig om och gick tillbaka in i huset.
- Sisten i, sa Em och gjorde bomben så att det skvätte över hela trä golvet på uteplatsen.
- Lite tjuvstart där, sa jag och dök i efter henne i poolen. Hon skvätte på mig när jag hade kommit upp ur vattnet.
Jag började skvätta tillbaka men när hon blundade för att inte få vatten i ögonen så tog jag tag i henne så hon inte kunde komma loss. Hon skrattade och försökte komma loss.
- Du kommer inte loss om du inte säger förlåt, sa jag retsamt och skrattade.
- Jaja, sa hon, förlå... hon stoppade sig själv mitt i förlåtet och bara tittade in i mina ögon. Jag tittade tillbaka på henne och såg rakt in i hennes vackra, bruna, mjuka ögon. Hon var nog den sötaste jag någonsin hade sett, till och med sötare än Selena. Hennes ansikte var helt perfekt, som i en saga.
- Okej... Em störde mig i mina tankar.
- Vem hoppar snyggast från trampolinen, fortsatte hon och använde stegen för att ta sig upp ur från poolen. Hon sprang upp på trampolinen och började studsta lite försiktigt.
- Kolla nu, sa hon och skrattade lite. Hon började hoppa lite mer och sedan tog hon sats och dök ner i vattnet. Det blev lite av ett magplask och jag började skratta.
- Fan vad ont det gjorde, sa hon och skrattade.
- Nu är det min tur, sa jag och gick upp från poolen. Jag gjorde samma sak som Em, men tillskillnad från henne så lyckades jag.
- Det där var bara upppvärminig, sa hon och gick upp på trampolien. Den här gången lyckades hon också dyka.
- Ganska bra, sa jag, men inte så bra som jag.
- Haha, dream on, sa Em och gick upp ur poolen igen. Hon gjorde ett annat hopp (den här gången inte från trampolien) och precis när hon hade landat så kom Christan med glassarna.
- Har ni saknat mig, sa Christian och satte sig i en av solstolarna. Jag och Em gick upp från poolen och satte sig i varsin solstol berdvid Chrstian.
kommer ett kapitel till ikväll som jag lovade :D <3
// maya
förrlåååått!!
heej alla läsare! sry att jag inte skrev ett till kapitel på I want you när jag sa att jag skulle göra det men min dator har typ en spricka i laddningsskiten så jag har inte kunnat ladda den men på ngt konsitgt sätt så lyckades min kompis fixa laddaren så nu funkar den :D
skriver nu och bara för att den funkar nu och för att ni har fått vänta så länge så kmr det två kapitel på I want you idag :D
// maya
our sexxi man
Chapter 55 The choice
Jag sträckte in armen genom den nervevade rutan och lirkade upp dörren, sedan försökte jag lyfta ut mamma som nu verkat ha tuppat av men trots att hon inte vägde så mycket så var hon tyngre än jag väntat och jag trillade rakt ner på det trasiga staketet med henne över mig.
Mina jeans fastnade i staketet och det fanns absolut ingenting jag kunde göra för att komma loss, då hörde jag springande steg som kom närmare och närmare och det sista jag hann tänka innan en stark person med grå mössa lyfte upp mig var "jag ber till gud att det inte är en kidnappare"
Min första instinkt var att sparkas och skrika och det gjorde jag också men min eventuella kidnappare skrattade bara och- vänta, det där var definitivt ett skratt jag kände igen, eller?
- Schh så så... ta det lite lugnt... Det var mannen med mössan som nu försökte lugna ner mig och hans röst lät precis som.., fast nej det kunde det inte vara, han var ju inte ens hemma.
- Förlåt. Förlåt för allting, men du måste tro mig när jag säger att det inte är som det verkade...! Rösten lät verkligen grymt lik hans och orden skulle faktiskt sitta på sin plats om det nu var han.
Även om jag hade ont i huvudet av fallet så vände jag på det och såg nu personens ansikte för första gången.
Vem det var gjorde mig både glad och förbannad på samma gång, det var ingen mindre än Justin.
- Vad gör du här?
Fantasilöst kanske men det var ju exakt det jag undrade.
- Jag var ju tvungen att komma hem och få tillbaka dig såklart. Svarade Justin och bar mig till dörren, där satte han ner mig och gick för att hämta mamma.
På något vis lyckades han få in både mamma och mig i våran hall och väl där sjönk vi båda två ner mot dörren och mamma vaknade till i alla fall så mycket så hon kunde stappla in till sitt sovrum och på grund av knarret som hördes därifrån förstod jag att hon stupat i sängen.
- Tack... Jag vet inte vad som hände hon brukar inte, fast förut och hennes gamla kompisar men jag vet inte, och herregud hur ska jag kunna se henne i ögonen i morgon och berätta vad som hände!?
- Det fixar sig, jag lovar. Svarade han och log litegrann. Jag tog mig för huvudet som hade börjat bulta något enormt och såfort Justin såg det gick han och hämtade vatten och satt sedan och strök mig över håret jag vet inte hur länge.
- Du? Jag förstår att du måste vara trött nu så jag tycker att du ska sova nu så pratar vi i morgon. Sa Justin efter ett tag och hjälpte mig upp på fötter.
- Men mamma då, jag måste vara vaken om hon skulle vakna...!
- Nej det måste du inte dessutom tror jag inte att hon kommer vakna än på ett tag.
Jag nickade stilla som för att övertyga mig själv om att Justin hade rätt.
Vi gick uppför trappan till mitt rum och en pinsam tystnad började ta form, han visste ju förmodligen om att jag var riktigt sur på honom men liksom att jag valde att ignorera det just nu så gjorde han det också.
- Jag kan vända mig om, om du vill byta om eller så?
Den pinsamma tystnaden utbytt mot pinsam icke-tystnad, check!
- Ehm visst tack. Justin vände sig mot väggen och jag letade upp ett par shorts och ett rosa linen att sova i, när jag var klar sa jag till Justin som vände sig om igen och kommenterade min outfit med - Du är vacker. Jag tittade skeptiskt på honom och han la till - Jag menar det verkligen! Mina kinder hettade till.
Jag satte mig på min säng och vi kollade på varandra en stund tills jag vek undan med blicken, skulle inte han gå hem snart eller vad?
Inte för att jag inte ville att han skulle vara här, nej trots allt som hänt mellan oss så kändes det bra att ha honom här men jag hade ju liksom sov-kläder på mig och tänkte gå och lägga mig typ nu...
- Är det okej om jag sover här? Jag ryckte till av frågan och tittade förvånat upp på honom.
- Jag kan sova med kläderna på...? Sa han när jag inte svarade, jag satt fortfarande tyst och nu hade han lagt till hundögonen. Skit han visste att jag precis som ingen annan kunde säga nej till dom...
- Aa okej men du vet, försök inget!
Även om jag inte visade det så var jag ju fortfarande sur på honom och han skulle verkligen inte få mig att vekna med sina varma mysiga kramar, eller läppar för den delen.
- Nej jag lovar, verkligen schyst av dig! Justin la sig ner på sin sida av min dubbelsäng och tog trots min tidigare förmaning av sig tröjan.
Jag la mig på den andra sidan och bara några sekunder efter att jag dragit täcket över oss blev jag överrumplad med en kram bakifrån.
Jag vände mig om och gav honom en förebrående blick.
- Vadå, det var ju bara en godnatt kram...? Försvarade sig Justin med men rullade över till sin sida igen.
Även om jag inte ville erkänna det så somnade jag ovanligt snabbt och sov sedan ovanligt skönt med Justin vid min sida.
Som jag lovade - del 55 :)
// Fredrika
fouresst
fouresst är en blogg som min kompis har tillsammans med sina kompisar . jag lovade att länka den eftersom vi har så många underbara läsare!!!! älskar er <3!!!!! ge den en chans!! den heter fouresst.blogg.se klicka på namnet för att komma dit :)
det kommer ett kapitel av I want you imorgon. jobbar på det nu :). ses snart <3
// maya och fredrika
Chapter 54 The choice
- Gå inte! Vi är inte klara än... Sa Eric och och tog några steg närmare mig, drog min kropp in till hans och jag försökte ta mig ur men det gick inte.
- Du är inte helt nykter va? Jag tycker att du borde gå hem och lägga dig. sa jag och kände hur tårarna pressade under ögonen.
Han kysste mig i nacken och försökte ta av mig min kofta men då öppnades vår dörr och han släppte mig direkt och gick iväg.
Mamma kom ut från dörren och undrade vem som var här men jag hade ingen lust att berätta så vi gick till resturangen.
Justins perspektiv:
- Okej dåså.. Jag antar att det är dags för dig att gå nu, taxin väntar utanför. Pappa räckte över min väska som jag packat kvällen innan och tittade på mig med något sorgset i blicken.
- Mm det verkar så. Svarade jag honom och tog ett steg närmare för en kram men hejdade mig när jag såg att han öppnade munnen för att säga något.
- Du vet att du alltid är välkommen här va?, jag började svara men han skakade på handen för att visa att jag inte skulle avbryta och fortsatte sedan - Och öhm även om du inte velat prata om det så har vi nog alla märkt att du inte varit riktigt dig själv, och missförstå mig inte nu, men när det händer dig så brukar oftast någon tjej vara involverad och eftersom att jag ändå är din pappa så är det väll på sin plats att jag säger något i stil med att du inte ska ge upp på henne vem det nu är och att du ska behandla henne rätt och så.. Men jag är säker på att du redan vet allt det där så därför tänker jag bara säga hur viktigt det faktiskt är att du inte bara veta om det utan också tänker på att göra så också.
- Jo jag vet. Och vi kommer ju till Kanada med turnén snart så då ses vi ju!
Efter det lilla talet såg han betydligt mer avslappnad ut och jag fick mig en liten tankeställare kan man väll säga.
En halvtimme senare (jag var ju självklart tvungen att säga hejdå till Jazzy och Jaxon vars tre gånger till) så satt jag och taxi-chauffören och väntade på Kenny utanför flygplatsen, chauffören hade fått stränga order om att inte lämna mig ensam ens för en sekund och han verkade minst sagt lättad när Kenny slutligen dök upp.
- Redo för turnén nu kiddo? Frågade Kenny bara någon minut senare när vi var på väg in i flygplatsen och försökte undvika små grupper av fans som stod lite här och var och desperat försökte få min uppmärksamhet.
- Japp, det tror jag i alla fall.
- Vadå tror? Grabben, du vet att alla räknar med dig så om det är något du vill ha sagt så ska du definitivt säga det nu..! Ibland bara hatar man Kenny.. Fast samtidigt är det precis det här som jag gillar med honom -att han liksom pappa vet direkt när något är fel och vägrar ge sig förens han fått det ur mig.
- Komigen.. Ut med språket bara, du vet att du inte kan dölja något för mig!
Precis vad jag menar, fattar ni?
- Jo men alltså det finns en tjej... Började jag plågsamt medveten om att Kenny helt säker skulle få ur mig varenda detalj.
- En tjej.. Hmm du menar Bella va? Okej det där var skickligt måste jag medge, 1-0 till Kenny.
- Mm exakt. Hon tror, eller alltså jag har fått henne att tro att jag bara kom tillbaka till henne från Chloé för att mamma sa det. Typ.
Nu var det sagt, det finns absolut ingen återvändo och snart kommer jag vara begravd under "goda råd"
- Knepig situation du satt dig i, det måste jag säga.. En fråga bara: Lämnade du Chloé för att Pattie sa det? Under tiden vi pratat hade Kenny lyckats hålla undan kanske 40 tjejer i olika åldrar och jag var riktigt förundrad över att ingen av dem verkat höra det minsta lilla från vårat samtal men trots det sänkte jag rösten när jag svarade honom.
- Självklart inte. Det verkar bara så i den boken Usher gav mig du vet? En sådan svart som han också hade.
- Aha jaja, men vad är problemet då? Förklara bara för henne hur det ligger till och be om ursäkt så är det hela löst...!
Jag kände mig minst sagt korkad som inte kommit på det själv men jag hade liksom varit "förblindad" i tron om att Bella hatar mig. Vilket jag ju inte kan veta om hon gör eller inte.
Men om hon gör det så gör hon det i alla fall inte länge till.
Kenny hade tillräckligt med vett i skallen för att låta mig sitta ifred på flyget till Atlanta -han om någon visste väll att jag hade en hel del att tänka på. Och när vi steg av planet ut i den milda Atlanta-luften så hade ett och annat klarnat upp kändes det som, nu hade jag en plan som garanterat skulle få Bella att älska mig hejdlöst igen.
Isabellas perspektiv:
På resturangen i går kväll hade vi träffat några av mammas gamla kompisar, alltså kompisar hon hade innan hon blev alkoholist.
Alkoholist.
Helvete vad det ordet låter, jag tänker i alla fall på någon hemlös stackare som sitter och klunkar vodka i en portuppgång någonstans och inte på en kvinnlig icke-hemlös 38 åring med en dotter.
I vilket fall som helst så verkade dom glada över att allt ordnat sig så bra för oss och dom föreslog att vi skulle ses på samma resturang ikväll och äta middag "för gamla tiders skull"
Aldrig i livet var tanken som först ploppat upp i min skalle, aldrig i livet att jag ville sitta och äta någon köttstek med de människor som svikit både mamma och mig något så enormt.
Men mamma tycket tydligen helt tvärt om och var inne i förlåtandes tecken så nu satt jag hemma i soffan stirrandes på tv:n som för tillfället visade Americas best dance crew medan mamma förmodligen satt på resturangen och åt den där steken.
- Den här veckans tema är... Justin Bieber! Och varje team ska också få sin utmaning från ingen mindre än JB himself! Programledarens plastiga leende verkade vilja säga något i stil med "jag är snyggare, starkare, har bättre betalt och finare hus än du"
Jag stängde av.
Kvällen bokstavligen segade sig fram och jag vet inte hur många gånger jag öppnade frysen bara för att upptäcka att Ben & Jerrys:en jag hoppades hitta inte kommit dit av sig själva nu heller.
Tillslut tyckte jag mig höra vår bil utanför så jag gick ut för att kolla om det var mamma som kommit. Det hade hon. Verkligen.
En del av vårt staket låg helt sönderbrakat i trädgården och bilen stod med hälften på gräsmattan och hälften på uppfarten.
- Herregud!!! Mamma vad håller du på med!? Ropade jag och var inte sen med att skynda över till bilen och förarsätet där hon fortfarande satt.
- Öhh, miiin liölla gumlla... jaeg trorl att jaeg belvhörver lite hläjp...
Åh nej, åh nej, åh nej! Det kunde inte vara sant! Jag lutade mig fram för att känna på hennes andedräkt och jo- nog var det sant, hon luktade som en hel spritfabrik och gud vet hur mycket hon egentligen fått i sig. Men att hon inte var i tillstånd att köra var det inget tvivel om, ett riktigt under att polisen inte haffat henne for rattfylleri faktiskt.
Jag sträckte in armen genom den nervevade rutan och lirkade upp dörren, sedan försökte jag lyfta ut mamma som nu verkat ha tuppat av men trots att hon inte vägde så mycket så var hon tyngre än jag väntat och jag trillade rakt ner på det trasiga staketet med henne över mig.
Mina jeans fastnade i staketet och det fanns absolut ingenting jag kunde göra för att komma loss, då hörde jag springande steg som kom närmare och närmare och det sista jag hann tänka innan en stark person med grå mössa lyfte upp mig var "jag ber till gud att det inte är en kidnappare"
Vad tycks? Var ju ett tag sedan en The choice del kom upp ju...
Hur tror ni att det går för Mia? (Bellas mamma för er som inte kommer ihåg)
Och vem var det egentligen som lyfte upp Bella?
// Fredrika
I want you chapter 6
- Seriöst? Vill ni verkligen se den här för om ni kissar på er eller något sådant så kan ni inte förvänta er att jag ska hjälpa till... Sa jag och kollade skeptiskt på blue-ray fodralet som Christian plockat ut ur min film samling.
Det var skräckfilmen The human centipede som i alla fall jag inte velat se när jag var lika gammal som Christian och Emelia.
- Ah men va inte en sån fegis nu Juusty! Svarade Christian skrattandes medans han gick bort och stoppade in skivan i själva blue rayen.
Vi satte oss i en av sofforna och i väntan på att filmen skulle börja så funderade jag på om Emelia ens visste vem jag var, för det hade verkligen inte verkat så, om hon nu inte bara var för cool för att visa något.
Fast det skulle faktiskt förvåna mig om Christian eller Caitlin för den delen berättat något om mig för henne, det var nämligen inte bara för mig det brukade bli jobbigt då -nej Caitlin hade råkat nämna att hon dejtat mig någon gång och sedan inte fått en lugn stund från folk som såå gärna ville bli hennes bff typ.
Jag hade köpt nya solglasögon på flygplatsen som jag inte tagit av mig sedan dess och det var väll tur antar jag.
Emelias perspektiv:
Det var skräckfilmen The human centipede som i alla fall jag inte velat se när jag var lika gammal som Christian och Emelia.
- Ah men va inte en sån fegis nu Juusty! Svarade Christian skrattandes medans han gick bort och stoppade in skivan i själva blue rayen.
Vi satte oss i en av sofforna och i väntan på att filmen skulle börja så funderade jag på om Emelia ens visste vem jag var, för det hade verkligen inte verkat så, om hon nu inte bara var för cool för att visa något.
Fast det skulle faktiskt förvåna mig om Christian eller Caitlin för den delen berättat något om mig för henne, det var nämligen inte bara för mig det brukade bli jobbigt då -nej Caitlin hade råkat nämna att hon dejtat mig någon gång och sedan inte fått en lugn stund från folk som såå gärna ville bli hennes bff typ.
Jag hade köpt nya solglasögon på flygplatsen som jag inte tagit av mig sedan dess och det var väll tur antar jag.
Emelias perspektiv:
- Jaja, som ni vill men jag varnar er, den är jävligt äcklig! Justin la fodralet på soffbordet och satte sig i soffan bredvid mig.
- Jag vet, sa Christian, Caitlin har berättat om den när hon såg den sina kompisar, men jag tycker att den verkar kul.
- Kul?! Sa jag och skrattade, tycker du att det är kul att en galen kirurg typ syr ihop människor till en tusenfoting, inte så värst kul om du frågar mig.
- Okej, kanske inte kul, men underhållande, sa Christian, förlåt för att jag gillar skräckfilm och inte är sån fegis som du. Han flinade mot mig.
- Jag är inte feg, jag gillar också skräckfilm, sa jag, jag kanske bara inte älskar det.
- Sluta ljug, du tycker att det är super läskigt, sa han retsamt.
- Vem var det som tittade på hajen, it, house of wax, barnhemmet, orphan movie, med dig?
- Jaja, du kanske inte är så feg iaf, sa han och kysste mig. Jag besvarade honom mjukt och sedan lutade huvudet mot Christians axel. Filmen började med att en galen, panisonerad kirurg kidnappade en lastbilchafför och sedan två turister vid namn Jenny och Lindsay. Jag tyckte inte att det var så äckligt först, inte förens Heiter (den galne kirurgen) började operera. Det var verkligen riktigt skabbigt så jag gömde huvudet i Christians axel och kikade bara fram lite.
- Sa ju att du va feg, viskade Christian retsamt. Jag sa inget utan räckte bara ut tungan till honom. Jag tittade fram lite till men när jag såg att dom inte var klara med operationen på filme gömde jag huvudet igen och Christian kysste mig på huvudet.
Justin perspektiv:
Dom verkar ha så mysigt där, tänkte jag och tittade mot Christian och Emelia. Hon var verkligen grymt söt och jag undrade fortfarande om hon verkligen visste vem jag var. Då kom jag på att jag fortfaranade hade solglasögonen på mig så jag tog av dom. Men det var så mörkt så jag tror inte att hon uppfattade mitt ansikte. Om hon ens tittade på mig. Hon hade väll fullt upp med Christian och jag önskade också att jag hade min Selena här. Fast jag vet inte om jag verkligen önskade det.
Jag gillar ju verkligen henne men jag vet inte om jag gillar henne som en flickvän längre. Hon känns mer som en väldigt bra vän. Jag satt så länge och tänkte så jag glömde bort filmen helt och kom på att jag hade suttit och stirrat på Chris och Em hela tiden, men som tur var hade de inte märkt det. Dom var så fokuserade på filmen men jag såg att Em tyckte att filmen var äcklig. Hon gömde sig bakom Chris och tittade fram lite då och då. Det såg riktigt gulligt ut och jag log för mig själv. Sedan riktade jag blicken mot filmen igen och såg att det var den scenen när Heiter hade börjat tämja "tusenfotingen".
Emelias perspektiv:
- Var den så kul som du trodde? Sa Justin och skrattade.
- Ja, haha, jätte kul, sa Christian.
- Jag tyckte att den var hemsk, sa jag, inte allt för seriöst.
- Men sötnos skräckfilmer är gjorda för att vara hemska, sa Chris.
- Ja men någon skräckfilm kan väll någon gång ha något lyckligt slut. Justin och Chris började skratta.
- Lycka till med det, sa Justin och skrattade. Då såg jag vem han egentligen var.
- Men vänta, sa jag, du ser ju precis ut som... sedan visste jag inte vad jag skulle säga. Christian och Justin stod och kollade på mig. Sedan fattade Christian vad jag menade och både han och Justin började skratta.
- Har du inte märkt det förrens nu, sa han och skrattade.
- Nej, sa jag, det var lite svårt när du hade solglasögon på deig, sa jag till Justin och skrattade, jag trodde du hade samma hår som du hade innan och typ sjöng såna baby och one less lonely girl låtar fortfarande.
- Haha, nej, sa Justin, jag var ju femton då, jag är sjutton nu.
- Oj, jävlar vad tiden går snabbt, sa jag. Seanste gången jag såg en bild av dig var ju isåfall typ ett eller två år sedan.
- Ja, sa Justin, då är du ingen stor beliber alltså, om du inte visste hur jag såg ut.
- Nej, det kan man nog inte säga, sa jag och skrattade. Fan vad pinsamt. Jag trodde faktisk att jag hade lite koll på dagens kändisar men det verkar som att jag hade fel. Men när jag tänkte efter tyckte jag egentligen inte att det var en så stor grej. Okej, han kanske är en av världens mest kända artister (det visste jag iallafall), men han är ju endå bara en människa. Så jag tog det bra. Och nu fattade jag helt varför han hette Ciara på Christians mobil. Det var därför han där Kenny hade varit med i bilen, och därför dom hade så mycket säkerhet, med den där lilla fingeravtryck plattan på framsidan av huset. Ja, nu fattade jag allt jag hade undart över. Haha, att jag inte kände igen honom. Vissa av mina kompisar på min gamla skola hade varit riktiga belibers så det kändes konstigt att jag inte hade hängt med i deras Justin Bieber snack. Inte för att jag själv var så intresserad, men dom pratade om honom hela tiden så det var lite konstigt att jag inte hade hört något om att han hade klippt sig eller något. Jag blev avbruten i mina tankar av Justin:
- Vad ska vi göra nu då, sa han.
- Jag vet inte, vad tycker du? Sa Christian, du får bestämma.
- Jag vet inte, kanske gå hem till dig Chris, sa Justin, jag har ju inte varit hemma hos dig på åratal känns det som.
- Visst, sa Christian och reste sig upp. Det gjorde jag också och sedan gav vi oss iväg till Christians hus. Vi fick skjuts av en taxi även om det inte alls var så långt.
- Så du bor också här, sa Justin och tittade på mig.
- Ja, inte så långt ifrån Christians hus faktiskt, sa jag.
- Du vet där familjen Carlton bodde innan, sa Christian.
- Jaha, där, sa Justin, det huset är ju jätte fint. Jag var där en gång på middag, det var verkligen super mysigt innuti.
- Ja, fast mitt rum är skit stökigt, sa jag.
- Ja, det brukar mitt rum också vara, och du vill inte se min lägenhet när jag har bott där själv i bara en vecka, sa Justin, rena svinstian.
- Har du en lägenhet?
- Ja, i Los Angeles, men jag är inte där så ofta.
- Varför inte? Frågade jag.
- Jag vet inte, jag är hellre här, jag har ju min familj här och alla min bästa kompisar, och dom träffar jag ju inte så ofta nu för tiden.
- Det är klart, men jag skulle endå också vilja ha en egne lägenhet som man bara kan åka till när man är trött på allt annat, sa jag.
- Dream on bitch, sa Christian retsamt. Jag knuffade till honom lite på skoj.
- Är du inte starkare? Sa han och flinade.
- Du, passa dig, sa jag, du vet att jag är starkare än dig.
- Haha, dissad Chris, sa Justin.
- Vi säger så ja, sa Christian och la armen om mig.
- Du, jag kan bevisa det när vi kommer fram om du vill, sa jag och skrattade.
- Jag slåss inte mot tjejer, sa Christian.
- Jaja, sa jag, bara för att du vet att jag är starkare.
- Vi vet båda två att det inte är sant, sa han.
- Vi får väll se, sa jag och klev ut ur bilen som hade stannat.
- Det är mycket större än jag kommer ihåg, sa Justin som också hade klivit ut ur bilen.
- Det är som det alltid har varit, sa Christian.
Han klev ut ur bilen och innan jag hade hunnit reagera bar han upp mig och la mig på hans axel. Han bar mig en bit och jag skrattade, bankade honom på ryggen och sa att jag vill komma ner.
- Inte förrens du säger att jag är starkare än dig, sa Christian.
- Jaja, sa jag och så släppte han ner mig.
- Sa ju det, sa han och kysste mig.
lite kort kapitell kanske men hoppas ni gillar det. tack för alla komentarer förresten :D <3
// Maya
// Maya
I want you chapter 5
- Haha, men nu fattar jag, så det är du som är Ciara? Jag drog en suck av lättnad och mitt chockerade ansiktsuttryck försvann.
- Ja, sa Justin och skrattade.
- Fan vad ni lurade mig, jag trodde att du skulle träffa någon annan tjej i smyg, men varför får ingen se hans nummer? Frågade jag.
- Du vet väll att jag aldrig skulle vara otrogen mot dig. Sa Christian och valde att inte besvara min fråga, istället lutade han isg framåt och kysste mig.
- Men varför snokade du egenom min mobil från början? Christian tittade mot mig och skrattade lite.
- Det är en lång historia, sa jag.
- Så nu är det jag som inte kan lita på dig, sa Christian retsamt.
- Jag litar på dig, men jag blev bara lite, du fattar, du skulle nog också vilja veta vad som pågick om jag börja smyg träffa någon kille som du inte visste vem det var, eller? och förresten så kom jag hem till er och så var du inte hemma, den låg där och vibrerade så jag bara tog den och kollade, nöjd nu? Jag log mot honom.
- Inte så lång historia enligt mig, sa han och kysste mig. Då kom jag att tänka på Justin som stog där och väntade på att bli presenterad.
- Ska du inte presentera oss, sa jag till Christian.
- Jo, juste, sa han, det här är Emelia, och det här Justin.
- Hej Justin, trevligt att träffas.
- Det tycker jag också, jag har fått höra mycket om dig Emelia, sa Justin.
- Jaha, undrar hur du har kunnat det. Jag tittade på Christian och skrattade lite. Han kliade sig i nacken och sa, - vi skulle precis gå hem till Justins hus och lämna hans grejer, vill du följa med?
- Ja, gärna om jag får, sa jag och tittade på Justin.
- Klart, sa han och tog upp sin resväska.
Christian började gå mot en väntande bil en bit ner på gatan och jag och Justin följde efter.
Jag kunde inte låta bli att snegla litegrann på honom medans vi gick och trots att jag uppenabarligen har pojkvän så måste jag erkänna att den här killen var het, alltså inte bara vanligt het utan hetheet om ni förstår skillnaden. Det enda jag kunde komma på som jag faktiskt störde mig på med honom var att han hade ett par raybans som gjorde det omöjligt att skaffa sig en uppfattning om hela ansiktet men, var det Jason han hette? nä just det Justin, kanske hade varit med om någon olycka och typ var blind eller så, vad visste jag...
Inte förens jag slog mig ner på sätet mitt emellan Christian och Justin la jag märke till att vi och chauffören inte var ensamma, en stor svart kille eller man hoppade också in i bilen och satte sig på sätet bredvid chauffören.
- Vem är det där? Viskade jag försiktigt till Christian. Jag ville ju inte riskera att mannen där framme skulle höra mig och kanske mörda oss allihop innan vi ens hunnit öppna munnen för att ropa på hjälp.
- Det där är.. eh Justin du kan ju berätta vem det är. Sa Christan och tittade lite besvärat på Justin som i sin tur såg fullkomligt lugn och behärskad ut.
- Kenny. Alltså det där är Kenny, min kompis kan man säga. Puh, om nu den här Justin kände mannen så antog jag att han inte skulle mörda oss trots allt.
- Aye!, Kenny detta är Emelia Christians tjej. La Justin till efter någon sekund och Kenny nickade leendes mot mig.
Efter några minuter svängde taxin upp på uppfarten till ett riktigt stort och fint hus, det var till och med större än det Christian och Caitlin bodde i och då snackar vi inga fyra-rummare alltså...!
Den där Kenny typen betalade för taxin medans vi andra gick fram till husets dörr med Justin i spetsen.
- Okej, jag vet inte vad du hade tänkt Christian men är det lugnt med er om vi bara stannar hos mig och ser en film eller något idag? Jag är rätt slut efter flyget liksom. Sa Justin samtidigt som han satte sitt pekfinger mot en liten silverplatta som satt på dörren och efter en liten stund hördes ett pip och dörren gled ljudlöst upp. Shit asså vilka sorts människor har sådana säkerhetssystem? Någon som hört talas om nycklar här eller..
- Visst bro, de är chill jag hade inte planerat något speciellt ändå. Svarade Christian, nu hade Kenny också kommit upp till dörren och vi gick in i huset.
Jag var lite tveksam på om jag också skulle följa med in för ingen hade ju direkt frågat mig, när jag tänkte efter så kunde det lika gärna vara så att dom inte ville ha mig här över huvudtaget.
- Em...! Kommer du också eller!? Christian gav mig en lätt knuff i ryggen som nog var meningen att få mig längre in i hallen men det slutade istället med att Justin fick fånga upp mig i sina armar så att jag inte skulle trilla. Det var ett jäkla nypolerat golv dom hade här, rikt folk eller vad liksom?
- Haha ta det lugnt med tjejen Chris, vi vill ju inte att någon som är så söt ska bli skadad, eller hur? Jag kände att jag rodnade av Justins kommentar men den verkade inte störa Christian alls för han bara skrattade och gick sedan vidare in i något som nog skulle vara köket men lika bra hade kunnat gå under namnet "mindre balsal" typ.
Justins perspektiv:
- Seriöst? Vill ni verkligen se den här för om ni kissar på er eller något sådant så kan ni inte förvänta er att jag ska hjälpa till... Sa jag och kollade skeptiskt på blue-ray fodralet som Christian plockat ut ur min film samling.
Det var skräckfilmen The human centipede som i alla fall jag inte velat se när jag var lika gammal som Christian och Emelia.
- Ah men va inte en sån fegis nu Juusty! Svarade Christian skrattandes medans han gick bort och stoppade in skivan i själva blue rayen.
Vi satte oss i en av sofforna och i väntan på att filmen skulle börja så funderade jag på om Emelia ens visste vem jag var, för det hade verkligen inte verkat så, om hon nu inte bara var för cool för att visa något.
Fast det skulle faktiskt förvåna mig om Christian eller Caitlin för den delen berättat något om mig för henne, det var nämligen inte bara för mig det brukade bli jobbigt då -nej Caitlin hade råkat nämna att hon dejtat mig någon gång och sedan inte fått en lugn stund från folk som såå gärna ville bli hennes bff typ.
Jag hade köpt nya solglasögon på flygplatsen som jag inte tagit av mig sedan dess och det var väll tur antar jag.
Dålig upptadering jag vet. Ska försöka skriva lite mer den här veckan.
// Fredrika
Ny header!!!
Vi har precis gjort en ny header (tryck f5 eller updt sidan om ni inte ser den) och som ni ser så hör den mer till I want you än The choice och det beror på att vi ska avsluta The choice snart och för att vi tyckte det var roligt att ha lite andra bilder än bara på Justin och i The choice har vi ju ingen kändis som tjejen.
Kommentara vad ni tycker om den!
// Fredrika & Maya
Kommentara vad ni tycker om den!
// Fredrika & Maya
I want you chapter 4
"Var är du? :)" Det var i och för sig inget direkt misstänkt med det sms:et men det verkade ju alla fall som att Christian skulle träffa hon Ciara nu.
Jag klickade upp nästa sms som kommit för åtta minuter sedan. "jag ser dig inte ngn stans var är du? vill ju ses så fort som möjligt ju! :)"Okej nu blev jag faktisk lite irriterad, Ciara flörtade ju i prinscip nästan med min kille...!
I nästa sms som kommit för sju minuter sedan så stog det: "går ut från flygplatsen nu det går inte å va kvar här, vi möts vid starbucks utanför istället" Det där var droppen, det var ju klart som fan att dom skulle ses nu och när jag kollade på samtals historiken mellan de två så verkade det som att det var Ciara som Christian pratat med när han inte velat säga vem det var.
Men nu skulle dom inte få fortsätta sin lilla äffär, nej nu skulle jag ta mig tusan sticka raka vägen till starbucks:et utanför Atlantas flygplats och ta ett seriöst snack med dom båda två!
sorry om det blev lite kort och dåligt men jag hade väldigt brottom till träningen men kände att jag ville skriva eftersom jag alldrig
// Maya
Jag klickade upp nästa sms som kommit för åtta minuter sedan. "jag ser dig inte ngn stans var är du? vill ju ses så fort som möjligt ju! :)"Okej nu blev jag faktisk lite irriterad, Ciara flörtade ju i prinscip nästan med min kille...!
I nästa sms som kommit för sju minuter sedan så stog det: "går ut från flygplatsen nu det går inte å va kvar här, vi möts vid starbucks utanför istället" Det där var droppen, det var ju klart som fan att dom skulle ses nu och när jag kollade på samtals historiken mellan de två så verkade det som att det var Ciara som Christian pratat med när han inte velat säga vem det var.
Men nu skulle dom inte få fortsätta sin lilla äffär, nej nu skulle jag ta mig tusan sticka raka vägen till starbucks:et utanför Atlantas flygplats och ta ett seriöst snack med dom båda två!
Justins perspektiv:
- Hur lång tid ska det här ta egentligen? Sa jag till mig själv.
- Men vi landar ju närsom helst, sa mamma, varför är du så otålig?
- Inget, sa jag och kollade på klockan. Det var ju för att jag ville träffa Christian men såklart också för att jag skulle få träffa hans snygga flickvän för första gången. Hon kändes verkligen som en sån man drömmer om men som inte finns i verkligheten. Jag såg verkligen fram emot att träffa henne. Jag tittade på klockan. Den var 11.32.
- Vi skulle landat för två minuter sen, sa jag irriterat och tittade ut ur fönstret. Precis då kände jag att hjulen på flygplanet dunkade i marken och jag hoppade till. Äntligen, tänkte jag och tittade på klockan en en gång.
Emelias perspektiv:
Jag gick med raska steg mot Sturbucks. Jag var riktigt irriterad och sur på Christian. Jag har inga problem med att han umgås med andra tjejer, som dår är hans kompisar, men eftersom han hade smugit med hon här Ciara vem hon nu va så tyckte jag att det hade gått lite för långt. Och alla smsen, nej nu skulle jag ta honom på bar gärning. Jag tänkte på vad jag skulle säga när jag träffade dom. Jag skulle kanske låtsas att jag bara gick förbi och "råkade" se dem? Eller skulle jag hoppa fram bakom en vägg hon skrika GOT YOU! Fast nej, tänkte jag. Då kommer hon tro att jag är efterbliven. Jag skrattade lite för mig själv medans jag svängde in på en lite gata. Det var den snabbaste vägen till Cafeét.
Jag tänkte på hur hon kunde se ut. Hoppas hon inte var sötare än jag, då skulle det kännas ännu värre. Hon kanske var lik mig, det kanske var därför Christian träffade henne i smyg. Han hade innan sagt att jag var den vackraste han någonsin sett. Jag tänkte så mycket så att jag missade att gå in på en liten smågata tillså jag fick ta den långa vägen.
Jag tror att jag ska "råka" se dom i alla fall, tänkte jag. Det blir bäst. Jag kan ju säga till Christian att jag gör slut, tänkte jag, då kommer han säkert säga att han ångrar allt dumt han gjort mot mig och be på sina bara knän att få mig tillbaka. Då kommer jag dissa den där Ciara så brymt mycket när jag säger att jag förlåter honom. Jag skrattade lite för mig själv och tyckte faktiskt att det skulle bli lite kul att ställa till med sånt drama. Jag svängde in på en annan gata och nu var jag väldigt nära Starbucks. Jag gick ännu snabbare nu och kom in på gatan där starbucks stog. Christian stod där utanför och jag var så koncentrerad på min plan så glömde att verkligen titta vem det var som Christian snackade med.
- Va fan Christian?! Sa jag och han vände sig om. Då såg jag att det inte alls var någon tjej utan en kille i typ 17-18 års åldern som han stog och snackade med.
- Vadå, älskling? Christian tog tag i min hand och drog fram mig så jag kunde se vem det var som stog där bredvid honom.
- Men...? började jag, skulle inte det var någon tjej som skulle komma hit? Någon Ciara? Då började både han och killen skratta.
- Vad? Frågade jag, vad skrattar ni åt.
- Jo, sötnos, Justin här heter Ciara på min mobil.
- Men varför? Frågade jag.
- Jo för att inte några av mina kompisar ska kunna ta min mobil och kolla hans nummer, du trodde väll inte att jag var otrogen mot dig?
- Haha, men nu fattar jag, så det är du som är Ciara? Jag drog en suck av lättnad och mitt chockerade ansiktsuttryck försvann.
- Ja, sa Justin och skrattade.
- Fan vad ni lurade mig, jag trodde att du skulle träffa någon annan tjej i smyg, men varför får ingen se hans nummer? Frågade jag.
- Du vet väll att jag aldrig skulle vara otrogen mot dig. Sa Christian och valde att inte besvara min fråga, istället lutade han isg framåt och kysste mig.
- Men varför snokade du egenom min mobil från början? Christian tittade mot mig och skrattade lite.
- Det är en lång historia, sa jag.
- Så nu är det jag som inte kan lita på dig, sa Christian retsamt.
- Jag litar på dig, men jag blev bara lite, du fattar, du skulle nog också vilja veta vad som pågick om jag börja smyg träffa någon kille som du inte visste vem det var, eller? och förresten så kom jag hem till er och så var du inte hemma, den låg där och vibrerade så jag bara tog den och kollade, nöjd nu? Jag log mot honom.
- Inte så lång historia enligt mig, sa han och kysste mig. Då kom jag att tänka på Justin som stog där och väntade på att bli presenterad.
- Ska du inte presentera oss, sa jag till Christian.
- Jo, juste, sa han, det här är Emelia, och det här Justin.
- Hej Justin, trevligt att träffas.
- Det tycker jag också, jag har fått höra mycket om dig Emelia, sa Justin.
- Jaha, undrar hur du har kunnat det. Jag tittade på Christian och skrattade lite. Han kliade sig i nacken och sa, - vi skulle precis gå hem till Justins hus och lämna hans grejer, vill du följa med?
- Ja, gärna om jag får, sa jag och tittade på Justin.
- Klart, sa han och tog upp sin resväska.
sorry om det blev lite kort och dåligt men jag hade väldigt brottom till träningen men kände att jag ville skriva eftersom jag alldrig
// Maya
